Rollspel som nöje och utveckling
..Eller nåt.
Det beror, naturligtvis, på hur man ser det.
Jag delar upp det i Att ha skoj och Skicklighet, och Empati någonstans i mitten.
Att ha skoj:
Ser man rollspel som ett sätt att ha kul, alltså njuta på ett eller annat sätt, så har man lyckats, och är en "bra" rollspelare, ifall man har kul.
Empati:
Ser man rollspel som en social företelse, ett sätt att umgås, så är man ju också en god rollspelare ifall man inte förstör det roliga för andra.
Skicklighet:
Sedan kan man ju vara skicklig på rollspel också -Vara skicklig på att sätta sig in i och gestalta karaktärer, beskriva miljöer, komma på smarta handlingar.. Men detta handlar ju i slutändan också om att man själv eller någon annan ska ha det kul.
---
(Jävla Rising som började använda de här strecken en massa, nu ser det ut som jag snor det av honom.. )
Reflektion på modellen:
Det är väl detta sista, Skickligheten, man allmänt menar med att någon är en bra rollspelare. Det känns ju lite onödigt att ge någon beröm för att de har kul.
Men att ha "goda rollspelarfärdigheter" innefattar ju egentligen också Empatin, att inte förstöra för andra - Empati och respekt är också något man behöver lära sig.
Nu är visserligen självdistans och förståelse något man kan behöva lära sig för att själv ha skoj, men det känns som empati och respekt är lite mer av färdigheter, och förmågan att själv ha skoj handlar lite mer om attityd..
Så, jag skulle nog sammanfatta med att en "bra" rollspelare är någon som kan ha skoj, och som också har vissa färdigheter..
Men!
Det är attityden som är det viktigaste. Det är viktigast att få spela med någon som försöker, som uppskattar det jobb jag gör som SL, eller som respekterar det jag vill åstakomma som SL eller spelare..
Visserligen så kan man bygga upp en häftigare historia med "skickliga" spelare, men det är interaktionen mellan spelarna som är det viktigaste i grund och botten, och där räcker det med att ha en schysst attityd.
En häftig historia får jag åtminstone när jag skissar fram scenariot, om inte annars..
Mer reflektion ur olika tankesätt:
Detta med att själv ha kul/låta andra ha kul är rätt intressant, för det gör att ifall man oroar sig för att inte vara en bra rollspelare så
blir man en sämre rollspelare, eftersom man inte har lika kul själv längre.
Nå, det är förstås inget fel i att anstränga sig för att göra rollspelandet roligare, men inte så prestationsångest blir viktigare än att ha en trevlig stund..
Jag tror att jag utgår från en lite slappare attityd i min spelgrupp här.. Min spelgrupp är rätt slapp. För de som tycker att det är självklart med motiverade spelare så är det förmodligen helt onödiga reflektioner, eftersom alla i dessa grupper vill anstränga sig för att göra en bra historia..
Men för att byta till attityd-tankesättet igen, så tror jag att attityden kommer att påverka ens "prestation".
Den slappe, lite uttråkade spelaren (jag vet inte riktigt varför han vill vara med..
) i vår nuvarande grupp är den jag stör mig lite på ur en "prestations-synvinkel", men vad vet jag? Han skulle säkert anstränga sig mer ifall han tyckte att rollspelet passade honom, och var roligt, alltså ligger felet lite i mig som SL..
..Men å andra sidan så har jag ett ansvar för att jag och de andra spelarna ska ha roligt, så jag tänker inte byta stil på hela kampanjen!