#Dungeon23: God45s journal: DÖ

[God45]

337: Den här våningen av templet är ett svartmålat scenrum utan möbler. Det ser ut som en black box teater. På golvet har någon använt maskeringstejp för att markera väggar och dörrar. Det finns ingen väg ut ur rummet. Mitt i rummet finns en orangutang klädd och sminkad som en mimare. Mimaren försöker förklara för dem att de måste mimma sin egen väg vidare. Men han pratar inte så han gör det genom att mima för dem! Om de låtsas öppna en dörr, klättra en stege eller liknande fungerar det faktiskt och de rör sig vidare till nästa plats.

 

[God45]

Himlens Portar

338: Marken är gjord av vita fluffiga moln som är hårda som betong och som det inte går att se nedanför. Ovan molnen finns endast en vacker blå himmel. En enorm port smyckad med pärlor (värda 30000) står här, mitt på ett moln. Framför porten står en gammal golden retriever med ett långt vitt skägg. Han säger ”Ni har kommit till pärleporten. Endast genom blodet kan ni frälsas.”. Han kommer vidare berätta att det enda sättet genom porten är ett människooffer där blodet smörjs över porten. Om äventyrarna gör detta kommer de direkt till plats 345. Om de inte gör det utan bara fortsätter går de vidare som vanligt.

 

[God45]

339: Marken är gjord av vita fluffiga moln som är hårda som betong och inte går att se nedanför. Ovan molnen finns endast en vacker blå himmel. En enorm port står här vars vänstra sida hålls upp av en enorm ihålig pelare av mörkt glas. I pelaren är Kyrillos av Alexandria inspärrad. Pelaren fylls om och om igen med smutsigt vatten som patriarken drunknar i under svåra plågor. När han drunknar rinner vattnet undan och han börjar åter leva, bara för att processen ska upprepas igen. Den högra pelaren är gjord av ljust glas och är fylld med bekväma soffor, en skål där färsk frukt hela tiden dyker upp och en bar där bägare med vin ständigt fylls på. På varsin soffa i den högra pelaren ligger Orestes och Hypatia. De har varsin knapp, om de samtidigt trycker på knapparna befrias Kyrillos från sina eviga plågor i den mörka pelaren. De diskuterar om de ska trycka på knapparna i maklig takt men kommer hela tiden fram till att inte göra det med argument som ”Han hetsade munkar att mörda folk typ hela tiden” och ”Han brände ner alla de där synagogorna”. Släpper äventyrarna ut Kyrillos eller övertygar Orestes och Hypatia att göra det dras han skrikandes ned i helvetet rakt genom molnen. Orestes och Hypatia stiger efter detta hänt genom porten och försvinner i ett bländande ljus.

 

[God45]

340: Marken är gjord av vita fluffiga moln som är hårda som betong och inte går att se nedanför. Ovan molnen finns endast en vacker blå himmel. Hundratals portar finns här, alla utom en är gjorda av guld, pärlor, silver och andra dyrbara material. En port är av enkelt trä. I ögonvrån kan äventyrarna ibland se en korsriddare som aldrig riktigt går att se rakt framifrån. Går äventyrarna genom vilken som helst av de dyrbara portarna, kommer de vidare. Går de genom den enkla porten av trä exploderar de.

 

[God45]

341: Marken är gjord av vita fluffiga moln som är hårda som betong och inte går att se nedanför. Ovan molnen finns endast en vacker blå himmel. En extremt gullig säl som är immun från påverkan från allt som inte är gott vaktar porten. Det går inte att skada, hindra eller ens säga något taskigt till sälen. Det går inte heller för någon utom sälen att öppna porten. Sälen släpper igenom äventyrarna om de var och en skapar ett konstverk, en dikt, en sång eller liknande om hur snäll sälen är.

 

[God45]

342: Marken är gjord av vita fluffiga moln som är hårda som betong och inte går att se nedanför. Ovan molnen finns endast en vacker blå himmel. En öppen port står på ett moln. Över den står ”Ingen kan själv finna himlen”. Ingen kan själv gå igenom porten, det går inte på något sätt. Men om någon annan puttar, drar, föser eller på annat sätt för någon genom porten går det utan problem att passera den.

 

[God45]

343: Marken är gjord av vita fluffiga moln som är hårda som betong och inte går att se nedanför. Ovan molnen finns endast en vacker blå himmel. En stängd port står på ett moln. Utanför den står en räv med ett halsband med en döskalle av plast trädd på ett snöre. Räven säger att vägen genom porten är paganism. Alla frågor om vad äventyrarna behöver göra för att komma vidare, om platsen, hur man kommer till himlen, paganism eller något annat möts av inte-svar om att ”Det är personligt, paganism är väldigt individualistiskt”, ”Det handlar inte om tro” och ”Det är inte så relevant i vardagen” i en gnällig ton. Enda sättet vidare är att slå ihjäl räven. Görs detta kommer blixtar klyva himlen och skuggan av en enorm båt av naglar kommer segla över den nu mullrande himlen medan den mörka avguden Odens skratt skär genom verkligheten.

 

[God45]

344: Marken är gjord av vita fluffiga moln som är hårda som betong och inte går att se nedanför. Ovan molnen finns endast en vacker blå himmel. En liten port finns här på ett moln som är så liten att alla som inte är barnstorlek måste krypa in på alla fyra.

 

[God45]

Den lägsta Himlen

345: Äventyrarna träder in i en uråldrig djungel. Växterna här har inte sett solen på hundratals miljoner år på Jorden. En varelse rör sig högljutt genom snåren. Det är en man, fast större än någon som nu lever. Han är naken och hårig, hans huvud hår hänger ner till hans rumpa. Han äter kladdigt en frukt som äventyrarna inte känner igen. När han ser dem skiner han upp. Han talar med en röst helt utan dialekt eller brytning och presenterar sig som Adam. Han verkar inte ha några minnen av något alls förutom att vara den enda människan och bo i trädgården. Adam kommer efter att ha pratat en stund bli uttråkad och anfalla äventyrarna. Adam har 126 livspoäng. Han har 30 rustningspoäng. Han har +20 till att träffa och hans räddningsslag görs med +15. Adam kan använda alla formler i spelet och gör så en gång per stridsrunda. När han träffar någon första gången sliter han av en lem eller ut ett öga, dessa skador går inte att läka på något sätt. Adam anfaller tre gånger per stridsrunda och orsakar 3T10 + 15 skada om han träffar. Dödas Adam börjar hans kropp förmultna. En ny Adam framträder efter 1T4 stridsrundor.

 

[God45]

346: En uråldrig fuktig djungel i absolut mörker. Växterna här har inte sett solljus på hundratals miljoner år på Jorden. Inte ens stjärnor syns på himlen. I buskarna och snåren ligger pulserande högar av kött som andas och skiter genom kroppsöppningar som ser ut som blandningar mellan halsar och ändtarmar. Högarna av kött stönar ibland groteskt och njutningsfullt. En ängel vid namn Njutning som ser ut som en ut och invänd kvinna rör sig runt och vattnar högarna med näringsrik mjölk från sina bröst. Hon berättar för äventyrarna att det här är himlen för de flesta människor, deras nerver och hjärnor stimuleras till att vara i ständig perfekt orgasm för evigt. De vill inte ha och behöver inget annat. Ängeln kommer anfalla äventyrarna om de stannar här för länge. Ängeln har 150 livspoäng. Den har 27 rustningspoäng. Den har +20 till att träffa och dess räddningsslag görs med +8. Alla varelser inom 25 fot från ängeln får minus 1T4 till alla sina attribut varje stridsrunda. Alla varelser inom 5 fot från ängeln får minus 1T6 till alla sina attribut varje stridsrunda. Dessa minus försvinner när äventyraren dör.

 

[God45]

347: En uråldrig fuktig djungel i absolut mörker. Växterna här har inte sett solen på hundratals miljoner år på Jorden. Inte ens stjärnor syns på himlen. En ung man med en bombväst ligger på en säng i mitt i djungeln. Sjuttiotvå änglar som tagit formen av vackra oskuldsfulla flickor tillfredsställer honom sexuellt. Om äventyrarna lägger sig i på något sätt detonerar bombvästen. Änglarna exploderar i splitter av kött och ben. Detta orsakar 3T6 skada till alla äventyrarna. Direkt efteråt återformas sängen, mannen och änglarna ovanpå den förra, nu sprängda, sängen och det brända köttet. Änglarna fortsätter ha sex med mannen. Om äventyrarna lägger sig i igen händer samma sak.

 

[God45]

348: En uråldrig fuktig djungel i absolut mörker. Växterna här har inte sett solljus på hundratals miljoner år på Jorden. Inte ens stjärnor syns på himlen. Ett träd växer här med en enda omöjligt röd frukt av en typ äventyrarna aldrig sett innan. En orm krälar längs stammen på trädet. Ormen presenterar sig själv som Phil. Ormen säger att endast de som äter av frukten kan strida mot Lejonet, ormen säger att Lejonet är en tyrann som måste störtas. Ormen försöker verkligen sälja in att äventyrarna ska äta frukten. Äter någon av frukten blir de omedelbart onda. Om någon äter från frukten framför ormen förvandlas ormen till ett brinnande svärd som har +5 och orsakar 6T6 extra skada mot Lejonet vid lyckade attacker.

 

[God45]

349: En uråldrig fuktig djungel i absolut mörker. Växterna här har inte sett solljus på hundratals miljoner år på Jorden. Inte ens stjärnor syns på himlen. Ett träd växer här med en enda omöjligt grön frukt av en typ äventyrarna aldrig sett innan. En liten drake, stor som en katt, klättrar längs stammen på trädet. Draken presenterar sig själv som Malin. Draken säger att endast de som äter av frukten kan strida mot Lejonet, draken säger att Lejonet är en tyrann som måste störtas. Draken försöker verkligen sälja in att äventyrarna ska äta frukten. Äter någon av frukten förlorar de alla sina erfarenhetsnivåer och är nu första erfarenhetsnivån. Händer detta framför draken skrattar den och försvinner i en puff av eld.

 

[God45]

350: En uråldrig fuktig djungel i absolut mörker. Växterna här har inte sett solljus på hundratals miljoner år på Jorden. Inte ens stjärnor syns på himlen. En köttig krater finns på marken, en meter tvärs över, som ser ut som en blandning av en hals och en ändtarmsöppning. Från nere i hålet hörs groteskt njutningsfulla stön. Nedstiger en äventyrare i kratern sluter den sig runt dem, läker alla deras skador, ger dem +3 till alla attribut och spottar ut dem. Träder samma person in i kratern igen spottas de bara ut.

 

[God45]

351: Absolut mörker. Längs marken finns självlysande omöjliga växter som inte liknar något på Jorden. Långt borta syns ett hål i verkligheten där mörkret är djupare och köttigare. En ärkeängel och fem djävlar vaktar hålet. Djävlarna är formade som perfekta kuber, hållandes brinnande spjut. Ärkeängeln är en omöjlig form av många vinkar hållande ett brinnande svärd.

 

[God45]

Den högre Himlen

352: Allt är bländande ljus. Himlen är så full med stjärnor att det borde bränna att se uppåt, men det gör det inte. Ett utplånande ljus är överallt kring äventyrarna. Det är omöjligt att bruka magi eller våld här. Mitt i ljuset sitter en riddare klädd i vit rustning och hamrar på sitt svärd vid en lägereld medan han dricker ett glas vin. Eldens flammor är mörkare än ljuset kring dem. ”Välkomna att värma er vid min eld vackra vänner. Jag är i världen som lovats och hamrar mitt svärd till en plogskär. Jag heter Anton Eld och jag fann freden till slut. Jag vet att bortom denna himmel finns det sanna DÖ men jag saknar viljan att fortsätta. Vore inte detta en bra plats att avsluta er kampanj på? Sätt er ner. Drick lite vin. Här finns inte ålder eller sjukdom eller död. Här behöver inte viljan vara järn. I det sanna DÖ väntar bara kamp.”.

 

[God45]

353: Allt är bländande ljus. Himlen är så full med stjärnor att det borde bränna att se uppåt, men det gör det inte. Ett utplånande ljus är överallt kring äventyrarna. Det är omöjligt att bruka magi eller våld här. Mitt i ljuset ligger ett spädbarn i en vagga. Kommer äventyrarna fram till spädbarnet säger det: ”Ta hand om mig. Bygg ett nytt liv här. Ni är i världen som lovats och här är kärleken lika mjuk som ett barns hand. Jag vet att bortom denna himmel finns det sanna DÖ men har ni verkligen viljan att fortsätta? Vore inte detta en bra plats att avsluta er kampanj på? Lägg er ner och vila lite. Här finns inte ålder eller sjukdom eller död. Här behöver inte viljan vara järn. I det sanna DÖ väntar bara kamp.”.

 

[God45]

354: Allt är bländande ljus. Himlen är så full med stjärnor att det borde bränna att se uppåt, men det gör det inte. Ett utplånande ljus är överallt kring äventyrarna. Det är omöjligt att bruka magi eller våld här. Mitt i ljuset finns ett gulligt lamm. Kommer äventyrarna fram till lammet säger det ”Här finns inte arbete. Stanna här och känn fred. Ät av mitt kött och använd mitt ull för kläder. Ni är i världen som lovats och här är ni mästare över djur som de borde vara. Jag vet att bortom denna himmel finns det sanna DÖ men har ni verkligen viljan att fortsätta? Vore inte detta en bra plats att avsluta er kampanj på? Lägg er ner och vila lite. Här finns inte ålder eller sjukdom eller död. Här behöver inte viljan vara järn. I det sanna DÖ väntar bara kamp.”.

 

[God45]

355: Allt är bländande ljus. Himlen är så full med stjärnor att det borde bränna att se uppåt, men det gör det inte. Ett utplånande ljus är överallt kring äventyrarna. Det är omöjligt att bruka magi eller våld här. Mitt i ljuset finns äventyrarnas sanna fader, fadern som han borde vara eller som de alltid ville att han skulle vara egentligen. ”Ni har arbetat hårt, alldeles för hårt. Men jag är här nu och kommer ta hand om er. Sätt er ner så ska jag berätta en saga och laga fiskpinnar med makaroner åt er. Jag vet att bortom denna himmel finns det sanna DÖ men har ni verkligen viljan att fortsätta? Vore inte detta en bra plats att avsluta er kampanj på? Sätt er ner och prata om er dag en stund. Här finns inte ålder eller sjukdom eller död. Här behöver inte viljan vara järn. I det sanna DÖ väntar bara kamp.”.

 

[God45]

356: Allt är bländande ljus. Himlen är så full med stjärnor att det borde bränna att se uppåt, men det gör det inte. Ett utplånande ljus är överallt kring äventyrarna. Det är omöjligt att bruka magi eller våld här. Mitt i ljuset finns det där gosedjuret äventyrarna borde haft när de var små. Det de hade kunnat krama och känna allting dåligt smälta bort. Det där gosedjuret som alltid hade älskat dem som de hade älskat det. Håller någon i gosedjuret så känner de att den här platsen är perfekt, här finns ingen kamp och inga krav. Här kan de bara vara lyckliga för alltid. De behöver inte fortsätta vidare.