Nekromanti En rolig utmaning till er spelare och spelledare

Eagle

Swordsman
Joined
14 Oct 2002
Messages
532
Hej!

Har ni dödat utan att känna några känslor?

Är svaret ja?

Det är inte så konstigt, för den ni dödat har förmodligen inte särskilt mänsklig. Ni vet att spelledaren gör ett dussin sådana spelledarpersoner i en handvändning. Även om rollpersonen är en barmhärtig person med moral och ädla värderingar, så kan han inte förmå sig att känna känslor för dessa personer eftersom spelledaren definitivt inte gör det.

Här kommer en utmaning till er spelare och spelledare.

1. Personifiera fienden

Om spelledaren ger sina spelledarpersoner ett förflutet och ett liv, som på något vis får rollpersonerna att känna mer sympati och medkänsla för karaktärerna de möter - så kommer du upptäcka hur denna enkla sak bidrar till dramatiska förändringar i spelandet. Här kommer några exempel på hur man kan personifiera:

a) Tänk om rollpersonen dödar en man och hittar välskrivna kärleksbrev i hans packning, eller kanske ett foto av sin familj eller en hårlock från en kvinna han älskade?

b) Tänk om rollpersonerna konfronteras med ett par soldater som vaktar en byggnad och får höra hur de pratar om sina hem, familj, intressen, kyrka och så vidare. Kanske börjar rollpersonerna snart inse att de har att göra med ett par normala människor som bara gör sitt jobb. Kan de förmå sig att döda soldaterna, när de vet att soldaterna har barn som väntar på att de ska komma hem. Tänk om rollpersonerna själva har barn?

c) Vad händer om en fiende ger upp och ber om nåd? Kan spelarna döda personen kallblodigt? Om inte, hur hanterar de det potentiella hotet? Om de skonar fienden, kommer han komma tillbaka och skada dem vid ett senare tillfälle?

d) En tjuv rånar köpmannen som tog hans hans gård när han inte kunde betala sina skulder. Han vill fly tillsammans med sin kärlek och börja om från början någon annanstans, men rollpersonerna står i hans väg. Skulle rollpersonerna kunan döda honom trots de "förmildrande" omständigheterna?

2. Gör fienden lätta att tycka om

Nyckeln till att göra rollpersonens motståndare mer mänskliga är att få dem att bli omtyckta. Det finns inget som är så svårt som att slåss mot en fiende som rollpersonerna känner respekt och sympati för. Detta kan bädda för en del roligt rollspelande.

Att personifiera motståndare och försätta rollpersonerna i moraliska dilemman – bäddar som sagt för roligt rollspelande, men att överdriva och personifiera varenda motståndare rollpersonerna möter kan lätt leda till att förta det roliga med strider. Så använd detta sparsamt!

3. Allt som glittrar är inte Guld

Tänk på att en människa inte alltid är det hon utger sig för att vara. En person (t.ex en magiker) som framstår som ondskefull, självisk och farlig - kanske i själva verket har en inre längtan efter att leva ett annorlunda och bättre liv. Omvänt kan det vara så att personen som upplevs som sympatisk och trevlig, som alltid verkar ställa upp för andra människor - i själva verket har ett hjärta fullt av dolda motiv, självgodhet och utstuderad elakhet.

Lycka till!
 

Magnus L

Hero
Joined
25 Dec 2000
Messages
1,050
Location
Göteborg
Citat (OT)

En person (t.ex en magiker) som framstår som ondskefull, självisk och farlig - kanske i själva verket har en inre längtan efter att leva ett annorlunda och bättre liv.

Det där får mig att tänka på när min SL fällde följande kommentar under kampanjen "Den Nidländska reningen" till DoD.

Vicotnik är inte alls elak..han är bara missförstådd
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Ett inlägg värdigt rollspelsforumet

Bra inlägg! Ett vanligt fel inom speciellt fantasyrollspel är att det är så svart och vitt. Rollpersonerna behöver sällan göra några moraliskt svåra val. Skurkarna är så uppenbart onda att man gör världen en tjänst genom att döda dem. Så framför mer nyanserade motståndare. Men rollpersonerna måste få tid på sig att lära känna sina fiender om de ska få insikt om deras mer mänskliga sidor. Motståndare som man har utvecklat ett mer personligt förhållande till blir också bättre.
 
Joined
29 Jul 2001
Messages
814
Location
Stockholm.
Ja du...

Ordet fiender är väl också ett lustigt begrepp.

Vilka är ens fiender?
Om man nu slåss med någon så hade man väl ett riktigt bra skäl innan man började.

Få se vilka blir man anfallen av....hmm...

Rövare. Befinner man sig i Asharien måste man räkna med möjligheten att bli överfallen av rövare. Att döda i självförsvar måste man kunna göra. Om man sen pratar med dem inser man säkert att de flesta är f.d. bönder som råkat ut för svält och missväxt.
Mina RP brukar inte slåss med rövarna om inte dom slåss. Det hände t.o.m. nyligen att de gav rövarna lite pengar, bara för att de såg så sorgliga ut. (dessutom var de kloka nog att ta bort sin blockering av vägen när det kom 4 stridsrustade kämpar..., så de var inte blodtörstiga bärsärkar heller)

Soldater från ett krigande land. Är de på ett slagfält så har man inte mycket tid att fundera på vem det är man slåss emot. Har man blivit invaderad så är alla fiendesoldater onda, ur ens egen synpunkt.
När vi hade krig, damarien-soldarn, så var våra kära hjältar spejare (de var frivilliga...idioter). Vid ett par tillfällen fångade de spejare från andrra sidan. Det slutade på lite olika sätt, men i stort sätt så slog de inte på fångar som var rädda och pratade, uppförde sig som folk. Om de sa "Daak" och sen var tysta så blev de dödade. Ungefär.

Efter ett tillfälle där våra hjältar nästan dog allihopa, blev verkligen jätteskadade, så fick de en fånge efteråt. (som de kallade lill-Daak). Honom var de ändå trevliga emot, behandlade honom ganska snällt och lät honom gå fritt ett tag o sen fick han klara sig själv. Vet inte varför de var så trevliga mot honom.

Så...vilka andra slåss man emot utan att tänka igenom det först? Kan inte riktigt komma på nåt. Om man väl funderat över varför man slåss så har man nog en inställning uttänkt till de som kallas fiender. Därför är de mänskliga.

Nu ska jag sluta.

(blev Paladin utan att lägga märke till det, går den vid 700?)
 

-BoNe-

Warrior
Joined
9 Jun 2003
Messages
209
Location
Kalmar
Nice.. ska köra lite sånt nu.Min spelgrupp innehåller nämligen en nobel riddare. Detta kommer att bli kul..
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Min spelgrupp innehåller nämligen en nobel riddare.

Fast vitsen var väl att inte bara de nobla riddarna känner sympati för andra människor, utan att alla rollpersoner gör det? I den mån riddare är nobla så måste de fortfarande vara medvetna om att de förväntas döda många fler personer än andra när man kommer till slagfältet....

/RipperDoc - hellre mänsklig än nobel :gremwink:
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
Eller också är han fylld av klassförakt, och anser att trälen till fiende är värd att dö enbart pga att hade fräckheten att komma i rollpersonens väg...
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Påminner om...

...Austin Powers: International Man of Mystery, där slutstriden stannar upp när en av skurkens män ("Henchmen") dödas. Man får se scener där dennes hustru får dödsbudet, i den idylliska stugan vid majsfälten.

En otrolig smäll åt dylikt nöjesvåld. =)
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
bra! och ?

Ett vanligt fel inom speciellt fantasyrollspel är att det är så svart och vitt. Rollpersonerna behöver sällan göra några moraliskt svåra val. Skurkarna är så uppenbart onda att man gör världen en tjänst genom att döda dem. Så framför mer nyanserade motståndare. Men rollpersonerna måste få tid på sig att lära känna sina fiender om de ska få insikt om deras mer mänskliga sidor. Motståndare som man har utvecklat ett mer personligt förhållande till blir också bättre.
Håller med. Det här inlägget fick mig att tänka lite på hur jag ska spelleda eon på lördag (första gången sedan skolan började). Beroende på om det blir en 'ond' (läs nekromanti och vandöda) eller en 'god' (läs riddaren) uppsättning karaktärer kommer dessa moraliska utmaningar se lite olika ut.

Är det någon som har bra förslag till moraliska utmaningar för 'onda' rollpersoner?
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
bra! och ?

Ett vanligt fel inom speciellt fantasyrollspel är att det är så svart och vitt. Rollpersonerna behöver sällan göra några moraliskt svåra val. Skurkarna är så uppenbart onda att man gör världen en tjänst genom att döda dem. Så framför mer nyanserade motståndare. Men rollpersonerna måste få tid på sig att lära känna sina fiender om de ska få insikt om deras mer mänskliga sidor. Motståndare som man har utvecklat ett mer personligt förhållande till blir också bättre.
Håller med. Det här inlägget fick mig att tänka lite på hur jag ska spelleda eon på lördag (första gången sedan skolan började). Beroende på om det blir en 'ond' (läs nekromanti och vandöda) eller en 'god' (läs riddaren) uppsättning karaktärer kommer dessa moraliska utmaningar se lite olika ut.

Är det någon som har bra förslag till moraliska utmaningar för 'onda' rollpersoner?
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
Kärleken...

Ger din "onde" en krypande känsla i kroppen när hon/han ser på någon speciell person. Låt dessa känslor vara besvarade, men gör dem till Natt och Dag. Låt deras personligheter och moral gå emot varandra (te.x. gör Honom/henne till en Jordamodrens utvalda om din karaktär är nekroman) men låt också deras kärlek vara starkare än så. Nu får du en situation då båda konfronteras med sina fördommar, då båda tvingas vaka över sina handlingar, eftersom de inte vill stöta bort sin älskade och då båda måste smyga med sina känslor för att undgå att bli stämplade som förädare av sin respektive kult!
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
underbart

:gremsmirk: :gremwink: :gremsmile: :gremlaugh: :gremgrin:

Tack för den inspirationen.

Hur skulle min spelare klara av den situationen tro? Hans känslokalla nekromant förälskar sig i en elianaprästinna som leder en utredning av de mystiska händelserna som nyligen hänt kring Jhamalo Tamatz' begravningsplats.

Eftersom mina spelare oftast inte är särskillt duktiga karaktärsspelare eller inlevelsefulla så blir det skoj om de klarar den situationen. När det kombineras med fiender som ber om nåd och oskyldiga civila i skottlinjen blir det ännu mera intressant...
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Ursäkta mig...

...men skulle du kunna tänka dig att ge fan i att posta samma sak i flera forum? Läs forumsreglerna är du snäll.

/Vulf
 
Joined
29 Jul 2001
Messages
814
Location
Stockholm.
Re: Kärleken...

Kärlek är inget man kan tvinga fram, tyvärr. Bara för att man säger att en rp blir kär i någon så behöver inte spelaren ha några känslor för den personen.
Att spela kär när man själv inte vill spela det kan lätt leda till dålig stämmning i gruppen.

Jag brukar undvika att lägga några känslor alls på rollpersonerna, det är just sånt som de ska spela själva!

...sen har vi ett kärleksdrama, men det tog ungefär 3 år i spelet för det att växa fram, och 2 år i riktiga livet.
 

Gardener

Champion
Joined
7 Feb 2000
Messages
8,445
Location
Södermalm
Nog. *Tråden flyttas*

Den här hör inte hemma på Eonforumet. Allmänna rollspelsforumet ska den bo på.

/Naug, modererar (via Gardener, som råkade klanta bort förra inlägget...)
 
G

Guest

Guest
Efter ett tillfälle där våra hjältar nästan dog allihopa, blev verkligen jätteskadade, så fick de en fånge efteråt. (som de kallade lill-Daak). Honom var de ändå trevliga emot, behandlade honom ganska snällt och lät honom gå fritt ett tag o sen fick han klara sig själv. Vet inte varför de var så trevliga mot honom.

En liknande sak hände vår spelgrupp i Neotech. Redan från början så började det spåra ut, de flesta spelade cyberpunkare som var så fulla av olika droger manicker att de hela tiden balanserade på gränsen till psykos.
Äventyret innehöll en hel del "förhör" som hela tiden urartade till rätt så avancerad och fantisrik tortyr. De använde i stort sett alla kemikalier de kom över, eld, bilar och en hel del hemelektronik.
Totalt hade de kallblodigt dödat uppemot femton pers när de var tvungna att springa från ett gatugäng de retat upp. De slängde sig in i en van vid ett stoppljus och körde upp sina vapen i ansiktena på föraren och tvingade honom att köra dem ut ur staden.
Väl ute kom det fram att föraren hette Bob och att han var langare på väg att leverera ett halvt kilo kokain inne i staden. Som vanligt tejpade några rp fast honom och en annan hällde en dunk bensin över honom. Precis när de ska tända eld så säger någon "Öh, men vänta... Vi kan väl inte döda Bob?". Helt plötsligt visar sig något slags samvete hos psykopatbunten och alla tittar lite skamset ner i marken... De tar loss honom, ger honom nya kläder, skjuts in till stan och hans kokain... Det var mer medkänsla än någon av de karaktärerna någonsin visat, eller någonsin kom att visa. Efter den händelsen föll de tillbaka in i sitt gamla mönster av total hänsynslöshet... Tills de blev avlivade av polisen.
Jag har inte en aning om varför de inte kunde döda Bob, och alla tyckte det var lite pinsamt att de varit nära att tända eld på honom. Länge efter det hänvisade de till "gamla goda Bob" och tyckte han var världens schysstaste kille, trots att de tejpade igen munnen på honom det första det gjorde och inte sa mer än "Håll käft knarkarjävel"...
 
Top