OK, här har jag några idéer. De är inte stereotypa dvärgaidéer, men jag hoppas att du ändå gillar dem.
Dvärgarnas religion baserar sig på dyrkan av ett opersonligt Främsta Väsen, en stillsam tro som haft sin gång i tusentals år. Dvärgarna har följt sitt Främsta Väsen med den stoicism som läran lär ut, och religionen har aldrig riktigt spelat någon förgrundsroll i samhället -- den har sett stillhet och lugn som de största dygderna, och prästerna har därför undvikit att befatta sig med det politiska spelet. Det är också denna religion som hindrat dvärgarna från att expandera så mycket, då dess lära är ganska isolationistisk.
Dock skedde det för cirka femhundra år sedan att en dvärg vid namn Kveril fick en uppenbarelse. Han visste att dvärgarna inte bara var sprungna ur jorden som kyrkan lärde, utan att de även var födda att slå tillbaka ondskan på jorden. Denna ondska var ett vitt begrepp som inte bara omfattade dvärgarnas klassiska fiender, svartfolk och alver, utan även trolldom och havet, som enligt Kveril ständigt strävar att sluka jorden. I Kverils visioner lämnade dvärgarna sina berg och lade främmande länder under sig för att styra med stor godhet och stor nitälskan.
Dessa idéer gillades inte av dvärgarnas präster, som försökte förmå Kveril att lugna sig. När detta inte fungerade fjättrades Kveril djupt under jorden, ty dvärgarna såg inte gärna att man avrättade en av de sina annat än "indirekt". Dock var det inte slut på Kverils inflytande för detta. Hans tre mest trogna lärjungar sökte sig ned genom underjorden, och när de slutligen fann Kveril var han döende. Hans sista ord var en lång och kryptisk profetia, fylld med symbolik och syftningar på dvärgiska legender, men budskapet var klart -- om inte dvärgarna lämnade sina hem under jorden skulle deras undergång vara nära.
Dock gav alla tre lärjungar sin egen tolkning av profetian. Nirun, den magre, förespråkade att dvärgasläktets förflutna måste förstöras, att dvägarna från och med denna dag skulle leva som landstrykare och infiltrera de andra folkens samhälle för att en dag styra världen. Han själv lämnade strax dvärgarnas rike för att resa vida omkring. Kvildur, den enögda, förespråkade att dvärgarna skulle fortsätta sina tidigare liv, men ovan jord, för att sedan med vapenmakt erövra kringliggande människoländer. Hon och de flesta av hennes lärjungar dog i ett anfall mot en mänsklig stad, men hennes läror tilltalar än idag många dvärgar. Temor, den unge, förespråkade att man skulle leva som eremit i vildmarken för att nå den sanna godheten, något som ska låta en motstå världens ondska för att befria den. Han följde själv detta exempel och dog obemärkt för drygt hundra år sedan.
Alla dessa läror är bannlysta i dvärgafästena, även om det förekommer några rebelliska kvilduriter som etablerat egna små riken i avlägsna delar av världen. Dessutom sägs det att infiltratörer från alla tre kulter smyger omkring och försöker förleda unga dvärgar. Detta har gjort de tidigare ganska fridsamma dvärgafästena paranoida och främlingsfientliga. Dyrkan av det Främsta Väsendet har nästan helt blivit en kuliss för "främjande av dvärgisk kultur", och många unga dvärgar dras därför till de olika kverilska lärorna som en protest mot det allt hårdare dvärgiska samhället.