Nekromanti Eberron och fördomar

[Dimfrost]

Jag funderar på att köpa Eberron, trots att jag inte gillar d20 i vanliga fall, och det har fått mig att fundera lite. Är det inte märkligt att Eberron har fått ett så pass positivt bemötande, trots att det innehåller en massa teknologi och andra saker som inte alls känns särskilt mycket standardfantasy av Forgotten Realms-typ? Eller är det bara jag som har för mycket fördomar mot d20-spelare? (Eller är det jag som har missbedömt reaktionerna? Jag har bara kollat rpg.net en del, samt slängt några blickar på enworld.)


/Dimfrost

 

[Vitulv]

Med tanke på hur många olika världar och settings det fins till d20-systemet så är det nog du som har för mycket fördomar. Få system är väl begåvade med en sådan mångfald av udda och annorlunda settings?

/Vulf

 

[Dimfrost]

Det vet jag, men det är väl inte direkt Dark Sun och Planescape som är de mest populära settingarna, direkt? Snarare spelar väl de flesta standardfantasy i Forgotten Realms.


/Dimfrost

 

[Magnus Seter]

Fördomarna finns där

De flesta som hatar Eberron spydde ur sig sin galla långt innan boken kom ut. Nu när den kom ut och visade sig vara helt okej, och inte alls så dålig som ett antal pre-facto-kritiker antog, så har man hamnat i ett vakum. De som var väldigt emot Eberron har redan sagt en massa dumma saker, och det minns de som väntat på att boken ska komma ut, så de som tycker illa om Eberron har nu blivit tvungna att antingen läsa boken innan de ger mer kritik, eller framstå som oinsatta kritiker.

De slog sig helt enkelt trötta innan matchen ens var igång. Vänta ett tag så har de nog vilat upp sig, och kritiken kommer att komma krypande.

Vad jag tycker är intressant är att Eberron har ett anslag som liknar det som fanns i Chronopia, en värld som ett tag för en högljudd skara symboliserade allt som var fel inom svenska rollspel, och till och med allt som var fel med fantasy. Nu har amrisarna kommit ikapp, och av den kritik jag hört mot Eberron så låter en hel del kusligt lik den som fyrades av mot Chronopia.

Men, för att besvara din fråga: ja du har fördomar. Titta på alla olika populära spelvärldar som finns för d20. Titta på Midnight (Fantasy Flight), Ravenloft (Arthaus), The Diamond Throne/Arcana Unearthed (Malhvoc Press), Oathbound (Bastion Press), Dragonstar (Fantasy Flight), Scarred Lands (Sword&Sorcery).

d20 är inte bara standardfantasy. Så jag tar hand om den fördomen du har där, tackar så mycket... <spola>. Så nu är den borta.



M.

 

[Magnus Seter]

De flesta spelar...

såkallade homebrews, alltså i sin egen värld. Har jag för mig i alla fall. Eller kanske det bara gäller de som är på nätet. Hmmm... har ingen klar idé om var jag fått det där med egna världar ifrån.

Jaja, Eberron ska främst tilltala dem som är nya inom D&D, alltså yngre spelare som tycker att Forgotten Realms inte är coolt nog. De har en annan inställning till vad standardfantasy är än vi gamla stötar.

m.

 

[Dimfrost]

Re: Fördomarna finns där

Ja, det var väl så jag trodde, ungefär. Själv är jag bara glad för att det för en gångs skull görs en d20-bok som jag blir sugen på att köpa. Kul med Chronopiaassociationen, också, för jag gillade Chronopia när det kom ut och jag gillar det än. Och det är trevligt att höra att huvuddelen av D&D-spelarna också är öppna för nya grejer och inte bara sitter och knackar kobolder i gamla fängelsehålor. Sedär, en fördom mindre.


/Dimfrost

 

[Staffan]

Så värst mycket teknologi finns det inte i Eberron. Däremot har de funderat på vad D&Ds magisystem har för konsekvenser (tillsammans med drakmärkena, som ger vissa familjer tillgång till specifika magiska förmågor utan särskild träning), och låtit detta få genomslag i världen. Man har t ex ingen telegraf eller liknande, men huset Sivis (som har drakmärken som har att göra med kommunikation att göra) använder sina förmågor till att skicka meddelanden över långa avstånd.

 

[Hunk]

Re: Fördomarna finns där

Och det är trevligt att höra att huvuddelen av D&D-spelarna också är öppna för nya grejer och inte bara sitter och knackar kobolder i gamla fängelsehålor.

Jag tror dock faktiskt att huvuddelen av D&D-spelarna tycker att det är kul att knacka kobolder etc i gamla fängelsehålor. Själv är jag den spelartypen och jag kan misstänka att de flesta 13-14-åringar som spelar D&D också är det. Koboldknackande (eller knackande av andra klassiska D&D-varelser) kan man dessutom syssla med i de flesta campaign settings (kanske svårare i t ex Midnight och Ravenloft, världar som jag aldrig skulle spelleda, men det går nog där också). Jag är helt övertygad om att hack&slash i mörka grottor funkar fint i Eberron (äger dock inte boken och har inte heller för avsikt att köpa den). Spelvärlden är ju trots allt bara ett ramverk - det är äventyren som definierar spelstilen.

Så om man generaliserar tror jag att dina fördomar stämmer för majoriteten av D&D-spelarna, men det finns en tillräckligt stor minoritet som inte har den spelstilen för att vissa säkert kan känna sig påhoppade.

 

[lasergreger]

Re: Fördomarna finns där

Jo, jag håller med om dina teorier här Hunk. För jag känner precis så själv. Vi spelar just nu i en 3 år lång Exalted kanmpanj och ibland känns det som om vi bara vill ha lite "urfantasy". Koboldknackande och sizzlande facklor i en grå dungeon Då är det skönt att koppla av med ett äventyr i tex. Greyhawk eller FR. Nu tänker jag inte snacka så mycket om Eberron för jag har inte ens tagit i boken ännu.

 

[Staffan]

Re: Fördomarna finns där

Jag är helt övertygad om att hack&slash i mörka grottor funkar fint i Eberron (äger dock inte boken och har inte heller för avsikt att köpa den). Spelvärlden är ju trots allt bara ett ramverk - det är äventyren som definierar spelstilen.

Visst går det. Dock så pekar spelledartipsen i boken bort från detta, men det kan man ju bortse från.

Just dungeonröj är en av meta-anledningarna till att man lade in The Mournlands, som är ruinerna av en av världens stora nationer som av någon mystisk anledning förstördes för mindre än fem år sedan under det stora kriget (som varade i över hundra år). Som designern sa, "Varför gå och undersöka gamla mossiga ruiner när det finns sprillans nya ruiner i närheten?"

 

[Hunk]

Spelstilar och spelvärldar

"Gammaldags" rollspelande à la klassisk D&D har sina fördelar, eftersom det är svårare att misslyckas. Om någon spelare inte har en tip top karaktärsgestaltningsdag gör det inte så mycket - han/hon kan helt enkelt koncentrera sig på att banka monster/kasta elbollar/hela polare/dyrka lås och fällor och låta resten i partyt sköta snacket.

Jag tycker att det är jättekul med spelvärldar, men i praktiken tror jag inte att mina spelare bryr sig så jättemycket om de befinner sig i Greyhawk, Eberron eller Wilderlands. Huvudsaken är att de har kul och får XP (vilket jag visserligen är tämligen snål med). Om de har magiska lampor, ficklampor eller facklor när de besöker grottor spelar mindre roll. Jag kommer inte att köpa Eberron, eftersom jag har vissa fördomar mot världen (gillar inte estetiken och känner mig inte så exalterad efter vad jag har läst i Dragon). Dock skulle jag säkert tycka att det var lika kul att spela i den världen som i vilken annan genomtänkt D&D-värld som helst. Vi får se om jag någonsin får chansen, eller om jag bara kommer att sitta och gnälla över att Eberrons moderniteter är opassande och att allt var bättre förr (dvs före Forgotten Realms)...

Om någon lyckas övertyga mig om Eberrons överlägsenhet är det dock inte omöjligt att jag ändrar mig, men det är betydligt troligare att Blackmoor är mitt nästa kampanjvärldsinköp (går dessutom lättare att koppla till min nuvarande Wilderlandskampanj).

 

[Troberg]

Med tanke på hur många olika världar och settings det fins till d20-systemet så är det nog du som har för mycket fördomar. Få system är väl begåvade med en sådan mångfald av udda och annorlunda settings?

Med risk för att låta som en trasig skiva (måste nog snart byta den metaforen, nästan ingen idag vet vad man menar för de vet bara hur en trasig CD låter och det låter helt annorlunda), men eftersom du frågade:

GURPS har troligen både fler, mer udda och mer annorlunda världar än något annat spel, med god marginal. Detta i huvudsak för att man där oftast släpper en världsbok och ibland ett eller ett par supplement, man gör mycket sällan en hel produktlinje av det (undantaget tex Traveller och WW2). d20 har färre världar, de är mer mainstream, men de har betydligt mer supplement och plock till varje värld.

I slutänden är det antagligen en fråga om man gillar att påverka själv eller om man vill få allt serverat. Eftersom jag går Monster Garage (Älskar det programmet, någon som har kontakter på TV och kan fixa mig ett jobb som en svensk Jesse James?) på varenda rollspelsprodukt jag skaffar så är valet för mig klart.

 

[Gurgeh]

Det här är något som jag velat säga ett tag, men inte riktigt hittat en bra tråd för:

Jag är förvånad över att Eberron vann värld-tävlingen, inte för att det inte verkar vara en spännande och intressant värld, utan av följande anledning: Det är svårt att sätta fingret på vad som gör den intressant. Jag var säker på att det vinnande bidraget skulle gå att sälja med en kort och klatchig beskrivning, ett så kallat "high concept", som används för att förklara för en idiot (läs filmbolagsdirektör) vad något handlar om. Exempel skulle vara "indisk fantasy", "som matrix, fast på medeltiden" eller "fantasy med laservapen".

Nu blev det inte så, vilket är bra. Eberron verkar intressant, framför allt finns det bilder på många udda geografiska och arkitektoniska företeelser som man gärna skulle skicka ett gäng rollpersoner till. Det är kanske inte så intressant att jag tänker köpa det, men det är det inte mycket som är.

/tobias