Det enda Ett av de större (utöver organisatoriska, miljömässiga mfl, vilka uppträder när fenomenet ackumeleras) problemen med för starka företag är att de tenderar att tappa profitfokus, och börjar attrahera faktiska maktmänniskor. När detta sker, så omvandlas de till välfinansierade pseudostater eller terrornätverk. Ett exempel på företag i gränslandet idag skulle kunna vara SIEMENS resp. BlackWater - de förra har mindre städer under egen kontroll, de senare extraterritoriella rättigheter, i egenskap av honorärsierraleonare (statens namn är taget ur minne av sem på ämnet, dryga året sedan - det viktiga att minnas är att det rör sig om en resursrik, trasig, liten stat, vilkens inbördeskrig man styrde upp).
När väl denna utveckling blir allmän, försvinner statens våldsmonopol, och världen devolverar till en mer tekniskt avancerad version av nuläget i Afghanistan. Detta innebär med viss sannolikhet att allmänna infrastrukturinvesteringar (sk. kollektiva varor) devolverar - vilket tvingar fram större kommunikation via internet. Ge detta 150 år, med popularitet hos företagen (detta senare är nödvändigt, eftersom företagen annars riskerar revolutioner, populister och neofascistiska hobbydiktatorer), och vi är tillbaka i arthashastra, vad gäller samhällstruktur: starka lokala områden, med fungerande infrstruktur, starka vattenvägar, starka luftvägar och starkt internet. Marktrafiken är starkt begränsad. Centralmakten i dessa områden är förmodligen nominellt folkvald, med ett väktarråd av företagsrepresentanter. Avvikande uppfattningar leder förmodligen till utkastande ur kommunaliteten, vilket innebär att landsbyggden är full av lägre-teknologiska individualister, washouts, radikaler, kriminella och obekväma. Eftersom transport plötsligt har blivit en fråga, är det inte otroligt att vi ser tak- och tornodlingar i städerna, varför beroendet visavi landsbyggden är minimalt; Man kan alltså skicka ut straffexpeditioner när det behövs, men undviker dem annars - vad folket på landet kan göra, utöver att bygga upp sina liv bäst de kan, är förmodligen som mest att störa landtransporterna.
Ovanstående scenario är, i min mening, dystopiskt. Skulle vi anta att vi har centralmakter som kan upprätthålla laglig dominans i 8/10 fall, så får vi istället romersk republik: med jämna mellanrum sker kupper, utrensningar, med mera - de två fallen utnyttjas av demokratiska kandidater/överstar/potentater inom systemet för att tvinga fram kabinettsförändringar underifrån (kallades förr coup d'etat, men i modern tid föredrar vi att inte vara så grova). Legitimitet och samhällsmoral i stadigt förfall, eftersom varje försök att uttrycka individualitet och politiskt engagemang innebär utsättandet av egen person och familj för politiskt motiverat våld.
Båda dessa är essensiellt sett anti-Leviatan.
Anledning till ändring: när jag läste insåg jag att förstameningen var en aning tendensiös och oreflekterad