allvarligt
Jag vill påpeka att det är spelledarens ansvar att spelarna inser skillnaden mellan sig själva och sina rollfigurer. Rollspel går ut på att spela en roll, inte sig själv. I spelvärlden är det alltså rollfigurens åsikter, uppträdande och målsättningar som gäller - inte spelarens. Och i spelvärlden existerar inte regelbokens prislista - därmed kan rollfiguren inte ha som livsmål att exempelvis anskaffa en elefant.
Förklara för spelaren att hans rollfigur aldrig har hört talas om elefanter, helt enkelt för att de inte existerar där er kampanj utspelar sig. Följande argument kan anföras:
argument: Det finns inga elefanter i den här spelvärlden.
kontra-argument: Det finns det visst! Det står i regelboken.
kontra-kontra-argument: Regelboken är inte världsspecifik, även om vissa delar av den hänvidar till spelvärlden Trudvang.
kontra-kontra-kontra-argument: Men vi spelar i Trudvang, som är den officiella spelvärlden. Därmed borde elefanter finnas.
kontra-kontra-kontra-kontra-argument: För det första så står det ingenstans att elefanter skulle finnas i Trudvang, och för det andra så är detta min spelvärld. Och jag bestämmer att det inte finns några elefanter. Eller det vet din rollfigur inte om - han har aldrig hört vare sig att det finns elefanter eller att de inte finns.
Slutligen så är det fritt fram för spelledaren att tolka vad som är dåligt rollspelande och inte. Att sakna inlevelse i spelet (genom att exempelvis hänvisa till en icke-existerande prislista eller företeelser som rollfiguren inte känner till) är i högsta grad dåligt rollspelande. Sådant motiverar färre Äventyrspoäng, eller värre.
Personligen skulle jag inte spelleda för spelare som går in för att förstöra för alla andra. Det är nämligen mitt ansvar som spelledare att se till att alla har roligt. Om en spelares nöje (exempelvis att larva sig) går ut över medspelarna och spelledaren bör den senare ingripa. Spelledaren är en auktoritetfigur och bör agera som en sådan.
/Baldyr, en allvarlig ung man
"
