Olika ämnen olika effekt olika människor
Du är definitivt inte ensam om att olika smärtstillande har olika effekt. Jag har en dubbel smygande tes om att de olika smärtreceptorerna har olika smärtblockerare och att olika människor har olika hög smärttröskel på de olika receptorerna...
Exempelvis biter inte alvedon på samma sak som ipren.. och ja... jag använder båda, men till olika saker.
Jag har alltid ansett att jag dessutom har en lobiamiativt (påhittat ord) känsla för smärta. Jag är fruktansvärt rädd för smärta och tror jämt att min smärttröskel är ömkligt låg. Men jag går omkring med smärta snart sagt varenda dag och går på som om den inte existerade (tillräckligt stor distraktion och jag kopplar bort smärtan ur medvetandet), så fort jag däremot får en paus/tar en paus så nockar smärtan mig nästan hysterisk.
Jag har gått på smärtstillande under långa tider då jag har ischias, men aldrig överdoserat och väntat ut att använda drogerna tills jag verkligen inte kan existera längre utan dem. Försök själv att sova med en rygg som hugger en i bitar vid blotta tanken på att ligga, stå, sitta eller gå... det finns liksom ingen annan utväg än att ta smärtstillande för sova måste man då det är enda sättet till tillfrisknande. Sömn är en utmärkt läkefaktor tillsammans med vila...
Ok, jag har alltså mer eller mindre ständigt ont och ibland unnar jag mig smärtstillande och tycker då att jag är vek och en tunnis... ergo har en låg smärttröskel... men om sanningen ska fram ligger nog smärttröskel relativt högt, jag står ju trots allt ut med en konstant smärta.
Anledningen att jag inte använder smärtstillande när jag faktiskt har dem utskrivna till mig är ju just att jag inte vill bli beroende och tillvand... Men jag är djävligt glad att dem finns.
I övrigt biter inte vissa smärtpiller på ischias (för mig alltså), exempelvis är alvedon, magnecyl och liknande rena fånerier. De är bra till huvudvärk. Men ipren och liknande preparat är lindrande och när det verkligen djävlas får vi faktiskt löjligt ta till Paraflex Comp. Det kan dock nämnas att min dos ligger lågt...
Att stå emot värk och smärta i kroppen har jag fått leva med sedan ca nioårsåldern (feldiagnos från läkare och sedan fortsatte det) vilket innebär att jag har haft ont (mer eller mindre) i ca 20 år av mitt liv (jag har ju haft smärtfria perioder). Fast det finns smärta och smärta. Jag står alltså ut med värk i leder och smärta i ländryggen (ischiasen känns mest där för mig), men klipp till mig med ett boffervapen och jag grimascherar mer än illa, vrid mina handleder och jag grunnar å att hitta en k-pist att skjuta dig i småstycken med, huvudvärk som spränger och jag mår illa, ögonont och jag vet inte var jag ska ta vägen...
Alltså är jag oerhört mycket sårbarare i räddslan för smärtan när det hotar det jag inte klarar mig utan... Jag kan ju inte teckna eller skriva utan händer, ögon eller skall... så att säga.
