Nekromanti "En" och "man"
- Thread starter Vimes
- Start date
charl
Veteran
- Joined
- 10 Jul 2015
- Messages
- 104
Mitt anspråkslösa förslag är att vi skippar den här sexistiska och tokiga svenskan helt och hållet och ersätter den mot ett annat inom landet vedertaget språk som råkar vara marginellt mindre sexistiskt i sin grammatik och ordval, det vilja säga engelska. 
(Min faktiska poäng, som jag insåg inte framkommer särskilt väl av det ovan, är att det är ganska tokigt att bråka om minutia i språkbruk. Kör på det du gillar personligen så länge det inte riskerar kommunikationsvärdet bara så löser sig allt.)
(Min faktiska poäng, som jag insåg inte framkommer särskilt väl av det ovan, är att det är ganska tokigt att bråka om minutia i språkbruk. Kör på det du gillar personligen så länge det inte riskerar kommunikationsvärdet bara så löser sig allt.)
Rhodryn
Hero
- Joined
- 23 Sep 2013
- Messages
- 977
Jag vet att jag tenderar använda "en" i skrift tidsvis, hur ofta beror på omständigheter med vad jag skrivet... tror jag.
Men jag vet inte om jag alltid använder "En" "rätt". Jag tror att jag använder "en" i situationer där jag menar "mitt egna jag", eller andra personers egna "jag", så alla personers egna "jag" som läser vad jag skrivit. Jag är inte säker, men jag tror det handlar om att de saker som jag lägger "en" till, är saker som är nästan helt garanterat en "sannning" för både mig och alla andra... "en måste andas, annars dör en"... typ. "Man" skulle väl här då kunna fungera istället ju, men den känns mer riktad till bara "alla" och inte "jag, och alla andra också"... if that makes any type of sence. XD
På vissa sätt och vis så använder jag det också när det "ser" eller "låter" rätt att använda det... där ett "jag," eller ett "man", "alla", etc, inte känns som det räcker till eller hör/ser ut att vara det bästa alternativet.
Men... som sagt... jag är lite osäker på allt detta. För jag vet inte hur ofta jag faktiskt använder det, jag vet inte igentligen helt när jag använder det heller (just för att det verkar hända på ren "det känns rätt"-känsla, det liksom bara händer att jag gör det), och jag vet inte riktigt heller varifrån jag fått det för den delen.
Har ingen aning om jag faktiskt använder det i mitt faktiska tal, kan inte heller igentligen minnas om folk runt om kring mig använder "en" i tal. Vet inte om de dialekterna, som jag har levt bland i mitt liv, faktiskt använder "en" i sitt tal. Det är inget som jag helt enkelt har noterat.
Lite om min bakgrund. Jag är född i Kristianstad, bodde nära där fram till ca 4 års ålder. Sen, mellan då ca 4 till's jag var nästan 9 år gammal, så bodde jag på en bongård en bra bit utanför en liten by vid namnet Lövestad (större delen av tiden i alla fall, bodde i Kristianstad under kanske ett halvår som mest vid ca 5-6 års åldern), som ligger mittimellan Sjöbo och S:t Olof. Därefter så har jag bott i (eller väldigt nära) Kristianstad resterande delar av mitt liv (är snart 37 år gammal). Min närmsta familj från min mors sida (så långt jag vet i alla fall) kommer till större delen ifrån nordöstra Skåne, specifikt Åhus området, men även Kristianstad. Medan min närmsta familj från min fars sida (så långt jag vet) kommer alla från sydöstra Skåne, Österlen mer eller mindre... så i Lövestad-, S:t Olof-, Tomelilla-området... eventuelt längre söderut och österut från det också.
Och ja, jag flyttade mycket som liten... Flyttade min sjätte gång när jag var 11, därefter så har jag flyttat 4 gånger till (så 10 totalt). Det kommer garanterat bli en gång till inom de närmsta åren... två gånger om jag inte kan få något där jag specifikt vill hamna... men efter det vill jag inte behöva flytta igen, inte förrän det kanske är dags att hamna på ett hem eller något. XD
Men jag vet inte om jag alltid använder "En" "rätt". Jag tror att jag använder "en" i situationer där jag menar "mitt egna jag", eller andra personers egna "jag", så alla personers egna "jag" som läser vad jag skrivit. Jag är inte säker, men jag tror det handlar om att de saker som jag lägger "en" till, är saker som är nästan helt garanterat en "sannning" för både mig och alla andra... "en måste andas, annars dör en"... typ. "Man" skulle väl här då kunna fungera istället ju, men den känns mer riktad till bara "alla" och inte "jag, och alla andra också"... if that makes any type of sence. XD
På vissa sätt och vis så använder jag det också när det "ser" eller "låter" rätt att använda det... där ett "jag," eller ett "man", "alla", etc, inte känns som det räcker till eller hör/ser ut att vara det bästa alternativet.
Men... som sagt... jag är lite osäker på allt detta. För jag vet inte hur ofta jag faktiskt använder det, jag vet inte igentligen helt när jag använder det heller (just för att det verkar hända på ren "det känns rätt"-känsla, det liksom bara händer att jag gör det), och jag vet inte riktigt heller varifrån jag fått det för den delen.
Har ingen aning om jag faktiskt använder det i mitt faktiska tal, kan inte heller igentligen minnas om folk runt om kring mig använder "en" i tal. Vet inte om de dialekterna, som jag har levt bland i mitt liv, faktiskt använder "en" i sitt tal. Det är inget som jag helt enkelt har noterat.
Lite om min bakgrund. Jag är född i Kristianstad, bodde nära där fram till ca 4 års ålder. Sen, mellan då ca 4 till's jag var nästan 9 år gammal, så bodde jag på en bongård en bra bit utanför en liten by vid namnet Lövestad (större delen av tiden i alla fall, bodde i Kristianstad under kanske ett halvår som mest vid ca 5-6 års åldern), som ligger mittimellan Sjöbo och S:t Olof. Därefter så har jag bott i (eller väldigt nära) Kristianstad resterande delar av mitt liv (är snart 37 år gammal). Min närmsta familj från min mors sida (så långt jag vet i alla fall) kommer till större delen ifrån nordöstra Skåne, specifikt Åhus området, men även Kristianstad. Medan min närmsta familj från min fars sida (så långt jag vet) kommer alla från sydöstra Skåne, Österlen mer eller mindre... så i Lövestad-, S:t Olof-, Tomelilla-området... eventuelt längre söderut och österut från det också.
Och ja, jag flyttade mycket som liten... Flyttade min sjätte gång när jag var 11, därefter så har jag flyttat 4 gånger till (så 10 totalt). Det kommer garanterat bli en gång till inom de närmsta åren... två gånger om jag inte kan få något där jag specifikt vill hamna... men efter det vill jag inte behöva flytta igen, inte förrän det kanske är dags att hamna på ett hem eller något. XD
Fjodor Pollett
Swordsman
För mig låter det väldigt dialektalt, och passer bare in när westen av språket också anpasses ti samme dialekt. Och skriven dialekt är ett hiskeligt otyg som bara fungerar om läsaren är väl förtrogen med just den dialekten.