Såg Idol i går och började fundera på vilken som är den elakaste kommentar jag någonsin hört någon få vid någon form av framträdande eller prestation.
På jobbet presenterade en konsult en logga som inte föll oss i smaken. Vi försökte att berätta detta för honom på ett skonsamt sätt men han bara malde på om loggans förträfflighet tills en kollega blev tvungen att berätta den nakna sanningen.
Konsulten: Så ni menar att den bör omarbetas?
Kollegan: Nej, vi menar att den är ful och ska kastas i papperskorgen!
Konsulten: Då jobbar vi vidare och utgår från den här loggan då?
Alla: NEJ!
Han verkade helt oberörd av kritiken, men i Idol är det annorlunda... Jag har lite svårt att se det roliga i tondöva tonåringar som får höra "sanningen" av fyra vuxna människor i TV. Att sedan spela hela det plågsamt falska framträdandet känns som att dra ut på lidandet i onödan.
/Magoo, skrattar inte åt Elvis-Eilert heller
På jobbet presenterade en konsult en logga som inte föll oss i smaken. Vi försökte att berätta detta för honom på ett skonsamt sätt men han bara malde på om loggans förträfflighet tills en kollega blev tvungen att berätta den nakna sanningen.
Konsulten: Så ni menar att den bör omarbetas?
Kollegan: Nej, vi menar att den är ful och ska kastas i papperskorgen!
Konsulten: Då jobbar vi vidare och utgår från den här loggan då?
Alla: NEJ!
Han verkade helt oberörd av kritiken, men i Idol är det annorlunda... Jag har lite svårt att se det roliga i tondöva tonåringar som får höra "sanningen" av fyra vuxna människor i TV. Att sedan spela hela det plågsamt falska framträdandet känns som att dra ut på lidandet i onödan.
/Magoo, skrattar inte åt Elvis-Eilert heller