Jämförelsen med ljudet har inget med att göra att jämföra de fysiska regler de utgör, utöver att energin att passera ljudvallen är mycket högre än att upprätthålla överljudshastighet. Det har mer att göra med påståenden om vad som är omöjligt.
Enligt mig är det missvisande att använda ett exempel för att dra en slutsats om något som bygger på andra premisser.
Lupus Maximus said:
överljusfart != tidsresa (förvisso finns det en del hypoteser om att tiden inte är linjär). Teorin säger att desto närmre ljusets hastighet vi kommer, desto mer "sammanpressat" kommer vi uppfatta rummet. Om vi kan se något för huvud taget i överljusfart, är det snarare om vi åker från något som vi ser saker i omvänd ordning.
Så jag har svårt att se hur kausaliteten skulle påverkas, mer än att om jag skulle se en nova och tycker att det händer nu för att jag ser den nu, ändrar det inte faktumet att den hände för åtskilliga århundraden sedan.
Oavsett om resenären i rymdskeppet upplever det som en tidsresa eller ej kommer det med all sannolikhet finnas andra referenssystem där det är det.
För kausalitetsbrott se länken i mitt inlägg precis ovanför.
Lupus Maximus said:
Att titta på vår historia handlar bara om att vi är väldigt ignoranta samtidigt som vi är högmodiga och har en övertro till vår kunskap. Det enda jag vågar säga om vad som kommer att hända om 500 år, under förutsättning att mänskligheten inte utplånat sig själv, är att folk kommer att skratta åt vad vi tror om universum på samma sätt som folk i vår samtid skrattar åt vad 1500-talsmänniskan trodde om universum.
Kan till viss del hålla med. Men jag tycker det är viktigt att påpeka att 1500-talsmänniskan hade korkade idéer om universum på grund av t.ex. kyrkligt förtryck och inte nödvändigtvis för att man var mer inskränkt än idag. Dessutom fanns det knappt en vetenskaplig metod på 1500-talet att tala om och än mindre något sätt att kommunicera sina resultat. Idag finns både en enorm kunskapsbank som byggts upp genom århundraden av experiment samt sätt för medborgarna att ta del av information. Om femhundra år tror jag att vi kommer skratta åt dagens människor för att de var så ignoranta över de vetenskapliga framsteg som gjorts.
Man blir inte forskare om man inte är nyfiken på att utmana vedertagen kunskap. Det man snabbt erfar är dock att det finns en otrolig mängd experimentella resultat du måste ta hänsyn till om du vill utmana och konstruera en ny teori. Jag tror att forskare kan bli defensiva när folk utmanar etablerade vetenskapliga teorier inte för att de tycker att det är fel att att utmana rådande kunskap, utan snarare för att kritiken kan vara osaklig. Forskaren har i detalj gått igenom de tonvis med experiment som ofta finns och ser det som sitt jobb att förklara att det inte är så enkelt som att säga "men tänk om relativitetsteorin inte stämmer, det är ju bara en teori".
En del av den vetenskapliga metoden är också att hacka på och utmana accepterade teorier så mycket som möjligt. Relativitetsteorin har utstått ett århundrade av hackande, förmodligen mer hackande än Newtons teorier fick utstå på flera hundra år, och stämmer med alla experimentella tester. Det är inget jag tycker man kan vifta bort i en handvändning.
