Ymir
Liten kantbaron
Jag är i processen att finslipa och bygga ut min gamla text om Sungs lära, till Västlandenmodulen. Sedan upptäckte jag något jag glömt bort: enligt officiellt material är Sungs lära över 9000 år gammal. Den var dessutom statsreligion i fornimperiet Akpilos.
Jag har nu bott i Kina en tid, och kommit att se hur -groteskt- komplex buddhismen är; utöver alla stora skolbildningar finns det massor av mindre, fullständiga horder av bisarra bodhisattvor och himmelska buddhor och konstiga tibetanska gudar med mer eller mindre lösa kopplingar till religionens kosmologi, hundratals om inte tusentals relevanta heliga skrifter + hela bibliotek fulla av ytterligare material, fler konceptord än någon levande människa rimligen kan känna till, etc, etc, etc.
Och buddhismen är 'bara' 2500 år eller så.
Därför frågar jag er nu om ni har några idéer på hur man skulle kunna hantera de enorma tidsperspektiven i Sungs lära. Den enkla lösningen är givetvis att det är en groteskt statisk filosofi/religion, men det är ju också den tråkiga och fattiga lösningen, så jag tilltalas inte så mycket av den. Kan ni tänka er några spännande och dramatiska omvälvningar som Sungs lära skulle kunna ha genomgått under sin långa historia? Några långsamma, gradvisa utvecklingsprocesser?
Och kan jag skriva en religion så att det känns som att man bara skrapar på ytan av en sjukt komplex lära, eller måste jag som modulförfattare ge någon slags heltäckande bild, även om det egentligen borde vara omöjligt? Kan jag namedroppa koncept, tänkare och skolbildningar utan att närmare förklara dem, bara för att ge en känsla av att det här är en sjukt komplex lära?
Hur skulle ni göra?
Jag bifogar några lösryckta stycken av min text bara för att illustrera hur jag hittils gjort:
Jag har nu bott i Kina en tid, och kommit att se hur -groteskt- komplex buddhismen är; utöver alla stora skolbildningar finns det massor av mindre, fullständiga horder av bisarra bodhisattvor och himmelska buddhor och konstiga tibetanska gudar med mer eller mindre lösa kopplingar till religionens kosmologi, hundratals om inte tusentals relevanta heliga skrifter + hela bibliotek fulla av ytterligare material, fler konceptord än någon levande människa rimligen kan känna till, etc, etc, etc.
Och buddhismen är 'bara' 2500 år eller så.
Därför frågar jag er nu om ni har några idéer på hur man skulle kunna hantera de enorma tidsperspektiven i Sungs lära. Den enkla lösningen är givetvis att det är en groteskt statisk filosofi/religion, men det är ju också den tråkiga och fattiga lösningen, så jag tilltalas inte så mycket av den. Kan ni tänka er några spännande och dramatiska omvälvningar som Sungs lära skulle kunna ha genomgått under sin långa historia? Några långsamma, gradvisa utvecklingsprocesser?
Och kan jag skriva en religion så att det känns som att man bara skrapar på ytan av en sjukt komplex lära, eller måste jag som modulförfattare ge någon slags heltäckande bild, även om det egentligen borde vara omöjligt? Kan jag namedroppa koncept, tänkare och skolbildningar utan att närmare förklara dem, bara för att ge en känsla av att det här är en sjukt komplex lära?
Hur skulle ni göra?
Jag bifogar några lösryckta stycken av min text bara för att illustrera hur jag hittils gjort:
Filosofins centrala funderingar varken utesluter eller bekräftar därför gudar, vilket starkt har bidragit till dess spridning - Eumos folk har kunnat följa Sungs lära utan att tvunget ge upp sina gamla schamanistiska föreställningar, och tillochmed mûhadiner kan intressera sig för filosofin utan att bli anklagade för blasfemi. Sungs läras inflytande har varit starkt på västerländskt tänkande genom årtusendena, men det är först på senare tid som någon alls utöver Sungmunkarna själva faktiskt ansett sig tillhöra religionen "Sungs lära", och detta är fortfarande mycket ovanligt - nästan varenda människa i Eumo offrar till andeväsena oavsett, för ingen vågar stöta sig med världens krafter. Sungmunkarna själva tenderar att se gudar som ofrivilligt destruktiva krafter i världen, som genom sin intriganta natur utgör en fundamental källa till komplexitet, och därför lidande.
Det är därför nödvändigt att eftersträva enkelhet i alla ting, något man bäst gör genom att vara en ärlig, upplyst, enkel och alltigenom bra människa. Exakt hur man bör vara är Sungs läras centrala frågeställning, och denna frågas hur och varför är något de vise i Sung bokstavligen ägnat millennier åt att begrunda. Det finns inget enkelt svar, åtminstone inget de än så länge kommit fram till, men alla är överens om att det är essentiellt att alltid kunna motivera alla sina handlingar. Detta innebär inte att allt man gör måste vara överlagt, tvärtom, planering är något som tillför komplexitet till världen, men även de mest spontana handlingar måste göras med hjärtat, med rent samvete och ärligt uppsåt. Förutbestämda hierarkier är något dåligt, ett otyg i samhället, orättfärdigt och överflödigt - Sungs lära menar att vishet och personliga framsteg är långt viktigare för en individs värde än arvet i hans blod. (Huruvida denna lära bidragit till den relativa anarkin i Eumo låter vi vara osagt).
Sungs läras symbolik är i viss mån helt unik, men innehåller också element nedärvda från tidigare västerländska civilisationer. Det finns särskilda tempel för meditation, avkoppling och konversation utspridda här och var längst Eumos handelsleder, ofta på platser där edronitiska eldstempel tidigare tronat. Det är inga imponerande strukturer, hopslabbade av lera, lertegel och träbitar, men de har nästan undantagslöst en spetsig pyramidform som anses särskilt behaglig i sin enkelhet, och svalkande bassänger i sina skuggiga innanmäten. En vägg nära ingången uppbär alltid en målning av ett monstruöst väsen, ofta en av Sovarna, som i sina käftar och klor håller en avbildning av världen i koncentriska cirklar. Denna avbildning representerar Sungmunkarnas världsbild, med Avgrunden i mitten och gudarnas himmelska sfärer i utkanten nära stjärnornas fästen, och syftar till att illustrera för lekmän hur världen i grunden är enkel, men görs komplex av de motstridiga krafter som verkar inom och utanför dess cirklar.
Denna mycket gamla skrift tycks ha författats i Ogo i ett tidigt stadium av Sungs lära, men anses fortfarande innehålla mäktiga visdomar. Det är ett av få verk som berör tillvarons mer mystiska delar, döden och återfödelsen, och dessas roll i Sungs läras kosmologi. Dödsboken är viktig i Himmelsmunkarnas doktrin, då den beskriver väsen som Världsväktarna och Dödsväktarna, ett slags paradoxalt nödvändigt ont som är förkroppsliganden av komplexa, destruktiva fenomen som vrede och makt, samtidigt som de verkar för att upprätthålla enkelheten i världen. Andra Sungmunkar tenderar att intressera sig mer för Dödsbokens kryptiska passager angående själens natur, och tolkningsproblem här är centrala i lärans hetsiga interna debatt om individers medvetande återföds, eller bara deras konceptuella princip.