Dungeons & Dragons-filmen

Finns det någon garanti för att de inte bara blandar och ger som de behagar från allt möjligt inom D&D?

Alltså, nej. Men det är också väldigt D&D. Det är ett multiversum man kan åka runt i.
 
Finns det någon garanti för att de inte bara blandar och ger som de behagar från allt möjligt inom D&D?

Undantaget vissa av gudarna finns väl allt i "normal-D&D" i Forgotten Realms redan?
 
Min känsla är att om man gillar Marvel filmerna så lär man gilla den här.
Tycker inte det ser dåligt ut, om en en aning genetiskt.
Tror inte det kommer bli någon film som revolutionerar filmmediet eller som kommer bli ihågkommen som en av de bästa filmer som gjorts.
Men jag tror inte heller det var målet.
 
Jag är så kluven. Jag skulle önska en typ seriös filmatisering av en rollspelssetting. Tror jag har fått marvel-överdos-syndrom.
Vilka settings hade borgat för "seriös" fantasy? Jag vill säga Warhammer - eftersom jag tror att det skulle bli bra om det verkligen gjordes, men gissar att dess mer knasiga inslag skulle vrida det åt ett annat håll.

Men vad finns det mer?
 
Vilka settings hade borgat för "seriös" fantasy? Jag vill säga Warhammer - eftersom jag tror att det skulle bli bra om det verkligen gjordes, men gissar att dess mer knasiga inslag skulle vrida det åt ett annat håll.

Tycker att Warhammer kräver åtminstone svart humor, så det kan inte vara helt seriöst.
 
Jag tycker att den första D&D-filmen var rätt usel. Lite kul att ha på i bakgrunden. Den andra var rätt okej, med de mått för okej som jag etablerade på 80-talet (Hawk the Slayer, Krull, Shadow of the Sorcerer et. al.). Trean tyckte jag var lite mer än okej, faktiskt.
 
Tycker att Warhammer kräver åtminstone svart humor, så det kan inte vara helt seriöst.
Precis det är en vanlig (och fullt rimlig) inställning. Och jag tror många tycker som du, därav min egen reservation. Men rent personligen håller jag inte med. (Därmed inte sagt att seriöst skulle betyda "distanslöst gräva ner sig kaos och vidrigheter", det tror jag inte heller på.)
 
Det är det helt förväntade sättet att spela den överväldigande majoriteten av alla publicerade äventyr.

Random Encounters betyder mer XP och ibland till och med mer skatter. Det vill man inte missa!

De flesta kampanjer nu för tiden kör millestone och väldigt lite exp jakt. Krälandet i de modernare äventyren är även minimalt. Det paradigmskiftet har redan skett.
 
Vilka settings hade borgat för "seriös" fantasy? Jag vill säga Warhammer - eftersom jag tror att det skulle bli bra om det verkligen gjordes, men gissar att dess mer knasiga inslag skulle vrida det åt ett annat håll.

Men vad finns det mer?
Svavelvinter the Movie. Med Stellan Skarsgård som en sliten bitter Arn och Alexander Skarsgård som Pranz de K.

Eller en riktigt cool tecknad film om kampanjen i undergångens arvtagare
 
Jag har inte sett någon av de tidigare. Om jag kommer ihåg rätt så väntade jag som tonåring otåligt på dvd-releasen av Sagan om Ringen och i panik för att stilla min fantasy-craving satte jag på den första filmen som min pappa av någon anledning köpt. Jag såg tre minuter ungefär, typ en scen där Jeremy Irons har slängkappa på sig, står framför nån magisk sak och skjuter blixtar in i den. Det fick räcka för mig, så desperat efter fantasy är jag inte, tänkte jag. Jag var rätt mycket som @Conan på den tiden, fantasy skulle vara superseriöst och annars fick det vara (eller, campy fantasy kunde funka också men det krävde öl och vänner). Idag hade jag nog fortsatt tittat vidare av nyfikenhet.
 
De flesta kampanjer nu för tiden kör millestone och väldigt lite exp jakt. Krälandet i de modernare äventyren är även minimalt. Det paradigmskiftet har redan skett.

5E följer jag inte, om det är där det har kommit in. Definitivt hur AD&D till 4E var strukturerat, dock.
 
Svavelvinter the Movie. Med Stellan Skarsgård som en sliten bitter Arn och Alexander Skarsgård som Pranz de K.

Visserligen helt för, men Svavelvinter är definitivt inte utan underfundig humor heller.

Alicia Wikander som Silvia Miranda? Och Joel Kinnaman skulle bli en bra Praanz också - han är utmärkt som "straight man".
 
Last edited:
5E följer jag inte, om det är där det har kommit in. Definitivt hur AD&D till 4E var strukturerat, dock.

Det stämmer dock. Jag kan inte riktigt säga när skiftet skedde dock, tror dock milestone är en av drivkrafterna bakom skiftet och det är ju från 5e som alternativ till exp. De flesta äventyr utgår även från milestone i 5e vilket får det att kännas som den tänkta vägen och även resulterar i mer linjära äventyr där jakten på plot-points blir mer central.
 
Det stämmer dock. Jag kan inte riktigt säga när skiftet skedde dock, tror dock milestone är en av drivkrafterna bakom skiftet och det är ju från 5e som alternativ till exp. De flesta äventyr utgår även från milestone i 5e vilket får det att kännas som den tänkta vägen och även resulterar i mer linjära äventyr där jakten på plot-points blir mer central.

Om man vill bli bättre måste man lyckas gissa SLs plan. O tempora, o mores!
 
Om man vill bli bättre måste man lyckas gissa SLs plan. O tempora, o mores!

Och min sista om detta är väl följande. Ovanstående är varför jag ogillar den utvecklingen och föredrar den förenklade EXP matten i PF2 (en level är alltid 1000 exp). Ska ett spel drivas av millestone så ska det i mina ögon vara rotat i gruppmål och rollpersonernas målsättning, inte upphängda på spelledarens målsättning.
 
Ska ett spel drivas av millestone så ska det i mina ögon vara rotat i gruppmål och rollpersonernas målsättning, inte upphängda på spelledarens målsättning.

Det låter kul! Men inget Wizards tycker vi ska ägna oss åt. Snitslad bana till level x är deras modell. x är alltså den nivå gruppen bör ha för att klara den förplanerade slutstriden utan risk för att någon rollperson dör.
 
Back
Top