Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 7,068
Hej allihopa!
I en annan tråd berättade jag om ett litet projekt jag funderat över, ett slags Vildhjarta fast i Mutants miljö. som utspelar sig i ett underjordiskt megakomplex istället för en skog. Den respons jag fick från bland annat @Magnus Seter och @Zire gjorde mig sugen på att ta tag i detta. Och jag kom på att ett sådant projekt skulle lämpa sig utmärkt att jobba med på wrnu. Alla som vill kan få komma med antingen allmän respons, eller om man vill bidra med material i form av platser, händelser eller spelledarpersoner så vore det awesome!!!
Språket är lite slarvigt nu, detta eftersom jag panikskriver medan sonen har sin förmiddaglur
Som det ser ut nu skrivs äventyret till ursprungliga Mutant. Det beror på att jag kan dessa regler bäst, men det kan hända att jag byter till Undergångens Arvtagare om jag får tid att läsa in mig på reglerna eller Mutant År Noll om någon vill hjälpa till med regler till det systemet.
Bör kanske säga att jag stjäl lite från mig själv här och anvädner mig av en händelse som jag föreslog att @luddwig sjulle använda i sitt pyramidkomplex. Hoppas @luddwig är okej med detta
Bakgrund
För länge sedan när den annalkande katastrofen var ett faktum bestämde sig den excentriske miljonären Eric von Mink att låta bygga ett enormt underjordiskt komplex ämnat att vara den nya civilisationens vagga. komplexet döptes till Utopia och många av landets mest välbärgade fick en plats i denna nya fantastiska värld.
Tyvärr var dock Eric von Mink såväl narcissistisk som snål vilket innebar att han sparade in på allt han kunde vad gäller byggandet av komplexet samt vägrade lyssna på de experter som protesterade. Detta ledde till att det inte dröjde länge förrän samhället bröt ihop. De flesta människor, utom några på nedfrysta, omkom. Samtidigt började komplexets teleporteringssystem haverera. Det var byggt för att dels teleportera ut invånarna när jorden var beboelig igen samt teleportera in sådant som invånarna kunde ha nytta av, exempelvis djur för uppfödning. Istället började de teleportera in utomstående på måfå som råkade finna sig i närheten av komplexet.
Det forna Utopia har nu fått namnet Dystopia av de få invånare som försöker överleva där. Komplexet är en mycket farlig plats, full av vildsinta monster, aggressiva förvirrade robotar och galningar. Det finns även mindre enklaver av civilisation, mindre fraktioner som tävlar mot varandra. Inga regelrätta krig eller blodiga konflikter har dock brutit ut, detta tack vare komplexets säkerhetssystem. Sker för mycket våld aktiveras komplexets tungt beväpnade säkerhetsrobotar, och det kommer att leda till ett blodbad så stort att ingen av komplexets invånare skulle gynnas av det.
Rollpersonernas inblandning
Här nedan ska ett antal förslag presenteras kring hur rollpersonerna hamnade i Dystopia. Alla inledningar innefattar dock att rollpersonerna befinner sig i skogen Högveden (som Dystopia ligger under) och att de därifrån teleporteras in i komplexet.
Att ta sig därifrån
Det enda sättet att komma ut ut Dystopia är att starta om systemet som underhåller teleportrarna. Som det är nu kan bara teleportrarna ta en personer och varelser utanför slumpmässigt, men vid en omstart skulle det vara möjligt att använda teleportarna för att ta sig därifrån. För att starta om systemet krävs sju stycken nyckelkort som tyvärr är försvunna i komplexets djup. Väldigt få av Dystopias invånare vet om detta och några av de som känner till det tror att det bara är en legend.
Att orientera sig
Dystopia är ett enormt komplex, lika stor som en större stad. För ett gäng rollpersoner som aldrig sett ett sådant enormt komplex så är det omöjligt att hitta genom att exempelvis rita en karta. Tänk dig själv att du befinner dig i en enorm stad med helt främmande infrastruktur och att dessutom många av gatorna är höljda i mörker. Skulle du rita en karta för att hitta och få med alla gator, gränder, portar, landmärken och torg skulle du inte komma långt över huvud taget. Komplexet är dock designat så att det är väldigt lätt att hitta tillbaka till Teleportrummet, så rollpersonerna kan alltid återvända dit om de vill.
Stigar
Rollpersonerna kan under sin färd i Dystopia hitta små drönare programmerade att nå en eller flera särskilda platser i Dystopia. Dessa drönare är ungefär lika stora som en sparv och mycket lätta att följa.
Språk
Rollpersonerna kommer inte att kunna förstå det ålderdomliga skriftspråk som syns på komplexets skärmar och på dess väggar. Samma sak med robotar eller upptinade människor den gamla tiden som befinner sig i komplexet. En del av robotarna har en digital översättare som gör att de kan kommunicera med rollpersonerna och det är även möjligt för rollpersonerna att under spelets gång komma över en sådan översättare.
Säkerhetssystemet
När Eric von Mink designade Utopia (eller, när han betalade andra för att designa det) var en av hans högsta prioriteter att komplexet skulle vara en fredlig plats fri från våld (eller, i varje fall våld som riktades mot eliten). Han lät därför installera ett säkerhetssystem i form av ett stort antal tungt beväpnade säkerhetsrobotar som på olika platser i komplexet skulle stå på stand by i hemliga rum. Om ett mord skulle ske så kunde robotarna gripa gärningsmannen och återställa den allmänna ordningen.
Dessvärre var inte heller säkerhetssystemet något undantag för Eric von Minks snålhet. Han beslutade därför att trots protester från ingenjörerna att använda sig av en billig bristfällig mjukvara. Detta ledde till att när ett mord väl skedde gjorde robotarna allt annat än att återställa orningen. Istället öppnade de eld mot alla människor de kunde se och spåra upp. Detta ledde till ett fruktansvärt blodbad av sällan skådat slag och det blev spiken i kistan för det som en gång var Dystopia.
De få invånare som fortfarande lever efter dessa hundratals år minns fortfarande slakten som säkerhetsrobotarna uppbringade. De försöker i så stor mån det går att inte döda människor och de försöker även sprida denna uppmaning till de varelser som senare har anlänt till komplexet. Även om alla inte känner till säkerhetssystemet, och även om vissa som känner till det tror att det bara är en gammal legend, tar tillräckligt många hotet om säkerhetsrobotarna på så mycket allvar att en bräcklig vapenvila uppnåtts mellan Dystopias varelser och fraktioner.
Detta säkerhetssystem riskerar bara aktiveras om det är icke muterade människor, muterade människor eller PSI-mutanter som dödas. Det påverkar inte säkerhetssystemet att döda muterade djur eller robotar. Alla vet dock inte om detta och tar inte det säkra före det osäkra.
Från början är risken 10% för att ett mord ska aktivera säkerhetssystemet. Varje gång en mänsklig varelse dödas ökas risken sedan med 10%. Risken kan aldrig bli högre än 90%. Efter ett dygn ställs risken tillbaka till 10%.
Om säkerhetssytemet aktiveras och varelser i Dystopia fortsätter döda varandra kan säkerhetsnivån öka. Det finns fem säkerhetsnivåer och för varje mänsklig varelse som dödas är det 50% risk att säkerhetsnivån ökar.
Nivå 1
25% risk att rollpersonerna stöter på 1T4 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 2
35% risk att rollpersonerna stöter på 1T6+1 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 3
50% risk att rollpersonerna stöter på 1T8+2 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 4
60% risk att rollpersonerna stöter på 1T10+3 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 5
75% risk att rollpersonerna stöter på 2T10+3 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Det går att stänga av säkerhetssystemet genom att sätta in ett virus i cyberdatorn som kontrollerar robotarna. Detta virus är mycket sällsynt och finns bara i ett särskilt kretskort någonstans i Dystopias mörka korridorer.
Slumpmässiga händelser
Dessa händelser äger rum när rollpersonerna är på väg mellan platserna, i Dystopias mörka hotfulla korridorer.
1. Lamporna i korridoren som rollpersonerna befinner sig i börjar blinka frenetiskt för att sedan slockna om rollpersonerna inte har med sig lampor eller andra ljuskällor får de gå i kolmörker i 2T10 minuter
2. Korridoren som rollpersonerna måste passera ser ut som en slaktplats med stora sjok blod som skvätt upp längs väggarna. Vad som hänt är svårt att säga, men rollpersonerna torde vara glada att det är över nu.
3. Ett fruktansvärt skrik ekar genom korridorerna. Vem som skriker eller varför kommer rollpersonerna aldrig få reda på.
4. Rollpersonerna stöter på 1T6 aggressiva Megaråttor.
5. Korridoren rollpersonerna vandrar genom verkar ha rasat igen framför dem. Ur rasmassorna sticker en blodig livlös hand fram. Rollpersonerna måste vända om och prova en annan väg.
Platser
00 - Teleporterrummet
01 - Skrotrummet
02 - Lastkajen
03 - Rockstas laboratorium
04
05
06
07
08
09
10
11
12
…och så vidare
Teleportrummet
Rummet rollpersonerna teleporteras in i. Rummet är enormt och innehåller ett stort antal portar och dörrar. Förutom de teleporters som rollpersonerna anländer i finns även ett stort antal datorer. Det är i en av dessa datorer som rollpersonerna ska använda för att starta om teleporteringsapparaterna genom sju stycken nyckelkort. Detta rum ska fungera som en fristad från rollpersonerna, fritt från faror
Skrotrummet
Rollpersonerna anländer till ett enormt rum fyllt från golv till tak med sopor. Det är ganska lätt att se att detta inte var avsett att vara ett skrotrum från början, utan någon har av okänd anledning i efterhand fyllt rummet med skräp. Väldigt få saker i detta rum har någon som helst värde går att hitta. Untantaget är huvudet till roboten T5-Le. Detta robothuvud är i ljus metall och formar ett stelt vänligt ansikte med glappande lampor till ögon. T5-Le hälsar vänligt på rollpersonerna och undrar om de kan hjälpa honom med en sak. För 150 år sedan slet en fyrarmad rasande mutant hans kropp i stycken och dumpade hans huvud i detta skrotrum. Det var ganska lugnt och fridfullt här de första 120 åren men sedan dess har det blivit smått tråkigt. Han undrar om rollpersonerna inte kan hjälpa honom att hitta alla hans kroppsdelar så att han kan röra sig hinderfritt igen. I gengäld lovar han att ge rollpersonerna sin digitala översättare så att de kan förstå vad som sägs och står skrivet i komplexet på det gamla språket. Det är fem kroppsdelar som ska hittas: Två armar, två ben och en kropp.
Vad varken rollpersonerna eller T5-Le vet är att det även finns kroppsdelar i komplexet som tillhört mer aggressiva robotar men som även passar T5-Le (han har själv glömt bort hur hans kropp ser ut, så han kan inte hjälpa till att identifiera om kroppsdelen är hans eller inte). Om mer än en kroppsdel från en aggressiv robot monteras fast på T5-Le korrumperas hans system och han kommer anfalla rollpersonerna när han är färdigbyggd.
Så länge T5-Le inte korrumperas är han vänlig och nästan lite väl pratglad. Han är särskilt förtjust i ordvitsar och kommer i tid och otid dra dåliga skämt för rollpersonerna. Om rollpersonerna vill kan de ta med hans huvud. Han kan då hjälpa till med översättningarna men han vet inte när det är bäst att hålla tyst. Om de inte vill ha med huvudet men oroar sig för att hitta tillbaka till skrotrummet kan de lämna huvudet i Teleporterrummet.
T5-Le kan svara på följande frågor om rollpersonerna undrar:
Om för många människor dödas aktiveras ett säkerhetssystem som dödar människor urskillningslöst
Det lättaste sättet att orientera sig i Dystopia är med hjälp av små drönare som kallas stigar
Någonstans i Dystopia finns nedfrysta människor från den gamla tiden
Lastkajen
Denna plats fungerade en gång i tiden som lastkaj för saker som skulle transporteras mellan olika delar av dåvarande Utopia. Numera, bland trasiga maskiner och sönderrostade containrar håller mutantsläkten Westerlunds till här. Westerlunds består av en stor släkt muterade fästingar som teleporterades hit för ca. 70 år sedan. När de teleporterades var de bara tolv stycken, men med åren har de förökat sig till att bli 67 stycken.
Familjen Westerlund sätter stort värde vid poesi (den främsta poeten koras årligen till familjeöverhuvud) och kan någon rollperson recitera en känd dikt blir de vänligt inställda till gruppen. Om inte så kan rollpersonerna köpa deras välvilja med följande saker:
Minst fem böcker
En vacker inredningspryl, exempelvis en kandelaber
Dyr alkohol, förslagsvis konjak eller champagne.
Något fungerande musikinstrument
Skor, minst 10 par
Håkan, familjens nuvarande överhuvud, kan tänka sig att sluta ett avtal med rollpersonerna. Det finns en galen forskare någonstans i Dystopia vid namn Rocksta. Denne person har tidigare fångat fyra medlemmar ut Westerlunds och utfört experiment på dem. Om rollpersonerna kan hitta henne och döda henne så ger Håkan dem ett nyckelkort och en stig till casinot som tack. Nyckelkortet är falskt, men det vet inte Håkan. Rollpersonerna får även en stig dom leder tillbaka till lastkajen så att de kan ta med bevis för att de dödat Rocksta och inkassera sin belöning.
Westerlunds är inte överdrivet aggressiva men attackerar om de känner sig hotade. De använder sig då främst av ett gift de injekterar i sina offer genom att bita dem.
Håkan kan berätta följande för rollpersonerna om de frågar:
Nyckelkort är värdefulla, han vet dock inte varför
Det finns robotar i lyxhotellet man ska akta sig för
Det finns en hemlig teleporter någonstans i komplexet
Rockstas laboratorium
Rocksta är en muterad sköldpadda som befunnit sig i Dystopia i 52 år. Innan hon teleporterades hit ansågs hon vara en av Pyris absolut främsta forskare. Hon kom till Högveden med ett förband bestående av forskare och militärer i syfte att utröna vad som lång bakom de mystiska försvinnandena i skogen. Hon och en kollega blev dock inteleporterade i Dystopia. Kollegan miste sedan länge förståndet totalt, men Rocksta är fast besluten att finna en väg ut ur komplexet.
Rocksta vet att det krävs nyckelkort för att starta om teleporteringsmaskinerna i teleporteringsrummen, dock inte hur många. Hon menar att det är lönlöst att leta efter ett antal nyckelkort på en så stor yta som Dystopia, det skulle aldrig gå. Däremot har hon tagit reda på att det även finns en hemlig teleporter någonstans i Dystopia. Denna teleporter är byggd för att bara teleportera icke levande saker, men Rocksta håller på att framställa en bryggd som om man injicerar den kan lura teleportern att man inte är levande.
Laboratoriet som Rocksta arbetar i är en enda röra. Myriader av trasiga provrör och uthällda vätskor täcker golvet och de många arbetsbord hon har är fulla till bristningsgränsen av olika apparater, provrör och instrument. Ljuset är dunkelt och består av hetsigt glappande lysrör. I laboratoriet finns även ofta två enorma robotar. Dessa tillhörde från början Dystopias säkerhetsgarde, men Rocksta har inprogrammerat dem så att de ska hjälpa henne och skydda henne. Hon kallar dem Klink och Klank. Hennes häftiga humör går ofta ut över dem och hon pucklar gärna på dem med käppen när hon är förbannad.
Rocksta själv har börjat bli smått tokig av den långa tiden i Dystopia. Hon är smått paranoid och ser sig ständigt över axeln. Hon har ett häftigt humör och blir rasande om man avbryter henne. Hon blir lätt förvirrad och tappar bort sig själv i sina resonemang. Om rollpersonerna lyckas komma på god fot med henne så vill hon ge dem ett förslag. Om de hittar de restrerande ingredienserna till brygden hon framställer samt vart den hemliga teleportern finns så injicerar hon rollpersonerna med brygden också så att de kan lämna Dystopia tillsammans. Dessa ingredienser behöver rollpersonerna i så fall hitta:
Åtta döda muterade fästingar att tömma på kroppsvätska
Två dunkar bensin
Fyra flaskor flytande Alvedon
Tre liter mineralvatten
Skulle rollpersonerna försöka anfalla Rocksta kommer Klink och Klank att beskydda henne med sina liv.
Om rollpersonerna är på god fot med Rocksta och frågar kan hon berätta följande:
Det krävs nyckelkort, oklart hur många, för att starta om teleportrarna i teleporteringsrummet och därmed kunna använda teleportrarna för att ta sig ut
Om för mycket dödande äger rum i Dystopia aktiveras väktarrobotarna och öppnar eld mot allt och alla
De farligaste här i Dystopia är en fraktion vid namn ERA som styrs av ett syskonpar.
I en annan tråd berättade jag om ett litet projekt jag funderat över, ett slags Vildhjarta fast i Mutants miljö. som utspelar sig i ett underjordiskt megakomplex istället för en skog. Den respons jag fick från bland annat @Magnus Seter och @Zire gjorde mig sugen på att ta tag i detta. Och jag kom på att ett sådant projekt skulle lämpa sig utmärkt att jobba med på wrnu. Alla som vill kan få komma med antingen allmän respons, eller om man vill bidra med material i form av platser, händelser eller spelledarpersoner så vore det awesome!!!
Språket är lite slarvigt nu, detta eftersom jag panikskriver medan sonen har sin förmiddaglur
Som det ser ut nu skrivs äventyret till ursprungliga Mutant. Det beror på att jag kan dessa regler bäst, men det kan hända att jag byter till Undergångens Arvtagare om jag får tid att läsa in mig på reglerna eller Mutant År Noll om någon vill hjälpa till med regler till det systemet.
Bör kanske säga att jag stjäl lite från mig själv här och anvädner mig av en händelse som jag föreslog att @luddwig sjulle använda i sitt pyramidkomplex. Hoppas @luddwig är okej med detta
Bakgrund
För länge sedan när den annalkande katastrofen var ett faktum bestämde sig den excentriske miljonären Eric von Mink att låta bygga ett enormt underjordiskt komplex ämnat att vara den nya civilisationens vagga. komplexet döptes till Utopia och många av landets mest välbärgade fick en plats i denna nya fantastiska värld.
Tyvärr var dock Eric von Mink såväl narcissistisk som snål vilket innebar att han sparade in på allt han kunde vad gäller byggandet av komplexet samt vägrade lyssna på de experter som protesterade. Detta ledde till att det inte dröjde länge förrän samhället bröt ihop. De flesta människor, utom några på nedfrysta, omkom. Samtidigt började komplexets teleporteringssystem haverera. Det var byggt för att dels teleportera ut invånarna när jorden var beboelig igen samt teleportera in sådant som invånarna kunde ha nytta av, exempelvis djur för uppfödning. Istället började de teleportera in utomstående på måfå som råkade finna sig i närheten av komplexet.
Det forna Utopia har nu fått namnet Dystopia av de få invånare som försöker överleva där. Komplexet är en mycket farlig plats, full av vildsinta monster, aggressiva förvirrade robotar och galningar. Det finns även mindre enklaver av civilisation, mindre fraktioner som tävlar mot varandra. Inga regelrätta krig eller blodiga konflikter har dock brutit ut, detta tack vare komplexets säkerhetssystem. Sker för mycket våld aktiveras komplexets tungt beväpnade säkerhetsrobotar, och det kommer att leda till ett blodbad så stort att ingen av komplexets invånare skulle gynnas av det.
Rollpersonernas inblandning
Här nedan ska ett antal förslag presenteras kring hur rollpersonerna hamnade i Dystopia. Alla inledningar innefattar dock att rollpersonerna befinner sig i skogen Högveden (som Dystopia ligger under) och att de därifrån teleporteras in i komplexet.
Att ta sig därifrån
Det enda sättet att komma ut ut Dystopia är att starta om systemet som underhåller teleportrarna. Som det är nu kan bara teleportrarna ta en personer och varelser utanför slumpmässigt, men vid en omstart skulle det vara möjligt att använda teleportarna för att ta sig därifrån. För att starta om systemet krävs sju stycken nyckelkort som tyvärr är försvunna i komplexets djup. Väldigt få av Dystopias invånare vet om detta och några av de som känner till det tror att det bara är en legend.
Att orientera sig
Dystopia är ett enormt komplex, lika stor som en större stad. För ett gäng rollpersoner som aldrig sett ett sådant enormt komplex så är det omöjligt att hitta genom att exempelvis rita en karta. Tänk dig själv att du befinner dig i en enorm stad med helt främmande infrastruktur och att dessutom många av gatorna är höljda i mörker. Skulle du rita en karta för att hitta och få med alla gator, gränder, portar, landmärken och torg skulle du inte komma långt över huvud taget. Komplexet är dock designat så att det är väldigt lätt att hitta tillbaka till Teleportrummet, så rollpersonerna kan alltid återvända dit om de vill.
Stigar
Rollpersonerna kan under sin färd i Dystopia hitta små drönare programmerade att nå en eller flera särskilda platser i Dystopia. Dessa drönare är ungefär lika stora som en sparv och mycket lätta att följa.
Språk
Rollpersonerna kommer inte att kunna förstå det ålderdomliga skriftspråk som syns på komplexets skärmar och på dess väggar. Samma sak med robotar eller upptinade människor den gamla tiden som befinner sig i komplexet. En del av robotarna har en digital översättare som gör att de kan kommunicera med rollpersonerna och det är även möjligt för rollpersonerna att under spelets gång komma över en sådan översättare.
Säkerhetssystemet
När Eric von Mink designade Utopia (eller, när han betalade andra för att designa det) var en av hans högsta prioriteter att komplexet skulle vara en fredlig plats fri från våld (eller, i varje fall våld som riktades mot eliten). Han lät därför installera ett säkerhetssystem i form av ett stort antal tungt beväpnade säkerhetsrobotar som på olika platser i komplexet skulle stå på stand by i hemliga rum. Om ett mord skulle ske så kunde robotarna gripa gärningsmannen och återställa den allmänna ordningen.
Dessvärre var inte heller säkerhetssystemet något undantag för Eric von Minks snålhet. Han beslutade därför att trots protester från ingenjörerna att använda sig av en billig bristfällig mjukvara. Detta ledde till att när ett mord väl skedde gjorde robotarna allt annat än att återställa orningen. Istället öppnade de eld mot alla människor de kunde se och spåra upp. Detta ledde till ett fruktansvärt blodbad av sällan skådat slag och det blev spiken i kistan för det som en gång var Dystopia.
De få invånare som fortfarande lever efter dessa hundratals år minns fortfarande slakten som säkerhetsrobotarna uppbringade. De försöker i så stor mån det går att inte döda människor och de försöker även sprida denna uppmaning till de varelser som senare har anlänt till komplexet. Även om alla inte känner till säkerhetssystemet, och även om vissa som känner till det tror att det bara är en gammal legend, tar tillräckligt många hotet om säkerhetsrobotarna på så mycket allvar att en bräcklig vapenvila uppnåtts mellan Dystopias varelser och fraktioner.
Detta säkerhetssystem riskerar bara aktiveras om det är icke muterade människor, muterade människor eller PSI-mutanter som dödas. Det påverkar inte säkerhetssystemet att döda muterade djur eller robotar. Alla vet dock inte om detta och tar inte det säkra före det osäkra.
Från början är risken 10% för att ett mord ska aktivera säkerhetssystemet. Varje gång en mänsklig varelse dödas ökas risken sedan med 10%. Risken kan aldrig bli högre än 90%. Efter ett dygn ställs risken tillbaka till 10%.
Om säkerhetssytemet aktiveras och varelser i Dystopia fortsätter döda varandra kan säkerhetsnivån öka. Det finns fem säkerhetsnivåer och för varje mänsklig varelse som dödas är det 50% risk att säkerhetsnivån ökar.
Nivå 1
25% risk att rollpersonerna stöter på 1T4 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 2
35% risk att rollpersonerna stöter på 1T6+1 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 3
50% risk att rollpersonerna stöter på 1T8+2 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 4
60% risk att rollpersonerna stöter på 1T10+3 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Nivå 5
75% risk att rollpersonerna stöter på 2T10+3 säkerhetsrobotar i korridorerna eller på platser.
Det går att stänga av säkerhetssystemet genom att sätta in ett virus i cyberdatorn som kontrollerar robotarna. Detta virus är mycket sällsynt och finns bara i ett särskilt kretskort någonstans i Dystopias mörka korridorer.
Slumpmässiga händelser
Dessa händelser äger rum när rollpersonerna är på väg mellan platserna, i Dystopias mörka hotfulla korridorer.
1. Lamporna i korridoren som rollpersonerna befinner sig i börjar blinka frenetiskt för att sedan slockna om rollpersonerna inte har med sig lampor eller andra ljuskällor får de gå i kolmörker i 2T10 minuter
2. Korridoren som rollpersonerna måste passera ser ut som en slaktplats med stora sjok blod som skvätt upp längs väggarna. Vad som hänt är svårt att säga, men rollpersonerna torde vara glada att det är över nu.
3. Ett fruktansvärt skrik ekar genom korridorerna. Vem som skriker eller varför kommer rollpersonerna aldrig få reda på.
4. Rollpersonerna stöter på 1T6 aggressiva Megaråttor.
5. Korridoren rollpersonerna vandrar genom verkar ha rasat igen framför dem. Ur rasmassorna sticker en blodig livlös hand fram. Rollpersonerna måste vända om och prova en annan väg.
Platser
00 - Teleporterrummet
01 - Skrotrummet
02 - Lastkajen
03 - Rockstas laboratorium
04
05
06
07
08
09
10
11
12
…och så vidare
Teleportrummet
Rummet rollpersonerna teleporteras in i. Rummet är enormt och innehåller ett stort antal portar och dörrar. Förutom de teleporters som rollpersonerna anländer i finns även ett stort antal datorer. Det är i en av dessa datorer som rollpersonerna ska använda för att starta om teleporteringsapparaterna genom sju stycken nyckelkort. Detta rum ska fungera som en fristad från rollpersonerna, fritt från faror
Skrotrummet
Rollpersonerna anländer till ett enormt rum fyllt från golv till tak med sopor. Det är ganska lätt att se att detta inte var avsett att vara ett skrotrum från början, utan någon har av okänd anledning i efterhand fyllt rummet med skräp. Väldigt få saker i detta rum har någon som helst värde går att hitta. Untantaget är huvudet till roboten T5-Le. Detta robothuvud är i ljus metall och formar ett stelt vänligt ansikte med glappande lampor till ögon. T5-Le hälsar vänligt på rollpersonerna och undrar om de kan hjälpa honom med en sak. För 150 år sedan slet en fyrarmad rasande mutant hans kropp i stycken och dumpade hans huvud i detta skrotrum. Det var ganska lugnt och fridfullt här de första 120 åren men sedan dess har det blivit smått tråkigt. Han undrar om rollpersonerna inte kan hjälpa honom att hitta alla hans kroppsdelar så att han kan röra sig hinderfritt igen. I gengäld lovar han att ge rollpersonerna sin digitala översättare så att de kan förstå vad som sägs och står skrivet i komplexet på det gamla språket. Det är fem kroppsdelar som ska hittas: Två armar, två ben och en kropp.
Vad varken rollpersonerna eller T5-Le vet är att det även finns kroppsdelar i komplexet som tillhört mer aggressiva robotar men som även passar T5-Le (han har själv glömt bort hur hans kropp ser ut, så han kan inte hjälpa till att identifiera om kroppsdelen är hans eller inte). Om mer än en kroppsdel från en aggressiv robot monteras fast på T5-Le korrumperas hans system och han kommer anfalla rollpersonerna när han är färdigbyggd.
Så länge T5-Le inte korrumperas är han vänlig och nästan lite väl pratglad. Han är särskilt förtjust i ordvitsar och kommer i tid och otid dra dåliga skämt för rollpersonerna. Om rollpersonerna vill kan de ta med hans huvud. Han kan då hjälpa till med översättningarna men han vet inte när det är bäst att hålla tyst. Om de inte vill ha med huvudet men oroar sig för att hitta tillbaka till skrotrummet kan de lämna huvudet i Teleporterrummet.
T5-Le kan svara på följande frågor om rollpersonerna undrar:
Om för många människor dödas aktiveras ett säkerhetssystem som dödar människor urskillningslöst
Det lättaste sättet att orientera sig i Dystopia är med hjälp av små drönare som kallas stigar
Någonstans i Dystopia finns nedfrysta människor från den gamla tiden
Lastkajen
Denna plats fungerade en gång i tiden som lastkaj för saker som skulle transporteras mellan olika delar av dåvarande Utopia. Numera, bland trasiga maskiner och sönderrostade containrar håller mutantsläkten Westerlunds till här. Westerlunds består av en stor släkt muterade fästingar som teleporterades hit för ca. 70 år sedan. När de teleporterades var de bara tolv stycken, men med åren har de förökat sig till att bli 67 stycken.
Familjen Westerlund sätter stort värde vid poesi (den främsta poeten koras årligen till familjeöverhuvud) och kan någon rollperson recitera en känd dikt blir de vänligt inställda till gruppen. Om inte så kan rollpersonerna köpa deras välvilja med följande saker:
Minst fem böcker
En vacker inredningspryl, exempelvis en kandelaber
Dyr alkohol, förslagsvis konjak eller champagne.
Något fungerande musikinstrument
Skor, minst 10 par
Håkan, familjens nuvarande överhuvud, kan tänka sig att sluta ett avtal med rollpersonerna. Det finns en galen forskare någonstans i Dystopia vid namn Rocksta. Denne person har tidigare fångat fyra medlemmar ut Westerlunds och utfört experiment på dem. Om rollpersonerna kan hitta henne och döda henne så ger Håkan dem ett nyckelkort och en stig till casinot som tack. Nyckelkortet är falskt, men det vet inte Håkan. Rollpersonerna får även en stig dom leder tillbaka till lastkajen så att de kan ta med bevis för att de dödat Rocksta och inkassera sin belöning.
Westerlunds är inte överdrivet aggressiva men attackerar om de känner sig hotade. De använder sig då främst av ett gift de injekterar i sina offer genom att bita dem.
Håkan kan berätta följande för rollpersonerna om de frågar:
Nyckelkort är värdefulla, han vet dock inte varför
Det finns robotar i lyxhotellet man ska akta sig för
Det finns en hemlig teleporter någonstans i komplexet
Rockstas laboratorium
Rocksta är en muterad sköldpadda som befunnit sig i Dystopia i 52 år. Innan hon teleporterades hit ansågs hon vara en av Pyris absolut främsta forskare. Hon kom till Högveden med ett förband bestående av forskare och militärer i syfte att utröna vad som lång bakom de mystiska försvinnandena i skogen. Hon och en kollega blev dock inteleporterade i Dystopia. Kollegan miste sedan länge förståndet totalt, men Rocksta är fast besluten att finna en väg ut ur komplexet.
Rocksta vet att det krävs nyckelkort för att starta om teleporteringsmaskinerna i teleporteringsrummen, dock inte hur många. Hon menar att det är lönlöst att leta efter ett antal nyckelkort på en så stor yta som Dystopia, det skulle aldrig gå. Däremot har hon tagit reda på att det även finns en hemlig teleporter någonstans i Dystopia. Denna teleporter är byggd för att bara teleportera icke levande saker, men Rocksta håller på att framställa en bryggd som om man injicerar den kan lura teleportern att man inte är levande.
Laboratoriet som Rocksta arbetar i är en enda röra. Myriader av trasiga provrör och uthällda vätskor täcker golvet och de många arbetsbord hon har är fulla till bristningsgränsen av olika apparater, provrör och instrument. Ljuset är dunkelt och består av hetsigt glappande lysrör. I laboratoriet finns även ofta två enorma robotar. Dessa tillhörde från början Dystopias säkerhetsgarde, men Rocksta har inprogrammerat dem så att de ska hjälpa henne och skydda henne. Hon kallar dem Klink och Klank. Hennes häftiga humör går ofta ut över dem och hon pucklar gärna på dem med käppen när hon är förbannad.
Rocksta själv har börjat bli smått tokig av den långa tiden i Dystopia. Hon är smått paranoid och ser sig ständigt över axeln. Hon har ett häftigt humör och blir rasande om man avbryter henne. Hon blir lätt förvirrad och tappar bort sig själv i sina resonemang. Om rollpersonerna lyckas komma på god fot med henne så vill hon ge dem ett förslag. Om de hittar de restrerande ingredienserna till brygden hon framställer samt vart den hemliga teleportern finns så injicerar hon rollpersonerna med brygden också så att de kan lämna Dystopia tillsammans. Dessa ingredienser behöver rollpersonerna i så fall hitta:
Åtta döda muterade fästingar att tömma på kroppsvätska
Två dunkar bensin
Fyra flaskor flytande Alvedon
Tre liter mineralvatten
Skulle rollpersonerna försöka anfalla Rocksta kommer Klink och Klank att beskydda henne med sina liv.
Om rollpersonerna är på god fot med Rocksta och frågar kan hon berätta följande:
Det krävs nyckelkort, oklart hur många, för att starta om teleportrarna i teleporteringsrummet och därmed kunna använda teleportrarna för att ta sig ut
Om för mycket dödande äger rum i Dystopia aktiveras väktarrobotarna och öppnar eld mot allt och alla
De farligaste här i Dystopia är en fraktion vid namn ERA som styrs av ett syskonpar.
Last edited:
