Nekromanti En adelsfråga

[Evil Peter]

En spelare i min grupp har skapat en lågadlig karaktär från Soldarn till vår kampanj som utspelar sig i Consaber. Denne karaktär har blivit tilldelad titeln baron under sin levnadstid och har blivit riddare i en riddarorden. Denna orden har dock blivit upplöst, i det närmaste förintad i strid, han står inte på så god fot med adeln längre och han har förlorat sin samoriska tro. Därför har han lämnat Soldarn för att starta ett nytt liv i Consaber som handelsman.

När vi skapade kampanjen var tanken att det mesta var öppet förutom att spela adlig då det innebär så mycket fördelar och lätt kan ändra på förutsättningarna. Trots detta lät jag spelaren genomföra sin idé då jag inte tänkte att det skulle ha mycket relevans i det nya landet men det visar sig att han försöker utnyttja sin titel även nu.

Min fråga är då, hur fungerar det med adelsmän som flyttar till andra länder (ej på någon form av officiella uppdrag eller dylikt)? Får denne några rättigheter eller kommer han endast att räknas som en vanlig ofrälse? Generella svar är också intressanta även om jag försöker lösa en specifik situation.

 

[Svarte Faraonen]

De som redan är vänligt inställda kommer kanske att behandla honom med extra respekt. Om han försöker bossa över folk som har hans bakgrund klar för sig kommer de nog inte att bry sig om det -- han befinner sig i praktiken i exil, saknar resurser för att backa upp sin titel och är dessutom utlänning. Därtill ägnar han sig åt en så deklasserande sysselsättning som handel, medan en gentleman så klart inte bryr sig om pengar. Alltså skulle jag tro att majoriteten av hans adels-cred är förbrukad.

 

[Regmolar]

Håller med här. Det han möjligen skulle kunna göra är väl att hävda sin rätt som adelsman om det rör särskiljdheter gällande dem i Consabers lagar, och kanske bli ett intressant, prejudicerande fall, men annars kan han nog inte ha det till så mycket annat än att imponera på folk som inte känner till hela historien.

 

[Evil Peter]

Ni (Bobby och Regmolar) båda verkar stödja de tankar jag hade kring det hela. Ett adelskap är ju inte mycket om man inte har folk omkring sig som accepterar det.

Bland de större problemen man har med en adelsman i gruppen är att de på ett sätt nästan står över lagen i vissa fall. En adelsman i Consaber kan ju välja 'dom genom strid' och då rollpersonen har varit riddare och därav är en mycket god kämpe kan han undkomma lagen i massor av fall, något som inte riktigt gör sig i kampanjen enligt mig.

Då ni backat upp mina egna resonemang kan man gå vidare till en följdfråga. Kan det finnas någon risk i att hävda sitt adelskap i vissa situationer?

 

[Gripen]

Jag skulle vilja påstå att det mycket beror på situation och hur han väljer att hävda sig. Även om nu Soldarn och Consaber har en ganska bra relation med varandra och båda länder har en liknande feodal uppbyggnad är han ju trotts allt i grund och botten en utlänning, där till en som har problem med den övriga adeln på hemmafronten.
Mot ofrälse bör han kunna hävda sig mycket bra, dessa har ju svårt att skilja adel från adel, men samtidigt måste han ju ha i åtanke att om han börjar kommendera dessa hit och dit kanske den lokala baronen börjar bli irriterad. Du nämnde ju också att han tänkte satsa på ett handelsyrke, i regel bör han inte få någon fördel för sin titels skull. I så fall att han kanske kan slippa tull och skatt i vissa områden, men detta bör egentligen bara hända i områdena kring hans egen mark och land (alltså Soldarn).
När det gäller överklassen kommer dessa nog att uppträda höviskt, men någon större hjälp kan han nog inte räkna med. Mycket beror ju på hur pass illa ställt det är med adeln där hemma i Soldarn, har han ett ont öga med grevar och hertigar kan han nog inte räkna med någon hjälp av adeln i Consaber då det vore onödigt att stöta sig med så pass viktiga individer där för en barons skull. Är det riktigt illa ställt, och han riskerar att bli straffad där hemma, är det nog möjligt att de helt enkelt lämnar över honom till Soldarn för att på så sätt främja vänskapen länderna emellan. Men då bör det vara riktigt illa ställt.

 

[Evil Peter]

Han är föremål för framtida bestraffning eller så, han har mest förlorat gunsten hos kungen osv, vilket är väl så allvarligt förstås.

Någon skatt och tull kommer han inte kunna undvika och han har aldrig varit en landägande adelsman (så han har egentligen inte varit en riktig baron, råkade bara använda ordet då han har en lågadlig titel).

En annan fråga är ju hurvida han kan få rida till häst. Är det troligt att en fogde eller länsherre kan ge honom rätten att rida, även fast han inte har något adelskap som betyder något. Som handelsman har han ju föga chans att få denna rätt.

En annan fråga är ju hur man ska se på att han alltid bär sitt svärd. Ofrälse förväntas ju inte bära vapen och vakter och dylikt tenderar ju ge sådana ofrälse problem då de inte vill ha bråkmakare. Adliga personer förväntas ju dock bära vapen, men är det relevant för denne utlänning?

 

[Svarte Faraonen]

För just sådana privilegier tror jag att han skulle kunna betraktas som adlig. Adeln ser det antagligen som ganska viktigt att sådana privilegier upprätthålls, då något annat skulle innebära att adelns privilegier inte är av Daak givna. Däremot tror jag inte att han skulle kunna utöva någon politisk makt.

En annan sak att tänka på är att adeln, ifall Mundana är som jorden, i ett flertal fall gifter sig över landsgränserna, och att det inte är helt otroligt att en adelsman kan ha en soldisk fru eller liknande (även om detta är ett område där jag tycker Mundana som "medeltida" spelvärld misslyckas -- dess feodalism tycks allt för inriktad på någon form av icke-existerande nationalstat). Alltså har soldiska adelsfamiljer även viss koll på vad som sker i Consaber.

 

[Regmolar]

Jag skulle nästan uppmuntra till att låta honom göra som han vill och se vad som händer: det kanske ger honom respekt hos folk, men så helt plötsligt hamnar han i bråk med någon som drar på honom en domstol för det, och vips får han reda på ifall domstolarna i Consaber räknar honom som jämställd med landets adel eller inte.

Fast det är ju om du orkar spela genom det, förstås. Annars skulle jag nog använda den krassa metoden att gå efter vad som blir bäst/enklast under de omständigheter som gäller för gruppen/kampanjen/äventyret.

 

[Evil Peter]

Jag vet inte om Consaber har speciellt mycket utbyte med Soldarn då det inte står något om de länderna där utrikespolitiken beskrivs i boken. Ett annat klart hinder, både för politiskt utbyte men framförallt för giftemål över gränserna, är att Consaber förbjuder den Samoriska läran.

Jag har inte så stor koll på Soldarn men misstänker att de inte är speciellt förtjusta i Daak-troende heller. Om det råder ett fientligt religiöst klimat mellan dem torde väl chanserna till att hävda sin ställning vara svagare?

 

[Evil Peter]

Lite 'trial and error' blir det nog men jag känner också att jag bör ge honom en grundläggande förståelse då han bott i landet ca 4 månader innan första äventyret började, har hunnit bosätta sig och startat upp sin verksamhet.

Jag försöker vinkla det hela till att han inte har några rättigheter som det är nu men jag vill helst inte basera sådant på något som inte stämmer in i Mundana, därav försöker jag pressa er andra forumiter på åsikter.

 

[Gripen]

Att komma i onåd hos kungen är ju som du själv säger nog så allvarligt men samtidigt är han ju tydligen av väldigt lågadlig titel, riddare är vad jag vet den lägsta adelstiteln man kan inneha i Soldarn. Alternativt kan han vara en yngre son till en baron, namn på en sådan titel existerar inte utan enda skillnaden är att han tilltalas "ers nåd" av ofrälse.
Både Consaber och Soldarn har ju sina egna problem, Consaber fruktar ett nytt krig med Thalamur och Soldarn ett inbördeskrig... Chansen att de ska bry sig om en så lågadlig person är i princip obefintlig, grevar och hertigar kommer inte ens bemöda sig träffa denne och en baron kan kanske ta emot honom om det bedöms som viktigt.
Är han sen en riddare, som svikit sina ridderliga ideal, kan han nog inte vänta sig något varm välkomnande av de lägre adelsmännen (förutsatt att de känner till den bakomliggande historien vill säga) I bästa fall går han obemärkt förbi, i sämsta fall ombeds han lämna den aktuella adelsmannens ägor. Du som spelledare kan ju även bussa andra riddare på honom med motivering att dessa vill stärka sin egen heder genom att besegra denne avfälling till riddare i en dust.
Som riddare har han dock alltid rätt att bära vapen och sitta till häst, det kan inget ändra på förutom att han fråntas sin titel. Men nu verkar det mest som han bär sitt svärd med skam och inte med heder vilket borde få nog så stora konsekvenser.
Alternativen som jag ser det är att han försöker rentvå sig själv genom något dåd eller helt enkelt flyttar till något mer neutralt alternativt avlägset land och börjar om där istället.

 

[Gripen]

De har ett ganska gott samarbete, främst för att länderna är så pass lika.

Angående daakkyrkan i Consaber skall den inte förväxlas med den jargiska moderkyrkan. Consaber tillåter andra religioner, t.ex tokons gammla tro, till skillnad från den i Jargien. Samtidigt är ju inställningen till magi helt åtskilda då det till och med finns en magiorden i Consaber (Legio Colonan tror jag den heter).

Även om Soldarn ser med hat på den jargiska daakkyrkan har de en mer förnuftig syn på den i Consaber.

 

[Evil Peter]

Visst är Consabers variant av Daak-tron annorlunda men i Consaber är alla inkarnationer av Daak-kyrkan, samt den Gamla tron, lagliga. Alla andra religioner är förbjudna.

Soldarn borde ju ändå känna ogillande inför Consabers stadsreligion då den trots allt dyrkar samma gud som Jargien samt har religiöst utbyte med de senare.

Consaber har ju knappt några att kalla allierade men t ex är ju Ebhron en mycket starkare bekantskap då de har omfattande handel och militärt utbyte med dem. Står inte ett ord om någon kontakt med Soldarn i boken vad jag minns.

 

[Gripen]

Nu vet jag inte om du har tillgång till Consaber men om du tittar på sidan 70 under "Andra religion" så ser du att de finns undantag på den regeln med att alla andra religioner är förbjudna. I staden Intouk finns ett zorián-kloster och i Ybersiel finns ett samorietempel för att ta exempel men även Maktah och Cirza dyrkas på vissa platser, men visst är det ovanligt.

Helt klart gillar ju inte soldier i regel Daak men de inser ju samtidigt skillnaderna på de två kyrkorna.

Nej du har rätt, Soldarn och Consaber är på intet sätt militärt allierade men absolut inte heller fiender, men visst utövas kulturytbyte länderna emellan. Ett exempel på en av Consabers allierade torde vara främst Alarinn.

 

[Regmolar]

Helt klart gillar ju inte soldier i regel Daak men de inser ju samtidigt skillnaderna på de två kyrkorna.

Det beror lite på vad man menar med "soldier": vid minst ett tillfälle har ett sabriskt daaktempel bränts ned av pöbel som reaktion på jargiens öppna fientlighet, vilket är anledningen till att den numera kallas "den sabriska sjömanskyrkan" (står någonstans), så man ska väl snarare säga att soldier hatar Daak och daaktroende, men inte har något emot sabrier (som ju är bra handelspartners).

Nej du har rätt, Soldarn och Consaber är på intet sätt militärt allierade men absolut inte heller fiender, men visst utövas kulturytbyte länderna emellan. Ett exempel på en av Consabers allierade torde vara främst Alarinn.

Jag skulle nog tro att de står på förhållandevis god fot med varandra, åtminstone enligt GM. De har ju handelsutbyte, och soldierna är väl (som resten av världen) inte överförtjusta över Thalamur, och ett visst kulturutbyte finns alltid om inte utvecklingsnivå och/eller geografi gör det fullständigt omöjligt.

 

[Gripen]

Det beror lite på vad man menar med "soldier": vid minst ett tillfälle har ett sabriskt daaktempel bränts ned av pöbel som reaktion på jargiens öppna fientlighet, vilket är anledningen till att den numera kallas "den sabriska sjömanskyrkan" (står någonstans), så man ska väl snarare säga att soldier hatar Daak och daaktroende, men inte har något emot sabrier (som ju är bra handelspartners).

Jag vet precis vad du menar men den daakkyrka som blev plundrad och förstörd låg i Camard, alltså i Asharien. Den blev senare uppbyggd igen av frijarlen och döptes om till den Sabriska sjömanskyrkan för att dylika missförstånd inte skulle inträffa.

Jag skulle nog tro att de står på förhållandevis god fot med varandra, åtminstone enligt GM. De har ju handelsutbyte, och soldierna är väl (som resten av världen) inte överförtjusta över Thalamur, och ett visst kulturutbyte finns alltid om inte utvecklingsnivå och/eller geografi gör det fullständigt omöjligt.

Nej jag vet vad du menar, själv brukar jag alltid kolla upp sådant där i Krigsherren, där står det att länderna är vänner men de har inte någon allians.

 

[Evil Peter]

Tokon är ju inte alls representativt för Consaber och jag ser inget om något samoritempel i Ybersiel, bara att det finns troende. Den staden är dessutom bara ett undantag så länge man inte dyrkar öppet. Det finns inga dörrar öppna för att gifta in samoritroende soldier i Consaber.

Soldarn och Consaber är som sagt inte militärt allierade men de verkar inte ens ha någon större handel med varandra om jag minns handelskartan rätt (var ett bra tag sedan jag såg den). Som sagt nämns Soldarn aldrig i boken Consaber så det lär inte finnas några starka band där emellan. Jargien verkar vara av större betydelse för Consaber då det åtminstone finns starka religiösa band där.

 

[Regmolar]

Jag vet precis vad du menar men den daakkyrka som blev plundrad och förstörd låg i Camard, alltså i Asharien. Den blev senare uppbyggd igen av frijarlen och döptes om till den Sabriska sjömanskyrkan för att dylika missförstånd inte skulle inträffa.

Mitt fel, antar att jag tänker ihop länderna till ett och samma när det handlar om samorier...

 

[Regmolar]

Jargien verkar vara av större betydelse för Consaber då det åtminstone finns starka religiösa band där.

Fast å andra sidan har ligger Jargien långt bort, är sura på att sabrierna inte följer den jargiska Daaktron (däribland principiellt förföljande av magiker och hedningar) eller erkänner aboratens överhöghet och inte låter inkvisitionen få fria tyglar... Faulksriddarna är ju t.ex. bannlysta i Jargien, om jag minns rätt.

 

[wallahad]

För att knyta tillbaka till öppningsfrågan.

Den adliga titeln i ett annat land.

Skulle säga att den hänger ihop med titelns hemland, som ni sagt ett antal gånger.

Stöder hemlandet på något sätt titeln eller har de bara glömt att återkalla den?
Det är tämligen viktig fråga som bör utredas.
Annars kommer den frågan att utredas av någon annan som inte vill den adlige väl.
(Dåliga nyheter sprider sig fort.)

Är titeln så befläkad att den riskerar att locka till sig ynglingar som försöker vinna ära genom att bekämpa denna falna adelsman?
Då är det verkligen illa.

Anser adels personen att det gått felaktigt till när han förlorade sin eller blev fördriven?
Utmärkt tillfälle för diplomatiska spioner att få in en fot i det andra landet.
Även om man inte är fiender så hjälper det att ha en bas i ett annat land, varifrån man kan sända spioner till andra delar av världen.

Nä som jag ser det så är det bäst för Herr Riddare att så fort som möjligt få ett slut på frågan om hans adels titel.

Aah, visst ja. Om inget av det nya landets adelshus godkänner hans rätt till titeln, så har han ingen.
Är han känd på något sätt så kan en god länsherre låta honom behålla vapen och häst.