Nekromanti En spelarkaraktärsgrupp som deltar i ett fältslag

[God45]

Så jag spelleder Only War rollspelet just nu. Det är Warhammer 40k spelet där spelarkaraktärerna är grunts i den Imperiella armen. Och jag vill ha ett stort fältslag eftersom de befinner sig i ett krig och jag vill få till den där riktigt fruktansvärda första världskriget känslan. Men hur gör jag det här på ett bra sätt?

Jag har kört krig tidigare. Jag har kört hela kampanjer som handlar om krig. Men då har spelarna varit ledare eller kunnat påverka slagets utgång eller på annat sätt varit viktiga. Men spelarna här är inte viktiga. De är bara en handfull grunts den här gången.

Hur ska jag göra det här så att det är 1. Kul. 2. Fruktansvärt och 3. Möjligt för mig att spelleda?

 

[Rymdhamster]

2+3: Fokusera på den lilla del av fältslaget som är rollpersonerna och deras närmaste omgivning. Fog of war! Vad som händer bortom RP:s lila bubbla av kaos kommer de bli varse först när dammet lägger sig.

2: Se till att ha gott om SLP:er i närområdet att döda av. Nån borde dö varje runda, och om inte en RP så får det bli en SLP. Helst ska RP inte ens få veta resultatet av vad de gör. De vet om attacken "lyckades" eller inte, och de vet hur mycket skada de slog, men de får aldrig veta om de faktiskt dödat några soldater.

3: Om du vill ha 1:a världskrig vill du antagligen ha skyttegravar och sånt. Dela upp anfall i två delar: Stormning, och "närstrid".

Dvs först stormar RP mot fiendens skyttegrav eller så stormar fienden mot RPs skyttegrav. Här finns inte enskiljda motståndare, utan RP skjuter helt enkelt "mot fienden". Lägg ihop all skada RP gör under de X antal rundor det tar anfallarna att nå fram till skyttegravarna (antalet rundor skulle kunna bestämas av något slags färdighetsslag för ledaren eller så. Kanske 1 runda/degree of success på ett comand-slag) och jämför detta mot en tabell du förberett. Ju mer skada dessto färre fiender lever vid sammandrabbningen. Lyckas de riktigt bra kanske de helt skjuter ner fienden i förväg. Om det är fienden som sitter i skyttegraven borde all skada halveras eller något sådant för att representera det bättre skyddet. Kom ihåg att fienden skjuter tillbaka och framför allt SLP:er på RPs sida dör i drivor.

Sen kommer "närstriden" (vilket fortfarande kan vara avståndsstrid) men då har fienden kommit så nära att man övergår till att köra en faktiskt fajt av det istället, med RP och de fiender som överlevt. Fokusera här verkligen på RP, skit i SLPer. De slåss för sig några meter bort och det är för rörigt för att fokusera på något annat än sig själv.

1: Spelarna bör kunna göra saker utan att bli förvandlade till schweiserost. De kanske inte kan ta några onödigt stora risker, men om de är 75% chans att de dör när stormar skulle i alla fall inte jag tycka det vore särskilt kul. I så fall är det bättre att plocka bort det elementet ur spelandet och bara låta fienden storma RP istället.

 

[God45]

2+3: Fokusera på den lilla del av fältslaget som är rollpersonerna och deras närmaste omgivning. Fog of war! Vad som händer bortom RP:s lila bubbla av kaos kommer de bli varse först när dammet lägger sig.

2: Se till att ha gott om SLP:er i närområdet att döda av. Nån borde dö varje runda, och om inte en RP så får det bli en SLP. Helst ska RP inte ens få veta resultatet av vad de gör. De vet om attacken "lyckades" eller inte, och de vet hur mycket skada de slog, men de får aldrig veta om de faktiskt dödat några soldater.

3: Om du vill ha 1:a världskrig vill du antagligen ha skyttegravar och sånt. Dela upp anfall i två delar: Stormning, och "närstrid".

Dvs först stormar RP mot fiendens skyttegrav eller så stormar fienden mot RPs skyttegrav. Här finns inte enskiljda motståndare, utan RP skjuter helt enkelt "mot fienden". Lägg ihop all skada RP gör under de X antal rundor det tar anfallarna att nå fram till skyttegravarna (antalet rundor skulle kunna bestämas av något slags färdighetsslag för ledaren eller så. Kanske 1 runda/degree of success på ett comand-slag) och jämför detta mot en tabell du förberett. Ju mer skada dessto färre fiender lever vid sammandrabbningen. Lyckas de riktigt bra kanske de helt skjuter ner fienden i förväg. Om det är fienden som sitter i skyttegraven borde all skada halveras eller något sådant för att representera det bättre skyddet. Kom ihåg att fienden skjuter tillbaka och framför allt SLP:er på RPs sida dör i drivor.

Sen kommer "närstriden" (vilket fortfarande kan vara avståndsstrid) men då har fienden kommit så nära att man övergår till att köra en faktiskt fajt av det istället, med RP och de fiender som överlevt. Fokusera här verkligen på RP, skit i SLPer. De slåss för sig några meter bort och det är för rörigt för att fokusera på något annat än sig själv.

1: Spelarna bör kunna göra saker utan att bli förvandlade till schweiserost. De kanske inte kan ta några onödigt stora risker, men om de är 75% chans att de dör när stormar skulle i alla fall inte jag tycka det vore särskilt kul. I så fall är det bättre att plocka bort det elementet ur spelandet och bara låta fienden storma RP istället.

Allt det här låter som bra tips! Jag kan ju ge dem en lång lista på namn på alla deras kamrater i närheten och sedan mörda av dem ett namn i taget...

 

[Rymdhamster]

Ett tips är att köra igenom "bootcamp" innan, med RP och en bunt av SLPerna så att de får en chans att bygga upp en personlig relation till ett par av dem i alla fall =)

 

[God45]

Ett tips är att köra igenom "bootcamp" innan, med RP och en bunt av SLPerna så att de får en chans att bygga upp en personlig relation till ett par av dem i alla fall =)

That.... That is evil! I love it

 

[Jocke]

Låt allting vara förbannat dyrköpt och låt det vara lika stor risk att viktiga spelledarpersoner som grunts bara dör i striderna, på ett helt onostalgiskt och nihilistiskt sett. En plan fungerar bara tills krigets kaos slagit klorna i den och så vidare.
Tänk Attack On Titan (alltså inte hur de blir anfallna och uppätna av jättar, utan mer hur de alltid börjar med att ha en bra plan och sen dör alla och kaos utbryter).

 

[DeBracy]

… mörda av dem ett namn i taget...

En i taget? Nänä, jag kräver en tabell! "Minfält: 1t6 döda, 1t12 skadade", "Krypskytt: 1t3 döda, 70 % chans att de skjuter chefen först"

 

[Rymdhamster]

Tänk också på att du kan stoppa in små äventyr som går ut på att skaffa resurser. Typ att pluton 34C som har posten bredvid har just fått en leverans av handgranater, medan ni inte fick någonting. Varför inte göra en diskret raid och sno en låda eller två?

Eller amunition, mat, förbandslådor...

Kanske göra ett litet sidouppdrag för något småkorupt befäl (dra iväg till de där ruinerna och leta upp lite dokument fortfarande borde ligga i ett kassaskåp) för att få eldunderstöd eller liknande.

Soldater börjar hittas mördade här och var i skyttegraven. Det verkar inte vara fråga om ett anfall utan en infiltratör, eller kanske rent av någon som blivit galen av kriget.

(Jag har ofta grunnat på en skyttegravskampanj på Mars i Mutant Chronicles)

 

[Ki-ai]

Kul är om små saker blir sjukt viktiga. Typ truppens maskot, en katt som för en omöjlig kamp mot råttorna eller liknande.

Idiotiska uppdrag är också intressanta, kanske går det att glida undan dem? Fejka att de är utförda.

(Jag vill spela en skyttegravskampanj på Mars)

 

[Ram]

Bygg upp en stabilitet. Låt det finnas en hjälte, en Kapten eller Sergeant som är fundamentet. Folk dör och saker är fruktansvärda men denne monolit håller samman hela verkligheten. RPs sida vinner nästan hela tiden om än med förluster och under kval men de har segrar, de vinner mark. Sedan faller vår monolit och allt går åt helvete.

I övrigt, försök variera uppdragen. Ta en kulle är annlrlunda än att undersöka en skog, vaktpass eller jaktpass runt spejare och spioner, låt dem agera budbärare etc.

 

[Ki-ai]

Fundamentet kanske skyddar gruppen från dumma order?

Variation är nog grunden här. Hur lång ska din kampanj vara?

 

[Mithridates]

Ett tips för att få känslan av första världskriget är att lyssna på Dan Carlins historiepodcast om första världskriget "Blueprint för Armageddon".... Det är några timmar väl spenderade överhuvudtaget.

http://www.dancarlin.com/home-hh-54/

Glöm inte tiden mellan stridigheterna. Det är inte konstant mördande. Det är mördande tråkigt också. Soldaterna hittar på allt möjligt för att hantera stressen och tristessen. Exempelvis slå vad om vem av dom nya rekryterna kommer dö först. Galghumorn. Någon har hittat en döskalle tillhörande en gammal kamrat och uppför dockteater med den.

Eller att en av RP's kamrater ligger i ingenmansland skadad och skriker av smärta och de som befinner sig i skyttegraven står inte ut och försöker om och om igen hämta den sårade men det leder bara till fler döda. Tillslut hittar man den skadade död och med sin knytnäve intryckt i munnen för att stoppa sina skrik och då få stopp på räddningsförsöken.

Överhuvudtaget tror jag på att dra ner det till en väldigt personlig nivå. Soldaterna bryr sig inte om ni slåss för demokrati eller Imperiets ära. Man har sina vänner i skyttegraven och vill bara överleva.

Föraktet mot högre officerare som om och om igen sitter långt bakom fronten och kommer på nya offensiver och planer som inte verkar uppnå mer än att få mer av ens vänner att dö för att vinna 100 meter mark som man förlorar snart igen ändå.

En brasklapp är att jag inte är särskilt bekant med Warhammer 40K universat. Hoppas det är till någon hjälp.

 

[God45]

Ett tips för att få känslan av första världskriget är att lyssna på Dan Carlins historiepodcast om första världskriget "Blueprint för Armageddon".... Det är några timmar väl spenderade överhuvudtaget.

http://www.dancarlin.com/home-hh-54/

Glöm inte tiden mellan stridigheterna. Det är inte konstant mördande. Det är mördande tråkigt också. Soldaterna hittar på allt möjligt för att hantera stressen och tristessen. Exempelvis slå vad om vem av dom nya rekryterna kommer dö först. Galghumorn. Någon har hittat en döskalle tillhörande en gammal kamrat och uppför dockteater med den.

Eller att en av RP's kamrater ligger i ingenmansland skadad och skriker av smärta och de som befinner sig i skyttegraven står inte ut och försöker om och om igen hämta den sårade men det leder bara till fler döda. Tillslut hittar man den skadade död och med sin knytnäve intryckt i munnen för att stoppa sina skrik och då få stopp på räddningsförsöken.

Överhuvudtaget tror jag på att dra ner det till en väldigt personlig nivå. Soldaterna bryr sig inte om ni slåss för demokrati eller Imperiets ära. Man har sina vänner i skyttegraven och vill bara överleva.

Föraktet mot högre officerare som om och om igen sitter långt bakom fronten och kommer på nya offensiver och planer som inte verkar uppnå mer än att få mer av ens vänner att dö för att vinna 100 meter mark som man förlorar snart igen ändå.

En brasklapp är att jag inte är särskilt bekant med Warhammer 40K universat. Hoppas det är till någon hjälp.

Den här posten är precis vad jag behövde. Tack

 

[Rymdhamster]

(Jag vill spela en skyttegravskampanj på Mars)

*Viskar subliminalt* flytta till Ludvika... flytta till Ludvika....*/*

 

[Ki-ai]

För dålig BJJ-scen tyvärr...