Jag valde namnet "Dystopia" för att det så fint återspeglar på hela idén. Jag har inte hört att någon använt det, så jag använder det nu som mitt temporära projektnamn.
"Dystopia" är en engelsk term som betyder "An imaginary place or state in which the condition of life is extremely bad, as from deprivation, oppression, or terror." (enligt www.dictionary.com)
Anledningen till att jag skriver detta här är för att det är en generell fråga, även om jag redan har ett rollspel utplanerat för det.
Och jag hoppas att Krille inte har någonting mot att jag använder ett av hans inlägg/projekt som inspiration.
För ett tag sedan skrev ovan nämnd guru en tråd om någonting som han kallade Darwin 2.0 . Efter att ha läst det några gånger fick jag en uppsjö av små idéer som jag ville slänga in i en kampanj.
Dock så är inte stora saker är min grej, så jag valde att köra på ett liknande koncept - men strunta i att de spridits över hela världen. Jag tog ett land istället och det landet vart England - där rollpersonerna skulle avsluta sin skolgång under kampanjens gång.
Så vad handlar nu min kampanj om? Förväxla den inte med Krilles Darwin 2.0 bara.. jag tog bara en kasse inspiration från den.
Vad det hela går ut på är i stort sätt att mänskligheten har tagit en vändning. 'Mot det bättre eller mot det sämre?' Kanske du nu undrar.. Faktiskt är det båda delarna vi talar om nu. Den nya människan är empatiskt död, men deras fysiska attribut är på topp. Deras hjärnkapacitet är ungefär densamma i 'fas 1', men i 'fas 2' är den avsevärt bättre. Man har nu noterat två-åringar som kan tala engelska på samma nivå som en fyraåring och sexåringar som kan grammatik lika bra (om inte bättre) än sina "vänner" på högstadiet.
Större del av världen har ingen som helst vetskap om detta, det är bara ett fåtal utvalda som vet om detta och att sprida det genom nyheterna till hela världen skulle mest troligt bara skapa panik.
Genom ett brev från en av sina döda lärare (Phd. i biologi, engelska och psykologi) får rollpersonerna ett smått hum om vad som försigår. De vet mindre än vad ni vet just nu. Och de måste agera fort, för de i den första 'fasen' är redan fjorton år gamla - medan många ur 'fas 2' har hunnit fylla sex år.
Självfallet finns det 'fas 1'-barn som bara är fyra år och 'fas 2'-barn som inte har hunnit födas än. Men det är bara en tidsfråga innan 'fas 3' kommer - och hur de kommer att vara är det ingen som vågar förutspå.
Så efter att ha läst Krilles originalmeddleande några gånger och alla svar någon gång så började jag smått att knåpa på det - men snart fick jag annat för mig och detta lades på is. Nu har jag tappat minnet och minns inte det mesta jag knåpade på, men de få saker som jag skrev ned har jag kvar.
En lite klurig fråga är nu; hur skulle du som spelledare säga att det skulle gå stoppa någonting liknande? Eller rent hypotetiskt, tänk om det inte går att stoppa - vilka genomskinliga tips hade du vräkt över spelarna?
Det är tänkt som ett skräck-scenario, men jag hade fortfarande tänkt mig så lite övernaturliga saker som möjligt. Men sedan kommer allting att utvecklas antagligen - och mer och mer neuroser samt psykoser kommer att uppsöka de kära rollpersonerna (kan ni gissa vilket spel jag har planer på att leda detta i nu? ).
Så frågan är; ska det finnas en lösning? Och i så fall: vad är den? Den är inte övernaturlig va?
Kanske att efter att ha räddat världen öppnar de ögonen och ser att de sitter i ett mentalsjukhus, stirrandes på varandra. Var allt kanske en slags dröm? Var drömmen framkallad av någon? Något?
Kanske att då världen går under eller är förlorad så vaknar de upp, stirrandes på varandra, och får snart se på tv:n att deras lärare/professor som gav dem brevet innan "världen gick under" precis har dött?
Vad tycker ni? Jag har en liten aning om hur jag ska göra, men vill ha feedback och kommentarer.
"Dystopia" är en engelsk term som betyder "An imaginary place or state in which the condition of life is extremely bad, as from deprivation, oppression, or terror." (enligt www.dictionary.com)
Anledningen till att jag skriver detta här är för att det är en generell fråga, även om jag redan har ett rollspel utplanerat för det.
Och jag hoppas att Krille inte har någonting mot att jag använder ett av hans inlägg/projekt som inspiration.
För ett tag sedan skrev ovan nämnd guru en tråd om någonting som han kallade Darwin 2.0 . Efter att ha läst det några gånger fick jag en uppsjö av små idéer som jag ville slänga in i en kampanj.
Dock så är inte stora saker är min grej, så jag valde att köra på ett liknande koncept - men strunta i att de spridits över hela världen. Jag tog ett land istället och det landet vart England - där rollpersonerna skulle avsluta sin skolgång under kampanjens gång.
Så vad handlar nu min kampanj om? Förväxla den inte med Krilles Darwin 2.0 bara.. jag tog bara en kasse inspiration från den.
Vad det hela går ut på är i stort sätt att mänskligheten har tagit en vändning. 'Mot det bättre eller mot det sämre?' Kanske du nu undrar.. Faktiskt är det båda delarna vi talar om nu. Den nya människan är empatiskt död, men deras fysiska attribut är på topp. Deras hjärnkapacitet är ungefär densamma i 'fas 1', men i 'fas 2' är den avsevärt bättre. Man har nu noterat två-åringar som kan tala engelska på samma nivå som en fyraåring och sexåringar som kan grammatik lika bra (om inte bättre) än sina "vänner" på högstadiet.
Större del av världen har ingen som helst vetskap om detta, det är bara ett fåtal utvalda som vet om detta och att sprida det genom nyheterna till hela världen skulle mest troligt bara skapa panik.
Genom ett brev från en av sina döda lärare (Phd. i biologi, engelska och psykologi) får rollpersonerna ett smått hum om vad som försigår. De vet mindre än vad ni vet just nu. Och de måste agera fort, för de i den första 'fasen' är redan fjorton år gamla - medan många ur 'fas 2' har hunnit fylla sex år.
Självfallet finns det 'fas 1'-barn som bara är fyra år och 'fas 2'-barn som inte har hunnit födas än. Men det är bara en tidsfråga innan 'fas 3' kommer - och hur de kommer att vara är det ingen som vågar förutspå.
Så efter att ha läst Krilles originalmeddleande några gånger och alla svar någon gång så började jag smått att knåpa på det - men snart fick jag annat för mig och detta lades på is. Nu har jag tappat minnet och minns inte det mesta jag knåpade på, men de få saker som jag skrev ned har jag kvar.
En lite klurig fråga är nu; hur skulle du som spelledare säga att det skulle gå stoppa någonting liknande? Eller rent hypotetiskt, tänk om det inte går att stoppa - vilka genomskinliga tips hade du vräkt över spelarna?
Det är tänkt som ett skräck-scenario, men jag hade fortfarande tänkt mig så lite övernaturliga saker som möjligt. Men sedan kommer allting att utvecklas antagligen - och mer och mer neuroser samt psykoser kommer att uppsöka de kära rollpersonerna (kan ni gissa vilket spel jag har planer på att leda detta i nu? ).
Så frågan är; ska det finnas en lösning? Och i så fall: vad är den? Den är inte övernaturlig va?
Kanske att efter att ha räddat världen öppnar de ögonen och ser att de sitter i ett mentalsjukhus, stirrandes på varandra. Var allt kanske en slags dröm? Var drömmen framkallad av någon? Något?
Kanske att då världen går under eller är förlorad så vaknar de upp, stirrandes på varandra, och får snart se på tv:n att deras lärare/professor som gav dem brevet innan "världen gick under" precis har dött?
Vad tycker ni? Jag har en liten aning om hur jag ska göra, men vill ha feedback och kommentarer.