Jag tänkte på en grej, som visserligen verkar vara rätt vanlig i rollspelskonst men som jag ogillar - nämligen bildkompositionen Porträtt + Bakgrund.
Anledningen till att det retar mig en smula är att slutresultatet ofta blir som två bilder som klippts ihop utan att ha något med varandra att göra - alltså att figuren inte tar någon notis om omgivningen.
Min uppfattning: Bilden är tänkt att vara en hel bild - en illustration - inte ett porträtt. Porträtt är en hel annan grej och görs bara för att illustrera personen i sig - inte en miljö, stämning eller situation. Eller ja, gamla tavelporträtt illustrerar iof ofta en stämning för att inhysa extra kött på personligheten, som till exempel vad gäller gamla konungaporträtt och dylika där man ofta har med bakgrund och rekvisita som förstärker pondusen.
Vad gäller att det känns som om två bilder klipps ihop så är det för att jag är dålig. =) That's the truth. Hade jag kunnat det här bättre hade jag försökt göra bakgrunden lika mycket del av teckningen. Så jag förstår helt klart din åsikt här - för om den här bilden är det sant. Och jag tackar dig för påminnelsen att jobba på det.
om en haj dyker ut ur vraken bakom vår hjälte borde han väl reagera: vända sig om, visa en förvånad min, vad vet jag.
You speak true my friend.
Den plötsliga rörelsen, eller bara undervattenslogiken i sig, borde också innebära att hans hår och mössa (som jag är ett fan av - BTW) böljar.
Sant, ännu ett bevis på att jag inte planerade alls. En stor brist i många av mina skisser - jag bara kör. Bad bad... Bra att du påpekar och triggar mig att bättra på förarbetet i hjärnkontoret. Fast samtidigt är en skiss lika mycket test och lek som någonting annat, så att planera en skiss för mycket dödar själva skissandet - om man nu inte skissar på en bestämd idé.
Nu är kompositionen lite ut som en uteliggare som poserar framför en fondvägg på sea-world.
Hahaha! ... Kanske borde kalla den
Hobo At Sea World?
Vilket jag antar egentligen är helt ok - eftersom det var en uteliggare som poserade som du utgick ifrån, men ändå... =)
Hear him!
Tackar dig ödmjukast för seriös och utförlig kritik,
Olav. Det är till stor hjälp.
P.S. Nu låter mitt mottagande av kritiken nästan som ett försvarstal - vilket mottagande av seriös kritik aldrig bör göra - eftersom det då låter som om man inte kan ta kritik och slår ifrån sig. Det menar jag inte att göra, för jag vill ha kritik och jag tar den till mig och försöker lära av den. Kritik is the shit for learning! Varför jag svarar som jag gör beror dock på att du tar upp saker som för mig gäller tecknande i allmänhet - inte bara den här bilden - och att jag själv har vissa tankar om det.