Det kan ju bara vara att jag tycker att modulen är väldigt välskriven (har du läst den?), men alverna är ju faktiskt (typ för typ) skotska samurajer, fascistiska spartaner, vilda, aggressiva pygméer, intrigerande, machiavelliska härskarmagiker, assimilerade nästan-människor och drogade hippies, vilket åtminstone jag inte riktigt tycker känns Tolkien, även om jag dragit dem lite till sin spets - men det var å andra sidan länge sedan jag läste hans böcker
Dvärgarna däremot är den (klan för klan) stereotypa dvärgen, den stereotypa dvärgen med smedfokus, dvärgar med kortare skägg, fler hemligheter och fler magiker, och dvärgar som bor i städer.
Dessutom gillar jag Förbannelsen; den är ett bra koncept som jag hoppas att Alver II kan göra minst lika bra eller bättre. Inåtvändheten är ju till för att förhindra att de blir just eviga, odödliga och övermänskliga Tolkien-alver. Beskrivningen av deras mentalitet avskiljer enligt mig dem tillräckligt mycket från både människor och Tolkien-alver för att jag ska gilla den (dvärgarna är här istället bara dvärgar) - men det var som sagt länge sedan jag läste Tolkien, så jag kan ha fel här också.
Det högst icke-Tolkienska konceptet Pyar är också min personliga favorit - alver är ju precis så olika människor som behövs för att de ska kunna accepteras, assimilieras men aldrig helt införlivas med den mänskliga kulturen, och de tillsammans med Zolod utgör de minoriteter som jag tycker det ofta är brist på i Mundana. Att den plats i samhället de har gör att de (framför allt Zolod) kan liknas vid judarna gör dem oumbärliga för en historiskt inspirerad SL som jag, men alverna har här fördelen att de är mer lika människorna - de kan få barn ihop, men det är dömt att gå åt skogen på något sätt (tänk dig en alv-människa-familj där hälften av ungarna statistiskt sett ärver Förbannelsen, och vad det gör med syskonskaran. Undrar hur det känns att överleva hälften av sina barn och barnbarn... det lär nog snabba på inåtvändheten en del), de möter inte andras blickar, det känns när de tittar på en, osv. Väldigt många koncept att bygga intressanta karaktärer och historier på. Teoretiskt sett hindrar inget den totala integrationen, praktiskt sett kommer de alltid att vara outsiders. Zolod hämmas här av att de fortfarande är dvärgar och på så sätt alltid kommer att vara ett eget, avskiljt folk pga. biologisk inkompabilitet och en rigid inre samhällsstruktur.
Därav inte sagt att Zolod är dåliga; de är mina favoritdvärgar. Men de har inte samma möjligheter för starka historier som alver.
Hoppas jag fick fram min poäng där; det blev väldigt mycket skrivet...