har funderat på ett rollspel där man rollpersonerna är olika slags gudar som i Black & White fast man ska inte ta över olika byar. Utan det är som typ Eon eller´något annat rollspel fast rollpersonerna kan påverka spelvärlden om dom vill...skriva gärna vad ni har tycker.....det kommer mera.../images/icons/cool.gif
Nekromanti En rollspel idé
- Thread starter trinker
- Start date
Rising
Vila i frid
Mina idéer (lååång)
Skulle man vara djur och bli hur djäkla stora som helst? Eller är man gudar uppe i himlen och påverkar livet för vanliga människor?
Eller var tanken att man skulle vara snubbar som påverkades av ens handlingar? Jag tycker dualismen mellan gott och ont är ganska tråkig, och Lemieux (eller vad fan han heter som är hjärnan bakom spelet) begränsade sig nog till det bara för att den hjärndöda amerikanska publiken skulle kunna förstå spelet.
I ett rollspel skulle man kanske ha en mer mångfacetterad världsbild. Jag klurade på ett rollspel som skulle heta GRÄNSVÄRLD som utspelade sig i en flummig gränsvärld (duh) mellan Paradiset, Helvetet, Gaia, Limbo, Chaos och Ordning.
Man började som klena människoliknande varelser, men ens utseende förändrades beroende på ens ageranden, och vad man gjorde.
Gjorde man snälla saker vandrade man den VITA VÄGEN och då fick man alltmer gyllenblonda lockar, blev rundare och större och fick rosiga kinder. Man blev en glad tjockis, alltså. Ens tålighet sköt i höjden, men intelligensen försvann. Fortsatte man vara snäll blev man känslokall och slank, fick platinablont hår och vingar.
Gjorde man elaka saker vandrade man den SVARTA VÄGEN och blev liten, hopkrympt och goblinaktig. Det var skitdåligt, men fortsatte man åt det hållet blev man storväxt och monstruös, och då blev man fett farlig. Slutstadiet var som stor, diabolisk drake, men då var man helt omänsklig och vansinnig.
Hade man läderkläder på sig, gick i skogar och slogs med trävapen så vandrade man den GRÖNA VÄGEN. Då fick man långt, vildvuxet kastanjebrunt hår och blev vig och muskulös. Fortsatte man åt det hållet började man få djurkroppsdelar såsom vildsvinsbetar, klor, hovar och päls, och till slut var man ett helt okontrollerbart vilddjur.
Hade man silver/mässing/silke/jade/safirer på sig eller infattat i ens vapen, eller vistades i ödemarkerna, då vandrade man den BLÅA VÄGEN och blev albino eller fick svart hår, blek hy och alldeles blankvita ögon. Man fick ökad intelligens och psyke, men blev öm och vek. Fortsatte man åt det hållet blev man demonisk och fick horn och svans, och till slut blev man en osalig ande som levde helt i drömvärlden.
Slogs man mycket, förstörde saker och levde rövare vandrade man den RÖDA VÄGEN. (chaos) Då blev håret kopparrött och hela huden täcktes av fräknar och ärr. Man blev aggresiv och otålig, och till slut fick man långa klor och kluven tunga och blev en ganska osympatisk figur. Ens kropp blev kantig och knotig och till slut var man en liten elak alf med vassa huggtänder, men då var man lyckligtvis inte så svår att spöa ner.
Slutligen fanns det den GRÅA VÄGEN (ordning) som man vandrade om man mediterade, byggde saker, reparerade vapen osv. Först fick man skägg och blev skallig, sedan blev ögonen stålgrå och man blev kort och robust. Efter en tid blev man dock märkbart större och slutade som en väldig stengolem, en varelse som aldrig överreagerade, och som var olidligt svår att besegra i strid.
Givetvis var det svårt att planera hur man skulle bli, och oftast blev man lite av mellanting mellan alla ytterligheter. Såg man en rödhårig goblin med lejonman och huggtänder kunde man direkt gissa sig till vad det var för en lirare, och förmodligen gå någon annanstans. (ofta gjorde man det i snabbt tempo, dessutom)
Hoppas det kan ge lite inspiration
Skulle man vara djur och bli hur djäkla stora som helst? Eller är man gudar uppe i himlen och påverkar livet för vanliga människor?
Eller var tanken att man skulle vara snubbar som påverkades av ens handlingar? Jag tycker dualismen mellan gott och ont är ganska tråkig, och Lemieux (eller vad fan han heter som är hjärnan bakom spelet) begränsade sig nog till det bara för att den hjärndöda amerikanska publiken skulle kunna förstå spelet.
I ett rollspel skulle man kanske ha en mer mångfacetterad världsbild. Jag klurade på ett rollspel som skulle heta GRÄNSVÄRLD som utspelade sig i en flummig gränsvärld (duh) mellan Paradiset, Helvetet, Gaia, Limbo, Chaos och Ordning.
Man började som klena människoliknande varelser, men ens utseende förändrades beroende på ens ageranden, och vad man gjorde.
Gjorde man snälla saker vandrade man den VITA VÄGEN och då fick man alltmer gyllenblonda lockar, blev rundare och större och fick rosiga kinder. Man blev en glad tjockis, alltså. Ens tålighet sköt i höjden, men intelligensen försvann. Fortsatte man vara snäll blev man känslokall och slank, fick platinablont hår och vingar.
Gjorde man elaka saker vandrade man den SVARTA VÄGEN och blev liten, hopkrympt och goblinaktig. Det var skitdåligt, men fortsatte man åt det hållet blev man storväxt och monstruös, och då blev man fett farlig. Slutstadiet var som stor, diabolisk drake, men då var man helt omänsklig och vansinnig.
Hade man läderkläder på sig, gick i skogar och slogs med trävapen så vandrade man den GRÖNA VÄGEN. Då fick man långt, vildvuxet kastanjebrunt hår och blev vig och muskulös. Fortsatte man åt det hållet började man få djurkroppsdelar såsom vildsvinsbetar, klor, hovar och päls, och till slut var man ett helt okontrollerbart vilddjur.
Hade man silver/mässing/silke/jade/safirer på sig eller infattat i ens vapen, eller vistades i ödemarkerna, då vandrade man den BLÅA VÄGEN och blev albino eller fick svart hår, blek hy och alldeles blankvita ögon. Man fick ökad intelligens och psyke, men blev öm och vek. Fortsatte man åt det hållet blev man demonisk och fick horn och svans, och till slut blev man en osalig ande som levde helt i drömvärlden.
Slogs man mycket, förstörde saker och levde rövare vandrade man den RÖDA VÄGEN. (chaos) Då blev håret kopparrött och hela huden täcktes av fräknar och ärr. Man blev aggresiv och otålig, och till slut fick man långa klor och kluven tunga och blev en ganska osympatisk figur. Ens kropp blev kantig och knotig och till slut var man en liten elak alf med vassa huggtänder, men då var man lyckligtvis inte så svår att spöa ner.
Slutligen fanns det den GRÅA VÄGEN (ordning) som man vandrade om man mediterade, byggde saker, reparerade vapen osv. Först fick man skägg och blev skallig, sedan blev ögonen stålgrå och man blev kort och robust. Efter en tid blev man dock märkbart större och slutade som en väldig stengolem, en varelse som aldrig överreagerade, och som var olidligt svår att besegra i strid.
Givetvis var det svårt att planera hur man skulle bli, och oftast blev man lite av mellanting mellan alla ytterligheter. Såg man en rödhårig goblin med lejonman och huggtänder kunde man direkt gissa sig till vad det var för en lirare, och förmodligen gå någon annanstans. (ofta gjorde man det i snabbt tempo, dessutom)
Hoppas det kan ge lite inspiration
Nalle med AK4
Swordsman
Min kompis har en idé om det. Han skriver på ett eget rollspel med en spelvärld som han snickrar lite på. Bl.a. brukar han med sina kompisar spela deras gudar ibland. Dessa gudar är ganska romerska i det avseendet att det förekommer en del svartsjuka, otrohet, humhum, hemligheter och ja ni fattar.
Det kan bli rätt kul. Ajöss.
Nalle
Det kan bli rätt kul. Ajöss.
Nalle
Jan Arenö
Warrior
Kommer ihåg fel?
i Nephlim är man väl gud/halvgud/demon eller? Jag är inte säker på detta, är det något sådant du tänkt dig (mer som Hercules) eller mer som det klassiska gamla populus?
En intressant aspekt är ju att rollpersonerna får "mana" efter vilka som tror på dem. Det innebär att rollpersonerna inte kan hitta på vad som helst, utan måste hela tiden tänka på sitt anseende. Givetvis kan man få folk till att tro genom "hot" och genom att "kontraktera själar", måste ju finnas lite ondska också... /images/icons/smile.gif
Det kan även finnas någon slags siare eller profeter som har förmågan att se vad gudarna sysslar med, på så vis kommer allt bra/dåligt gudarna gör till kännedom för de troende
bara några idéer
i Nephlim är man väl gud/halvgud/demon eller? Jag är inte säker på detta, är det något sådant du tänkt dig (mer som Hercules) eller mer som det klassiska gamla populus?
En intressant aspekt är ju att rollpersonerna får "mana" efter vilka som tror på dem. Det innebär att rollpersonerna inte kan hitta på vad som helst, utan måste hela tiden tänka på sitt anseende. Givetvis kan man få folk till att tro genom "hot" och genom att "kontraktera själar", måste ju finnas lite ondska också... /images/icons/smile.gif
Det kan även finnas någon slags siare eller profeter som har förmågan att se vad gudarna sysslar med, på så vis kommer allt bra/dåligt gudarna gör till kännedom för de troende
bara några idéer
DiCif3r
Veteran
Re: Kommer ihåg fel?
När jag först läste ideén tyckte jag inte att den lät så lockande men när du beskriver den så blir den genast mycket mer intressant, det svåra blir juh att göra reglerna så att de blir bra och lätta..
//DiCif3r/images/icons/clown.gif
När jag först läste ideén tyckte jag inte att den lät så lockande men när du beskriver den så blir den genast mycket mer intressant, det svåra blir juh att göra reglerna så att de blir bra och lätta..
//DiCif3r/images/icons/clown.gif
Jag hade en gång en liten idé om att göra ett humorrollspel i vilket man spelade just Gudar. Det var ganska absurt, och jag skrev aldrig särskilt mycket på det. Det skulle i stort sett gå ut på att skaffa så många anhängare som möjligt, men det var antagligen ett ganska tunt koncept. Med lite otur kunde rollpersonen bli en Lägre Gud Av Oväsen, och blev då tvungen att ställa till med så mycket oväsen som möjligt, och dessutom se till att dina anhängare också gjorde det...
Låt mig säga så här: projektet skrotades.
Men att spela Gudar är ändå en intressant idé, som ej bör förkastas utan att ha övervägts både en och två gånger. Kan tänka mig att det skulle vara ganska kul att spela en av Gudarna i Asgård. Har man läst serierna, har man ju en eller två trevliga idéer om hur det kan vara där...
/Skuggvarg
Låt mig säga så här: projektet skrotades.
Men att spela Gudar är ändå en intressant idé, som ej bör förkastas utan att ha övervägts både en och två gånger. Kan tänka mig att det skulle vara ganska kul att spela en av Gudarna i Asgård. Har man läst serierna, har man ju en eller två trevliga idéer om hur det kan vara där...
/Skuggvarg