Den konkreta förklaringen (favorit i repris)
"Ge oss(era trogna Eon spelare) en bra förklaring till att det ser ut som det gör."
Fakta: äventyrsmoduler är svåra att skriva. Hela äventyret måste hänga ihop i och med att det är svårt att endast använda en bit av ett äventyr. Det är en stor skillnad gentemot regel- och bakgrundsmoduler - de funkar ändå, även om helheten inte används. Det faktum att folk spelar på olika sätt gör det än mer svårt att skriva äventyr. Den sorts äventyr som passar Kobolden Kalle passar med största sannolikhet inte för Tage Teater, Ingrid Intrigmakerska eller David Detektiv.
Fakta: äventyrsmoduler har taskig lönsamhet. Det beror på att folk spelar på olika sätt (se ovan). Det gör att alla spelgrupper inte köper äventyr. Det gör i sin tur att Neogames antingen får dra ner på sidantalet (dvs mindre plats och ännu svårare att skriva äventyr), höja priset (dvs ännu färre köper det), trycka mindre upplaga (dvs marginalen per sålt ex minskar) eller sitta på ett stort lager (vilket kostar pengar som inte omsätts). Kort sagt, äventyr säljer så uselt att det är svårt att motivera att de ska ges ut öht. Det enda skälet som jag kan komma på är goodwill.
Fakta: Target Games levde med exakt samma dilemma. Kunderna skrek efter äventyr, men när de kom så sålde de inte. Däremot sålde regelmoduler och monsterboxar alldeles ypperligt. Till och med de Sinkadusar med regelbjäfs i sålde bättre än de med äventyr i.
Teori: Just på grund av att regler och regelmoduler kan användas av alla och bakgrundsmoduler kan användas av de flesta så är dessa moduler mer attraktiva. Sådana moduler används också under lång tid, och är således mer av en positiv investering för spelgruppen. Äventyr å andra sidan används en gång per grupp, varefter de är oanvändbara. Det är mer eller mindre en kostnad för gruppen. Därför drar sig många grupper för att köpa äventyr. Det gör att försäljningen går ner.
Inte blir det bättre av att äventyr sällan passar alla spelgrupper. Som synes i den här tråden så är det en del som gillar Jarla, medan andra hatar den intensivt. Uppenbarligen är stilen i Jarla sådan att den passar de förra men inte de senare. Det är de senare som inte köper sådana äventyr, och därmed försvann en del av kundkretsen. Hade nu Jarla varit skriven på ett annat sätt så kanske de senare hade gillat den - hundra spänn på att de förra hade hatat den. Därmed köper inte de äventyret.
Sammanslaget formar detta en teori, som råkar stämma rätt bra med fakta: äventyr säljer uselt, eftersom det är en kortsiktig investering som snabbt blir oanvändbar, och där osäkerheten om huruvida de kan användas i gruppen är stor.
Allt detta har förklarats konkret tidigare, så du får förlåta oss när vi slentrianmässingt svarar "taskig lönsamhet". För det är vad det är - hade du letat lite i arkivet så hade du sett förklaringen.
Nu har ju Neogames dock kommit på andra tankar - Regnsynd, Diamantäpplet (eller vad det nu hette) och De Fördömdas Sista Hopp är på väg ut. Jag hoppas innerligt att de ska kunna bära sig och att jag ska ha fel, men handen på levern...
... jag är skeptisk.