Då ska vi se vad som låter sig sägas utan att gå in på spoilers...
Vad gör de båda versionerna bäst respektive sämst?
Generellt kan man börja med att konstatera att ser vi till del 1-3, dvs de gamla äventyren som nyutgivits i reviderad form, är det inga särskilt dramatiska skillnader egentligen - betydligt mindre än många nog väntade sig. De nya versionerna har mer detaljer (mycket mer detaljer, i en del fall) och är mer polerade men är inte omarbetade på djupet. (Del 4,
The horned rat, är som bekant helt ny, och del 5,
Empire in ruins, ska enligt uppgift vara rejält omskriven jämför med den ursprungliga finalen
Empire in flames.)
Det innebär tyvärr också att de allra flesta av de många buggar och svagheter de första tre äventyren i kampanjen dras med - och som ältats och diskuterats sedan den var ny - inte har adresserats i någon nämnvärd omfattning i den nya versionen. (Och detta säger jag som en som älskar TEW och spelleder den själv nu för andra gången. Den är en oslipad diamant som behöver SL-arbete för att bli riktigt bra.) Detta i kombination med att den splitternya
The horned rat visade sig vara ett oväntat habilt och solitt äventyr - jag var mer pessimistiskt just då Graeme Davis' andra nya material till WFRP, inklusive omarbetningarna av del 1-3, ärligt talat framstått som lite trött - vilket får mig att misstänka att det är de två helt eller delvis nya delarna som det mesta krutet lagts på. Det gör mig försiktigt optimistisk inför
Empire in ruins.
Originalversionen var - implicit åtminstone - villig att trasha sin egen setting på ett mer oförskräckt sätt, då den ju inte på samma sätt som den nya dignade under årtionden av ackumulerad kanon och nyckfulla direktiv från GW. Den nya versionen har snarare, om något, ambitionen att harmonisera de ganska olika och bitvis inkompatibla versionerna av Warhammer-världen anno 1987 och anno 2021. Vilket man föredrar är en smaksak. Jag är inte förtjust i harmoniseringen (eftersom jag tycker settingen utvecklats mestadels i bedrövligt tråkiga riktningar från 90-talet och framåt, fr a den krypande 40K-iseringen) men jag kan ju se poängen med den.
Originalets största svagheter enligt min och många andras åsikt är att 1) många längre intrigtrådar fick aldrig någon ordentlig upplösning utan tappades bort på vägen och 2) intrigkrokarna är oftast bedrövligt svaga. 1) gör nyutgåvan vissa ansatser att fixa, även om man verkat skjuta upp det allra mesta i den vägen till den nya finalen, medan 2) är i stort sett oförändrat. Se om strukturen nedan.
Vilka förändringar (om några) har man gjort i strukturen?
Texten i de första två äventyren har strukturerats om - lite i
Enemy in Shadows, mer drastiskt i
Death on the Reik - till att beskriva äventyrens delar i linjär kronologisk ordning. Det får äventyren att framstå som mer rälsade även om det inte direkt är någon konstruktionsskillnad. Jag tycker det var ett olyckligt val, i synnerhet i DotR, men det är åtminstone konsekvent och logiskt vilket är mer än vad man kan säga om hur originalutgåvan av DotR var strukturerad.
Power Behind the Throne överger - efter sin nytillagda prolog - det linjära formatet. Även här är texten omorganiserad jämfört med det notoriskt röriga originalet, men jag tycker inte egentligen den nya versionen är så värst mycket mer lättöverskådlig. Den har dock ett par tacknämliga nya hjälpmedel för att hålla reda på de många SLP-na, deras relationer och hur man kan få kontakt med dem.
Om du menar strukturen på själva äventyren och kampanjen i stort kan man säga att originalversionen - säkert mycket pga sin spretiga tillkomst - är en serie ganska löst sammanfogade äventyr utan, egentligen, så värst mycket av en röd tråd mellan sig.
Power Behind the Throne är t ex egentligen ett helt fristående äventyr och börjar på ett helt annat ställe än där
Death on the Reik slutar. (Hogsheads nyutgåva av PBtT på 90-talet la till en prolog för att länka ihop äventyren; delar av den har inarbetats i den nya versionen.)
Den nya versionen, som skriven, gör en tydlig ansats att knyta ihop dem till en enda linjär sekvens. Varje äventyr slutar med en tydlig länk till nästa del. Tyvärr är, som sagt, intrigkrokarna i första tre äventyren lika svaga som tidigare.
Var finns bäst stöd till SL?
Bäst stöd till SL finns inte i någondera versionen av äventyren utan i bloggaren Gideons inofficiella guide till kampanjen:
The Enemy Within - a Companion. Den är en helt essentiell resurs. Den är skriven till 1E-versionen, men eftersom de flesta buggarna som sagt inte fixats i den nya versionen är det mesta av den fortfarande aktuellt rörande del 1-3 åtminstone.
Den nya versionen har mer resonerande text riktad till SL och mer detaljer om det mesta, men jag vet inte om jag tycker allt det är så hjälpsamt. Grognard-boxarna som föreslår varianter på olika delar av äventyren är någon gång roliga och inspirerande, men oftast känns de som en alltmer irriterande gimmick. Som Swedish Chef påpekar handlar de mest om att blockera spelare med tidigare erfarenhet av äventyren från att metaspela (är det verkligen ett problem om man har spelare som är äldre än 12?) och har öht en irriterande passivt-aggressiv SL-mot-spelarna-ton.
Edit: ytterligare bra stöd till SL kan man hitta i Facebookgrupperna
WFRP Game Masters och
WFRP The Enemy WIthin GM Support.
Bäst presentation, layout, bilder, språk m.m.?
Smaksak egentligen. Nya versionen är ju uppenbarligen mycket mer polerad och glossy. Bilderna är till stor del i färg och till största delen av hög kvalitet. Å andra sidan är det få eller inga av de nya illustrationerna som är lika stämningsfulla som Ian Millers originalbild på slottet Wittgenstein eller Will Rees' bisarra Dürer/Breughel-liknande illustrationer till
Shadows over Bögenhafen. Originalets produktion har också med dagens ögon sett en viss primitiv charm som nyutgåvan oundvikligen saknar.