Re: Onödiga fakta håller nörden vid liv
Och hur formar det ens sätt att se på Dumbledore om jag får fråga.
Såhär, om jag ska försöka igen (med fler ord):
Berättelsen är inte bara det som står, utan berättelsen skapas när man läser den, i interaktionen mellan läsaren och dennes filter, förutfattade meningar, tankar, åsikter och idéer. Det handlar med andra ord inte bara om vad som står, utan hur man
tolkar det som står.
Om man sålunda inte bara betraktar de rent relationella sambanden mellan karaktärerna utan även lever sig in i karaktärerna och analyserar deras
motiv och drivkrafter, så kan ens syn på karaktärerna förändras.
(Jag kan jämföra med rollspel - vissa spelare bryr sig om hur deras karaktär ser ut, vilka kläder och vilken cool utrustning den har, det tuffa hus den skaffat och hur detta har inretts, hur karaktären agerar mot andra etc - andra fokuserar hellre på vad karaktären känner, tänker och vad som motiverar karaktären. Jag tillhör den senare gruppen.)
Varje sak Dumbledore säger till människor av båda könen kan nu förstås och analyseras ur ett helt nytt perspektiv, vilket är uppfriskande. Det tillför en dimension till analysen av karaktärens agerande.
Så jo, jag vidhåller att sexualiteten absolut är intressant, i och med att det förändrar åtminstone den ena hälften av vad det är som skapar berättelsen, dvs läsaren.
EDIT: Gör ett tankeexperiment: Tänk igenom Frodo och Sams relation genom böckerna - men anta den här gången att de är homosexuella. Det gjorde jag, och helt plötsligt blev just relationen dem emellan mycket mer intressant. Nu säger jag inte att Tolkien menade det så - men ärligt talat skiter jag i vad Tolkien tycker. När nu Rowling går ut med att Dumbledore är bög, så innebär det helt enkelt ett nytt perspektiv ur vilket man analyserar karaktärernas handlingar. I det här fallet kastar det dessutom ljus över en del av den sista boken, just med D's relation till Grindenwald. Rowling kan mycket väl ha kastat in massor av ledtrådar i texten - men man har inte sett ledtrådarna till den tolkningen, helt enkelt eftersom man saknat perspektivet.