Nekromanti Efterlyses: Funderingar kring Karisma

[Targon]

I mitt spel har jag Karisma som grundfärdighet. Såsom grundfärdighet betraktar jag den som tillhörande de mentala grundfärdigheterna, det som har att göra med huvudet snarare än det fysiska. Likväl vet jag att uppfattningen förekommer att Karisma i huvudsak är ett mått på hur snygg/ful rollpersonen är rent utseendemässigt. Alltså, har du lågt värde i Karisma är du ful som stryk. En sådan uppfattning om Karisma uppfattar jag dock själv som kvalificerat bullsh*t. Karisma kan enligt min uppfattning inte ha med utseende att göra. Tänk bara på countryartisten Lyle Lovett som var gift med Julia Roberts på 90-talet.

Karisma uppfattar jag i stället som ett mått på social kompetens, personlig utstrålning och förmåga att utöva ledarskap. Dock inte under några omständigheter själva utseendet.

Eller har jag fel?

 

[Man Mountainman]

Vad är det för en slags fråga? Vad grundegenskapen "karisma" mäter i något enskilt rollspel är väl helt och hållet upp till den som designar (eller använder) spelet ifråga. Om någon jeppe specificerar "karisma" till att mäta hur snygg en rollperson är i sitt system så kvittar det väl fullständigt vad du har för konnotationer kring ordet.

/Kalle

 

[Targon]

Klargörande

Vad grundegenskapen "karisma" mäter i något enskilt rollspel är väl helt och hållet upp till den som designar (eller använder) spelet ifråga.

Ok, jag ger mig och erkänner: Jag kan tycka att Karisma helt enkelt används fel i rollspel som knyter rent utseendemässiga aspekter till denna grundegenskap. Många uppfattar mig nog säkert som dum och dogmatiskt i detta fall, men det väcker verkligen min irritation. Nåväl, det är min uppfattning och den står jag för. Men jag är också nyfiken på andras uppfattningar och hur dessa uppfattningar kan motiveras.

Likväl vill jag ändå ha lite allmän input om vilka konnotationer begreppet väcker. Av både nyfikenhet och i hopp om inspiration när jag själv försöker formulera en definition av grundegenskapen. Se min fråga som ett försök att bota skrivkrampen.

 

[PVC]

Jag kan hålla med dig när du säger att karisma har med utstrålning och socialt beteende att göra. Dock vill jag poängtera att en person som på något sätt är vanstäld eller direkt obehaglig att se på förlorar en del av sin karisma därför att männsikor är och alltid har varit fåfänga. Det är svårt att få folk med sig om man betraktas som något av en missformning och därmed av lägre prioritet än andra. Ledare måste ha ett tilldragande yttre för att folk ska kunna identifiera sig med och övertygas av dem. Därmed inte sagt att utseende är allt vilket det verkligen inte är. Så på något sätt en kombination av tilldragande yttre och socialt uppförande. Ungefär så ser jag på karisma.

 

[Targon]

en person som på något sätt är vanstäld eller direkt obehaglig att se på förlorar en del av sin karisma därför att männsikor är och alltid har varit fåfänga.

Hmmm, jag tänker på den amerikanske soldat som blev gravt brännskadad i ansiktet efter att ha råkat ut för en självmordsbombare. Inte nog med att han klarade livhanken. När han väl kom ut från sjukan gifte han sig med sin fästmö. That's love! Uppenbarligen hade han andra kvaliteter som gjorde att fästmön ändå bestämde sig att vara kvar hos honom, gifta sig med honom och förmodligen föda hans barn, trots att ser ut som Freddy Krueger i huvet. Säger en hel del om utseendets relativitet och karismans primära roll i relationen med andra människor.

 

[Rickard]

"Att säga att någon är karismatisk är bara något man säger till fula person", sade en vän skämtsamt en gång. Det är inte helt snedskjutet. Om man talar om personer som är vackra så använder man ord som grace, utstrålning med mera, men om det istället är personer som Chris Sligh, från sjätte säsongen av American Idol, så talar man istället om hans stora personlighet, vilket inbegriper hans smarta kommentarer, självsäkerhet, humor och varma hjärta. Det är nog ingen snack om att det är det som hans riktigt snygga fru har fallit för.

Karisma för mig står för charm och förmågan att läsa andra och veta vad som fungerar i sociala sammahang. Vissa kanske förlitar sig på sin skönhet, och visst - de får mycket gratis för att vara rent naturligt vackra, medan andra tar till mer verbala metoder eller förståelse för att läsa vad andra tycker (kroppspråk och dylikt). Om du verkligen vill ha någon vettig förklaring på karisma, så föreslår jag att du läser på Wikipedia för att göra din slutgiltiga definition.

Forumstråd: Utseendet, Karisman och Det Lilla Extra

/Han som inte heller känner till så många rollspel där Karisma endast står för snygghet

<font size="1">Sökord, länken: "charm" och "auktoritet" med Rising som skribent.</font size>

 

[Targon]

Tack för länken till klippet med Chris Sligh. En kille som man utan vidare skulle kunna tänka sig att ha som bästa polare.

Tack även för tipset om artikeln i Wikipedia.

 

[Rising]

I början på nittiotalet införde jag alltid Utseende som grundegenskap i alla BRP-spel, eftersom jag alltid ville skilja på detta och den rena karisman.

Det är en fråga som handlar om vilken åskådning på personer som skall råda i ens värld. I gamla DoD så var magiska personer alltid mentalt starka och intuitiva - ty PSY sammanfattade allt detta. Den som hade anlag för akrobatik hade också anlag för fingerfärdighet och att sikta med armborst - ty SMI sammanfattade allt detta. Det är inte "buggar", utan mer en fråga om vilken personlighetssyn man vill simulera med ens system. I DoD så är en hjälte helt enkelt både snygg, charmig, övertygande och en god ledare. KAR sammanfattar allt detta.

Jag kände dock ett behov att hantera både bimbos och fula agitatorer, så jag delade upp Karisman från Utseendet.

---

Många tycker att man borde hålla alla olika delar isär, och att man alltså borde använda flera grundegenskaper. Ett tag spelade jag Expert med den uppdelning som kom i en Sinkadus, där man skilde på långtidsminne, korttidsminne, kreativitet, deduktiv - resp. induktiv slutledningsförmåga, och så vidare (och det var bara hur man delade upp INT!) Det var väldigt simulerande, men också rätt tungrott.

Jag skulle gärna se mer fantasifulla sammanblandningar av kategorier. Typ att ha "Badass" som en sammanslagning av kroppsstyrka, mental uthållighet, motstånd mot tortyr och gifter, samt för att motstå övertalningsförsök. Eller "Flyt & Flärd" som en blandning av ekonomiskt välstånd, utseende, charm och ren tur.

 

[thark]

Jag skulle gärna se mer fantasifulla sammanblandningar av kategorier. Typ att ha "Badass" som en sammanslagning av kroppsstyrka, mental uthållighet, motstånd mot tortyr och gifter, samt för att motstå övertalningsförsök. Eller "Flyt & Flärd" som en blandning av ekonomiskt välstånd, utseende, charm och ren tur.

Tja, det är ju inte utan att det finns.

För att som vanligt använda mitt nuvarande favoritsystem som exempel (ja, jag inser att det blir tjatigt) så har TSOY tre "grundegenskaper" (nåja); Vigor, Instinct och Reason. Alla tre kan appliceras på olika typer av situationer; att hålla ett väckelsemöte eller Hitler-tal kanske faller under Vigor, en förföring under Instinct och ett detaljspecifikt retoriskt argument under Reason. Man kan hitta på motsvarande exempel för mer fysiska situationer.

(Sen är förstås just den varianten inte lika smakrik som dina exempel, och de är inte fullt lika "breda"; det var mest det första standardexemplet som flöt till ytan.)

Eller, kort sagt, jag håller med.

Att svara på frågorna "är han stark, är han smidig, är han smart" osv ger för många figurer inte speciellt intressanta svar. Det kan finnas ett värde i att ha värdekategorier som är gemensamma över alla figurer, men grundegenskaper är typisk slentriandesign.

(Figurer här då syftande på "roll- och spelledarpersoner", i de fall de lyder under samma regler, vilket förstås inte heller är en nödvändighet.)

 

[Genesis]

Looks matter

Hmmm, jag tänker på den amerikanske soldat som blev gravt brännskadad i ansiktet efter att ha råkat ut för en självmordsbombare. Inte nog med att han klarade livhanken. När han väl kom ut från sjukan gifte han sig med sin fästmö. That's love! Uppenbarligen hade han andra kvaliteter som gjorde att fästmön ändå bestämde sig att vara kvar hos honom, gifta sig med honom och förmodligen föda hans barn, trots att ser ut som Freddy Krueger i huvet. Säger en hel del om utseendets relativitet och karismans primära roll i relationen med andra människor.

Nu förstår jag inte vad du argumenterar emot. Vem har sagt att folk gifter sig och skaffar barn baserat på hur snygga deras partner är? Speciellt med tanke på att tjejen träffade soldaten innan han var Freddy tycker jag inte att det säger särskilt mycket alls. Dessutom är det anekdotiskt bevis. Ett fall bevisar ingenting. Att du tar Lyle Lovett som exempel är också litet underligt. Menar du att ful-snygg-ration hos kändisar är lika som i den övriga befolkningen?

Kollar man på statistik (till exempel en snabb sökning på Google scholar) så finner man snart att fysiskt attraktiva människor har lättare att få jobb och får högre lön. Foton på attraktiva barn graderas både av lärare och av andra barn såsom både vänligare och intelligentare, och barn skulle hellre vilja vara vänner med attraktiva barn än oattraktiva. Attraktiva människor har även högre självförtroende, något som kan vara till stor nytta i sociala sammanhang.

Det här betyder inte att personlig karisma inte har någon betydelse. Men att säga att attraktivitet inte har någon inverkan på sociala samspel är helt enkelt fel. Om du vill kan du naturligtvis göra det så i ditt spel (såsom det är i Eon, där man använder Personlighet), men du får nog svårt att hävda att det ligger till så i verkligheten.

Min tolkning: Karisma, när det används i rollspel, brukar jag tolka som en kombination av fysiskt utseende och utstrålning, personlighet, och så vidare (om inget annat anges i reglerna). Har man hög Karisma så är man väldigt snygg, väldigt trevlig, eller både och.

Man kan ju även dela upp den, med risk för plottrifiering, i Utseende och Personlighet, eller så (såsom i Vampire, men där känns det som om de gjort det bara för att det ska finnas tre grundegenskaper av varje kategori). Utseende är viktigt för första intrycket. Skall du förföra en främling i en bar har du nog nytta av att vara snygg. Personlighet är viktigare för långtidssamspel. Vill du hålla ihop med tjejen i en längre period så bör du vara trevlig. Sedan så överlappar de naturligtvis varandra rätt grovt. Därmed är det nog mer praktiskt att ha en grundegenskap för båda två.

 

[Magnus Seter]

Funderingar

Oftast ser jag Karisma likställas med utstrålning och personlighet i rollspel. Det är sällan jag sett att den explicit kopplas samman med utseende, förutom som en valfri extraregel.

Så för mig, och i de flesta rollspel jag har, är Karisma (om den finns med) samma sak som utstrålning.

Tänk bara på countryartisten Lyle Lovett som var gift med Julia Roberts på 90-talet.

Hade han nån utstrålning överhuvud taget? Lovett är inte en snubbe som jag tar fram som exempel på en ful person med hög karisma. Jag tycker snarare att valfri kort karismatisk tysk diktator med storhetsvansinne passar bättre som exempel.

En fråga nu när vi pratar om hur man uppfattar ord. "Grundfärdighet" förknippar jag med en förvärvad färdighet som alla har (som Hoppa). I de flesta svenska rollspel kallas det "Grundegenskap", vilket för mig förknippas med en inneboende egenskap (som Karisma).

Vad är orsaken till att du valt "Grundfärdighet"?

/M

 

[Svarte Faraonen]

Re: Looks matter

Nu var det ett bra tag sedan jag spelade Daimonion (några konventsarr på gång?), men fanns inte för- och nackdelar med i systemet? I sådana fall bör du definitivt slänga in utseende där om inte annat, av ovan nämnda orsaker.

 

[solvebring]

Funderingar kring Karisma - Disciplin

Karisma uppfattar jag i stället som ett mått på social kompetens, personlig utstrålning och förmåga att utöva ledarskap. Dock inte under några omständigheter själva utseendet.

Detta är en egenskap jag tänkt ha med i mitt rollspel Hier-Hain, men den grundegenskapen vill jag istället kalla för Disciplin. Det vill säga hur disciplinerad du är - ju högre värde du har i DIS desto bättre kan du uppföra dig, ljuga, tala, leda och följa en grupp etc.
Man skulle också kunna slopa ordet karisma mot ett annat ord, och det är Uppförande, då sker inga som helst missförstånd, jag jag märkt att många tror att just Karisma är utseendemässigt.

 

[Illern]

Jag kör med grundegenskapen natura: flexilis (i det här fallet representerande t.ex. empati) som ligger till grund för till exempel färdigheten etikett: specificerad kultur och även beroende på situation kanske grundegenskapen sapio: potens (i det här fallet representerandes t.ex. logik och retorisk talang) som ligger till grund för färdigheten retorik: tal (m fl specialiseringar). Spelaren slår ett slag för sin mest tillämpliga färdighet och eventuellt modifierar jag motståndet beroende på substaniellt underlättande eller belastande utseende. Vad som är belastande eller underlättande beträffande utseende kännssom det varierar starkt utifrån situation; ett ärr kanske är positivt om du ska få med dig krigarna på din personligt ledda framryckning utanför Troja medan det kanske är en nackdel om du ska förföra/förleda festfolket i Rom.

 

[Johan K]

Well, jag tycker inte at du har helt fel här.
Är åxåx inne på at karisma är hela kittet så att säga, att det innefattar hur man uppfatas, enns sociala kompetens & sådant.
Dock så tycker jag även at till ett visst mått att ens själva fysiska attribut spealr in, om än en liten del i det hela.

 

[Big Marco]

Vad vill du själv med Karisma? Hur passar det i ditt spel (eftersom det är makarforumet det här)?

Jag menar - spelar du D&D så är CHA allt som behövs, det handlar om att snacka och vara social. Spelar du Supermodel RPG så är säkert större klassificering viktig. Kanske.

Själv satte jag senast en egenskap (Utstrålning) med tre tillhörande förmågor (Charm, Ledarskap och Övertyga). Dessa hör ihop. Utseende ingår inte alls. Däremot finns Utseende med som ett Kännetecken och kan vara både positivt och negativt. Det ligger som en allmän bonus eller ett avdrag som kan användas i alla situationer (inte bara till ovanstående förmågor) där det anses vara rimligt att det passar. Dessutom kan bonusen/avdraget spegelvändas, vilket innebär att en person som har Utseende: Ful (som vanligen ger avdrag i de flesta sociala situationer) kan vända avdraget till en bonus när Ful kan användas, exempelvis med förmågan Styrka om personen vill agera hotfullt.

Men jag gillar system där man dynamiskt kan plocka ihop influenser från olika delar av rollpersonen och se hur det kan användas för att skapa intressanta dramatiska situationer och där spelaren kan använda sin rollperson på ett kreativt vis.

 

[Targon]

Inser efter att ha läst ditt och Magnus Seters inlägg att jag nog egentligen är inne på Utstrålning och att det förmodligen är det som grundegenskapen slutgiltigt kommer att hela. Och att jag dessutom kommer att, som du, knyta färdigheter som charm, ledarslap och övertyga till just den grundegenskapen.

Själva utseendet kommer jag att lägga inom fältet "Beskrivning av rollpersonen" på karaktärsbladet eller som Fördel/Nackdel om karaktären är riktigt snygg respektive ful.

 

[MrG]

Jag menar - spelar du D&D så är CHA allt som behövs, det handlar om att snacka och vara social. Spelar du Supermodel RPG så är säkert större klassificering viktig. Kanske.

Väl talat! Karisma är utstrålning och inte utseende i vanligt tal, men vad det är i ditt rollspel beror på vad som speglar miljön. I Supermodel RPG (intressant koncept, tackar Marco) är det klart vits med separat värden för utstrålning och utseende. I såpoperan som jag kör finns bara värde för utseende (bara snygga människor har vanlgitvis utstrålning i såpor, men sen finns visserligen en undantagsregel också ).

-Gunnar