RECENSION Drakar och demoner

[entomophobiac]

Att introducera Drakar och demoner på ett svenskt rollspelsforum där (de flesta?) är födda på 80-talet eller tidigare är knappast nödvändigt. Men jag har ett litet erkännande att göra: jag har knappt spelat DoD alls. Inte som något aktivt val heller. Jag fick Mutant av en kusin i julklapp. Skulle ha fått DoD av en välmenande morfar också, eftersom den fanns billig på en butikshylla, men visade sig sakna tärningar och andra saker så det blev inte så.

Men nu, efter att ha blivit tillfrågad av faktiskt alla människor på hela jorden om jag spanat in nya Drakar och demoner, så tänkte jag spana in nya Drakar och demoner, och försöka göra det med den ingång jag skulle haft om det var 1994 och inte 2024.

Sommarens recension får helt enkelt bli på den nya DoD-lådan från Fria Ligan, så får James Bond 007 skjutas på framtiden.


Tribut till originalet, med svärdssvingande Melnibonéan på omslaget.

 

[Franz]

Detta ser vi fram emot!!

 

[entomophobiac]

Jag har äntligen fått lite tid att öppna den här gröna lådan, fnissa åt att ett av skattkorten är en råtta som biter den som drar kortet, och förundras över hur billig den är trots ett ganska matigt innehåll (lådan då; inte bara råttan). En femhundring känns näranog gratis i dessa tider.

Men det jag tycker är bäst av allt med det initiala intrycket är det lösa bladet som ligger överst, strax efter att påsen med gröna tärningar lagts åt sidan. Bladet som välkomnar mig till Drakar och demoner, och uppmanar att sätta igång i fyra steg:

1. Bestäm vem som spelleder. Antagligen är det du som precis öppnat lådan.
2. Övriga skapar rollpersoner eller tar de som finns med i lådan.
3. Spelledaren läser Regelboken och inledningen till äventyret.
4. Börja spela!

Jag tänker följa de här stegen och ta in gästspel från mina nysommarlediga döttrar som spelare. Men jag tänker inte titta på vad lådan innehåller utöver det jag uppmanats att spana in—inte än.

Regelboken blir nästa inlägg, senare i veckan. Men det som är spännande redan från början är att se vilket galleri av "all-stars" Fria Ligan fått med sig från både nutid och dåtid. Exempelvis genom att återbesöka Dimön och ta in gästspel som Shawn Tomkin (Ironsworn) för att skriva spelets soloregler.

Jag blir nyfiken på det här! För om det är något jag nog oroat mig lite för så är det att det på avstånd luktar ganska mycket nostalgi, även när mina rollspelande medgubbar pratar om det. När de berättar vad de gillar eller ogillar så handlar det oavkortat om saker som är eller inte är som i gamla versioner av Drakar och demoner.

Men som tur är har jag bara ytlig relation till något gammalt. Jag kommer försöka se på det här spelet genom mina döttrars ögon istället! Så det här får bli den första långformsrecensionen där spelet även begagnas genom skrivandet. För jag tror inte jag—gnällig åsiktsfull samlare av rollspel—egentligen tillhör målgruppen.

 

[entomophobiac]

Förord, I den äldsta tiden, och Din rollperson

Drakar och demoner inleder Regler-boken med att berätta vad rollspel är. Vad spelare och spelledare förväntas göra, samt att det nog är bäst att ni är åtminstone tre spelare—annars finns ett häfte med soloregler med i lådan. Ni kan också spela online, där Drakar och demoner stöds med officiella moduler på Foundry och Roll20. Kanske även fler, som bara inte nämns.

Vi lär oss mäta tid: en Runda är 10 sekunder; en Kvart är 15 minuter; ett Skift är sex timmar.

Sedan, redan på sidan 9, är det dags att skapa rollpersoner!

Till detta tar jag hjälp av en 11- och en 9-åring, och jag ger dem ett minimum av förklaring. Jag vill inte förstöra deras fantastiska fantasi. "Det här är ett rollspel. Ni kommer spela fantasivarelser som alver, dvärgar, till och med ankor, och ni kommer gå på äventyr!"

Bläddrar igenom sidorna med folkslag för att visa bilderna, men yngsta har redan bestämt sig. "Jag vill spela Clawdeen!" (väldigt förtjust i Monster High). Det blir Vargfolk helt enkelt. Äldsta ser bilden på den surmulna rustningsbestyckade ankan och väljer genast anka. De skriver upp sina släktesförmågor—vargfolk kan förfölja villebråd och ankor är lite vresiga och simbenägna.

Sedan är det dags för yrke. Frågar först om de vill slå tärningar, men båda har väldigt specifika tankar redan nu. Vargfolket blir magiker—eller "häxa" tycker yngsta. Ankan är sjöfarare. Vi passar på att slå ägodelar, som även skrivs upp, eftersom tabellen befinner sig på sidan.

Sedan skriver vi upp Ålder, som ett val mellan Ung, Medelålders, och Gammal. Båda är unga. Yngre får färre färdigheter men lite mer spänst och tålighet; äldre får fler färdigheter, lite mer visdom, men också stel rygg och rosslig hosta (-2 FYS och -2 SMI).

Grundegenskaper slås fram, där båda spelare fokuserar på det deras yrken förväntar dem vara bäst på. Flera väldigt låga slag, men också några bra slag. Sekundära egenskaper räknas ut efter det, och slutligen färdigheter.

Färdigheterna är intressant, för båda bestämmer sig entydigt för att inte bry sig om vapen. Exakt ingen vapenfärdighet väljs. Istället vill de vara duktiga på Upptäcka fara, Finna dolda ting, Läkekonst, och såklart Simma och Rida. Konceptet strid finns inte i deras sinnen överhuvudtaget. Något som gör mig väldigt glad, men också lite fundersam på det ganska tydliga fokuset på strid som givetvis inte är något unikt för Drakar och demoner. Snarare känns det bra att de inte tvingas välja våldsamma färdigheter.

Det rullas fram varsin minnessak, vilket för Clawdeen blir träffande med ett brev från familjen, och sedan är vi färdiga med två underbara rollpersoner!

Anki, sjöfararankan. Och Clawdeen, vargmagikern.


Clawdeen är vargmagiker!

 

[entomophobiac]

WOW! Det här är nog ändå rekord, men jag får medge mig själv besegrad av den här recensionen. Ska försöka få till att spela spelet under mellandagarna, men om det inte lyckas får det bli en genomläsning istället.