Murderhobo
Veteran
I köttvärlden heter jag Mattias, men liksom det krälande kaoset Nyarlathotep går jag under många namn och identiteter runt om på internet.
När det gäller rollspel så gillar jag långa kampanjer där spelarnas problemlösningsförmåga sätts på prov. Gärna gritty, gärna med skräcktema. OSR och Call of Cthulhu är favoriter.
I övrigt uppskattar jag Weird Tales, keltisk järnålder, kaffe, gubbkepsar, doften av tjära, skräckfilm, Islay-whisky, Mittelalter-Metal, argylemönster, barbarer, burlesk, jugend, dinosaurier, ost och kex, blodig oxfilé, och en massa andra grejer.
Jag började spela rollspel i slutet av 80-talet. Först var det mest Sagan om Ringen-rollspelet, Mutant och Drakar och Demoner. Vi splittrade troll med stavmagi, utforskade pyramider med dödsriddare, gick loss med plasmakanoner i megastäder och blev ihjälbitna av fiskar när vi försökte vada över Anduin vill jag minnas.
Kring mitten av 90-talet gick jag raskt över till engelska spel som Call of Cthulhu, Vampire the Masquerade och Ars Magica. I det sistnämnda spelet slaktade vi påvens legat ett flertal gånger, skändade hans kropp, utlöse en tsunami och brände ner Canterbury.
Strax efter millennieskiftet spelade jag Dungeons & Dragons (3.0) för första gången. Det blev en hel del Typ III-D&D åren därefter. En forumit som kommer att förbli anonym gav bort en kopia av den förbjuda stentavlan så att ondingarna kunde stänga ute gudarna från världen och lyckas med sin onda plan ("jag trodde att det var själva tavlan som var farlig, inte kunskapen på den..."). Men vi spelade även Svavelvinterkampanjen, där vi bland andra etiskt tveksamma aktiviteter kokade tvål av en ihjälfrusen uteliggare och reanimerade hans skelett som en odöd tjänare.
Under den här tiden hann jag också med att arrangera två vampire-kampanjer. Höjdpunkten var nog när vi i hemlighet bjöd in ett gäng airsoftare från Borlänge som stormade lajvet med skidmasker och dragna vapen. Det hade jag kanske låtit bli att göra idag. Jag skrev även några uppskattade konventsscenarion: I Faderns namn (MittKon?), Där änglar dansa (2003, SnöKon VI) samt Den stora tulpankrisen (2004, Snökon VII).
Från nån gång runt 2002 deltog jag i en riktig mastodont-kampanj i det kanadensiska postapokalyptiska rollspelet Tribe 8. Kampanjen varade till 2014 (12 år!!!) och vi övade oss i assymetrisk krigsföring, hittade på ursäkter att inte döda varandras rollpersoner (oftast) och kraschade ett hemsökt mentalsjukhus i Empire State Building.
Omkring 2008 upptäckte jag OSR via Mentzer-utgåvan av D&D. Vi blev decimerade av kobolder och massakrerade av vita apor. Och det var gött! Det blev en sorts nytändning, och öppnade upp helt nya perspektiv på hur man kan (läs SKA) spela rollspel. Jag minns att jag satt och skrockade för mig själv när jag läste igenom "Quick Primer for Old School Gaming" eftersom den gick tvärt emot i princip alla konventioner som jag lärt mig om hur man spelar rollspel och vad som gör ett rollspel bra. Äntligen nåt som kändes nytt och fräscht! Och på den vägen är det.
Hösten 2010 föreslog Terje i ett obetänksamt ögonblick att vi skulle skriva ett svenskt Old School-rollspel. Jag hävde efter kort betänketid ur mig att det skulle ha arbetsnamnet Svärd & Svartkonst, och vi började raskt och ostrukturerat att knåpa på regler...
(sex år passerar)
Av allt att döma ser det ut som att vårt spel kommer ut i höst. Lyssna på när jag pratar Svärd & Svartkonst i Viskningar från Kryptan. Kolla in vår blogg, gilla oss på facebook, följ oss på google+ eller skaffa våra prylar.
När det gäller rollspel så gillar jag långa kampanjer där spelarnas problemlösningsförmåga sätts på prov. Gärna gritty, gärna med skräcktema. OSR och Call of Cthulhu är favoriter.
I övrigt uppskattar jag Weird Tales, keltisk järnålder, kaffe, gubbkepsar, doften av tjära, skräckfilm, Islay-whisky, Mittelalter-Metal, argylemönster, barbarer, burlesk, jugend, dinosaurier, ost och kex, blodig oxfilé, och en massa andra grejer.
Jag började spela rollspel i slutet av 80-talet. Först var det mest Sagan om Ringen-rollspelet, Mutant och Drakar och Demoner. Vi splittrade troll med stavmagi, utforskade pyramider med dödsriddare, gick loss med plasmakanoner i megastäder och blev ihjälbitna av fiskar när vi försökte vada över Anduin vill jag minnas.
Kring mitten av 90-talet gick jag raskt över till engelska spel som Call of Cthulhu, Vampire the Masquerade och Ars Magica. I det sistnämnda spelet slaktade vi påvens legat ett flertal gånger, skändade hans kropp, utlöse en tsunami och brände ner Canterbury.
Strax efter millennieskiftet spelade jag Dungeons & Dragons (3.0) för första gången. Det blev en hel del Typ III-D&D åren därefter. En forumit som kommer att förbli anonym gav bort en kopia av den förbjuda stentavlan så att ondingarna kunde stänga ute gudarna från världen och lyckas med sin onda plan ("jag trodde att det var själva tavlan som var farlig, inte kunskapen på den..."). Men vi spelade även Svavelvinterkampanjen, där vi bland andra etiskt tveksamma aktiviteter kokade tvål av en ihjälfrusen uteliggare och reanimerade hans skelett som en odöd tjänare.
Under den här tiden hann jag också med att arrangera två vampire-kampanjer. Höjdpunkten var nog när vi i hemlighet bjöd in ett gäng airsoftare från Borlänge som stormade lajvet med skidmasker och dragna vapen. Det hade jag kanske låtit bli att göra idag. Jag skrev även några uppskattade konventsscenarion: I Faderns namn (MittKon?), Där änglar dansa (2003, SnöKon VI) samt Den stora tulpankrisen (2004, Snökon VII).
Från nån gång runt 2002 deltog jag i en riktig mastodont-kampanj i det kanadensiska postapokalyptiska rollspelet Tribe 8. Kampanjen varade till 2014 (12 år!!!) och vi övade oss i assymetrisk krigsföring, hittade på ursäkter att inte döda varandras rollpersoner (oftast) och kraschade ett hemsökt mentalsjukhus i Empire State Building.
Omkring 2008 upptäckte jag OSR via Mentzer-utgåvan av D&D. Vi blev decimerade av kobolder och massakrerade av vita apor. Och det var gött! Det blev en sorts nytändning, och öppnade upp helt nya perspektiv på hur man kan (läs SKA) spela rollspel. Jag minns att jag satt och skrockade för mig själv när jag läste igenom "Quick Primer for Old School Gaming" eftersom den gick tvärt emot i princip alla konventioner som jag lärt mig om hur man spelar rollspel och vad som gör ett rollspel bra. Äntligen nåt som kändes nytt och fräscht! Och på den vägen är det.
Hösten 2010 föreslog Terje i ett obetänksamt ögonblick att vi skulle skriva ett svenskt Old School-rollspel. Jag hävde efter kort betänketid ur mig att det skulle ha arbetsnamnet Svärd & Svartkonst, och vi började raskt och ostrukturerat att knåpa på regler...
(sex år passerar)
Av allt att döma ser det ut som att vårt spel kommer ut i höst. Lyssna på när jag pratar Svärd & Svartkonst i Viskningar från Kryptan. Kolla in vår blogg, gilla oss på facebook, följ oss på google+ eller skaffa våra prylar.
