Nekromanti Dra in RP:erna i storyn

[Rickard]

Att få in spelarna så att de hakar på storyn man har kommit på kan vara nog så svårt.. Ibland blir det lite klyschigt (ang. denna)..

Har ni stött på några ovanliga/annorlunda sätt att dra in spelarnas RP:er i plotten?

Kan lista några av de vanliga (som kan förekomma i flertalet versioner):
De sitter på en krog och får ett uppdrag av person..
En skadad person stapplar fram till RP:na...
Ett föremål kommer i en RP:s ägo.
De ska undersöka något intressant..
De ser en annons efter något..
SL kör en prolog hur de hamnade i smeten och spelarna tar vid (smart lösning, btw)..

Ovanliga:
RP:na vaknar upp och minns inte hur de kom dit (har förresten använts 3-4 ggr när de senaste 3-4 åren när jag tänker efter)..

/[color:448800]Han</font color=448800> som kan påpeka att btw står för "by the way"

 

[King Kromm]

Den ovanliga är inte uppskattad i min spelgrupp... det har jag märkt...

 

[regelslaktaren]

En person de känner o bryr sig om råkar ut för något.

Falskeligen anklagade är en klassiker.

men för det mesta rinner det på av sig självt, iallafall för oss...äventyren går in i varandra...

 

[telcontar]

Ja, jag har en bra. I min spelgrupp har vi två uppsättningar rollfigurer, en mid-lvl och en high-lvl. Nu senast lurade jag ut mid-gruppen på ett äventyr av "förundersökningskaraktär". Naturligtvis var de inte medvetna om detta.
Efter ett tag började svårigheterna bli så oöverstigliga att de var tvingade att återvända till Vattnadal (basen), och be om hjälp av high-lvl-snubbarna, vilket resulterade i att de var tvingade att ge sig ut och ta itu med uppdraget - som ju hela tiden var avsett för just DEM!


"Still confused, but on a higher level!"

 

[Krille]

Hmmm... det verkar som att en av de mest praktiska anslagen inte används, närmare bestämt denna:

Det är deras jobb.

Hela Star Wars-kampanjen som jag kör nu inleddes med att rolleprsonerna satt i en buss på väg ut till Camp Lejeune, en marinkårsbas, där de helt enkelt skulle rycka in i lumpen. Jag funderar på en Cthulhu-kampanj som inleds med ett mordfall som rollpersonerna har all orsak i världen att undersöka, eftersom de är brottsutredare, kriminaltekniker, rättspsykologer etc, och mordet har utförts i deras distrikt. I Västmark håller jag på att bygga in konceptet "tjänst", eller vem som figuren står i tjänst hos (länsherre, hantverksmästare etc).

 

[Rising]

"Ni sitter på värdshuset Gyllene Gåsen..."

Måste hålla med King Kromm om att nytänkande inte alltid är av godo. När man kör DoD ska äventyret börja på ett värdshus, så är det bara. Rollpersonerna ska få ha ett par minuters lösgående spel då de raggar brudar, spelar spel med de andra gästerna eller beställer mat (eller betydligt vanligare; dryck) och sedan ska det komma in någon som ger dem ett uppdrag.

Alltså, jag har försökt variera mig, men då tycker spelarna att det blir lite modernistiskt och ansträngt. Det handlar väl om nostalgi, men det går djupare än så. Det är magi.

Annars har jag en tokig förkärlek för äventyr som börjar på ett sätt och övergår till ett annat. Särskilt i Kult gillar jag att rollpersonerna är tex. journalister som arbetar om ett scoop, och mitt i äventyret (vad de tror är äventyret) så störtar deras flygplan uppe i alperna och allting gör en helomvändning och handlar nu plötsligt om någonting helt annat. Jag är inte alls lika förtjust i att bara berätta för spelarna att "ni skulle åka till Irak och intervjua Saddam Hussein för 60 minutes räkning, men så störtade ni över alperna och nu vaknar ni upp i ett krajjat flygplan". -Det är mycket häftigare att rollspela anslaget till historien.

Annars gillar jag när man inte får något äventyr. En spelare kanske säger "om vi köper ett fartyg tillsammans, kan vi dra iväg med det då och utforska världen på egen hand?" och då hänger man förstås på och ritar lite kartor i smyg. Sedan får det bli vad det blir.

Särskilt i Mutant höll vi ofta på sådär. Mina spelare drog till Nekropolis flera gånger efter att de klarat äventyret och jag hade hittat på ett par egna städer som de brukade åka mellan och bedriva handel mellan. Det var fint, man behövde inte anstränga sig så mycket som äventyrsskribent, precis. Det kanske inte skulle funka idag, men förr i tiden var det skitkul.

/Rising
som inte bidrog med mycket i diskussionen :^/

 

[Serdan]

Hade en kampanj i EONs Jargien. Där ville jag att spelarna skulle intigera på det kejserliga hovet. Gjorde så att jag hittade på en överklasskola dit spelarna fick komma som unga överklasslynglar och lära sig vett(?) och etikett. Var ganska lyckat, kunde skicka dom på baler, utreda brott som försvunna smycken och likande osv. Nackdelen var att dom var väldigt bundna till staden och alla äventyr och upptåg utspelades där, men spelarna hade väldigt kul.

 

[mat]

VAriation är ett måste. Annars är det oundvikligt att man fatsnar i ett fack. Bara för att det är en unik start på äventyret betyder nte att det måste vara annorlunda på alla sätt. Våga exprimentera säger jag bara. Det utvecklar rollspelandet.

 

[Antonius Block]

Satsa på välutvecklade bakgrundshistorier till både rollpersonerna och spelledarpersoner de stöter på så kommer du inte ha det problemet.

 

[Tokugawa Ieyasu]

Variation och vändpunkter

Jag håller med, och jag brukar använda mig av liknande tekniker. En gång spelade vi ett systemlöst äventyr i Warhammer 40K-världen, började det med att spelaren (det var ett soloäventyr, åtminstone i början) skulle just smuggla in en massa olagliga vapen till en värld. Han blev tagen av Adeptus Arbites, och eftersom han hade en hel radda med tidigare brott fick han ett ultimatum; gå med i armén eller dö. Givenvis valde han det första, och fick se en Starship troopers-liknande situation, då glada propagandafilmer lurar alla unga att gå med i Imperial Guard för att skydda Planeter, Imperiet och Kejsaren mot den onda Tyranidflottan, som kommit fram ut Warp-space. Dock så kraschade deras rymdskepp på en (nästan) öde planet, en djungelvärld som nyligen hade blivit besmittad med Tyranid-sporer. Ingenting de märkte först, med andra ord. De stötte senare på den enda intelligenta varelsen som fanns på planeten; en kvinna vid namn Chrysantemum, som senare visade sig vara en Sensei, dvs en av Kejsarens barn, odödliga människor som besitter en del speciella krafter.

Jag orkar inte berätta fortsättningen, eftersom jag redan kommit dit jag ville. I vilken reklamfilm nämner de "omväxling förnöjer"?

 

[Tyr]

Re: Variation och vändpunkter [OT]

I vilken reklamfilm nämner de "omväxling förnöjer"?
I reklamen för "Gott och Blandat" tror jag.

 

[Anders]

Den trevligaste varianten...

...tycker jag är att spelarna själva drar in sina rollpersoner genom att från början vara med och skapa intressanta mål, problem och bakgrundshistorier till rollpersonerna och genom att hitta på egna miljöer. Är lite trött på konceptet med att spelarna sitter och väntar på att spelledaren som ska langa fram ett äventyr att konsumera. Är spelaren själv med och skapar delar (i första hand inledningen) av en kampanj kommer han sannolikt vara mycket mer engagerad, kunna påverka kampanjens utmaningar och stämning på det sätt han önskar och han slipper att tvingas gå på en väg som någon annan pekar ut för honom. Spelledaren å sin sida vet att spelaren/spelarna kommer vara intresserade och aktiva och slipper komma på krystade inledningar. Min erfarenhet är att spelare som tar egna initiativ tyvärr är sällsynta, men jag försöker uppmuntra mina spelare att komma med egna grejer och har åtminstone lyckats lite grann.

Tycker du ska testa den här varianten och se hur det går. Säg till den mest initiativkraftige av spelarna att "skriv några sidor om hur äventyret startar och ge mig dem senast på torsdag så kör jag igång äventyret på söndag"

Arcana

 

[Man Mountainman]

Innovativa spelare

Annars gillar jag när man inte får något äventyr. En spelare kanske säger "om vi köper ett fartyg tillsammans, kan vi dra iväg med det då och utforska världen på egen hand?" och då hänger man förstås på och ritar lite kartor i smyg. Sedan får det bli vad det blir.

Det förutsätter att man har egna spelare som är beredda att ge sig ut på egna saker. Mina egna spelare är väldigt passiva, do0m vill gärna bara sitta och få allting matat in i dem, men när de får egna idéer så blir det hela betydligt lättare för mig som SL. Jag slipper tänka på att driva äventyret framåt och jag får dessutom improvisera av hjärtans lust utan att någon tycker att det blir ogenomtänkt.

Bäst är det ändå när äventyrarna slåss mot varandra. Ingen utgör en så dynamisk, oförutsägbar och intressant fiende till en spelare som en annan spelare. Om de inte bara råfajtas, utan om deras konflikt är avc en art som kräver mer tankearbete (de jagar varandra, de ska försöka slå ut varandra, men befinner sig i olika ändar av stan och vet inte var den andre är, etc), så kommer de själva att skapa en oerhört spännande konflikt och allt jag behöver göra är att organisera det hela litegrann. Superkul, men lite tröttsamt för spelarna kanske, speciellt om man måste byta mellan dem stup i kvarten.

 

[Renfield]

OT

"Det kanske inte skulle funka idag, men förr i tiden..."

Jaja, spä på veteran-imagen, bara..

 

[Oldtimer]

Re:

Jag kommer ihåg en inledning som blev till spontant för hemskt många år sedan (och då menar jag många) efter att spelarna just hade gjort nya rollfigurer hela bunten.

När alla är klara säger en av spelarna lite blasé: "Okej, vad heter värdshuset?"

Då far fan i mig (inte tusan skall de få känna sig så bekväma och invanda) och jag svarar: "Värdshuset? Ni är alla passagerare på ett skepp som just gått på grund en mörk och stormig natt - ni träffas i en av livbåtarna!" Därefter var det ju bara att lägga undan äventyret jag hade förberett och improvisera fram ett öde ö-äventyr istället...

Sedan dess har jag gjort mitt bästa att undvika värdshuset-klyschan. Och ingen spelare har vågat sig på den blaserade repliken igen. /images/icons/grin.gif

/Mikael

 

[Svarte Faraonen]

Re: Innovativa spelare

"Bäst är det ändå när äventyrarna slåss mot varandra. Ingen utgör en så dynamisk, oförutsägbar och intressant fiende till en spelare som en annan spelare. Om de inte bara råfajtas, utan om deras konflikt är avc en art som kräver mer tankearbete (de jagar varandra, de ska försöka slå ut varandra, men befinner sig i olika ändar av stan och vet inte var den andre är, etc), så kommer de själva att skapa en oerhört spännande konflikt och allt jag behöver göra är att organisera det hela litegrann. Superkul, men lite tröttsamt för spelarna kanske, speciellt om man måste byta mellan dem stup i kvarten."

Jag spelledde ett sådant äventyr för ett tag sedan. det började med att rollpersonerna (alla) fick ett uppdrag från en adelsfamilj att sabotera för en annan adelsfamilj. Hur som helst får den andra adelsfamiljen nys om detta, och bestämmer sig för att använda två av rollpersonerna för att fixa hemlig information från den andra familjen. På detta vis skapades allt fler lömska intriger, vilket till slut upplöstes ganska lyckligt då de två spionerande spelarna för sina smutsiga pengar räddade de andra från ett öde som slavar.

Annars är det enda riktigt egna initiativet de äventyr som går ut på Den Vilda Jakten efter den Legendomsusade Ägodelen. Tro nu inte att detta är något så simpelt som ett magiskt föremål eller liknande. O nej, i fantasyrollspel i Pseudoeuropa är detta en elefant, och i Western är detta en Gatling Gun. Att sedan stora delar av de andra äventyren i fantasyvarianten blir Den Vilda Jakten efter Pengar till Foder bryr man sig inte om, en elefant är ju bara så tufft.

 

[Nightowl]

OT

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Annars är det enda riktigt egna initiativet de äventyr som går ut på Den Vilda Jakten efter den Legendomsusade Ägodelen. Tro nu inte att detta är något så simpelt som ett magiskt föremål eller liknande. O nej, i fantasyrollspel i Pseudoeuropa är detta en elefant, och i Western är detta en Gatling Gun. Att sedan stora delar av de andra äventyren i fantasyvarianten blir Den Vilda Jakten efter Pengar till Foder bryr man sig inte om, en elefant är ju bara så tufft.

<hr></blockquote>



Det blir ännu roligare om de skall frakta omkring en elefant i Western...

Nightowl, som SLat detta scenario, eller nästan...