Jag har gått och grunnat på en kampanj till Eclipse Phase sedan jag köpte det. Som vanligt när jag funderar så tar det tid innan rätt idéer dyker upp i rätt ordning och fastnar...
Men, i förrgår ramlade ett par idéer in och lade sig tillrätta i pusslet. Jag tänkte helt enkelt presentera den grundstruktur som blev resultatet, och se om ni har några reaktioner - är detta bra, dåligt, kliché, förutsägbart, trist, ascoolt?
Såhär: Rollpersonerna vaknar. De befinner sig inte i de kroppar de minns. Deras senaste minnen är av städer som faller, de sista kaotiska dagarna innan jorden föll. Deras sista backup innan murarna rasade, så att säga.
De vaknar upp till en förändrad värld; de har återaktiverats från sina backupper och givits nya kroppar. Jorden har fallit, och de befinner sig i en liten avskärmad och ganska självförsörjande habitat i det inre solsystemet. De större företagen har en närvaro, men man är ganska autonom. Habitaten styrs av sin grundare, Johanna, som laddade upp sig i habitatens system och nu styr dess system; in essence bor man inuti hennes habitatformade kropp.
Rollpersonernas uppgift blir att betala av sina nya kroppar genom att agera problemlösare åt det råd som tillsammans med Johanna styr stället under semidemokratiska former.
TWIST #1: Johanna är i själva verket död sedan länge. Hon har ersatts av en rätt vansinnig AI, som håller på att omforma habitaten till ett skepp; dess mål är att följa Titanerna genom Pandoraportarna. Den är själv ingen Titan, dock.
TWIST #2: Habitaten är död sedan många år tillbaks; när rollpersonerna är i habitaten är de i själva verket bara i en avancerad simulering.
Jag tänker mig en ganska kort kampanj (med mina mått mätt; tänk 1-2 år). När rollpersonerna upptäckt ovanstående kan kampanjen ta slut.
Jag tänker mig att RP absolut kan "åka" till andra planeter och överhuvudtaget agera som vanliga rollpersoner. Bli anlitade av Firewall, bekämpa konstiga saker på annat håll, etc. Däremot bör mer och mer peka på att saker inte är som de verkar när man är på "hemmaplan".
Men, i förrgår ramlade ett par idéer in och lade sig tillrätta i pusslet. Jag tänkte helt enkelt presentera den grundstruktur som blev resultatet, och se om ni har några reaktioner - är detta bra, dåligt, kliché, förutsägbart, trist, ascoolt?
Såhär: Rollpersonerna vaknar. De befinner sig inte i de kroppar de minns. Deras senaste minnen är av städer som faller, de sista kaotiska dagarna innan jorden föll. Deras sista backup innan murarna rasade, så att säga.
De vaknar upp till en förändrad värld; de har återaktiverats från sina backupper och givits nya kroppar. Jorden har fallit, och de befinner sig i en liten avskärmad och ganska självförsörjande habitat i det inre solsystemet. De större företagen har en närvaro, men man är ganska autonom. Habitaten styrs av sin grundare, Johanna, som laddade upp sig i habitatens system och nu styr dess system; in essence bor man inuti hennes habitatformade kropp.
Rollpersonernas uppgift blir att betala av sina nya kroppar genom att agera problemlösare åt det råd som tillsammans med Johanna styr stället under semidemokratiska former.
TWIST #1: Johanna är i själva verket död sedan länge. Hon har ersatts av en rätt vansinnig AI, som håller på att omforma habitaten till ett skepp; dess mål är att följa Titanerna genom Pandoraportarna. Den är själv ingen Titan, dock.
TWIST #2: Habitaten är död sedan många år tillbaks; när rollpersonerna är i habitaten är de i själva verket bara i en avancerad simulering.
Jag tänker mig en ganska kort kampanj (med mina mått mätt; tänk 1-2 år). När rollpersonerna upptäckt ovanstående kan kampanjen ta slut.
Jag tänker mig att RP absolut kan "åka" till andra planeter och överhuvudtaget agera som vanliga rollpersoner. Bli anlitade av Firewall, bekämpa konstiga saker på annat håll, etc. Däremot bör mer och mer peka på att saker inte är som de verkar när man är på "hemmaplan".
