Jag tror att en fantasy-film först blir bra om den tar sig själv på allvar. Framför allt är Sagan om ringen-filmerna ett exempel på det. Där finns det inte en antydan till självdistans. Midgård behandlas lika seriöst som om man hade gjort en film om Napoleonkrigen eller liknande.Iofs, i retrospekt hade det nog varit bäst för filmen om den inte tagit sig själv på allvar, om jag förstått rätt, men när de började göra filmen och skrev manus så trodde de ju(möjligen) att de skulle göra en bra, seriös film...
Om filmmakarna inte tar materialet på allvar kommer inte publiken heller att göra det. Sedan finns det ju risk att manus och skådespelarinsatser är så usla att ett försök att behandla det seriöst leder till att det känns ännu mer patetiskt, men det är en risk man får leva med.
/tobias