Nekromanti Emulera det visuella

[Man Mountainman]

Kanske finns lösningen i den språkliga stilistiken? En möjlig startpunkt vore kanske att titta på skönlitterära verk och se hur författare använder språket för att skapa olika effekter. En mer radikal variant vore att vända sig till poesin — hur många rollspelare har vågat sig på att använda ett poetiskt bildspråk för att förmedla stämningar?

Jag tror man vinner mycket på att först och främst analysera den stämning man vill åt. Att bara säga "jag vill producera samma stämning som i de här bilderna" lämnar en ju frågande med avseende på den specifika stämning som det är frågan om. Genom att sätta ord på stämningen, reducera den till en kategorisk beskrivning, är man bättre i stånd att utveckla metoder för att producera den på andra vis än genom bilder. På sätt och vis uppnår man ju detta mål redan i och med akten att sätta en språkdräkt på stämningen, eftersom detta är liktydigt med att välja ord som man anser förmedlar den, men jag är övertygad om att man kan sträcka sig längre. Stilistik är en fråga om mer än bara vokabulär.

Och utöver stilistiken så finns det ett annat, nästan helt outforskat område bestående av icke-verbala spelledarhandlingar. Sådant som hur världen fungerar, hur spelledarpersoner bemöter spelarna, hur spelledaren kommunicerar med spelarna med mera har alla potentialen att vara stämningsförmedlare. Det här är ett sånt enormt, okänt fält att jag inte ens tänker börja försöka utforska det.

/Kalle

 

[Mogger]

Emmulé de visualle

Men har vi tnte redan fastslagit vad som krävs? Byt ut orden.

Vilka ord du ska använda kan jag däremot inte svara på. Men jag gissar att du kan om du sätter igång. Det är du som brinner för Futura. Det är nämligen inte en slump att de flesta bokmanus refuseras. Du måste göra samma jobb. Skapa en egen språklig nisch.

Frågan jag vill ställa är, är det värt det? Den andra frågan jag vill ställa är, behövs det?

Först, det är som sagt ett jäkla jobb, för det andra är det inte så författare jobbar. Visst, de flesta vill ha ett språk som passar i romanen men det är viktigare med en personlig stil än en stil som speglar den visuella settingen.

 

[Rising]

Om någon börjar en beskrivning med persiennskuggor, saxofonsolon och trenchcoats så kan jag inte fly undan noirkänslan.

Jag tycker att en spelledare som börjar på det viset är en dålig spelledare. Man får fram den effekten mycket mer elegant genom att exempelvis säga "in genom dörren kommer trubbel på två ben".

Det händer säkert att det kan komma snygga damer till privatdetektiver även i verkligheten, men det är först när det kommer "trubbel på två ben" som situationen blir noir, med allt vad det innebär. Förmodligen behöver inte ens spelledaren säga något om hur röken från askkoppen fångas i skymningsljuset från stålpersiennerna; sånt kan jag nämligen bidra med själv med min fantasi så fort som stämningen etablerats. Visst, spelledaren får gärna brodera ut ett par sådana här ytliga beskrivningar själv, men så fort som vi fått till själva stämningen så kan jag skapa sånt som inte går att beskriva lika väl i ord; såsom de kameravinklar som är så typiska för noirgenren, eller de djärva penseldrag och stora bläckfyllda ytor som är så typiska för deckarserier i genren.

Superhjältar är exempelvis alltid superhjältar, och vilken idiot som helst kan beskriva mantlar, trikåer och svällande muskler som hör till genren, men jag vill mena att man behöver sofistikerad berättarteknik för att få fram själva stilen. Spelledaren skall absolut inte försöka beskriva Rob Liefelds nervösa tuscharbete eller Jack Kirby's enkla, kraftfulla kompositioner - men jag menar ändå att man kan få fram något motsvarande beroende på hur man beskriver hjältarna.

 

[Krille]

Re: Emmulé de visualle

Men har vi tnte redan fastslagit vad som krävs? Byt ut orden.

Vilka ord du ska använda kan jag däremot inte svara på.

Vilket är jefligt synd. Hade du vetat vilka ord som ska användas så hade du vetat hur man hade fått fram dem, eller i alla fall kunnat spåra ut metoden med ledning av resultatet. Och det är den metoden som jag är ute efter.

Den här tråden är inte enbart till för Futura. I så fall hade jag postat den på rollspelsmakarforumet.

Tråden är också till för alla andra genrer som är grymt visuella, eller för den delen grymt audiella - här skulle jag kunna ta upp Cowboy Bebop som exempel, en animé som hämtar mycket av sin speciella stämning från jazz- och bluesmusiken från seriens soundtrack - och som folk vill uppleva som rollspel. Syftet är att ta fram en metodik som funkar även för dem så att de kan få en motsvarande upplevelse, trots att mediet rollspel saknar både ljud och bild.

Hur författare jobbar är egentligen inte intressant. Jag är ute efter ett verktyg för spelledare. Om nu att byta ut orden är lösningen så är jag ute efter en metod att ta fram de där orden.

 

[Zire]

Man får fram den effekten mycket mer elegant genom att exempelvis säga "in genom dörren kommer trubbel på två ben".

Ok. Då är vi nog inne på samma spår ändå. När du skrev om berättarstil så trodde jag att du menade mer abstrakta saker. Dylika fraser håller jag med om (även om de också, i min mening, är ganska ytliga) effektivt kan användas för att öka noirkänslan. Däremot ser jag ingen skillnad på att använda den frasen eller ord som persiennskuggor, saxofonsolon och trenchcoat när man beskriver för att få spelarna att känna noirkänslan. Att det skulle vara mer elegant förstår jag inte heller.

Dessutom må jag säga att "öken från askkoppen fångas i skymningsljuset från stålpersiennerna" fångade känslan väldigt bra. "In genom dörren kommer trubbel på två ben" skulle också kunna användas t.ex. i Bone då kusin Phoncible P. Bone vandrar in på värdshuset (i något helt annat än noir känsla).

 

[Mogger]

Re: Emmulé de visualle

Metod och metod, det handlar ju om, som vi redan fastslagit, en litterär stilism. I fallet M:UA som är det spel jag spelat mest på senare år, så pratar vi skrofmål, även mellan SL och spelare, till och från. Mutant är ju ett av de få spel som, tack vare Andreas Marklund, faktiskt har en egen spåklig stilism. Den är väldigt tydlig i Zonernas Zoologi. Granströms Trakorien likaså. Jag vet inte så många andra spel som har det. Noir till viss del, men Marklund och Granström är av en annan kaliber än Team Noir.

När jag skriver texter till Mutant försöker jag få in sådant även i rena regeltexter, men nu när jag tänker på det så hade det gått att vara ännu tydligare där. Varför ens prata om siffror i MUA? Det heter nuffror, och bör heta nuffror även i kapitlet om hur man skapar sin RP. O.s.v.

Det är inte en metod att ta fram orden, men en metod för att använda dem när du hittar dem. Jag tror att den enda metoden för att hitta dem är inspiration, kreativitet och slit.

 

[Rising]

Många av orden är, för vissa vill medges, också subjektiva. Säger jag substantivet "jazzklubb" så är det i sig en stämning - den stämning som brukar infinna sig på jazzklubbar, men den är personlig för alla spelare och inte alls likadan.

Yes. Även om en "revolver" och en "sexskjutare" kan vara samma sak, så har orden två helt olika laddningar. Det finns vissa genrer och spel som inmutat vissa ord och uttryckssätt som sina. För engelsktalande spelare borde Call of Cthulhu vara ett sådant spel, exempelvis, eftersom vissa ord nästan är omöjliga att säga utan att man tänker på HP Lovecraft. ("cyclopean", till exempel)

Det är mer det här jag vill sätta fingret på. Vill man beskriva en sprudlande framtidsvärld där stadsbilden är täckt med reklam, ljus och flimrande budskap, så kan man göra detta på olika sätt beroende på vilken stil man vill framföra. Att försöka beskriva vart och ett av budskapen vore tidsödande, och att bara säga "det är fullt med reklam och ljuseffekter överallt" vore stelt och känslolöst.

Neuromancer börjar med meningen: "Himlen ovanför hamnen såg ut som rutan på en TV, inställd på en död kanal". Det tycker jag för fram känslan på ett mycket bättre sätt.

När jag spelledde Neotech förr i tiden så försökte jag ofta anstränga mig för att beskriva vardagliga och naturliga saker med tekniska liknelser. Typ "efter ett par drinkar så är era huvuden sega som gamla modem" eller liknande. På grund av min oerfarenhet så blev de flesta ganska flåshurtiga - men jag anser fortfarande att principen var sund. Att beskriva framtidsteknologi som något främmande och uppseendeväckande vore att förmedla en femtiotals-sci fi-stämning. Vill man ha cyberpunk så skall man göra tvärtom; man skall beskriva sånt som är naturligt och kroppsligt med teknologiska liknelser.

---

Nå. Vi verkar vara på samma linje. Men ämnet är verkligen oerhört intressant, och vi måste absolut prata mycket mer om det här.

 

[Örnie_UBBT]

Varför då?

Hela den här tråden känns liksom bara öööh. Inte tycker jag den ligger på särskilt hög nivå inte, mest rollspelsteoriabstraktmasturbationsnivå. Vad är det egentligen Krille är ute efter? Du pratar om "metoder". Menar du regelmekaniker, metoder som i "method acting", vadå? Och framförallt - varför måste man hitta en metod som _översätter_ visuellt till ickevisuellt? Varför är det så dåligt att visa bilder för RP och säga "så här ser det ut"? Jag förstår inte Risings totala ovilja mot att visa bilder, men däremot förstår jag hans irritation över oviljan hos andra att inte tillmäta ord någon särskild betydelse alls. För mig känns det liksom så out-of-discussion-självklart att om man nu nödvändigtvis vill utesluta alla bilder ur ett spel där det visuella ska vara viktigt så borde man väl åtminstone kunna tänka sig att använda språkliga verktyg - att Krille kan säga något i stil med att "att titta på hur författare gör är helt ointressant" är helt obegripligt för mig eftersom författare ju översätter visuellt till ord _precis hela tiden_. Varför ska man inte då ta det man kan från dem? Jag tyckte Risings förslag var bra, hans cyberpunkexempel var ju gjutna t ex. Men det dög inte för istället är det någon slags abstrakt metod för att hitta _vilka ord_ man ska använda som folk är ute efter - vad man nu ska ha det till, det har fortfarande ingen förklarat för mej. Ska man nu tvunget ha en metod föreslår jag väl då vanlig hederlig litteraturvetenskaplig analys, man får väl läsa relevant speltext, hitta vilka tematiker, nyckelbegrepp och stämningar som är centrala och sedan försöka inkorporera dem när man spelar. Men varför skulle man vilja göra det? Vad uppnår man med det? "Stämning"? Vadå för "stämning"? Att man som spelare ska tro att man befinner sej i Futura istället för i SL:s vardagsrum?

Annars är ju ett hett tips att köpa sej ett Art Deco-hus och spela i/på/kring det, eller åka till Weissenhofsiedlung eller Brasilia och spela där. Fast den metoden ligger kanske lite utanför de flestas resurser.

Efter denna generaldiss måste jag framhålla att Krilles spelidé verkligen låter skitfrän. Men vad tillför en begreppsexcersis där man ska frammana visuella stämningar utan att använda bilder? Det känns mer som ett supertråkigt partytrick av typen "Kan du ställa sex gafflar på högkant utan att använda händerna?".

Jag har en annan idé till en metod för att lösa detta, nämligen Örnie-metoden. Fråga helt enkelt mig vilka nyckelorden i ett visst spel eller en viss miljö är och jag kan tala om det för er. Exempel:

Futura-nyckelord: retrofuturism, impressionism, zeppelinare, skitstor stad, Tyskland, Dr Mabuse.

Noir-nyckelord: svek, mänskliga drifter, knallhårda privatdeckare (eller poliser), revolver, dålig ljussättning, Humphrey Bogart.

Jag hjälper gärna till med andra spel också. Liksom, vad tjänar allt det här till? Förklara gärna för någon som inte är så van vid rollspelsabstraktionens alptoppar.

hälsar
Örnie

 

[Rising]

Re: Varför då?

Varför är det så dåligt att visa bilder för RP och säga "så här ser det ut"?

Närå, jag kan köpa det, när det gäller vissa saker som är väldigt svåra att översätta i ord och där tydlighet är väldigt viktigt för spelarnas handlingar.

Ett (övertydligt) exempel på det är kartor. Det är väldigt svårt för en spelledare att beskriva hur en karta ser ut. Då är det bättre att lämna över en handout. Och när det gäller viss typ av arkitektur och liknande så kan jag gå med på att en bild fungerar bra - särskilt om arkitekturern kan komma att spela viktig roll i själva handlingen, såsom om rollpersonerna funderar på att klättra upp eller runt längs en husfasad.

Men, om vi tar ett par motexempel:

Det går inte att rita en bild som föreställer "rummet ser ut att ha blivit inrett av en nervös insekt med utryckna antenner".

Det är inte ett cirkustrick att använda orden och uttryckssätt. I ett verbalt medium såsom bordsrollspel så är tvärtemot allt annat att betrakta som "trick". Några av dessa trick är givetvis berättigade i vissa situationer - men överlag så klokt att använda just orden och uttryckssätten, eftersom det är meddelst dessa vi kommunicerar med varandra i bordsrollspelen. Jag kan således inte bara förmedla en stämning till spelarna, utan också inspirera dem till att tala till mig och varandra på samma sätt. Att visa bilder för spelarna och sedan förvänta sig att de ska kommunicera tillbaka till mig med egna bilder är däremot inte lika troligt eller användbart. När man sitter runt ett bord är det dessutom på många sätt enklare att beskriva saker muntligt åt spelarna - eftersom man slipper skicka runt en bild mellan spelarna eller försöka hålla upp den så att alla ser.

Men framförallt så tycker jag att spelledare i gemen är alldeles för kåta på att visa bilder. Det är alldeles för många som säger "du möter en så'n här" och visar upp bilden i monsterboken, istället för att försöka kittla spelarnas fantasi.

Liksom, vad tjänar allt det här till?

Själv tjänade jag jättemycket på det här när jag först konfronterades med det. Jag tyckte att det var ett mycket enkelt och handbegripligt spelledartips att beskriva monster med ord istället för att visa bilder på dem, och har alltid varit mycket intresserad av att förmedla olika stämningar genom uttryckssätt. Det är inte det minsta teoretiskt i min mening, utan tvärtemot något av det enklaste som finns att pröva i praktiken när man spelleder.

Det är också en av de ämnen där jag tycker det går enklast att ta inspiration från andra personer. Jag har läst saker som fått mig att omedelbart tänka i nya banor, och ett par formuleringar har jag till och med snott rakt av. Väldigt få diskussioner är så enkla att inspireras av, i min mening.

 

[Quadrante]

vilken då?

Vilken tråd tänkte du på då?

( den här : Illustrationer är enbart information i annan form eller är det något annat jag drömt/glömt )

 

[Rickard]

Den du länkade, ja. [NT]

/Han som kanske kom ihåg fel angående vad artikeln egentligen tog upp

 

[Quadrante]

Re: Den du länkade, ja. [NT]

Bra, då slipper jag fundera.


Var lite rädd att du kunde läsa min anteckningsbok, Där jag just nu diskuterar om bilders på en privat-allmän-skala, utifrån bilders inneboende tolkning.