Nekromanti [Dream Askew] Lilla huset på landet

[Pilzefrau]

Jag klämde in en rollspelsomgång till innan nästa termin börjar för mig (jag har fått en doktorandtjänst förresten, wohoo, så jag är "mellan två jobb" mellan min tenta i lördags och att jag börjar jobba 1/2). Vi ska spela två spelmöten: det första var igår, och det andra ska bli imorgon. Eftersom jag är trött så kommer bara lite om rollpersonerna här, som en påminnelse åt mig själv att skriva en riktig krönika någon gång snart!

Spelet heter Dream Askew. Det är ett queer, tärningslöst, spelledarlöst hack av Apocalypse World, skrivet av Avery McDaldno, som också skrivit bl a Monsterhearts och The Quiet Year.

Vår setting var Sverige, fast med ändringen att alla namn från spelets namnlistor (som är ganska engelsk-klingande) är fair game. Vår enklav består av en bondgård, som redan innan kriget var ett veganskt "hippie-kollektiv". När sedan det ofattbara hände och Stockholm bombades, var det många som gjorde som vi och flyttade ut till den släkting eller bekant de hade som hade en gård. Kollektivet växte från 7 pers till nästan 20, i omgångar över ett par år. Det är nu någonstans mellan 5 och 10 år sedan bombningen. I en del av städerna finns fortfarande någon sorts lag och ordning, med hård ransonering med ett kupongsystem.

Eftersom spelet är baserat på AW finns också den psykiska malströmmen, som kan knytas ihop med själva katastrofen så mycket eller lite spelgruppen vill. I vårt fall var svaret "inte alls".


I enklaven hittar vi rollpersonerna:

Duke, gårdens beskyddare. Han och hans tre närmaste upprätthåller ordning, och skyddar gården när Larssons eller Gustavssons ungar kommer och försöker stjäla från oss. Duke var med när det veganska kollektivet grundades, innan katastrofen. Duke är en transman under pågående könskorrigering, som nu förlorat tillgången till sin hormonbehandling och fysiskt nästan helt återgått till en kvinnlig kropp.

Dawson, gårdens new age-tomte. Hen är den som pratar om "malströmmen", som någon sorts metafor för världsalltet vi alla är kopplade till. Den har sagt Dawson att hen en dag ska uppgå i malströmmen själv. Dawson har mystiska förmågor, som inte verkar vara särskilt kända / betrodda: hen kan viska saker så att folk hör det inuti sina huvuden, och hen kan skörda andra människors minnen och ta dem till sina egna. Dawson var också en av de ursprungliga kollektiv-medlemmarna.

Zachariah "Zach", en fixare och spritlangare. Kvinna, butch, som verkar ha kommit från någon sorts ghetto-liv och lärt sig spela spelet vad gäller tillgång och efterfrågan. Zach kom hit för bara något år sedan, med en bil fullastad med mat och sprit. Butiksägaren hon stal det från vill se henne död (men det har inte kommit i spel under första mötet). Förutom att hustla finare mat än den gemensamma, och sprit, är Zach också någon sorts manager för Dawson. Det finns flera i enklaven som betalar bra för "seanser" med Dawson, vilket Zach har fixat till att det ska gå via henne.

Slutligen Jordan, nykomlingen. En homosexuell man som blivit utkastad ur sitt familjehem; de hade bara råd att ha en hemmavarande son, och valde hans bror, eftersom han "kunde få barn" (inte var bög). Gården hans familj bor på ligger inte jättelångt bort, och för tre månader sedan var Zach, och hennes kompisar Jonna och Tigris, där och rånade dem om natten. Jordan själv blev knivskuren av Jonna (tror vi) under den episoden. När spelet börjar har Jordan bott över hos enklaven i ett par dagar bara, och precis kvällen innan kopplat ihop att det var de som rånade hans familj (han hade inte känt igen någon av dem från när det var mörkt).

(Själv spelar jag Zach, vilket är förklaringen om ni tycker att den här krönikan fokuserar orättvist mycket på henne.)


Under character setup ställer vi också lite frågor till varandra, och etablerar att:
- Duke har redan erbjudit Jordan, stark och rejäl som han är, en plats i "gänget". Det består av Duke själv, Karro, Kalle, Sofia, och nu Jordan. Duke har fått låna Jordans mobiltelefon, som fortfarande går att ringa på, för att få livstecken från en bekant nere i Skåne.
- Dawson har varit på Duke om att hen behöver ett minne av Duke, för att ta med sig till malströmmen. Duke ler lite inombords åt det hela men respekterar Dawsons spirituatlitet, och har lovat att bistå på vad sätt han kan.
- Zach har lånat en bunt ransoneringskuponger av Jordan, som väl var glad över att någon tyckte de var värda något.
- Zach har också fått lov av Dawson att ställa in en halv lastpall med sprit i den senares rum. Den brukade stå i det allmänna förrådet i ladan, men den bedömdes vara ivägen, och Zach var osäker på om hon kunde lita på att den fick vara ifred någon annanstans. Dawsons rum är därmed typ hälften så stort som det brukar


Men nu måste jag gå och lägga mig! En krönika för varje spelmöte kommer så snart som jag har tid (och, såklart, att den från andra mötet inte kommer förr än vi haft det).

 

[Zappelina]

Ska bli kul att läsa era spelrapporter. Hänger det samman med ditt skrivande?

Gjorde ni bara karaktärer vid det första mötet eller började ni spela också? Jag har alltid bara plockat upp och spelat det under en och samma kväll. Karaktärerna har liksom vuxit fram efter hand. Jag har verkligen gillat spelet! Kanske framförallt pga regelmotorn med den väldigt snyggt uppdelade spelledarrollen. Jag gillar inte så mycket mystifierandet av queerpersoner och queersamhället i spelet, men jag tänker lite att det är rollspel och man väljer själv. Det är ändå en ovanlig utgångspunkt får man säga.

Den psykiska maelströmmen är alltså inte sammankopplad med undergången i ert spel, men är det någon av er som ansvarar för den eller tar ni bort den ur spelet?

 

[Pilzefrau]

Att jag skriver spelrapporter har nog lite att göra med mitt skrivande (utöver på det bokstavliga viset). Efter NaNoWriMo hade jag ångan uppe med att skriva, och fann nöje i att sitta en timme och skriva på ett sätt jag inte gjort under hösten. Det i kombination med de glada tillrop jag fick på krönikorna i somras gjorde mig taggad på att skriva, inte bara för min egen grupps framtida minne (som det varit ibland) utan för mina presumptiva läsares och mitt eget nöjes skull.

Det hänger inte ihop med Ebenholts Country i bemärkelsen att de är i samma kanon, om det var det du menade. Post-apokalyps har blivit min favorit-setting, men det är olika världar varje gång.

Vi spelade också! Vi tog en lång matpaus på mitten så totalt var första mötet kanske 4 timmar inklusive regelförklaring. Så det blev inte jättemycket spelat. Jag skrev inte med det i första inlägget för att det blev sent när jag skrev, bara. Det som står i första inlägget var det som var etablerat när vi tog lunch, och vi spelade nästan 2 timmar efter det.

Vi har kvar den psykiska malströmmen som Situation, dvs spelledaransvaret för den. Personen som spelar Jordan har hand om den. Vi pratade lite om det i förväg, och jag gjorde min vanliga varnings-pitch om att malströmmen lätt kan bli överdriven, och att Dream Askew lätt kan få the Digital Realm att bli en "andra malström". De andra trodde mina farhågor och vi spelar alltså inte med Digital Realm. De tre obligatoriska situationerna är ju Queer Enclave, Varied Scarcities och Psychic Maelstrom. På fyra spelare, enär det bara finns tre helt "mundana" spelarböcker (Tiger, Maestro, Arrival), så kommer någon spela antingen Iris, Torch eller Stitcher. Men i den gruppen vi var nu, så hade det inte varit oss så fjärran att välja bort malströmmen om det hade känts som ett alternativ. Jag börjar verkligen förstå vad Genesis menar med den "påklistrade malströmmen" i AW. Den är ofta cool, och den har gett en del häftigt i det här spelet, men den är på inget sätt integral till Dream Askew. Vi hade mycket väl kunnat ha en annan playbook istället för Iris, en helt icke-övernaturlig, och bara spelat utan malström. Men som sagt, vi har med malströmmens Situation sheet, och det ger den spelaren i uppgift att sköta malströmmen när Iris utsätter sig själv och sina besökare för den. Den kom i spel redan första mötet: Iris skördade minnen från både Duke och Jordan.

Än en gång får jag utlova krönika över första spelmötet så snart jag har tid. Kanske ikväll, kanske senare i veckan. Imorgon spelar vi andra spelmötet.

 

[Pilzefrau]

Efter att vi ätit mat (irl) börjar vi med första scenen.

Det är höst. Zach rullar in till gården på en cykel med en stor låda på flaket. Det kacklar inifrån den. Duke kommer och möter henne, och frågar misstänksamt: är det hönor i lådan? Jodå, säger Zach med ett stort leende, och öppnar en lite lucka. Två friska hönor. Nu kommer vi kunna äta ägg!

Vi har inte gjort så här innan, säger Duke. Haft djur. Nej, jag vet, säger Zach, men nu finns det äntligen!

Duke försöker säga emot utan att göra det rakt ut: var ska vi ha dem, vem ska ta hand om dem, osv. Men Zach har en plan: de ska bo i växthuset, och Erik kan ta hand om dem.

Fler och fler människor börjar komma ut och se vad som försiggår. Jordan kommer fram, men bryr sig inte om hönorna. Han har letat efter Zach hela morgonen, och nu konfronterar han henne direkt. Jag vet att det var du, säger han. Pelle (som sköter köket, och i vars rum Jordan just nu sover) berättade att du var iväg norrut och rånade ett hus för tre månader sedan. Det var mitt hus. Du högg mig i benet med en kniv! Och Erik där, jackan han har – den är min brors!

Zach ljuger honom rakt upp i ansiktet, säger att hon inte vet någonting. Jordan boxar omkull henne. Cykeln välter och hönorna kacklar något fruktansvärt. Duke skyndar fram och greppar Jordans hand. Vi slåss inte här, säger Duke. Jordan försöker förklara, att han var tvungen att visa Zach att så gör man inte. Zach, rädd att bli slagen igen, försöker gottgöra. Du får tillbaka jackan! Allt annat vi tog, det har kommit den här gården till nytta, och Jordan bor ju också här nu, så det är vatten under broarna! Och kniven, det var inte jag. Det måste varit Jonna eller Tigris, som följde med. Jag har aldrig förespråkat våld, eller lyft en kniv mot en annan människa, säger Zach.

[Lie fairly convincingly är en av Zachs regular moves, så det är lite oklart runt spelbordet om hur ärlig Zach är här. Jag som spelare försäkrar att "aldrig lyft en kniv mot annan" är sant.]

Erik blir lite putt över att bli av med sin fina jacka, men Zach lovar honom en andel i hönorna som kompensation.

Jordan tar sin jacka och vänder sig för att gå, men kommer på en sak. Han vill ha tillbaka ransoneringskupongerna Zach lånat. Dem hon just bytt bort mot hönorna. Imorgon, säger Zach. Grrrrokej! Jordan går surt iväg till ladan där har sin sovplats (i ett avdelat hörn, typ ett tält, tillsammans med Petter som sagt var).

Slut scen.


Andra scenen är när Duke sitter inne i Dawsons rum. Det är mycket trängre än Duke mindes, men han kopplar inte än att det är Zachs spritförråd som tar upp hela väggen.

Duke berättar upprört om hönornas intåg på gården. Men, så gör vi ju inte, säger Dawson. Nej, precis, säger Duke. De var båda en del av det strikt veganska kollektivet det började som. Men det har kommit så mycket nytt folk hit det senaste, säger Duke. Folk som inte riktigt delar visionen vi hade.

Dawson påminner Duke om löftet att ge ett minne till malströmmen. Duke förstår fortfarande inte vad det innebär, och det framstår som någon sorts seans, "fokusera på ett fint minne", mindfulness liksom. Duke har inget emot att spela med. Han väljer att dela med sig av sitt minne av sin första flickvän, Jonna, och riktigt konstigt blir det först när Dawson tar fram sin ledade ring, som hjälper henom fokusera processen. Dawson smeker Dukes panna med den vassa spetsen, och tar Dukes minne till sitt. När Duke, avslappnad och varm, går därifrån, minns han inte längre att han varit ihop med Jonna en gång i tiden. Efter att de gjort slut träffades de inte på ett par år, men de umgicks i samma kretsar så till slut hade de varit tvungna att börja omgås igen. Det minns Duke nu som första gången de träffades, och kan inte förklara varför det var så awkward.

Slut scen.


Vi pratar lite om hur arbetsfördelningen fungerar. Petter tar hjälp med matlagning av några personer varje dag, och Zach byter så gott som alltid bort sina matpass. Några av de ursprungliga medlemmarna stör sig på det, men ingen har klagat öppet än. Själva middagen däremot, den äts gemensamt och det är inte okej att skippa den utan skäl.



Duke pratar med Jordan ute i ladan. Där finns gängets häng-ställe, med en soffa och utrustning för att meka med motorcyklarna. Här finns också en sandsäck, där Jordan står och tar ut sina aggressioner.

Hur känns det, frågar Duke. Jag vill slå sönder något, svarar Jordan. Duke upprepar att han förstår ilskan mot Zach – hon är som hon är – men vi måste behålla freden på gården. Mrhm, säger Jordan och fortsätter boxa. Men jag kan prata med henne om du vill, föreslår Duke, och få henne att be om ursäkt. Om du vill, säger Jordan.

[Duke har en Special move som gör att den, som ber honom lösa ett problem åt en, får en token (spelets valuta). Men Jordan är så macho, att han inte låter sig lockas av en plupp. Han tänker inte be Duke ta itu med hans problem åt honom!]



Duke letar ändå upp Zach. Hon hittas vid det stora matbordet en stund innan middagen, där hon sitter och tittar i kartor över området. Duke pratar åter om freden, och säger att Zach borde be om ursäkt. För vadå? För det där med jackan, med rånet.

Okej, säger Zach. Du har just erbjudit Jordan en plats i ditt gäng, eller hur? Han kommer följa med er nästa gång ni gör samma sak mot någon annan?

Ja, vadå, säger Duke.

Ja, Jordan är en jävla hycklare, säger Zach! Det är djungelns lag där ute, den starke överlever, och han kommer här och klandrar oss för att huset vi rånade råkade vara hans? Vet du vad? säger Zach spydigt. Jag kan be om ursäkt, om du nu tror att det är så viktigt för att behålla freden. Men ljug inte för dig själv – du vet att det bara behövs för att Jordan är en idiot som inte kan ta sanningen.

Det fattar du väl, säger Duke, att det känns jobbigt för honom att komma hit? Att bo på samma gård som de som rånade hans familj?

Okej, säger Zach medan hon reser sig för att gå, och tar på sig sin trenchcoat. Jag ska tänka på det nästa gång – att inte råna folk som kanske flyttar in här tre månader senare.



Zach går direkt ut efter Jordan, och möter honom på gården, på väg in till middagen. Zach förekommer honom genom att direkt be om ursäkt. För det där med jackan, och inbrottet. Zach berättar – ljuger ihop? – att hon, innan det här kollektivet, aldrig riktigt haft ett hem som var värt något. Det var därför tyckte Jordan överreagerat om inbrottet, eftersom han själv inte står över att ta från andra för att överleva.



Nästa scen är den gemensamma middagen. Jonna råkar sätta sig bredvid Dawson, som tycker det är värsta jobbigt att sitta bredvid sitt ex (som hen minns det). Dawson frågar Duke om de kan byta plats, och han är i gengäld mycket mer öppen mot Jonna än han brukar vara.



I slutet av middagen ställer sig Zach upp och berättar att hon och ett par intresserade hade tänkt ha lite av en bokcirkel, en läsestuga, i samlingssalen efter maten. Förslaget tas väl emot, och nästan alla deltar. Det finns inte ett exemplar var av böcker här, så en klassisk bokcirkel där alla läser samma bok blir det ju inte, men folk berättar om böcker de läst, läser passager högt, och det är allmänt trevligt.

Jordan är inte det minsta intresserad av att läsa. På något sätt (shit, jag har redan glömt en massa som hände första spelmötet) följer han med Dawson upp på hens rum. Dawson berättar om malströmmen och att hen samlar på minnen, och lyckas på något sätt (det var väldigt roligt när vi spelade det) använda omvänd psykologi för att få Jordan att gå med på att ge ett minne. När hen säger att han inte måste om det känns obehagligt, till exempel, så svarar han med att nej nej, det är klart han ska. Tänk på ett minne, säger Dawson. Vadå, som det där med jackan, frågar Jordan. Det där med jackan funkar finfint, och Dawson ska skörda minnet till sitt eget – men använder sig av en regular move: use your psychic abilities with side effects. Det som händer är att Dawson istället tar minnet av själva inbrottet, inklusive när Jonna stack Jordan i benet med en kniv. Jordan minns fortfarande att Zach stal hans jacka på något sätt, och kommer i efterhand att fundera på hur det blev en så stor grej att han slog ner henne på gården.

Jordan lämnar Dawsons rum. Dawson sitter och är förvirrad över att hen inte har något ärr på benet, och försöker förgäves hålla isär vad hen minns av Jonna som faktiskt är Dawsons egna minnen. Det går inte så bra.

Slut scen.



Zach är den sista som lämnar matsalen den natten, och går över gården på väg till den gamla lekstugan där hon sover. Hon ser att den yttre dörren till jordkällaren står på glänt. Hon undersöker, och den inre är också öppen – hänglåset är klippt, bultsaxen står lutad bredvid! Där inne syns en ficklampa, och Zach ropar försiktigt ut tjuven. Han gör inget motstånd nu när han är påkommen. Det är Marcus, 15 år ungefär, från Larssons gård.

Zach hotar med vad Duke skulle göra om han fick fatt i en tjuv, och säger att det var tur att just jag kom på dig. Jag behöver inte säga något, om du kan betala. Betala, med vadå, frågar Marcus. Hmm... Har ni några ransoneringskuponger, frågar Zach. Marcus lovar att stjäla kuponger från sin farfar (bonden Larsson) och komma med dem imorgon bitti. Och ett nytt hänglås, säger Zach också.



Dagen efter saknas Zach hela morgonen, och hon kommer insmygande med ett hänglås strax innan lunch, som hon sätter på jordkällarens dörr. Nyckeln hänger hon i nyckelskåpet, och den gamla jordkällarnyckeln gör hon sig av med. Sedan betalar hon tillbaka kupongerna hon lånat av Jordan, som utlovat. Han frågar, med lågmäld röst för att inte de andra i rummet ska höra honom, om Zach vet hur man får tag i lite kött häromkring. Zach ler, och berättar att det finns flera andra som köper kött (mest torkat, då) av henne bakom ryggen på Duke och de andra militanta veganerna. Jordan ger tillbaka en av kupongerna, i utbyte mot en fix.

Efter lunchen samma dag hittar Jordan en ask med torkat kött under sin huvudkudde.



Duke har en plan för dagen efter lunch: de ska åka iväg till Gustavssons gård och kolla läget. Både för att se om Zach verkligen har bytt till sig dem som hon säger, och för att påminna om att vi finns och spänna musklerna lite grann. Hela gänget, nu fem personer eftersom Jordan är med, dönar iväg längs skogsvägen.



Och där slutade första spelmötet! Nästa möte tog vid precis här, dvs med några scener på gården medan gänget var borta, samt det spända mötet mellan Duke och barnen Gustavsson. Stay tuned – jag hoppas hinna skriva det senast fredag, men annars blir det först efter helgen.

Tack för att du läser!

 

[Pilzefrau]

En kort reflektion: jag märker hur jag, när jag går igenom krönikan och fetstilar RPs namn som jag brukar, markerar Zach mycket oftare än de andra, och Dawson mycket mer sällan. Det beror delvis på att jag själv spelade Zach, och delvis på att Zach var mer inblandad i scener hon inte var med i – folk var oftare sura på Zach, behövde snacka med Zach, än motsvarande mot Dawson. Men även med det inräknat undrar jag om jag inte glömt någon av Dawsons scener under första mötet. Det kanske jag har. Nåja.

 

[Pilzefrau]

Så, det utlovade andra spelmötet.

Vi började med några scener hemma vid gården, efter att gänget åkt iväg mot Gustavssons. Zach söker upp Jonna, som står och diskar efter lunchen. Något jag inte fick med i förra krönikan var att vi etablerade att Jonna var en av Dawsons "kunder", dvs hon betalar för att ha små seanser med hypnos och meditation, en spirituell upplevelse för Jonna. Dawson skördar inte Jonnas minnen och får därmed inte ut något av det själv, så hen gör det som en tjänst till Zach i utbyte mot att Zach levererar tobak till Dawsons vattenpipa. Zach tar i sin tur betalt av Jonna, som Dawsons "manager" typ.

Nå, Dawson har ju precis dragit på sig massa minnen av Jonna som gör att hen knappt vill vistas i samma rum, och även om Zach inte vet vad det gäller så har hon snappat upp att något är på tok. När hon nu pratar med Jonna säger hon att Dawson inte kommer kunna ta emot dig på ett tag. Varför då, säger Jonna. Hon har sett fram emot det i flera veckor nu, det var länge sedan den förra seansen. Zach hittar på att Dawson tydligen är inne i någon sorts period när hen inte är så... utåtriktad. Inget farligt, men det är något hen behöver ta sig igenom på egen hand. Jonna tycker det låter märkligt, för Dawson har inte gjort så innan, men Zach försöker spela på att du vet, Dawson är ju lite konstig. Jonna blir besviken men accepterar ändå lögnen.

Därefter går Zach ut till Dawson, som står på en stege och plockar äpplen. Jag hoppas du är tacksam nu, säger hon, för jag har precis förklarat för Jonna att hon inte borde träffa dig på ett tag. Jag vet inte vad det är för problem du har med henne, men jag fattar att det är något. Kom över det fort, säger hon, för Jonna betalar bra.

Dawson blir glad över att inte behöva träffa Jonna i enrum, och byter snabbt ämne (till synes) genom att prata om sitt ärr på benet. Dawson har blivit stucken i benet, nämligen, men ärret är borta! (Det är Jordans skada, som Dawson fått minnet av.) Zach klättrar upp för att titta på det mystiska benet utan ärr, men tar inte så allvarligt på det. Dawson är lite knäpp, what else is new. När hon står på stegen uppe bland grenarna råkar hon dock titta Dawson lite för djupt i ögonen, och vips har tio minuter passerat och Dawson har tagit ett minne från Zach [en weak move: accidentally open your brain to the world's psychic maelstrom]. Minnet ifråga är episoden med Marcus vid jordkällaren kvällen innan, när Zach inte slog larm utan släppte tjuven mot betalning, samt bytte det uppklippta låset utan att säga till någon. Det minnet får också Dawson, och har därmed tagit ett minne vardera från de tre övriga rollpersonerna!

Zach märker inte vad som händer, utan kommenterar bara att Dawson har en väldigt vilsam blick. Jag förstår nästan, säger hon, varför Jonna betalar för att få meditera tillsammans med dig.

Slut scen.



Gänget, fem personer på tre motorcyklar, kom fram till Gustavssons gård. Vägen dit går genom en ås av något slag, med en vägbom, och på andra sidan omges vägen av öppna fält framför själva gården. Slutsatsen blir att när de väl passerat vägbommen är de öppna måltavlor för familjen Gustavsson, som har flera skjutvapen. De som möter upp och öppnar bommen för dem är gamle bonden Gustavssons son och hans hustru, Magnus och Ulrika. De brukade vara här på somrarna och kände till kollektivet redan innan, men flyttade ut hit på riktigt när kriget bröt ut.

Duke märker under promenaden från bommen upp till huset att Magnus inte är helt glad. Han frågar direkt om hönorna. Magnus bekräftar att jodå, Zach bytte till sig dem fair and square, med gamle farsan Gustavsson. Magnus själv skulle inte gjort det bytet. Hönorna ger ägg, mat, medan det de bytte till sig var kuponger, för vadå? Kaffe och tobak? Magnus och Ulrika måste rätta sig efter vad farsan vill, men de skulle gärna ha tillbaka hönorna.

Duke nämner att flera av kollektivets medlemmar är veganer, och därför inte heller vill ha kvar hönorna. Efter lite tjafs om vem som egentligen bestämmer – varför kan Zach komma hit och framstå som att han för kollektivets talan, om Duke inte ens kände till det? – så kommer de fram till att det borde gå att byta tillbaks hönorna mot Gustavssons överskott av potatis.

I slutet av förhandlingarna råkar Ulrika kalla Duke för "hon" när hon pratar med Magnus. Duke tänder genast till: hans pronomen är "han". Paret Gustavsson kanske himlar diskret med ögonen, men erkänner ändå genast sitt misstag. När det är dags att åka hem igen, inser Ulrika att de inte hälsat på nykomlingen, Jordan. De hälsar, och Ulrika frågar (nästan med ett kvävt leende): vad är ditt pronomen, då? Han, säger Jordan, och blir också lite upprörd – det är väl självklart?

När Magnus stängt bommen och börjat röra sig upp mot huset igen, börjar Jordan förebrå Duke för att vilja byta bort hönorna. Han vill ha ägg. Kalle, också vegan och lojal mot Duke, kliver genast in och säger att hörrödu, du har bott här i vadå, tre dagar? Han litar på att Duke har goda skäl för att ta med Jordan i gänget, men han kanske ska vänta lite med att lägga sig i hur de sköter gården. Nu åker vi, säger Duke, och hugger av samtalet genom att starta motorn.



Tillbaka på gården, så ställer gänget in sina motorcyklar i ladan. Innan de ens hunnit sätta sig i sofforna, så tar Duke tag i Jordans arm. Om det där med pronomen, alltså, Jordan. Det är inte så självklart. Du kan inte bli sur på någon för att de frågar.

Men det syns väl på mig? säger Jordan bestört. Det är väl skittydligt att det är "han"?

Nej, jag tänker inte diskutera det här mer, säger Duke. Jordan är tyst en kort stund, innan han fortsätter försöka diskutera det. Duke slår honom i magen. Jordan ger ett slag tillbaka, men blir omedelbart nedbrottad av de andra tre i gänget.

Gängets lilla hörna med sofforna och motorcyklarna tar inte upp hela ladan, men den har en egen ingång. Den skiljs av från resten av ladan med hjälp av en gammal trasig traktor, höbalar, och staplar med lådor och bråte. Petter, kökschefen, kikar nu in genom en springa och frågar om allt är okej. Duke hälsar att Jordan inte är med i gänget längre, men de har tagit hand om det. De eskorterar Jordan till utgången – och han får gå runt utomhus till den andra ingången, eftersom hans sovhörna är bredvid Petters, i andra delen av ladan.



Jordan försöker genast ventilera inför Petter, och lägger fram sitt resonemang. Det är ju inte bara att han har en manlig kropp, utan att han presenterar sig så maskulint. Och det gör Duke också! Trots Dukes kvinnliga former tycker Jordan att det är tydligt att denne vill bli kallad "han", och samma säk gäller för honom själv. Petter är lite mer diplomatisk än Duke (slår ingen i magen) men säger ändå ungefär samma sak: det är tydligen inte så självklart för andra när det gäller Duke, och han har haft mycket problem tidigare med folk som kallar honom för "hon". De når inte riktigt någon lösning, men fortsätter diskussionen på väg till boningshuset. Petter hade bara varit i ladan för att hämta fler rena handdukar, och Jordan följer med honom till köket och hjälper till med middagen.


En stund senare har Jonna fått höra att Duke är tillbaka, och går för att konfrontera honom. Han sitter och dricker whisky med gänget. Vad var grejen, frågar Jonna, igår vid middagen? Jonna hade hört Duke prata med Dawson, och säga att första gången han träffat Jonna var när hon kom hit, efter krigets utbrott. Var det något sorts sjukt försök att gaslighta mig, frågar hon? Vi var ju ihop i flera år, långt innan det! Alltså, jag förstår om du inte vill tänka på den tiden, det var en jobbig break-up för mig också, men att bara låtsas som att det inte hände, det är bara skumt.

Duke blir helt förbluffad. Va? När var vi ihop?

Resten av gänget tittar konstigt på honom. När du pluggade i Karlstad, säger Kalle. Kom igen!

Duke försöker ett par gånger med att få dem att avslöja vad det här är för ett konsigt skämt, för han minns inte alls att han ska ha varit ihop med Jonna. Hon blir sur och går därifrån, men Duke fortsätter prata med Kalle, Karro och Sofia. Han inser att han knappt minns att han pluggat i Karlstad alls. Var bodde jag då? När var det? Ingen av de tre närvarande kände honom så nära då, så de kan inte vara särskilt hjälpsamma, men de är helt säkra på att den här perioden faktiskt har inträffat. Ingen kan förklara varför Duke inte minns det. Kalle tar ifrån Duke hans flaska och luktar på den. Har du tagit något annat, frågar han. Typ värktabletter? Droger? De häller ut resten av flaskan, och ber Duke lägga sig att vila.



Nästa scen är efter middagen, men ingen har något särskilt att ta upp som de lyfter när alla är närvarande. Det är lite allmänt tryckt stämning, iom att Jordan fått sparken ur gänget, och Jonna skällt ut Duke. Efter middagen stannar i alla fall både Jordan och Duke kvar när de andra börjar gå, för att få en chans att prata med Dawson. Duke struntar i att Jordan är där, och frågar om Jonna. Dawson är en av Dukes äldsta vänner här, och måste väl komma ihåg hur det ligger till. Stämmer det att Duke varit ihop med Jonna? Dawson är väldigt förvirrad och tveksam kring det hela, men lutar ändå åt att jo, så var det. Dawson minns ju nämligen själv tydligt en lång relation med Jonna, men vet egentligen att det inte är hens egna minnen.

Dawson nämner den lilla seansen de hade, och att hen tog ett minne av Duke. Duke blir bestört, han trodde att "ge dig ett minne" bara var något hen sagt, att minnet hade varit ett fokus för övningen bara. Jag skulle tänka på minnet av min första flickvän, erinrar sig Duke, så jag måste ha berättat om Klara. Nej, säger Dawson, om Jonna. Din första flickvän.

Jag minns inte exakt hur diskussionerna gick här, men på något sätt drogs Jordan in. Jag tror det började med att Dawson försökte få klarhet i det där ärret på benet – hen misstänkte att minnet av Jonnas överfall inte var hens egna, men var osäker på vems de var. Hade Dukes relation slutat när Jonna högg honom i benet, till exempel? Jordan hade ju ett ärr på benet, som han inte mindes hur han fick, och Dawson erkände att hen hade tagit ett minne från honom också. Både Jordan och Duke var skeptiska till att det faktiskt funkade så på riktigt, och Dawson använde för kryptiska beskrivningar för att övertyga någon. Efter en stund harklade sig Petter, som stått och lyssnat, och säger att de låter ju helt knäppa hela bunten. Har de druckit, eller? Duke bedyrar genast att han inte drack så mycket, för Kalle hällde ut hans whisky. Petter skakar på huvudet och återgår till disken.



Zach sitter i boningshuset, i trappan upp till övervåningen, strax utanför Dawsons rum. Hon ska hämta ut lite av spriten hon har lagrat där, men har inte bråttom utan tänkte vänta tills Dawson kommer upp, snarare än att tränga sig på.

Jordan kommer dit, och frågar diskret om Zach vet något om droger. Specifikt, säger han innan Zach hinner ebjuda honom något, om det är så att Dawson kan ha lurat i honom något. Zach säger att hon såklart inte kan veta säkert vad Dawson håller på med under sina seanser, men att hon inte har koll på något tyngre än alkohol – och inte för att skryta, men Zach har koll på det mesta som tas in och ut ur kollektivet. Jordan ber henne hålla ögonen öppna.

Dawson kommer upp, och Zach frågar om hon kan hämta ut några flaskor. Visst, säger Dawson, men jag ska... fixa en grej. Zach blir lämnad ensam i rummet medan Dawson går för att kika på låset på jordkällardörren – minns hen verkligen rätt från igårkväll? Det var ju jättedumt, hen borde berätta för Duke att hen bytte ut det. Varför hade hen hållit det hemligt, förresten? [Det var Zach som gjorde det, men Dawson känner sig nu skyldig.]

I vilket fall, Zach rotar runt lite inne hos Dawson. Förutom att plocka på sig några flaskor sprit, stjäl hon tillbaka lite av tobaken vid vattenpipan (Dawson har inte bra ordning nog för att märka det, så då kan Zach sälja tillbaka den en gång till). Hon hittar också Dawsons mystiska ledade ring. [Regelmässigt är det hens signature weapon: violation glove, vars effekter inte beskrivs utöver att hen har en move som heter lash out with your signature weapon. Vi spelar den ungefär som motsvarande i AW.] Jag använder en weak move: misplace something very important. Zach fingrar med ringen, men fortsätter sedan plocka flaskor. Ringen hamnar längst ner i en låda med cognac, kvar på rummet.


Zach lämnar sina flaskor ute i lekstugan där hon sover. (Hon säljer till folk som vill ha små mängder direkt därifrån, snarare än att behöva gå in till Dawson varje gång, så hon måste hålla ett lager av en eller två flaskor av varje sort.) På väg in i huset igen hejdar Duke henne i hallen. Du, vi var hos Gustavsson idag, säger han. Han berättar om hönorna, och anklagar Zach för att ha fört hela gårdens talan utan att ha rätt till det.

Det är ett stort missförstånd i så fall, säger Zach genast. Jag ber hemskt mycket om ursäkt om jag fick dem att tro att jag handlade för hela gårdens räkning! Nej, hönorna är mina.

Duke blir förvånad, han trodde hönorna liksom hörde till gården. Nej, jag vet ju att ni är flera som inte står bakom djurhållning, så det vore orättvist att köpa dem för kollektivets saker. Nej, det var mina egna kuponger (nja, de var lånade) och vi har liksom ett andelssystem, jag och Erik, och alla som vill äta ägg, och vi kommer stå för fodret tillsammans. Ursäkta att jag inte sagt något, men jag tänkte att du inte var intresserad...

Nej, det är jag ju inte, säger Duke. Han lyfter sedan förslaget att byta hönorna mot potatis, men aktar sig för att låta som att han vill expropriera Zachs hönor. Zach säger att visst, hon ska överväga att byta tillbaka dem – en bra deal är en bra deal, så det handlar ju om hur mycket potatis det rör sig om. Men Duke får släppa frågan till Zachs godtycke, mot löftet att Zach ska vara tydlig när han handlar i framtiden att han inte gör det för hela gårdens räkning.

Under samtalet märker Zach att Duke är spänd och irriterad, och ingen har ju missat att det är jobbigt med både Jordan och Jonna. En av mina moves är att ställa en fråga direkt till en annan spelare: how could I put your character at ease? Dukes spelare säger att alltså, egentligen skulle det hjälpa om Duke fick dricka ordentligt ikväll, då skulle han koppla av. Fast han vill liksom inte dricka alkohol nu, efter misstanken mot whiskyn, och minnesluckorna. Okej, säger jag, så jag ska lura i dig alkohol, check. Zach säger såklart inget om den planen just nu, men han går iväg för att ordna varmt glühwein (typ glögg).



Duke går under tiden och söker upp Jonna. Hon sitter uppe på höloftet i ladan med sin kompis Tigris. Duke klättrar upp, och frågar om hon kan få prata med Jonna i enrum. Tigris lämnar dem ifred, och Duke börjar förklara. Han tror på Jonna och alla andra som säger att de har varit ihop, men han kommer bara inte ihåg något från den tiden i sitt liv! Han berättar precis vad han minns däromkring, men hela relationen med Jonna är en enda stor minneslucka. Så, du försöker be om ursäkt, frågar Jonna. Ja, jag gör väl det.

[Här hände lite intressanta saker på spelledarsidan (som ju är delad mellan alla spelare). Jag och Dawsons spelare hjälptes liksom åt att spela Jonna, så vi diskuterade ju öppet om hennes tankeverksamhet för att vara överens. Hon trodde fortfarande lite grann att Duke gjort något korkat försök att gaslighta henne / driva bort henne från gården, och nu hittat på minneslucke-grejen för att rädda ansiktet, men hon accepterade ändå ursäkten.

Efter scenen frågade jag, som spelledare, om Duke var attraherad av Jonna nu. Spelaren svarade att ja, det är ju lite jobbigt. Förut har det varit så mycket jobbig associationer kring Jonna efter att relationen tog slut, men nu när Duke kan se henne med helt nya ögon håller han på att bli kär om igen. Han agerade inte på det i den här scenen, dock.]



Nästa scen är återigen gemensam kvällsaktivitet i kollektivet. Igår var det bokcirkel, och idag börjar folk plocka fram sina sy- och stick-projekt. Någon av kollektivets medlemmar hoardade garn sedan många år, så det finns hur mycket som helst, och nu finns det någon tanke om att sticka sig självförsörjande i klädväg, kanske till och med kunna sälja till andra gårdar. Även de som inte är så taggade på handarbete hänger här, om inte annat efter att Zach kommer med glühwein! Han frågar om Duke vill ha med eller utan alkohol, och den "alkoholfria" variant han får är naturligtvis mycket starkare än så. [Zachs strong move: lace something with undetectable poison, dvs den här glöggen är så söt att alkoholen knappt märks.]

Det är allmänt gemytlig stämning, fram tills att Dawson plötsligt kommer ner för trappan i panik. Hen har upptäckt att ringen – som hen använder för att skörda minnen – är borta, och springer ner för att fråga Zach. Du var i mitt rum, såg du min ring? Zach säger att han såg den, men lämnade kvar den. Är den inte kvar? Nej, säger Dawson upprört. Var någon annan där? Tja, säger Zach, jag mötte Kalle i trappan, han såg nog när jag kom ut ur ditt rum–

Dawson lyssnar inte på fortsättningen, som skulle varit "men jag tror inte att han har tagit något", utan hoppar genast upp i Kalles knä. Dawson frågar om Kalle var inne på hens rum, och när han nekar bestämmer hen sig för att försöka ta hans minne av tillfället för att vara säker. [Dawson har ibland agerat som att hen bara kan göra det med sin ring, och hen är nu desperat efter att få tillbaka den, men vi har samtidigt etablerat att det går utan också – t ex när Zach råkade stirra länge in i hens ögon tidigare. Som sagt spelar vi det som en violation glove i AW: "time and physical intimacy" krävs vanligtvis, men med ringen går det med bara beröring.]

Jonna lägger en hand på Dawsons axel och ber henom att tagga ner. Dawson fortsätter försöka ta Kalles minnen, och får någon sorts psykisk backlash och faller ner på golvet. Jag tror att hen fick lite spridda minnen från både Kalle och Jonna, men jag minns inte detaljerna. Allas ögon är nu på Dawson, som försikigt kommer på fötter igen. Duke ställer sig upp, upptäcker genast hur vinglig han är, och sätter sig ner igen. Han är ganska redigt berusad från Zachs spetsade glühwein, men hade inte märkt det så noga fram tills nu.

Jonna har ju fått en vit lögn av Zach tidigare, om att Dawson är inne i någon sorts känslig period, så hon är den som är minst förvånad över det lilla utbrottet. Hon ber Dawson hålla sig lugn, och frågar om det skulle kännas bättre att gå in på rummet snarare än att vara här bland alla. Dawson vill bara veta var ringen är, och ingen har någon bättre idén än "den är väl på ditt rum, antar jag". Dawson springer upp för trappan och lämnar systugan full av människor som spekulerar i vad fan som hände. Zach lutar sig mot Jordan och säger att jo, Dawson måste nog ha någon sorts droger hen ger folk ändå. Kalle betedde sig väldigt skumt alldeles nyss, och hela den här minneslucke-historien med Duke är misstänkt. Zach såg ju den ledade ringen, som hade en lite spets längst fram, och säger nu till Jordan att den kanske har en dold kanyl? Det skulle förklara varför Jonna och de andra besöker Dawson så gärna.

Jordan kontrar med att Dawson ju inte hade den på sig nu, men ändå tycktes påverka Kalle. Jag sneglar på Dawsons rollformulär, och ser att en möjlig strong move är move unnoticed. Zach berättar om de gånger hon blivit överrumplad av Dawson när hon varit uppe om natten (typ hämtat något i köket) – Dawson kan vara ruskigt ninja. Om hen ville smyga ner något i Kalles glühwein så skulle hen göra det utan problem, säger Zach. För att stärka sin tes (som hon faktiskt tror på själv) pekar hon på Duke, och säger att han har ju väldigt tydligt fått något annat än alkoholfritt i sin mugg.

Det börjar bli dags att avsluta spelmötet (det har vi vetat ett tag) så jag bränner min sista token på en strong move: suddenly seize control of the situation. Zach går upp till Dawsons rum, där hen håller på och gräver i sina lådor efter ringen. När hen tittar upp står Zach där med armen ner i en cognacslåda, och fiskar upp ringen. Jag är hemskt ledsen för det här, säger hon, och springer ner för trappan. Dawson kutar efter, men nere i hallen ställer sig Jordan ivägen för henom medan Zach fortsätter ut mot brunnen. Jordan gör inget aktivt motstånd, utan blockerar bara vägen med sin större kroppshydda. Dawson svarar med att ta tag i Jordan och stirra in i hans ögon.

Dawsons spelare fick i början av spelet kryssa i på sitt formulär svaret på frågan "What has the maelstrom whispered to you?". Hon valde svaret "That someday it would devour you", och spelat på att hens "uppdrag" här på jorden var att samla in så många fina minnen som möjligt att ta med sig när hen en dag uppgår i malströmmen. Detta, visar det sig, är vad som händer just nu. Men Jordan använder en weak move: fail to react, suffering the consequences. Han ser malströmmen i Dawsons ögon, och dras in. De står där, som frysta, en bra stund medan Dawson tar alla Jordans minnen. Sedan uppgår Dawson i malströmmen.

Jag minns inte om det var någon move som Dawson gjorde för att bränna sina tokens innan hen "dog", eller om det bara var för att det var coolt, men Zach blir plötsligt ansatt av röster från malströmmen. Hon stapplar där hon springer, och när hon lugnar ner sin andning, sittande på knä ute på gården, förstår hon att Dawsons uppdrag nu är hennes. Hon ska använda ringen för att samla på sig fina minnen från andra, för att en gång uppgå i malströmmen som Dawson gjorde. Hon ställer sig upp.

Karro (eller någon) springer ut efter Zach, och hittar henne sittande vid brunnen. Hon verkar tveka, men öppnar sedan sin knutna näve och släpper ner innehållet i brunnen med ett litet plopp. Nu är den borta, ljuger hon. Dawsons konstiga ring. Hon säger någon förklaring om hur den hade en dold kanyl och hur Dawson hade drogat folk utan deras medgivande. Men det var naturligtvis bara en sten hon släppte ner i brunnen – ringen har Zach tryggt i fickan.



Inne i storstugan tar folk hand om Dawson och Jordan, som båda plötsligt bara fallit ihop. Dawson har ingen puls. Död av överdos är enda förklaringen, men ingen fattar hur det gick till. Jordan vaknar upp efter en liten stund. Han minns ingenting. Hans personlighet verkar vid första anblicken vara hans egen, men alla minnen – namn, ansikten, upplevelser – är borta, eller djupt förträngda.



Och där avslutade vi omgången, följt av en positiv feedbackrunda mellan spelarna! Tack för att du läste.

Jag tror jag kommer skriva ett sedvanligt reflektionsinlägg snart, framförallt om hur roligt det var att spela Zach

 

[Pilzefrau]

Jag är nöjd med spelomgången! Det var inte allt som klaffade perfekt: jag vet inte att vi fick supermycket stöd av de små spelledarlapparna t ex, utan det rullade på mest för att alla fyra spelare också var vana spelledare sedan innan. Det blev också en väldigt påklistrad malström, till den grad att slutet på andra spelmötet kändes lite som en konstig skräckfilm. Det var väldigt roligt, men det känns lite som att om vi faktiskt velat utforska identitetspolitiken ordentligt så hade vi inte alls behövt den biten, utan kunnat fylla två spelmöten med bara jordnära intriger. Det hade dock kommit på bekostnad av rollpersonen Dawson, som var jätterolig att spela mot. Och slutet hade inte alls blivit lika dramatiskt, tror jag.


Jag hade jättekul med att spela Zach! Jag kan börja med att tacka spelaren T från FjällCon, som spelade the Maestro i den omgången vi körde i somras. Jag baserade Zach ganska tydligt på den rollpersonen (minns inte namnet) men tyckte ändå att jag gjorde något eget av det.

Det var kul att spela en "lagom ond" figur. Zach var kortsiktig, innerst inne väldigt självisk och spelade på andras behov osv – men det fanns ändå medkänsla också, och en gräns för hur långt hon kunde gå i att utnyttja andra. Hon skulle inte fått någon hon kände dödad för profit, till exempel, även om det aldrig kom till det beslutet i spel.

[Efter spelet kanske hon blev ännu värre, dock. Hon kommer börja ta betalt i minnen, om hon kan göra det på ett sätt som inte får henne anklagad för häxeri, och hon kanske börjar sätta uppdraget från malströmmen över sina mänskliga drifter och hämningar.]

Och något av det roligaste med rollen, i efterhand, var att hon kom undan med allt!

Hon gick segrande ur dealen med hönorna: Duke fick skit för att inte ha hållt ordning på sina "underordnade", medan Zach blev huvudägare i ett ägg-andelsystem. Samtidigt har hon en köpare om hon vill sälja av dem, så efter ett par månader kommer hon kunna skylla på att veganerna i kollektivet är illa till mods, sälja hönorna för jättemycket potatis (Gustavssons lär bara bli mer och mer sugna på ägg ju längre hon väntar, så det är ingen idé att sälja med en gång), och få credd för att hon hjälpte potatisförrådet att räcka genom vintern.

I början av spelet såg det ut som att Jordan skulle bli den som inte tog hennes skit och fick henne "avsatt", men hon vände på den relationen. I slutet var han hooked på hennes underground-kött-marknad, och hade accepterat att det var henne han skulle fråga om han undrade något om kollektivet. [Sedan fick han total minnesförlust, så det gick kanske i stöpet, men han kommer i alla fall inte gå tillbaka till att vara sur på henne för rånet.]

Zach klarade sig också ur knipan med jordkällaren! Hon agerade själviskt på ett sätt som kunde komma tillbaka och bita hela gården, men glömde bort alltihop! Istället hade Dawson dåligt samvete om det, tills hen tog minnet med sig i malströmmen. Zach minns nu inte hur hon fick tag på kupongerna som räddade henne ur skulden till Jordan, och bara Marcus Larsson vet var det nya låset kom ifrån. Om Larssons har en andra nyckel så kan de komma in i förrådet, men Zach kommer aldrig få skit för det!

Det här var nog första gången jag gett mig in på att spela en "cool" rollperson på det sociala planet, alltså en som skulle kunna "spela spelet" och göra deals, och faktiskt lyckats med det! Det är en klar utvigning av min comfort zone det också. Kan det vara så att jag äntligen börjar ta erfarenheter från mitt teaterengagemang tillbaka in i rollspelet? Det vore ju coolt.

En sista sak om Zach: jag lyckades använda nästan alla mina moves minst en gång! Jag minns att jag tittade över listan under första spelmötet och tänkte att vissa av de här kommer jag helt enkelt inte använda – t ex lace something with undetectable poison, accidentally open your brain to the world's psychic maelstrom. Jag visste inte heller när jag skulle få tillfälle till displace something very important. Jag anväde aldrig draw a weapon before anyone has time to react, dock, men det var typ ingen som hade vapen uppe alls.



Alla de andra rollerna var roliga att spela mot, men jag vill särskilt nämna Jordan, för det här kanske inte framgick av krönikan. Han spelades som en väldigt macho figur, som var tvungen att hela tiden markera hur han var manlig, tuff och inte lät någon annan köra över honom. Det var jättelätt att trigga honom, och det var jätteroligt! Minsta lilla pik eller skämt fick ett "vad sa du?" till svar, som en genast fick försöka släta över och lugna ner.



Och slutligen reflekterade jag över att vi fick vad jag vill kalla en liten Utpost-effekt med Jonna. I spelet Utpost har alla varsin rollperson, men det finns ett par biroller som är lika kraftfulla spelmekaniskt, och kan spelas av alla. Spelarna turas om att sätta scener, och oftast inkluderar de scensättarens egen rollperson och några till. Ofta blir det så att birollerna liksom blir kittet som binder ihop huvudrollerna, och de är med i flera scener än någon av huvudrollerna är! Ibland är det svårt att i efterhand säga att de inte var mer "huvudroll" än spelarnas egna rollpersoner.

Jonna råkade ut för lite samma sak. Hon dök upp väldigt ofta, hade relationer till alla rollpersoner, och hade till och med egen scen-agens iom att någon åtminstone en gång sade "jag har en scen. Jonna kommer till dig, och...". De flesta scener var, i kontrast, "Min rollperson går till..." eller "Min rollperson sitter här, när...".

Det var kul! Jonna var både rolig att spela och rolig att spela emot. Hon blev lite sketchy i kanterna av att vi var flera som turades om att spela henne, men att hon var med så mycket tillförde helt klart något till spelet.