Datorer och dataspel
Hm, jag var inte nörd på tiden det begav sig. Inte för att jag inte var intresserad, men jag var inte intresserad nog. Så istället var det kärleken (min första upp över över öronen förälskelse) och dataspelen som lurade in mig på vägen mot fördärv.
Ja, det började ju med att min far jobbade på ett dataföretag, så till och från kom datautskrifter med Snobben (i små asterisker mfl tecken) hem, almanackor på blårandigt papper med matarkanter. Det fortsatte också med att jag kom till hans jobb (hette Datema på den tiden... blev CRS om jag minns rätt långt efter far bytt jobb) och fick chansen att spela dataspel (rollspel där du fick skriva vad "hjälten" skulle göra, minns inte vad spelet hette, men spännande var det) Mina bröder spelade ett annat spel "månlandning" där du talade om hur mycket bränsle som skulle användas av X antal liter... de kraschade mest om jag förstår dem rätt.
Tiden gick och ja, det dök upp spelkonsoller av enklare slag, samtidigt med Atari mfl. Det köptes hem ett till oss och vi spelade det frekvent. Philips X2000 kom efter det, men innan dess hade vi någon vit konsoll som man... äsch, jag minns inte riktigt. Strax efter Philipsen skaffade bror en ZX Spectrum 48 K och vi satt i hans rum och programerade in lånade program. Spectrumen laddade in spelen från band (vanliga kassettband) så det krävdes en bra bandspelare och tog evigheter. Det här var runt 1984 och jag hade fått smak på det lilla monstret. Jag köpte en själv och den finns kvar i mitt skåp härhemma. Jag köpte också en rad spel till det lilla monstret... men så mycket mer klarade jag inte av. Året innan (hösten 1983) hade jag förälskat mig i en pojke som om sanningen ska fram bör betitlas halvnörd. Han höll på med skolans "datorer", gissar på att det var de berömda ABC-datorerna eller vad de hette.
Observera att detta var innan PC var ett känt påfund. Vi flyttade i alla fall till Smara 1984 och därefter fick jag via pappas nya jobb en chans att kika på och leka med Mac... jag blev såld, man kunde ju rita med den och ja, rita är ju mitt mellannamn. Programmet var enklare än paint så det var inga under man tillverkade och jag har kvar några alstren utskrivna....
Å, vad jag önskade att pappa kunde köpa en Mac, själv hade jag ju inte råd.
Men säg den kärlek som består. När det gällde spel så fick jag samman med mamma och pappa ett Nintendo. Ja, spelen var ju grejt och när andan faller på så sätter jag mig fortfarande ner och spelar. Min ungdomskärlek försvann och intresset för datorer svalnade, utom möjligheten att faktiskt arbeta med dem....
Så hände det. Jag började plugga igen och dessutom hittade jag en man. Han hade med sig en 386:a när han flyttade ut (1993), en gammal maskin... Med minne mindre än en trött gammal alkis. Men den funkade, så när som på att diskettstationen inte fungerade och vi hade ingen skrivare. Jag översatte Rolemaster på den när jag inte hade jobb eller pluggade. Vi gick datakurs tillsammans... mer och mer jobbade jag upp datorvana. Vi skaffade en större maskin... som blev en större starkare maskin... vi jagade minnen, vi köpte skrivare. Vi plockade ihop nya delar och helt plötsligt så fick jag ett arv. Vi skaffade två maskiner, inte toppkvalite då, men väl i klass....
Tiden gick, tills förra året då vi skaffade ännu nyare maskiner....
Men om sanningen ska fram så finns det fortfarande en nördstämpel kvar kring datorer...
- spelnörden
- chatnörden
- datanörden
de är inte utsuddade vad ni än vill påstå....
