Buffy, Xena och lite B5
Ett av avsnitten i den nuvarande säsongen av Buffy (i USA då, här i sverige ligger vi ju snart fyra år efter för att TV4 hellre visar Central Park West än Buffy) var både extralångt (5-10 minuter extra) och musikaliskt. Förvisso, musikaliteten hos de medverkande varierar (Anthony Head/Giles och James Marsters/Spike sjunger dock väldans bra - Tonys bror var förresten med i originaluppsättningen av Chess), men det var definitivt sjätte säsongens bästa avsnitt hittills. Även andra avsnitt av Buffy har gjort intressanta saker med ljudet - de som direkt gör sig påminda för ett Buffy-fan är "Hush" (som har nästan 30 minuter i rad utan dialog) och "The Body" (helt utan musik).
Sedan hade de ju ett rätt imponerande musikalavsnitt av Xena för ett tag sedan (The Bitter Suite), fast där fuskade de och dubbade in röster från andra sångare på en del av rollerna (fast Xena, Joxer, Ares och Gabrielles syster hade sina egna röster). De gjorde visst ett musikalavsnitt till av Xena (Lyre, Lyre, Hearts on Fire) men det har jag inte sett och ska därför inte uttala mig om.
Det bästa användandet av musik i en sf/fantasy-serie är nog inte någon av dessa serier, dock. Det var i stället i ett avsnitt av Babylon 5. Förvisso var det inget musikalavsnitt, men de som sett avsnittet "And the rock cried out, no hiding place" vet vad jag talar om...
Och nu är vi tillbaka on-topic, ty både Buffy, Xena och B5 är definitivt "SF- och Fantasy-kultur".