Nekromanti Dynamiskt spelande :-)

[Legioth]

Jag vill inleda med att upplysa de som råkar ha mig som SL omedelbart skall börja läsa något annat istället, om ni nu inte vill förstöra en kampanj.








För att sedan forsätta med att konstatera att jag har fått en ganska intressant idé.

Jag satt och funderade på olika stereotypiska saker då det gäller rollspel, en sak som jag kom fram till är att man oftast gör en rollperson, spelar med den tills den dör, eller tills kampanjen tar slut eller att SL inte orkar hålla på mer. Efter det gör man en ny RP och forstätter spelandet.

Sedan funderade jag på vad man kan göra för att få lite omväxling , och detta kom jag fram till: Det skulle vara interssant om man skulle spela en kampanj där man ofta byter RP, helt enkelt för att handligen går vidare.

Den kampanj som jag inledde går ut på att spelarna i början är adeslmän (och damer) som är lojala mot kungen. I en stadskupp blir de instängda i det kungliga palatset. Då de på något sätt tagit sig ut så fortästter kampnajen med att de gör ny rollpersoner, denna gång äventyrare, som på de tidigare rollpersonernas (adelsmännen) uppdrag skall hitta den magiska blomma som kan bota kungens sjukdom.

Då de hittat den och kungen igen är på benen skall rollperonerna göra spioner som skall nästla sig in hos fienden och... ...göra vad spioner brukar syssla med.
Slutligen skall de göra militära befäl, som skall leda den slutglitiga kampen mot kungens motståndare.

Dessutom kommer det hela att bli lite komplicerat eftesom jag ofta kommer att ha spelarna att byta mellan de rollpersoner som de redan har gjort. Ett spelmöte kan de kanske få utreda en komplott som adelmän, för att under nästa spelöte fortsätta sökanbdet efter den magiska blomman.



Dels vil jag ge detta som ett tips åt er alla, jag vet inte hur det kommer att gå, men jag tror på min idé (oxh konstig skulle det vara annars).
Jag undrar också om någon annan har gjort något liknande. och hur det fungerade.

 

[Rising]

Mmm, efter "Pulp Fiction" hade vi dille i vårt spelgäng (äh, det var jag som var galen i det, ingen annan) på att dela äventyren i "akter" där man spelade med olika rollpersoner i olika tidsperioder.

När allting var färdigspelat så kunde man titta tillbaka och försöka pussla ihop handlingen i sin helhet. Jag tyckte det var skithäftigt, men spelarna hade faktiskt lite svårt för det. Det tar ändå ett bra tag innan man är helt "inne" i sin rollperson och kan agera trovärdigt och intuitivt med den. När spelarna bara fick agera med sina rollpersoner i korta tidsrymder blev de tvungna att övertolka och vara extra tydliga med sina gestaltningar, bara för att det skulle framgå vilken sorts rollpersoner de spelade just i den här akten. Det blev mer som överdrivna karikatyrer än trovärdiga karaktärsporträtt. Okej - såååå farligt var det väl inte, men jag är ganska sträng när det gäller rollgestaltningar, så jag slutade med det med tiden.

Du kan naturligtvis lira, eh, dynamiskt spelande, men mitt tips är att drar ut på det i en lång kampanj. Om man får en spelkväll eller två på att sätta sig in i sin rollperson så blir det mycket skönare. Då kan man med mindre gester och finare medel porträttera sin rollperson, och man får gott om tid på sig att sätta sig in i hur rollpersonen tänker och resonerar.

Det är det enda råd jag kan ge.
Hoppas det är värt något.

/Rising

 

[Tyr]

Jag har provat på denna form av rollspelande med mina spelare, och för oss var det jävligt lyckat. Jag använde mig av det i Ars Magica. Men ett tips är att spelarna gör rollpersonerna som ska ha huvudrollerna medan du själv gör birollerna. På detta sätt så blir det en överraskning för spelarna när de väl får spela birollerna, och spelandet slöas inte ner heller.

 

[Legioth]

"Du kan naturligtvis lira, eh, dynamiskt spelande, men mitt tips är att drar ut på det i en lång kampanj. Om man får en spelkväll eller två på att sätta sig in i sin rollperson så blir det mycket skönare. Då kan man med mindre gester och finare medel porträttera sin rollperson, och man får gott om tid på sig att sätta sig in i hur rollpersonen tänker och resonerar


Det var typ något sådant jag hade tänkt mig, det skulle vara som en kampanj för varje rollperonsonuppsättning. Själv tar jag inte sååå hårt på karaktärsgestaltningen, sålänge det inte går alltför dåligt.

 

[Legioth]

Byter rubrik så att tråden inte verkar så tråkig

Det var faktist raka motsatsen till vad jag hade tänkt mig. Då adelsmännen har anlitat ävenyrarna så konstaterar jag helt enkelt att spelarna skall göra sådanna äventyrare som de skulle anlita.

Det blir lite knepigt med att ha dem att söka efter äventyrare, eftersom jag inte kan veta vad de tänker göra för typer, och om jag har dem att göra de nya rollpersonerna för spelötet då de kommer att försöka hitta dem (blev något konstigt med pronomen här tror jag, men jag orkar inte bry mig).


Om jag hade spelarna att själva göra alla rollpersoner skulle jag dels komma enklare undan, dessutom så tror jag inte på principen att någon annan har gjort rollpersonen som man skall spela med, det känns helt enkelt inte rätt att spela med något som någon annan gjort.

Med tanke på Risings kommentar vill jag gärna veta hur länge ni spelade med varje uppsättning då ni tyckte att det var lyckat...

 

[DanielSchenström]

I den kommersiella Star Wars-kampanjen Darkstryder kör man tre rollpersoner var, två färdiga och en man gör själv. Man har en command crew-rollperson, en mellannivåperson och en låg rookie. Man böt alltså rollperson efter tillfälle. De flesta av våra rookies var piloter medan en av de andra spelarnas rp var kapten för piloterna. Detta friade upp spelledarens jobb en hel del, spelare som har färre karaktärer kan koncentrera sig mer på det än spelledaren som dessutom ska tänka på äventyret, reglerna och ha koll på alla också.

Dark Sun, en kampanjvärld till AD&D 2nd ed, hade en liknande sak. Där gjorde man 4 rollpersoner och kunde switcha mellan dem med spelledarens medgivande. De inaktiva rp fick en bråkdel av den karaktär man använde mests erfarenhetspoäng.

Sen har jag haft kampanjer där varje spelare haft flera rollpersoner, kanske sin egen huvudperson och en sidekick till en annan spelare. Det är mest för de gånger man har få spelare men vill täckaupp färdighetsluckor och dylikt.

 

[Wolfmaster]

Har sldrig testat, men tycker att det låter som en vlädigt intressan idé. Kanske skulle testa att applicera den på en kampanj till Kult..../images/icons/smile.gif

 

[Lord Samuel]

Re: Byter rubrik så att tråden inte verkar så tråk

Det är faktiskt ganska roligt att spela en rollperson som någon ger till en. Fast oftast blir det ju då bara yttre attribut och liknande som är förutbestämda, sen är det upp till spelaren att spela en vettig och naturlig personlighet till den rollfiguren.

 

[Tyr]

Re: Byter rubrik så att tråden inte verkar så tråkig

Jag borde kanske ha skrivit att jag använder mig av den typen av rollspelande, för kampanjen håller på fortfarande. Jag tycker det var lyckat eftersom att både jag och spelarna gillar denna spelstil. Hela första äventyret var en överraskning för spelarna, de visste ens vilket rollspel det var de spelade förren precis i slutet (jag hade införskaffat Ars Magica utan att dom visste detta). De trodde alla att jag körde ett av mina återkommande friformsäventyr, men nu under vår egen medeltid...så de hade ingen aning om att magi existerade. Inte nog med detta, det visade sig att gruppen med krigare som de spelade i början bara var biroller, medan småpojkarna som de hämtade upp och eskorterade var huvudrollsinhavarna. Kampanjen har mest kretsat kring hur småpojkarna växte upp till att bli magiker ännu sålänge. Ibland har spelarna fått spela andra karaktärer för att ge dom en känsla av spelvärlden...till exempel har de fått spela äventyrslystna bondlurkar som lärde spelarna att drakar verkligen finns och dom inte är att leka med /images/icons/smile.gif

Jag har inte alls gjort så som du tänker göra med uppsättningar av roller (tror jag). Allt kretsar kring huvudpersonerna, och andra roller dyker upp ibland, en del nya och en del gamla. De flesta rollerna dyker bara upp under ett äventyr, och en gång, för att förmedla något till spelarna, för jag vill ha en mer cinematisk känsla under den här kampanjen.

Det här blev mest en massa svammel...men jag hoppas att du fick svar på dina frågor någonstans i inlägget. Gör som du vill och strunta i mig, det blir nog bäst i slutändan /images/icons/smile.gif

 

[Cybot]

En möjlig lösning...

Om man ska göra ett scenario där man byter karaktär ofta men ändå vill prioritera rollspel så har jag alltid gjort så att jag har låtit personerna spela med karaktärerna i några kortare helt oassocierade äventyr innan. Det betyder att rollspelarna lätt kommer in i karaktär utan att behöva göra en lång anpassnings period och efter som äventyren inte är associerade så drar man ner chanserna att kampanjen blir långtråkig.

Om man nu skulle ta Pulp Fiction som exempel så kan man ha att man har tidigare har associerat sig med de psykotiska bankrånarna genom att ha genomfört ett par rån tillsammans med dem tidigare och flytt från polisen, man har genomfört ett par jobb tillsammans med våra favorit Torpeder Vincent Vega och Jules Winnfield och man har följt Pumpkin och Honeybabe fram till restaurangen.

I det andra rollspels exemplet så kunda man ha spelat en liten Hovintrig med adelsmännen, gjort en jakt på kungens stulna juveler med Kungens spioner, gjort kanske en liten klassisk "Jag är Hjälte med stort H"-äventyr tillsammans med "äventyrarna".

Kanske lite dåliga exempel men idéen är att äventyren ska inte hänga ihop på något sätt. Det är bara ett rollspels-kollage spelat med dina favorit rollpersoner och sambandet mellan de olika äventyren kanske inte ens framträder på mycket MYCKET länge.
För ett par år sedan RPd jag i ett äventyr under en ganska mästerlig SL där vi inte hade en ANING om att vi ens rollspelade i samma värld på grund av att vi spelade 3 olika äventyr, ett som alver, en annan som kungens egna inspektörer som skulle inspektera en potentiellt hot från en maktgirig baron, och ett som torpeder för en viss baron där vi dels skulle förhindra att baronens hemligheter blev upptäckta av två olika ondsinta maktfaktioner, Nordliga skogsbarbarer och Baronens korrupta överhuvud som försöker förhindra baronen från att göra vad som är rätt.

Orsaken att vi inte ens upptäckte att vi rollspelade samma äventyr från olika sidor för än på slutet var att dels att namnen på byar och allt var olika på grund av att Torpederna var lokala, alverna var alviska och inspektörerna var utlänningar. De hade också så olika världssyn t.ex där Torpederna såg en intrigerande feg skvallerbytta till världshusvärd så såg inspektörerna en godhjärtad kungatrogen loyalist och Alverna såg en blekfet svettig slusk som inte hade en aning om något utanför hans egna värdshus.
Dessutom så fattade vi det inte pågrund av att vi hade spelat samma personer i tidigare äventyr som inte hade NÅGOT med varandra att göra...vilket gjorde oss lite blinda över att äventyren kunde ha något med varandra att göra.

Det tar en extremt skicklig SL för att fixa något sådant men om det lyckas så kommer rollspelarna inte kunna somna efter sitt sista äventyr för att de ligger sömnlösa och grubblar dels på om det verkligen var samma äventyr ur olika perspektiv och om det var samma äventyr så hur kunde vi se det så olika. Det ger dig som rollspelare en ganska uppfriskande syn på vad som definierar "Vi/Dom", "Hjältar/skurkar" osv.
Det roliga var att vi hade spelat Alverna och Kungens inspektörer utan att ett enda ÖGONBLICK ha tänkt oss att vi faktiskt skulle kunna vara vad i Hollywood termer är "ondsinta översittarskurkar och brutala barbarer".

 

[Tippis]

Vi har under en längre tid spelat Renraku: Shutdown (SR3) och uppföljare med denna metod. Spelarna har skapat var sina 3 rollpersoner - en 'svensson' som jobbar på Renraku, en Red Samurai (renrakus företagsmilitär) och en vanlig shadowrunner (Solo).

Dessa personer bildade i början logiska grupper, som var och en på sitt håll var med om krashen, och upplevde specifika detaljer av den. Även om det inte var planerat så från början föll det sig naturligt att grupperna löstes upp och flöt in i varandra, beroende på vilka sidor de valde i konflikten, och just nu är det bara shadowrungruppen som är någorlunda intakt (med undantag för en som har gått åt), eftersom de fegisarna inte vågar bryta sig in i den stora onda byggnaden där de andra RPna finns.

Som det är nu har två av svensson-karaktärerna teamat upp med två av samurajerna som en del av motståndsrörelsen, medan de övriga svenssonnarna och samurajerna har (mer eller mindre frivilligt) gått över till bad-guy sidan.

Som SL har jag bara en tidslinje över vad de större inblandade fraktionerna tar sig för under de ca 18 månader som förflyter under själva huvudkampanjen, och försöker (på gammalt SL-vis) styra in spelarna så att så många av deras karaktärer och RP-grupperingar som möjligt får ta del av så stor del av scenarierna som möjligt.

Detta har flera gånger gett upphov till att spelarnas ena RP-gäng är ute efter ett av deras andra RP-gäng, som när solosarna försökte kidnappa en av samurajerna för att få mer information om vad som hade hänt, eller (nästan hela tiden faktiskt) när bad-guy-RPna försöker fånga och assimilera motstånds-RPna... Så gott som hela tiden känner spelarna till 'the big picture' betydligt bättre än sina rollpersoner, speciellt i de fall de jagar sig själva, så att säga, men min grundinställning - som jag tydligt gjort klart för spelarna - är att gott rollspelande, dvs spelande efter vad RPna känner till, belönas rikligt och eventuella övertramp straffas hårt.

Hittills är det full fart, och allt medan solosarna försöker komma på nya sätt att lösa situationen utan att behöva gå in i den fördömda och troligen livsfarliga byggnaden där resten av RPna håller hus, jagar alla andra RP efter varandra och spelarna försöker febrilt komma på nya sätt att fånga och ha ihjäl sina för-tillfället-andra alter-egon... Extra hysteriskt kan det bli de gånger de är nära att lyckas, och utbyter svordomar och småkalibrig eld tvärs över något oprovocerat stup den ena av grupperna just lyckats fly över...

Allt är kaos, men det är fruktansvärt roligt

 

[Eksem]

Denna eviga Trakorienlista

En annan variant på samma tema kom upp på Trakorienlistan. I Svavelvinterkampanjen förekommer minst sagt ett gäng färgstarka karaktärer, varav många ofta är viktigare än vad rollpersonerna är. I en variant föreslog någon (Pauli eller Robert får man förmoda) att man låter spelarna dels spela dessa stora personligheter, dels en äventyrargrupp. Fast det var väl mer av en kompromiss, om jag minns rätt.

 

[Rickard]

Kul idé

Själv hade jag tänkt använda en liknande tanke men bara för en spelare.. Eftersom vi ibland har personer som dyker upp och bara är med en kväll (s.k. one night stands) så tänkte jag att spelaren kunde ta olika förgjorda SLP:er och spela med dem..
För varje spelmoment som jag hade lagt upp i äventyret så kunde spelaren vara en ny (eller tidigare mött) SLP med olika mål och information..

Hur hade du tänkt att lägga upp karaktärsskapandet? Ska spelarna göra alla gubbs från början eller allt eftersom? Hoppas att dina spelare tycker att det är kul att göra gubbar.. Risken finns ju att de börjar gnälla över det..
Det finns även en risk att de börjar favorisera RP:er.. Kommer ihåg att jag har spelat något sådant på ett konventsäventyr.. Då spelade vi både gudar och tjuvar.. Gudarna skulle stoppa tjuvarna (har jag för mig) men eftersom vi gillade att spela tjuvarna mer (började med att spela dem) så hade vi svårt att sätta P för våra planer som tjuvar.. Vet inte hur äventyret skulle sluta eftersom en spelare sabbade allting..

Ett tips är att du lägger upp det som det brukar vara i böcker när det handlar om olika personer.. När du känner att spelarna vant sig och börjar gilla sina RP:er så byter du till andra RP:er nästa gång..
Blir det frustrerande för spelarna (för att de vill fortsätta) om du byter kan du byta tillbaka än gång till..

/[color:448800]Han</font color=448800> som gärna velat varit med i Tyrs kampanj

 

[Black Dwarf]

Tråkmåns, vill läsa juh *suck* [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Legioth]

Re: Kul idé

"Ska spelarna göra alla gubbs från början eller allt eftersom? Hoppas att dina spelare tycker att det är kul att göra gubbar.. Risken finns ju att de börjar gnälla över det.."

Jag tror inte att risken ett de börjar gnälla är så stor, för om de inte gör någon helt oväntat eller idiotiskt så behöver de göra 3 rollpersoner per spelare. Dessutom kommer det att vara ganska lång tid IRL mellan att de olika rollpersonerna görs.


"Det finns även en risk att de börjar favorisera RP:er..

Det tror jag inte heller att sker, eftersom de alla arbetar mot samma mål. Det enda som de olika uppättningarna skulle kunna tävla om är vem som får mest ära, men med tanke på att upptättningarna kommer från helt olika samhällsklasser så borde inte ens det påverka.

 

[Legioth]

Du får se, kanske ikväll [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[nomardiculdacar]

Spelat Giant's Skull?

Ja, har du det? Annars kan jag berätta att det är ett D20-äventyr, som egentligen är två. I det första är spelarna ogres som ska ta Artefakten Giant's Skull, och i det andra Är de sina vanliga gubbar som ska döda ogresarna(?) och ta den tillbaka/ åt sig själva. Inte riktigt samma sak men...
Har för övrigt hört att det äventyret ska vara ganska taffligt.