Rising
Vila i frid
Kom på ett rollspel igen. Jag bryr mig inte om idén, men den kanske kan inspirera någon annan:
Vårt Universum; ett Fängelse
Ni vet, de gamla grekerna ansåg att matematiken var nyckeln till universums alla hemligheter. Det var den sannaste och ursprungligaste av alla kunskaper. Vad Pythagoras och grabbarna förmodligen inte förstod var hur rätt de egentligen hade, matematiken är nämligen en nyckel till vårt universums stora hemlighet, men det är dessvärre en mycket gräslig och skrämmande hemlighet, som vi verkligen inte är ämnade att avslöja!!!
Vi börjar från början. Spelet handlar egentligen om en sorts andliga varelser som vi människor förmodligen skulle kalla "Gudar" om vi kände till deras existens. De är medvetanden utan begränsningar. Bortsett från det är de rätt lika oss, de har viljor, målsättningar och en känsla för vad som är rätt och fel, osv, och precis som hos oss människor så finns det gudar som beter sig på ett sätt som retar upp de övriga.
Några av dessa själviska, hatfyllda gudar är riktigt otäcka, och de andra gudarna bestämde sig så en gång för mycket länge sedan att underkuva dem med sina viljor och fängsla dem.
Sålunda uppfann de materien, som till sitt själva väsen är just begränsning och ingenting annat. De onda gudarna övermannades och man låste in dem i ett universum av naturlagar, fysikalitet och begränsande materia. Sålunda var de undanröjda och kunde inte längre utgöra något hot mot de bestämmande gudarna.
Fängelset uppstod i det vi kallar Big Bang, och de onda gudarnas medvetanden fragmenterades och spriddes över hela världsrymden. Då en fysisk, materiell värld var så främmande för gudarna så antog man att ingen någonsin skulle kunna komma ut ur fängelset, samtidigt som man var förvisad om att ingen annan ond gud skulle kunna ta sig in i den materiella världen och släppa de infängslade fria.
Riktigt så enkelt var det inte.
Utbrytarkungen Houdini lär en gång ha sagt, efter att ha tagit sig ut ur ett kassaskåp, att "de är byggda för att hålla folk ute, inte för att hålla dem inne". Detsamma gäller för fängelset. Själva nycklarna är nämligen inlåsta i materien tillsammans med de straffade gudarna. Gudarna själva skulle inte begripa detta, men nere på fängelset skulle det snart hända oförutsedda saker som ställde allt på ända; nere på fängelset började det nämligen utvecklas liv!
Människan; den ofrivillige nyckelbäraren
Jäpp, det är förstås femfemmorna på planeten Tellus som allt kretsar kring. Vi har nämligen medvetanden som i mångt och mycket liknar gudarnas, och det obegripliga är att vi sedan de gamla grekerna har börjat hitta en väg ut ur vår omvärld. Föga begriper vi att vårt universum är en anstalt där hemska gudar sitter infängslade, vi leker med vår förbjudna kunskap som en sjuåring leker med pappas revolver. Det kommer naturligtvis att sluta illa.
Det finns nämligen en väg ut ur fängelset. Det handlar om att skära ett hål i väven som de vänliga gudarna har skapat runt oss. Det var detta som grekerna började göra när de inledde sin kartläggning över den högre matematiken. Tänk er detta som att man sticker ett litet hål igenom skalet på en kokosnöt. Sedan har vi människor fortsatt med vår insikt; från matematik via fysik och kemi över till orenare kunskaper som ekonomi och statsvetenskap och därefter vidare till kultur, psykologi och självinsikt. Alltså, från de oomkullrunkliga insikterna om geometrin och naturlagarna till det som handlar om oss människor och slutligen det rent subjektiva.
Till slut hände något konstigt; konstnärerna och filosoferna började leta efter de rena formerna, de sanna uttrycken, de förenande känslobeskrivningarna och det rena språket. När väl detta sker så har vi gått ett helt varv runt all väsentlig kunskap och hittat båda nycklar till fängelset vi lever i. Då har vi skurit upp hela kokosnöten varpå innehållet kan rinna ut.
Det är alltså vi som bor i fängelset; själva råttorna och mossan på cellväggarna, som kommer rasera dess en gång så ståtliga murar.
Världen
Det hela utspelar sig alltså någon gång i framtiden, jag tänkte mig en värld som liknar Wells (Inte Robert, utan H.G) "tidsmaskinen", alltså en massa fjollor i vita klädnader som ligger på divaner och äter vindruvor och sån skit. (Märks det att jag inte läst boken i fråga?) I framtiden ser alla byggnader ut så som det skulle se ut om ett jättestort glashus försökte ha trekant med globen och operahuset i Sydney. Det är vitt, det är stilrent och det är en massa glas och blommor överallt. Tja, inte överallt, förstås. I framtiden skiljer man nämligen på altruvier, lexxar och moguber.
Vi tar det från början: Maskiner sköter all odling, alla får äta sig mätta, och det finns ingen fattigdom någonstans. Sålunda har alla det rätt bra. Den stora massan lever som moguber i ett samhälle som annars liknar vårt rätt mycket. Moguber hänger sig åt fylleorgier, sex, pornografi, dokusåpor och att leva för stunden. De får allt de behöver, de arbetar inte, de bara röjer och verkar nöjda med det. De har valt sitt liv själva. När en lexx eller en altruvier beter sig dåligt kastas de ut i mogubernas värld och får inte komma tillbaka.
När man får allt man pekar på, så lämnar det en dock ofta otillfredsställd. Därför vill många moguber bara göra varandra illa eller förstöra för andra. Därför finns det lexxar. Lexxarna är människor som behöver en riktig uppgift för att känna att deras liv fyller ett syfte. I framtiden behövs det bara folk till en enda arbetsuppgift, och det är att hålla styr på moguberna. Lexxarna är alltså en sorts polisvälde, deras hjärnor undersöks dagligen med hjälp av en scanner som kollar av att de är lämpliga för arbetsuppgiften, och det fungerar med få undantag bra. De har en djäkla massa teknikaliska gizmos och feta vapen till sitt förfogande.
Tillvaron för altruvierna går mest ut på att filosofera, meditera och idka konstnärliga handlingar. Det är de som bor högst upp i de vita, stilrena glasvärldarna, och det är de som är på väg att lösa vårt universums stora gåta.
De måste stoppas, men hur, och av vem?
Gudarna
Gudarna utanför fängelset har märkt att deras fängelse håller på att braka samman. De är förskräckta, för under alla år som de sluppit bråkstakarna har de blivit förslappade och slöa. De begriper att de infängslade gudarna har en omätbar vrede och de kommer alla att tillintetgöras så fort som fängelsets murar rasar ihop.
Därför måste de försöka ge sig in i fängelset.
Ni kommer ihåg vad jag sade om Houdini, va? Kassaskåpet är byggt för att hålla folk ute, inte inne. Så är det, men gudarna måste ändå försöka så gott de kan. Eftersom det finns en liten, liten glipa in i fängelset (det smala snitt som människorna skär runt "kokosnöten" med sin kunskapstörst) så kan de ta sig in, men de måste då göra avkall på det mesta av sin viljestyrka.
Gudarna kan ta sig in, men de blir då mycket maktlösare än vad de infängslade gudarna är. Faktum är att de inte ens kan bli mycket mer kraftfulla än vad vanliga människor är. Nå, de har iaf insikten om vad som måste göras. De måste förhindra att altruvierna upptäcker den sanna uttrycksformen!
Målet
Okej, handlingens protagonister är gudar, som en efter en lyckas pressa sig igenom glipan in till fängelset och får försöka hindra att fängelsets murar rasar samman. När de landar på vår planet är de alldeles nakna och har aldrig tidigare upplevt naturlagar som gravitation eller fysiska känslor som smärta. De har aldrig ens haft en kropp förut, så i början ter sig de lika tafatta och fumliga som Bambi på isen.
Nå, de måste ta sig upp till atruvierna, men hur skall de göra det? Lexxarna släpper inte igenom någon utan vidare, och hur länge skall de tafatta gudarna kunna klara sig bland moguberna? Gudarna har inte någon registrerad DNA-kod, så de får ingen mat av maskinerna som förser folket med vad de behöver, och de kan glömma läkarvård om de skulle behöva det.
Samtidigt kan gudarna instinktivt känna att det knakar i fängelsets murar. De onda gudarna, som en gång var så fint fragmenterade och utspridda över hela kosmos, har börjat samla ihop sig och återfått en bråkdel av deras forna storhet. Det manifesterar sig i att de kan konkretisera enskilda aspekter av sig själva, och förflytta dessa i världen. De ser ut som skugglika, slingrande mardrömsvarelser, och med dessa kan de onda gudarna försöka försäkra sig om att inget förhindrar deras närstående frigörelse.
Spelet
Först tänkte jag att man skulle gestalta de goda gudarna, men nu tänker jag mig snarast att man ska vara moguber och inte veta någonting om universums gåta eller om gudarna. Man kan vara en utkastad atruvier eller en lexx som blivit sinnesstörd och som inte får jobba inom kåren längre. Man kan ha kul i världen på alla möjliga sätt, och så kan spelledaren använda gudarna och metaplotten som en intressant chockeffekt för spelarna. När de träffar en naken snubbe som försöker flyga mitt ute på ett torg så kan de undra vad det är för en lirare, och sedan kan de få höra att han är minsann en gud, och så kan de bli goda vänner och försöka hjälpa honom med hans plan.
Frågan är bara vad de skall göra när de kommer upp till altruvierna. Försöka förklara för dem hur farlig deras konst är, eller ska man bara mörda så många som möjligt och fly tillbaka innan lexxarna kommer?
...och vad kan man göra för att förhindra de onda gudarnas rematerialisering?
/Rising
Vårt Universum; ett Fängelse
Ni vet, de gamla grekerna ansåg att matematiken var nyckeln till universums alla hemligheter. Det var den sannaste och ursprungligaste av alla kunskaper. Vad Pythagoras och grabbarna förmodligen inte förstod var hur rätt de egentligen hade, matematiken är nämligen en nyckel till vårt universums stora hemlighet, men det är dessvärre en mycket gräslig och skrämmande hemlighet, som vi verkligen inte är ämnade att avslöja!!!
Vi börjar från början. Spelet handlar egentligen om en sorts andliga varelser som vi människor förmodligen skulle kalla "Gudar" om vi kände till deras existens. De är medvetanden utan begränsningar. Bortsett från det är de rätt lika oss, de har viljor, målsättningar och en känsla för vad som är rätt och fel, osv, och precis som hos oss människor så finns det gudar som beter sig på ett sätt som retar upp de övriga.
Några av dessa själviska, hatfyllda gudar är riktigt otäcka, och de andra gudarna bestämde sig så en gång för mycket länge sedan att underkuva dem med sina viljor och fängsla dem.
Sålunda uppfann de materien, som till sitt själva väsen är just begränsning och ingenting annat. De onda gudarna övermannades och man låste in dem i ett universum av naturlagar, fysikalitet och begränsande materia. Sålunda var de undanröjda och kunde inte längre utgöra något hot mot de bestämmande gudarna.
Fängelset uppstod i det vi kallar Big Bang, och de onda gudarnas medvetanden fragmenterades och spriddes över hela världsrymden. Då en fysisk, materiell värld var så främmande för gudarna så antog man att ingen någonsin skulle kunna komma ut ur fängelset, samtidigt som man var förvisad om att ingen annan ond gud skulle kunna ta sig in i den materiella världen och släppa de infängslade fria.
Riktigt så enkelt var det inte.
Utbrytarkungen Houdini lär en gång ha sagt, efter att ha tagit sig ut ur ett kassaskåp, att "de är byggda för att hålla folk ute, inte för att hålla dem inne". Detsamma gäller för fängelset. Själva nycklarna är nämligen inlåsta i materien tillsammans med de straffade gudarna. Gudarna själva skulle inte begripa detta, men nere på fängelset skulle det snart hända oförutsedda saker som ställde allt på ända; nere på fängelset började det nämligen utvecklas liv!
Människan; den ofrivillige nyckelbäraren
Jäpp, det är förstås femfemmorna på planeten Tellus som allt kretsar kring. Vi har nämligen medvetanden som i mångt och mycket liknar gudarnas, och det obegripliga är att vi sedan de gamla grekerna har börjat hitta en väg ut ur vår omvärld. Föga begriper vi att vårt universum är en anstalt där hemska gudar sitter infängslade, vi leker med vår förbjudna kunskap som en sjuåring leker med pappas revolver. Det kommer naturligtvis att sluta illa.
Det finns nämligen en väg ut ur fängelset. Det handlar om att skära ett hål i väven som de vänliga gudarna har skapat runt oss. Det var detta som grekerna började göra när de inledde sin kartläggning över den högre matematiken. Tänk er detta som att man sticker ett litet hål igenom skalet på en kokosnöt. Sedan har vi människor fortsatt med vår insikt; från matematik via fysik och kemi över till orenare kunskaper som ekonomi och statsvetenskap och därefter vidare till kultur, psykologi och självinsikt. Alltså, från de oomkullrunkliga insikterna om geometrin och naturlagarna till det som handlar om oss människor och slutligen det rent subjektiva.
Till slut hände något konstigt; konstnärerna och filosoferna började leta efter de rena formerna, de sanna uttrycken, de förenande känslobeskrivningarna och det rena språket. När väl detta sker så har vi gått ett helt varv runt all väsentlig kunskap och hittat båda nycklar till fängelset vi lever i. Då har vi skurit upp hela kokosnöten varpå innehållet kan rinna ut.
Det är alltså vi som bor i fängelset; själva råttorna och mossan på cellväggarna, som kommer rasera dess en gång så ståtliga murar.
Världen
Det hela utspelar sig alltså någon gång i framtiden, jag tänkte mig en värld som liknar Wells (Inte Robert, utan H.G) "tidsmaskinen", alltså en massa fjollor i vita klädnader som ligger på divaner och äter vindruvor och sån skit. (Märks det att jag inte läst boken i fråga?) I framtiden ser alla byggnader ut så som det skulle se ut om ett jättestort glashus försökte ha trekant med globen och operahuset i Sydney. Det är vitt, det är stilrent och det är en massa glas och blommor överallt. Tja, inte överallt, förstås. I framtiden skiljer man nämligen på altruvier, lexxar och moguber.
Vi tar det från början: Maskiner sköter all odling, alla får äta sig mätta, och det finns ingen fattigdom någonstans. Sålunda har alla det rätt bra. Den stora massan lever som moguber i ett samhälle som annars liknar vårt rätt mycket. Moguber hänger sig åt fylleorgier, sex, pornografi, dokusåpor och att leva för stunden. De får allt de behöver, de arbetar inte, de bara röjer och verkar nöjda med det. De har valt sitt liv själva. När en lexx eller en altruvier beter sig dåligt kastas de ut i mogubernas värld och får inte komma tillbaka.
När man får allt man pekar på, så lämnar det en dock ofta otillfredsställd. Därför vill många moguber bara göra varandra illa eller förstöra för andra. Därför finns det lexxar. Lexxarna är människor som behöver en riktig uppgift för att känna att deras liv fyller ett syfte. I framtiden behövs det bara folk till en enda arbetsuppgift, och det är att hålla styr på moguberna. Lexxarna är alltså en sorts polisvälde, deras hjärnor undersöks dagligen med hjälp av en scanner som kollar av att de är lämpliga för arbetsuppgiften, och det fungerar med få undantag bra. De har en djäkla massa teknikaliska gizmos och feta vapen till sitt förfogande.
Tillvaron för altruvierna går mest ut på att filosofera, meditera och idka konstnärliga handlingar. Det är de som bor högst upp i de vita, stilrena glasvärldarna, och det är de som är på väg att lösa vårt universums stora gåta.
De måste stoppas, men hur, och av vem?
Gudarna
Gudarna utanför fängelset har märkt att deras fängelse håller på att braka samman. De är förskräckta, för under alla år som de sluppit bråkstakarna har de blivit förslappade och slöa. De begriper att de infängslade gudarna har en omätbar vrede och de kommer alla att tillintetgöras så fort som fängelsets murar rasar ihop.
Därför måste de försöka ge sig in i fängelset.
Ni kommer ihåg vad jag sade om Houdini, va? Kassaskåpet är byggt för att hålla folk ute, inte inne. Så är det, men gudarna måste ändå försöka så gott de kan. Eftersom det finns en liten, liten glipa in i fängelset (det smala snitt som människorna skär runt "kokosnöten" med sin kunskapstörst) så kan de ta sig in, men de måste då göra avkall på det mesta av sin viljestyrka.
Gudarna kan ta sig in, men de blir då mycket maktlösare än vad de infängslade gudarna är. Faktum är att de inte ens kan bli mycket mer kraftfulla än vad vanliga människor är. Nå, de har iaf insikten om vad som måste göras. De måste förhindra att altruvierna upptäcker den sanna uttrycksformen!
Målet
Okej, handlingens protagonister är gudar, som en efter en lyckas pressa sig igenom glipan in till fängelset och får försöka hindra att fängelsets murar rasar samman. När de landar på vår planet är de alldeles nakna och har aldrig tidigare upplevt naturlagar som gravitation eller fysiska känslor som smärta. De har aldrig ens haft en kropp förut, så i början ter sig de lika tafatta och fumliga som Bambi på isen.
Nå, de måste ta sig upp till atruvierna, men hur skall de göra det? Lexxarna släpper inte igenom någon utan vidare, och hur länge skall de tafatta gudarna kunna klara sig bland moguberna? Gudarna har inte någon registrerad DNA-kod, så de får ingen mat av maskinerna som förser folket med vad de behöver, och de kan glömma läkarvård om de skulle behöva det.
Samtidigt kan gudarna instinktivt känna att det knakar i fängelsets murar. De onda gudarna, som en gång var så fint fragmenterade och utspridda över hela kosmos, har börjat samla ihop sig och återfått en bråkdel av deras forna storhet. Det manifesterar sig i att de kan konkretisera enskilda aspekter av sig själva, och förflytta dessa i världen. De ser ut som skugglika, slingrande mardrömsvarelser, och med dessa kan de onda gudarna försöka försäkra sig om att inget förhindrar deras närstående frigörelse.
Spelet
Först tänkte jag att man skulle gestalta de goda gudarna, men nu tänker jag mig snarast att man ska vara moguber och inte veta någonting om universums gåta eller om gudarna. Man kan vara en utkastad atruvier eller en lexx som blivit sinnesstörd och som inte får jobba inom kåren längre. Man kan ha kul i världen på alla möjliga sätt, och så kan spelledaren använda gudarna och metaplotten som en intressant chockeffekt för spelarna. När de träffar en naken snubbe som försöker flyga mitt ute på ett torg så kan de undra vad det är för en lirare, och sedan kan de få höra att han är minsann en gud, och så kan de bli goda vänner och försöka hjälpa honom med hans plan.
Frågan är bara vad de skall göra när de kommer upp till altruvierna. Försöka förklara för dem hur farlig deras konst är, eller ska man bara mörda så många som möjligt och fly tillbaka innan lexxarna kommer?
...och vad kan man göra för att förhindra de onda gudarnas rematerialisering?
/Rising
