MetalThrone
Veteran
Sakta vände han sig om och riktade sitt sista slag mot trollets strupe. Huvudet flög av och landade ett stenkast från kroppen... både krigaren och trollet föll ihop med en duns.
När krigaren äntligen vaknade fann han sig liggande utanför en taverna. Av ren instinkt kastade han sig vigt upp och grabbade tag om hans svärdskida... både skidan och svärdet var stulet, liksom hans andra ägodelar.
"Fördömda troll" skrek han högt, föll till sina knän och började sakta och stilla gråta.
Han måste ha somnat. Han tittade åter mot tavernan som nu verkade helt öde. Krigaren kände plötsligt smärtan från det öppna såret på vänster arm bita. Han reste sig sakta på skakande ben... utmattad som han var lunkade han mot tavernan. Kämpande för att inte förlora medvetandet igen.
"Om mina ögon sluts nu kommer jag få hälsa på Oden imorgon" viskade han tröstande för sig själv medans han knackade på tavernans träport.
En kraftig karl öppnade dörren och glodde på den sargade krigaren med stor skeptsism. Mannen öppnade sin mun och sa sedan föfärat...
"Men Thorathh är det du? Herregud vad har du ställt till med nu?" Krigaren log och stötte sig mot mannens axel.
"Ja.. jag... jag mö.. mötte ett piratband på hemmåtvägen"
Thorathh fick sina läppar fuktade av en sejdel mjöd.
Krigaren fortsatte med en säkrare röst.
"Det var sju troll och jag tror jag dödade fem av dem. De måste trott jag varit död... det är den enda anledningen de inte dödat mig." Thoratth sänkte blicken. "Jag får be Yve plåstra om dig Thoratth" Krigaren log igen.
"Tack det skulle göra gott, men Asel... jag blev rånad. Jag har inte kvar urnan"
En isig tystnad föll över rummet. Asel som mannen hette, rynkade sin panna och Thoratth såg hur hans nävar vitnade.
"Det får vi ta hand om när du blir bättre, just nu behöver du sömn"
Krigaren mindes hur han blev inburen till en stor varm säng.
Sängens välkomnande gjorde Thoratth sömnig och han somnade fort.
Veckorna gick och Thoratth återfick hans svunna styrka. Krigaren tackade Asel och Yve om och om igen för att de tog hand om honom men de verkade vara för bekymrade med att komma på ett sett att återfå urnan. En söndags kväll då de tre åter satt framför den öppnaspisen sa plötsligt Yve.
"Nu när gudarna och folket sett din styrka återkommit, måste vi be dig att berätta allt du minns om rånet"
Thoratth blev förargad, han gillade inte att tänka på tanken att HAN den store krigaren blivit överfallen av småtroll. Asel läste krigarens ansiktsutryck och sa snabbt.
"Vi vet ju alla att de var för många... berätta om deras klädsel" Krigaren tänkte efter och försökte minnas något utmärkande som trollen burit. Plötsligt steg ett sken upp i Thoratths sinne. "De bar mörka jackor och var målade med röd och blå färg i ansiktet" Yve och Asel nickade men berättade snabbt att det brukar de flesta troll bära.
"Vänta nu..., Asel och Yve spännde ögonen på krigare, Den ena hade fullt med ringar i sin näsa" Asel såg fundersam ut och berättade att det fortfarande kunde vara flera olika gäng. Thoratth tänkte så att man skulle kunna koka en nyfångad kanin över hans hjässa. "De andra kallade trollet med ringarna... Ghorturas" Yve såg nöjd ut.
"Då är det Horturens gäng. Ät ni upp eran mat, jag sadlar hästarna så länge... det är dags för trolljakt!"
Yve försvann fort från platsen. Asel tittade på Thoratth och sade "Det är dags att vi hämtar din klinga och våran ovärdeliga släktklenod"
**********************
jaha det här var en text som jag spontant skrev när jag inte hade något att göra medans jag laddade hem Vinterskogens hemlighet. (jag har ett 56kbit modem)
"When a man lies he murders a part of the world"
När krigaren äntligen vaknade fann han sig liggande utanför en taverna. Av ren instinkt kastade han sig vigt upp och grabbade tag om hans svärdskida... både skidan och svärdet var stulet, liksom hans andra ägodelar.
"Fördömda troll" skrek han högt, föll till sina knän och började sakta och stilla gråta.
Han måste ha somnat. Han tittade åter mot tavernan som nu verkade helt öde. Krigaren kände plötsligt smärtan från det öppna såret på vänster arm bita. Han reste sig sakta på skakande ben... utmattad som han var lunkade han mot tavernan. Kämpande för att inte förlora medvetandet igen.
"Om mina ögon sluts nu kommer jag få hälsa på Oden imorgon" viskade han tröstande för sig själv medans han knackade på tavernans träport.
En kraftig karl öppnade dörren och glodde på den sargade krigaren med stor skeptsism. Mannen öppnade sin mun och sa sedan föfärat...
"Men Thorathh är det du? Herregud vad har du ställt till med nu?" Krigaren log och stötte sig mot mannens axel.
"Ja.. jag... jag mö.. mötte ett piratband på hemmåtvägen"
Thorathh fick sina läppar fuktade av en sejdel mjöd.
Krigaren fortsatte med en säkrare röst.
"Det var sju troll och jag tror jag dödade fem av dem. De måste trott jag varit död... det är den enda anledningen de inte dödat mig." Thoratth sänkte blicken. "Jag får be Yve plåstra om dig Thoratth" Krigaren log igen.
"Tack det skulle göra gott, men Asel... jag blev rånad. Jag har inte kvar urnan"
En isig tystnad föll över rummet. Asel som mannen hette, rynkade sin panna och Thoratth såg hur hans nävar vitnade.
"Det får vi ta hand om när du blir bättre, just nu behöver du sömn"
Krigaren mindes hur han blev inburen till en stor varm säng.
Sängens välkomnande gjorde Thoratth sömnig och han somnade fort.
Veckorna gick och Thoratth återfick hans svunna styrka. Krigaren tackade Asel och Yve om och om igen för att de tog hand om honom men de verkade vara för bekymrade med att komma på ett sett att återfå urnan. En söndags kväll då de tre åter satt framför den öppnaspisen sa plötsligt Yve.
"Nu när gudarna och folket sett din styrka återkommit, måste vi be dig att berätta allt du minns om rånet"
Thoratth blev förargad, han gillade inte att tänka på tanken att HAN den store krigaren blivit överfallen av småtroll. Asel läste krigarens ansiktsutryck och sa snabbt.
"Vi vet ju alla att de var för många... berätta om deras klädsel" Krigaren tänkte efter och försökte minnas något utmärkande som trollen burit. Plötsligt steg ett sken upp i Thoratths sinne. "De bar mörka jackor och var målade med röd och blå färg i ansiktet" Yve och Asel nickade men berättade snabbt att det brukar de flesta troll bära.
"Vänta nu..., Asel och Yve spännde ögonen på krigare, Den ena hade fullt med ringar i sin näsa" Asel såg fundersam ut och berättade att det fortfarande kunde vara flera olika gäng. Thoratth tänkte så att man skulle kunna koka en nyfångad kanin över hans hjässa. "De andra kallade trollet med ringarna... Ghorturas" Yve såg nöjd ut.
"Då är det Horturens gäng. Ät ni upp eran mat, jag sadlar hästarna så länge... det är dags för trolljakt!"
Yve försvann fort från platsen. Asel tittade på Thoratth och sade "Det är dags att vi hämtar din klinga och våran ovärdeliga släktklenod"
**********************
jaha det här var en text som jag spontant skrev när jag inte hade något att göra medans jag laddade hem Vinterskogens hemlighet. (jag har ett 56kbit modem)
"When a man lies he murders a part of the world"
