Nu pratade jag i och för sig om något jag skrivit (för länge sedan) och inte något som skett vid spelbordet. Och det skrev jag inte för att få ett HBTQ-certifikat.Ja, det är väl som så mycket annat, att det gäller att känna in bordet. De flesta spelar förmodligen rollspel för att uppleva någon form av äventyr, inte för att HBTQ-certifiera sig (även om det kan ingå "rollspel" i den certifieringen).
Som en queer äventysförfattare™ så växlar det hur jag brukar se på det, beroende på hur mycket världen är "vår" och när det utspelar sig (och hur realistiskt det är). I spel med mer verklighetsförankring, typ CoC, är det kul att peta in representation som är mer "tidsenlig" – använda kodat språk eller små referenser till någons läggning utifrån historien. Här lånar jag gärna av riktig historia där det går! Här är min ingång "omvärlden är homofob och dömande, men de som är närstående kan få vara accepterande om det känns rimligt".
Jo.
Det där brukar jag fråga om i förväg i framför allt historiska spel - vill du att tidens fördomar om din rollperson helst inte ska dyka upp i spel (det betyder inte att vi skriver om världen, utan bara var fokus hamnar), eller är det roligare om de dyker upp och du kan övervinna dem? Olika spelare tycker olika här.
Iceman i X-Men är ett varnande exempel - han retconnades till att vara gay för ett antal år sedan, och sedan dess har han inga personliga egenskaper annat än att vara gay och alla stories om honom handlar bara om att han är gay. Man kan diskutera om det är ett framsteg...
Personligen brukar jag tänka att:
Jag brukar tänka att det egentligen mest blir krystat om man gör det till en grej. Så länge det bara är kvinnor/homos/transpersoner som finns så blir det bara krystat för människor som förväntar sig att det inte ska finnas några sådana. Så jag räknar helt enkelt huvuden. För in alla SLP:er etc i ett google sheets-dokument, noterar saker som kön etc. Märker jag att jag har oönskad över- eller underrepresentation justerar jag i kalkylarket tills jag är nöjd och sen skriver jag om SLP:erna så de matchar.
Och frågan är som många lyft upp, och nu kommer jag verka allmänt förvirrad, om det alltid behövs
Precis, så tänker jag också. Och i Drakar och Demoner kör jag lite samma sak vad gäller representation efter hudfärg. Om man har exempelvis en by och så är några invånare i byn exempelvis svarta. Om man då hade känt sig tvungen att beskriva varför personer med den hudfärgen finns i den här byn så hade man fått komma på en historia om hur de kom från sina hämländer, hur det känns att anpassa sig till den nya miljön, hur de blir bemötta av de andra byborna etc. Detta behöver ju inte alls vara fel, det går ju att göra något tematiskt intressant av det, men problemet för mig är att karaktären få liksom blivit sin hudfärg. Lite på samma sätt som @krank beskrivet kring en karaktär som är bi. Det blir liksom ett sätt att säga ”Personer med annan hudfärg än vit har precis lika stor rätt att existera i settingen på helt samma villkor” vilket jag tycker är en bra sakOch frågan är som många lyft upp, och nu kommer jag verka allmänt förvirrad, om det alltid behövs
En del är som nämnts funktionen det fyller. Sker det på ett respektfullt sätt mot gruppen, eller blir det krystat. För att sammanfatta mina tankar nu när jag tänkt efter en stund och även fått lite tid att faktiskt notera var missförstånd uppstod, så handlar det nog om hur det hanteras.
Låt säga att jag skriver ett äventyr till drakar och demoner där en bärande del är att något oknytt skapar oreda bland olika familjer. Saker försvinner och skulden läggs på andra i hushållet. I ett sådant fall kan olika former av relationer slinka in utan att det blir krystat då konflikten inte handlar om huruvida det är ett samkönat par eller ett icke-samkönat par. Konflikten handlar om hur de i relationen lägger skuld över varandra och hur det sliter på deras relation. Underliggande problem blir fokuset, som skuldbeläggande och irritation över den andres brister som blir ammunition i konflikterna som uppstått för att ett oknytt är där och ställer till det för folket i bygden. Då kan relationer av olika slag representeras utan att fokus är på att det är en man med sin make, eller kvinna med sin make, eller en kvinna med sin fästmö osv.
Problemet är väl om det blir som @krank med flera nämner att du gör hela konflikten till att handla om att det samkönade paret har konflikt för att personer av den läggningen är grälsjuka och svekfulla, vilket då bygger på negativa stereotyper där den sexuella läggningen kopplas ihop med somliga egenskaper som inte har ett samband med den sexuella läggningen.
Ja, samma här. Jag brukar också köra lite opt-in, vill de spela på dem får de ibland ta initiativ.
En av de roligaste hanteringarna jag har sett var i Peter Milligans X-Force (det var så länge att det fortfarande uppfattades som en grej) som hypade frågan om huruvida Phat och Vivisector är gay... och det visar sig att å ena sidan är de det, men å andra sidan gillar de inte varandra.
Så det kortsluter medvetet såperaelementet.
