Jag hade en upplevelse igår (förrgår när det här postas…) som jag känner att jag måste dela med mig av. Jag och två av mina vänner satte sig nämligen ned för att spela rollspel, och den ”perfekta” känslan infann sig. Helt bara så där.
Svårt att tro, för förväntningarna var inte höga och hade ingen anledning att vara det. Flera i rollspelsgruppen var tvungna att tacka nej till mötet av olika anledningar, och med en suck förstod vi att vi inte kunde spela Mutant:UA som vi hade planerat. Istället erbjöd jag mig att testa att spelleda Fabeljazz igen, för en andra gång – den första gången hade blivit så misslyckad att jag känt mig nödgad att avsluta mötet i förtid.
Platsen vi kom att spela på var också lite udda, Sveroks kansli i Slakthusområdet i Stockholm.
Settingen var följande; jag ämnade kombinera två av Dogma-rollspelen som delgivits mig här på forumet, tidigare nämnda Fabeljazz (tack, Dimfrost, för denna utomordentliga skapelse) och, lite mer otippat, Konspirationen (tack, Peta, för ett dogmarollspel som egentligen kan användas som supplement till vilket annat rollspel som helst). Eftersom jag inte planerat ett jota, eller skrivit en rad om vad som skulle hända, så fick mycket av utgångsläget kommas på gemensamt inom gruppen, mellan spelledare och spelare, och det är där Konspirationen är så bra… spelarna börjar se på världen runt omkring dem med andra ögon.
Så, spelarna gör karaktärer, dessa är: CJ Foxx – Privatsnok och jammare på fritiden, Räv till rasen, samt EZ Hugin, olykskorp (ja, den benämningen passade honom utmärkt) och misslyckad målare som hamnat på inbrottstjuvens bana.
Spelet sätter igång, långsamt börjar världen växa fram. Hugin återvänder hem till den rostiga spårvagn där han har sin bostad, från fisketorget, där han extraknäcker med att rensa fisk tillsammans med måsarna (givetvis domineras fiskrensaryrket av dessa). När han kommer hem så visar det sig att någon har brutit sig in i spårvagnen. Det är en jäkla oreda och hans senaste målning, ett kubistiskt verk föreställande fabrikerna på andra sidan floden (för Metropolis har ju en flod, alla stora samhällen växer fram vid vattenvägar), samt hans anteckningar och dagbok är borta. Hugin förbannar sin olycka.
CJ vaknar ungefär då, sovandes under sitt skrivbord. Natten innan var hård, han kommer ihåg någonting om gratisdrinkar på Gröna Adolf, och sedan ett stort mörker. Han är inte ensam i rummet, där har också den långhåriga katt, som senare presenterar sig som Big Smart F, slaggat. Denne katt visar sig vara av det mindre trevliga slaget, inte nog med att han anklagar CJ för att hans fiol är borta, han påstår att den stackars deckaren är skyldig honom den ofantliga summan av 200 krediter. Foxx är i alla fall glad att hans trumpet är i säkert förvar i det låsta skåpet… men Nej! Var det inte därför han söp så hårt dagen innan, trumpeten hade blivit stulen!
Hur som helst, katten och räven ger sig av till krogen Gråsuggan (en gammal, rostig, aluminiumfärgad husvagn som byggts om), för att ta sig en återställare. Dit har också Hugin sökt sig för att dränka sina sorger.
Nu börjar konspirationen utvecklas. Efter drygt en halvtimmes stapplande spelande så börjar berättelsen röra sig lite smidigare. Dessa två försvinnanden, tavlan och trumpeten, är mina försök att sätta klotet i rörelse.
Hugin hänger sig förstås åt CJ Foxx, som i form av privatsnok kan återfinna hans värdefulla konst. Men vart kan en kubistisk tavla ha tagit vägen - kubismen ses inte så ofta nu för tiden, och dessa kända konstnärer som förde kubismen in i de finare salongerna har en efter en försvunnit. Jo, Boris, ägare till Gråsuggan, kanske vet, hans polare Rastan (ett lejon från sydligare breddgrader) handlar med smuggelkonst. Han håller till på Swing Club som ligger i stans (än mer) luggslitna kvarter. En annan grej gör sig också minnande; Big Smart F vill ha sina pengar tillbaka, och det å det snaraste. När han ursinnig över rävens oförstående på den punkten ger sig av för att hämta sina kvarterskatter, Adolf och Fredrik, så smyger de tappra äventyrarna ut bakvägen.
För att ta sig till Swing Club så tar man spårvagnen, den går ner för en ganska brant backe, ner till de områden där smoggen aldrig lyfter, och blueslåtarna aldrig tystnar. Kan ni höra dem? Där rör sig de missanpassade och ljusskygga. Swing Club är ett udda ställe, swingen och dess glam har lämnat dess korridorer för länge sedan. Där, längst väggarna, drickandes det ölblask som är det enda som serveras, sitter de djur som Hugin lärde känna på konstskolan. Då, i sin krafts dagar, hade de varit fulla av kreativitet, men nu sitter de bara där med tomma ögon, oseende.
Rastan lyckas de få tag på, denne är ett svart lejon med konstig frisyr. Att han bryter konstigt och spelar konstiga rytmer på sin banjo gör ju honom bara än mer udda i RP: s ögon. Han är mer än ivrig at sälja lite hederligt förvärvad konst till dessa ovanligt välanpassade gäster, ända tills de nämner ordet kubism. Nu får de veta, under mycket hush-hush, att kubism är såkallad ogillad konst, och av sedlighetsroteln utsända luspudlar letar genom staden efter denna fördärvande konstform. Sedlighetsrotelns grundare, Eagle-Eye, har utlyst ett hemligt projekt vis namn Den Artiska Rensningen, som ska ta plats i en inte allt för avlägsen framtid. Då ska allt kulturflummeri rensas bort från stadens gator för gott.
Men, det finns ett hopp, det finns fortfarande folk där ute som kämpar för den rättfärdiga saken. Meinlös-Badenligan står på de förtrycktas sida, om de så skulle vara kubister, jazzare eller snabbköpskassörskor. Uppivrad av sitt tal så lämnar Rastan de tappre för att medels telefon ta kontakt med sin kontakt i Meinlös-Badenligan. Nu är det dags at sätta sig upp mot överheten, och han har minsann två kandidater som kan tänkas sig beredda att göra just detta.
Med sig tillbaka har han ingen mindre än Big Smart F och hans kvarterskatter. Big Smart hade blivit förtjust när han fick veta att en visst herr Foxx visat sitt intresse. Nu är det snarare så att sagda herr Foxx inte alls är intresserad av att gå med i en sådan intresseförening, inte ens när Big Smart F menar att hans skuld till honom kommer att avskrivas om han hjälper till så ger han med sig. Han vill sätta sin svans i fara för någonting sånt. Förgrymmad så ber Big Smart F Adolf och Fredrik att lyfta in Foxx i ett angränsande rum för privat övertalning*, under tiden ska han göra affärer med Hugin. Pippin märker han är desto lättare att få med i en rörelse han fås att tro är till enkom för misslyckade konstnärer, som upphöjt lidandet i sina liv till en dygd. Så är naturligtvis inte fallet…
*I Fabeljazz förekommer inget onödigt våld, nejdå, det är ett barnvänligt spel, så vilka ruskiga tankar ni än kan tänkas tänka om tre fabeldjur ensamma i ett litet avskiljt rum… *burr*… nåväl, de är inte sanna i alla fall. Så här gick det till: när de tre lämnats ensamma tog Adolf långsamt av CJ Foxx hans solglasögon, vilka han alltid bär, och trampade sönder dem. Men trots detta hemska, så stålsatte sig räven och vägrade att övertalas. Men nu var det den, för CJ lika obligatoriska, pennstumpens tur. – Gå med! Fräser Fredrik – Aldrig, din luskatt! *knak*, pennan bryts i två bitar av en hånflinande Adolf. De båda katterna verkar gilla det här. När de två katterna går över till anteckningsblocket ger Foxx med sig, dessa ting personligfierar ju hans hela själ, han får underkasta sig deras vilja (olyckligt bruk av ord).
Här får jag lov att sluta för idag, jag måste sova medan ännu tid är. För er som bara tycker att, Va! Kommer han här dragandes med endast en lång redogörelse för ett spelmöte! Så kan jag bara säga, lugn. För om inte ståryn intresserar dig, så kommer jag inom 24 timmar att komma med diverse slutsatser och kommentarer rörande det jag uppfattat som något av det ballaste spelmöte jag varit med om. Ni som uppskattar ståryn och min berättarkonst, ta det bara ko, den kommer nog fortsättas postas även den.
Stay posted!
Svårt att tro, för förväntningarna var inte höga och hade ingen anledning att vara det. Flera i rollspelsgruppen var tvungna att tacka nej till mötet av olika anledningar, och med en suck förstod vi att vi inte kunde spela Mutant:UA som vi hade planerat. Istället erbjöd jag mig att testa att spelleda Fabeljazz igen, för en andra gång – den första gången hade blivit så misslyckad att jag känt mig nödgad att avsluta mötet i förtid.
Platsen vi kom att spela på var också lite udda, Sveroks kansli i Slakthusområdet i Stockholm.
Settingen var följande; jag ämnade kombinera två av Dogma-rollspelen som delgivits mig här på forumet, tidigare nämnda Fabeljazz (tack, Dimfrost, för denna utomordentliga skapelse) och, lite mer otippat, Konspirationen (tack, Peta, för ett dogmarollspel som egentligen kan användas som supplement till vilket annat rollspel som helst). Eftersom jag inte planerat ett jota, eller skrivit en rad om vad som skulle hända, så fick mycket av utgångsläget kommas på gemensamt inom gruppen, mellan spelledare och spelare, och det är där Konspirationen är så bra… spelarna börjar se på världen runt omkring dem med andra ögon.
Så, spelarna gör karaktärer, dessa är: CJ Foxx – Privatsnok och jammare på fritiden, Räv till rasen, samt EZ Hugin, olykskorp (ja, den benämningen passade honom utmärkt) och misslyckad målare som hamnat på inbrottstjuvens bana.
Spelet sätter igång, långsamt börjar världen växa fram. Hugin återvänder hem till den rostiga spårvagn där han har sin bostad, från fisketorget, där han extraknäcker med att rensa fisk tillsammans med måsarna (givetvis domineras fiskrensaryrket av dessa). När han kommer hem så visar det sig att någon har brutit sig in i spårvagnen. Det är en jäkla oreda och hans senaste målning, ett kubistiskt verk föreställande fabrikerna på andra sidan floden (för Metropolis har ju en flod, alla stora samhällen växer fram vid vattenvägar), samt hans anteckningar och dagbok är borta. Hugin förbannar sin olycka.
CJ vaknar ungefär då, sovandes under sitt skrivbord. Natten innan var hård, han kommer ihåg någonting om gratisdrinkar på Gröna Adolf, och sedan ett stort mörker. Han är inte ensam i rummet, där har också den långhåriga katt, som senare presenterar sig som Big Smart F, slaggat. Denne katt visar sig vara av det mindre trevliga slaget, inte nog med att han anklagar CJ för att hans fiol är borta, han påstår att den stackars deckaren är skyldig honom den ofantliga summan av 200 krediter. Foxx är i alla fall glad att hans trumpet är i säkert förvar i det låsta skåpet… men Nej! Var det inte därför han söp så hårt dagen innan, trumpeten hade blivit stulen!
Hur som helst, katten och räven ger sig av till krogen Gråsuggan (en gammal, rostig, aluminiumfärgad husvagn som byggts om), för att ta sig en återställare. Dit har också Hugin sökt sig för att dränka sina sorger.
Nu börjar konspirationen utvecklas. Efter drygt en halvtimmes stapplande spelande så börjar berättelsen röra sig lite smidigare. Dessa två försvinnanden, tavlan och trumpeten, är mina försök att sätta klotet i rörelse.
Hugin hänger sig förstås åt CJ Foxx, som i form av privatsnok kan återfinna hans värdefulla konst. Men vart kan en kubistisk tavla ha tagit vägen - kubismen ses inte så ofta nu för tiden, och dessa kända konstnärer som förde kubismen in i de finare salongerna har en efter en försvunnit. Jo, Boris, ägare till Gråsuggan, kanske vet, hans polare Rastan (ett lejon från sydligare breddgrader) handlar med smuggelkonst. Han håller till på Swing Club som ligger i stans (än mer) luggslitna kvarter. En annan grej gör sig också minnande; Big Smart F vill ha sina pengar tillbaka, och det å det snaraste. När han ursinnig över rävens oförstående på den punkten ger sig av för att hämta sina kvarterskatter, Adolf och Fredrik, så smyger de tappra äventyrarna ut bakvägen.
För att ta sig till Swing Club så tar man spårvagnen, den går ner för en ganska brant backe, ner till de områden där smoggen aldrig lyfter, och blueslåtarna aldrig tystnar. Kan ni höra dem? Där rör sig de missanpassade och ljusskygga. Swing Club är ett udda ställe, swingen och dess glam har lämnat dess korridorer för länge sedan. Där, längst väggarna, drickandes det ölblask som är det enda som serveras, sitter de djur som Hugin lärde känna på konstskolan. Då, i sin krafts dagar, hade de varit fulla av kreativitet, men nu sitter de bara där med tomma ögon, oseende.
Rastan lyckas de få tag på, denne är ett svart lejon med konstig frisyr. Att han bryter konstigt och spelar konstiga rytmer på sin banjo gör ju honom bara än mer udda i RP: s ögon. Han är mer än ivrig at sälja lite hederligt förvärvad konst till dessa ovanligt välanpassade gäster, ända tills de nämner ordet kubism. Nu får de veta, under mycket hush-hush, att kubism är såkallad ogillad konst, och av sedlighetsroteln utsända luspudlar letar genom staden efter denna fördärvande konstform. Sedlighetsrotelns grundare, Eagle-Eye, har utlyst ett hemligt projekt vis namn Den Artiska Rensningen, som ska ta plats i en inte allt för avlägsen framtid. Då ska allt kulturflummeri rensas bort från stadens gator för gott.
Men, det finns ett hopp, det finns fortfarande folk där ute som kämpar för den rättfärdiga saken. Meinlös-Badenligan står på de förtrycktas sida, om de så skulle vara kubister, jazzare eller snabbköpskassörskor. Uppivrad av sitt tal så lämnar Rastan de tappre för att medels telefon ta kontakt med sin kontakt i Meinlös-Badenligan. Nu är det dags at sätta sig upp mot överheten, och han har minsann två kandidater som kan tänkas sig beredda att göra just detta.
Med sig tillbaka har han ingen mindre än Big Smart F och hans kvarterskatter. Big Smart hade blivit förtjust när han fick veta att en visst herr Foxx visat sitt intresse. Nu är det snarare så att sagda herr Foxx inte alls är intresserad av att gå med i en sådan intresseförening, inte ens när Big Smart F menar att hans skuld till honom kommer att avskrivas om han hjälper till så ger han med sig. Han vill sätta sin svans i fara för någonting sånt. Förgrymmad så ber Big Smart F Adolf och Fredrik att lyfta in Foxx i ett angränsande rum för privat övertalning*, under tiden ska han göra affärer med Hugin. Pippin märker han är desto lättare att få med i en rörelse han fås att tro är till enkom för misslyckade konstnärer, som upphöjt lidandet i sina liv till en dygd. Så är naturligtvis inte fallet…
*I Fabeljazz förekommer inget onödigt våld, nejdå, det är ett barnvänligt spel, så vilka ruskiga tankar ni än kan tänkas tänka om tre fabeldjur ensamma i ett litet avskiljt rum… *burr*… nåväl, de är inte sanna i alla fall. Så här gick det till: när de tre lämnats ensamma tog Adolf långsamt av CJ Foxx hans solglasögon, vilka han alltid bär, och trampade sönder dem. Men trots detta hemska, så stålsatte sig räven och vägrade att övertalas. Men nu var det den, för CJ lika obligatoriska, pennstumpens tur. – Gå med! Fräser Fredrik – Aldrig, din luskatt! *knak*, pennan bryts i två bitar av en hånflinande Adolf. De båda katterna verkar gilla det här. När de två katterna går över till anteckningsblocket ger Foxx med sig, dessa ting personligfierar ju hans hela själ, han får underkasta sig deras vilja (olyckligt bruk av ord).
Här får jag lov att sluta för idag, jag måste sova medan ännu tid är. För er som bara tycker att, Va! Kommer han här dragandes med endast en lång redogörelse för ett spelmöte! Så kan jag bara säga, lugn. För om inte ståryn intresserar dig, så kommer jag inom 24 timmar att komma med diverse slutsatser och kommentarer rörande det jag uppfattat som något av det ballaste spelmöte jag varit med om. Ni som uppskattar ståryn och min berättarkonst, ta det bara ko, den kommer nog fortsättas postas även den.
Stay posted!