Sant
SANT=Snus, alkohol, narkotika, Tobak... Nej fel ämne,
Överlevnadsprov eller överlevnadsövningar är inte en lätt historia. Pröva själv att få med dig mat, vatten och övrig utrustning nog så att du inte går i däck. Lägg till antal timmars sökande och jagande efter maten och vattnet du inte fick med dig. Det är ingen picknick i nollgradigt väder och snöglopp.
Man behöver dock inte göra det i norrland för att inse att sova under bar himmel är ett smått helvete - speciellt när man är hungrig, våt och fryser som....
Vart jag vill komma?
Man behöver inte gå till extremerna för att invända mot vår "avkopplade" inställning till hur tungt ett "medeltida" liv var.
Tänk igenom följande, jag vet att ni (kanske inte Anthraxus då) inte bryr er om sk. Grisodlarspel men här är min beskrivning.
Bonden Jonas får kliva upp i gryningen varje morgon. I den lilla ladan som antingen delar vägg med huset eller faktiskt är "inne i" huset måste han förse ett par få nötkreatur med foder. År ut och år in. Han får en stabbig gröt som frukost om bondmor finns. Annars får han själv mala säden som blir hans mat. I maten finns visserligen gott om kli
. Huset hans är om vintern inte så varmt och gosigt som vårt. Hans vatten står jummet eller iskallt nära eldstaden som glöder svagt. Han är glad om han har mer än ett par kläder att klä sig i.
Bondmor, husets mor får tillverka, spinna, väva och skära till hans kläder. Vintern är den tid då kläder bliver till.
Familjen får slita för varje sädeskorn skall bli sått, skördat, torkat och malet till grovt bröd och grov gröt.
Slutligen hushållar man med allt. Reparationer sköts av bonden själv så långt ut han kan. Det som blir över av mjölkens grädde blir ost som ofta säljes för att nya redskap ska gå att köpa...
Sängen kan bestå av allt från enkla träsidor med halm i till lite mer avancerade saker....
Sängens innehåll... ja glöm lakan... Fällen är ett nödvändigt ont, nattetid om vintern blir det mycke kallt. Löss som sällskap däri är inte ovanligt.
Inse att vi har det mycket bra idag. Ovanstående är inget jag vill leva i. Jag menar tom. TVs "farmare" har det väldigt lätt att leva.
Nu invänder ni att det fanns ju andra miljöer att leva i. Jovisst, men det var ett privilegierat fåtal. Jag måste dock erkänna att jag oftast själv låter min rollperson komma från de högre samhällsstånden. Men det är en realitet som vi kanske glömmer bort alltför ofta.
Saker som hänt i min spelgrupp kan ses ur backspegeln med lite roade flin. Min Make har förmågan att när han tillhör de "översta" samhällsskickten göra saker som han kanske skulle tänkt över två gånger. Som tex. när han var hertig i ett län. Ridandes genom detsamma (med välförsedd livvakt och packdjur) så passerade han bönder som slet i uttorkad mark. Hans nåd stannade sin stiliga virila ridhäst och frågade hur det stod till med de två magra männen. Dessa svarade ödmjukt att allt var väl, inte tordes de väl klaga till den höge herrn. I ett (av många) anfall av välvilja slängde hans nåd till dem en penningpung med tio guld i. De var oerhört tacksamma men sade sig ej kunna motta gåvan. Då beordrade han dem i det närmaste därtill...
Vad hans nåd inte tänkte på i just den stunden var att dessa arma bönder aldrig skulle kunna använda pengarna. Varifrån hade de fått dem, vem hade de bestulit. En vecka senare passerade hans nåd platsen igen. Vid vägens sida satt två kroppar uppspikade. De saknade händer och fötter, men hans nåd kunde igenkänna bönderna han givit sin gåva till. Andra hade sett till att "rättvisa" skipats...
Grymt öde, men sant även det. Vi ser rättvisan i dagens samhälle, vi glömmer hur den sett ut. Det där med oskyldig tills annat bevisats fanns inte i dåtidens samhälle... Där gällde det vi idag kallar den "starkes rätt". Den som hade pengarna bestämde.
Det var lite om mina tankar. Egentligen inte sagt till Antharaxus utan till era alla i denna tråd.
Frid vare med eder.
