Forskningens paradox [ot?]
Appropå diskussionen som rått i i tråden tidigare. Mina erfarenheter kring forskningens problem är dessa tre:
1. Forskningen kritiserar fenomen som de hjälper till att förstärka. Till exempel: för att kunna kritisera den syn som medierna ger av, låt oss säga handikappade, måste forskaren hitta ett material (empiri) där handikappade omskrivs eller visas på ett eller annat sätt. Materialet hittas genom att leta just efter begrepp som handikappad och rullstolsbunden. Forskaren har alltså redan här accepterat exakt samma "felaktiga" syn genom att upprepa de rådade benämningarna.
2. Forskningen skapar egna konflikter och indelningar. För att kunna belysa ett samhällsproblem, utan att använda sig av rådande definitioner, måste forskaren skapa egna. Dessa definitioner som forskaren skapar kan sedan användas för att jämföra och mäta de andra som står utanför definitionen.
Alltså, om en forskare letar efter typiskt svenskt beteende, så har han (eller hon) samtidigt skapat en skarp gräns mellan svenskar och andra personer.
3. Forskningens ständiga problem är definitionerna. Hur man än vänder och vrider på dem, kommer de aldrig stämma överens med vad andra tycker, just för att man har så enormt skilda utgångspunkter. En litteraturvetare har till exempel enorma kunskaper kring de gothiska traditionerna genom littertur- och filmhistorien. Men bara för att han/hon kan göra dessa sammankopplingar betyder det inte att de är mer rätt eller ens mer insitsfulla än de tolkningar som en fjortonåring skulle göra.
Man skulle till och med kunna hävda att de är mindre nytänkande eftersom forskarens resultat i mångt och mycket baseras på (i det här fallet ) litteraturvetenskapliga traditioner. Om jag inte är helt fel ute, tror jag detta var det som Krille syftade på.
Alltså, det jag kan tänka mig ställer till problem med avhandlingen (utan att ha läst den) är en del av punkt två och tre. I sin iver att utvidga och fördjupa begreppet gothic, skapar författaren samtidigt en klyfta mellan sig och de "goffare" som idag är de som på något sett är resultatet av 250 års kultur.
//erik. har ätit en massa maränger