Nekromanti Enkät: Varför är det få tjejer i hobbyn?

[MrG]

Re: Killar svarar här [ANT]

1. Största hindret för tjejer att börja spela känns som åtkomlighetet. Rollspel finns inte överallt och de man hittar först är inte skrivna för en kvinnlig målgrupp i första hand, utan heldre för den redan etablerade målgruppen (rollspelare, dvs i huvudsak män/pojkar).
Arvid pekade nyss i en tråd ut nördigheten och pluggmängden för att börja som ny rollspelare, som en mer manlig faktor (i alla fall enligt min tolkning).
Mentorskap som ofta är en väg in i rollspelet hämnas också att många rollspelare idag är killar och helst tar med andra killar (det finns även de som anser att tjejer inte kan spela rollspel över huvudtaget).
De flesta rollspel är inte skrivna i kvinnliga genrer, utan actionbetonat.
Har också träffat på en del tjejer som inte vågat spela pga prestationsångest, medan jag aldrig hört det argumentet från en kille.

2. Enkla nybörjarrollspel i mindre actiontunga genrer. Dra med mer kvinnor när du spelar (alla grupper jämt kvoterade, själv spelar jag i en grupp med bara killar, en med en tjej av fem spelare och en med två av fem spelare av det fagrare könet). Och så uppmuntra tjejer att våga spelleda!

 

[Zire]

Re: Killar svarar här [ANT]

1.
Jag tror att det största hindret är att det för närvarande är fler killar än tjejer som spelar rollspel. En grupp med fler killar drar in mer killar än tjejer till gruppen, alltså upprätthålls den sneda fördelningen.

2.
Att man (aktivt) gör saker för att rätta upp fördelning. Det är lite konstigt att de ekonomiska makterna inte har gjort det redan, men det kan ju bero på att det är en så liten hobby med ett förhållandevis ganska långsamt utbytande av utövare.

 

[Dewil]

Re: Killar svarar här [ANT]

1. Vad ser du som största hindren för tjejer (till skillnad från killar) som vill börja spela? Indikera gärna deras allvarlighetsgrad.
2. Vad kan man göra för att undanröja dessa hinder?

Det här är frågeställningar som jag hoppas att genusforskningen tar sig an. Min observation är att tjejer nästan inte spelar sällskapsspel alls, åtminstone inte efter typ åtta års ålder. Det har alltså inte med rollspel eller hur rollspel framställs att göra utan är något som går djupare.

(En liknande frågeställning är varför det inte är accepterat att spela spel, även för en kille, efter tolv års ålder. Om det inte rör sig om alla tråkiga vuxenfesters moder, Trivial Pursuit, förstås.)

Dewil

 

[Troberg]

Re: Killar svarar här [ANT]

Om det inte rör sig om alla tråkiga vuxenfesters moder, Trivial Pursuit, förstås.)

Dissa inte TP! Jag gav min syrra stordäng i det tre gånger på raken i julas, inget spel som tillåter sånt kan vara helt fel.

Edit: Jag har dessutom ett feltryckt frågekort hemma, med fel baksida i förhållande till framsidan. En av frågorna där är: "Vilken är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige?". Om man ska lita på kortet är det rätta svaret "Syfilis".

 

[The_Gorger]

Re: Killar svarar här [ANT]

1.

Jag är autodidakt som rollspelare, via en bokklubb för fantasyböcker. Vad jag vet är killar och tjejer lika intresserade av böcker och bokklubbar. Således borde det vara lika lätt.
Den skillnaden jag ser är att killar gillar gruppaktiviter, medan tjejer i mindre utstäckning arrangerar sådan på eget bevåg. Jag och mina vänner umgicks ofta i grupp, syrran och hennes vänner två och två, ytterst sällan fler.

2.
Kanske skriva rollspel som inriktar sig på sl+1-2spelare? Presentera det som en paraktivitet?

 

[Grog]

Re: Killar svarar här [ANT]

1.

Bland barn och tonåringar tror jag att anledningen till att så få tjejer spelar rollspel till stor del grundar sig i att man är osäker i den åldern och att man känner sig mest tillfreds med jämlika grabbar/tjejer. Precis som man föredrar att lira fotboll med grabbarna föredrar man att sitta vid ett tjejfritt spelbord. Det är först när man kommer upp i gymnasieålder eller ännu senare som könen kan mötas på ett okonstlat sätt. Mognad och självkänsla alltså. Det borde dock inte hindra rena tjejgrupper från att bildas i tidig ålder.

Ett annat fenomen som redan nämnts är att tjejer verkar inte vara lika intresserade av att sitta runt ett bord och spela ett spel, vare sig det är yatzy, monopol eller rollspel. Vad det beror på vågar jag mig knappt gissa mig till; kanske har det med tävlingsinrikting (kopplad till manlig aggressivitet?) att göra, eller att andra aktiviteter konkurrerar ut spelsöndagarna. Tänk på hur få tjejer som fortsätter med att spela fotboll och andra gruppidrotter när de kommer in i tonåren. Bortfallet är enormt, och jag tror att samma orsaker i damidrottens fall är gällande för rollspel.

Sexism, ja, i de fall de förekommer. Jag har alltid försökt tona ned sexistiska element, men märkligt nog är den som mest högljutt protesterat mot avsaknaden av detta en homosexuell kille.

2.

Jag vet faktiskt inte vad man kan göra åt detta. I åldersgruppen 20+ tycker jag inte det är ett så stort problem och för de yngre tror jag frågan är för komplex för en amatör som jag själv att komma med en bra lösning.

 

[EchonCique]

Jag citerar Rosen

Här kommer lite vetenskap till dig Troberg.

Rosens inlägg om skillnader i spelupplevelser.

 

[Illern]

Re: Killar svarar här [ANT]

Tja, när jag bjöd hem min nuvarande sambo sedan tvåsiffrigt antal år så lockade jag inte med te eller etsningar utan med rollspel men det är ju klart; hon kanske tog mig för spelledandet och inget annat (känns dock bättre än för pengarna). Det var dock en tjej som aldrig prövat och nu är inbiten rollspelare.

 

[Illern]

Re: Killar svarar här

1: Kanske att färre tjejer än killar känner rollspelare på nära håll. Om jag ser till hur jag började och hur jag lockat andra att börja och hur andra verkar ha börjat så har det nog huvudsakligen varit genom att pröva via en bekant -- inte köpa ett spel som verkar intressant. Så känner man rollspelare är chansen hyfsad att man får chansen att prova på.

Att man lätt beskriver rollspel precis som man själv spelar det och därmed låter det som om det är det som rollspel är. Råkar man då inte vara intresserad av just det så verkar rollspel inte intressant (själv lockades jag av att det hade med Tolkiens Midgård att göra).

2: Prata om rollspel och sprid kunskapen om det. Erbjud intresserade att pröva, gärna utan att binda upp sig mer än ett par gånger (i början kan det nog verka lite skrämmande med treårskampanjer).

Mer breda beskrivningar av så mycket som möjligt av rollspelandets potentialer. Försök gärna koppla rollspeandets innehåll till sådant som folk är intresserade av; gillar någon Conan kan man berätta att man kan spela sådant, att det till och med finns ett conanrollspel, gillar någon romantik och intriger så prata om att det går att spela sådant. En stor potential förutom det breda innehållet är även, i mitt och vänners tycke, friheten från manus. Visst; din roll och därmed du som spelare måste rätta dig efter spelvärldens förutsättningar men det är ingen som skrivit storyn som i en bok, teaterpjäs eller film.

Jag är lite skeptisk till att fundera kring innehållsintresse till kön. Åtminstone i min omgivning och de jag spelat med så är det större variation mellan individerna än inom grupperna man och kvinna. Jag tror det viktiga är att visa på att det går att spela just det som X är intresserad av vare sig X är XX eller XY.

Vänlighet och att ge nya spelare en ärlig chans att komma tillrätta tror jag är viktigt oavsett kön, det har helt enkelt att göra med att man är ny och att utövandet är lite slutet.

 

[Pom]

Precis [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Sodivra]

Re: Killar svarar här [ANT]

1. Rollspel är designade just för spelare som gillar att sätta sig in i och analysera regler och kräver att man tycker att det är kul att plugga in fakta för sakens skull. Det senare gäller för alla nördintressen, fotboll, frimärken, tåg, World of Warcraft, whatever. Nördintressen är en typisk killgrej. Fokuseringen på konflikt snarare än relationer i rollspel gör säkert också sitt. Konflikt - Killgrej, Relationer - Tjejgrej. Stereotypt, men pålitligt. The Sims, liksom. Datorspelet med lika många tjejspelare som killspelare.

2. Man skulle behöva definera om själva rollspelshobbyn, något jag inte tror att vi spelare är intresserade av. Rollspel har inte missat någon detalj med tjejer, utan byggts för att underhålla en specifik detalj hos killar. Antingen så accepterar man att rollspel alltid kommer vara primärt en killgrej eller så gör man något drastiskt.

Jag tänker närmast i riktning på partyspel som Pookafiktum som man inte behöver sitta och nördplugga (Inte 100 sidor beskrivning), med lekregler man kan förhålla sig till snarare än analysera. Vill man nu slussa in tjejer i samma hobby som oss så bygger man sen vidare på det här konceptet allt eftersom, kanske?

 

[Rising]

Re: Killar svarar här [ANT]

1. I min erfarenhet har det inte med att rollspelen skulle vara grabbiga att göra. Tvärtom har jag aldrig varit med om så mycket pojkfantasi-matiné a la svingande i lianer, hoppande från hästrygg till hästrygg, dueller om fagra damers gunst och fällande av skurkar meddelst lasso, m.m. som när jag spelat med tjejer.

Vad jag tror är däremot:

A) Det är inte så exotiskt för tjejer att sitta runt ett bord och prata. Det finns många lajvande tjejer och många tjejer som spelar WoW, men varje gång jag förklarar att min rollspelsform är helt verbal så tycks många nästan bli lite besvikna. Min syrra tyckte det var kul att måla tennfigurer (och var mycket bättre på det än jag) och tyckte det lät trist att jag inte använde dem när jag spelade.

B) Många rollspel bygger vidare på arv från andra pojkhobbies, såsom de gamla strategispelen, datorspel och nördkultur. Den här kulturen växte vi killar upp med på ett sätt som tjejer inte har gjort, och det gör att inlärningskurvan blir väldigt brant för dem. Det här problemet tror jag dock delvis jämnar ut sig själv eftersom datorspel alltmer blir allmängods, och då Sagan om Ringen-filmerna och Harry Potter gjort nördkultur så lättillgänglig även för barn i låga åldrar.

2. Lösningen? Att försöka muta in någorlunda ny mark; och att försöka skänka rollspelshobbyn en lite mer exotisk novelty value. Jag tror inte det är någon slump att det bordsrollspel jag förknippar mest med tjejer är Vampire; som också är en helt egen väldigt exotisk subkultur som på nittiotalet inte redan hade blivit sönderkoloniserad av killar. Det var nytt och spännande - för alla.

Idag är rollspelshobbyn alldeles för oexotisk. Vi använder ju knappt ens märkvärdiga tärningar längre.

 

[Rickard]

Vi är för invanda för att se det

"1. Vad ser du som största hindren för tjejer (till skillnad från killar) som vill börja spela? Indikera gärna deras allvarlighetsgrad."
Har försökt formulera ett svar på frågan, men hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte få ur mig ett svar som inte är fullt med könsfördomar- och stereotyper.

"2. Vad kan man göra för att undanröja dessa hinder?"
Sätta sig ner och snacka och analysera vad de olika könen finner (och matas med att de ska tycka) är intressant under sin uppväxt och göra rollspel utifrån det. Just nu så finns det saker som är självklara för mig, men kan vara svårt att få in för en icke-gamer.

När jag skulle förklara färdigheter när min flickvän gjorde en karaktär i EDoD, så hade jag jättesvårt att ge exempel som inte inkluderade vapenfärdigheterna. När jag i Feng Shui förklarade "dramatic hook" så frågade nybörjartjejen om det fanns någon olycklighet i livet som inte inkluderade någons död. Jag blev ställd av frågan.

Att kunna förstå hur mekaniken i brädspel är för mig något som jag kan göra med vänsterörat, medan ickegamers har problem med allting som inte liknar kortspel eller Fia med knuff. Carcassone är som ett avancerat dominospel... men märk att jag fick lägga på "avancerat" och då är ändå Carcassone något som jag räknar till de lättare brädspelen på marknaden. Carcassone är lurigt, för det innehåller både en mekanik som man måste behärska, men också strategi. DnD, EDoD med flera spel innehåller just båda de sorterna. Det utestänger de som inte är intresserade av sådant.

Jag förespråkar en grov omkastning av hur man ska spela rollspel. Mer lyhördhet till de nybörjare som kommer in i hobbyn, för de kommer faktiskt med andra förslag innan de helt upptas och blir gamers med samma tankegånger som vi invanda nötter. Min omkastning kommer mer i att man ska ha historieberättarspel framför rollgestaltarspel. Spel som man kan spela på tåget utan någon förberedelse. Det tror jag kan intressera andra (första styckena).

/Han som hade många lösningar på ett problem han inte kunde definiera

 

[Klon]

Re: Killar svarar här [ANT]

Konflikt - Killgrej, Relationer - Tjejgrej

Lit väl hårddraget kanske, iom att i princip alla filmer och litteratur byggar på just konflikt, det är en grundpelare för en berättelse.

Du har dock en poäng med the sims, men där är det inte så mycket sociala konflikter som en sandlåda där man kan exprimentera med sina simmars liv, det är ju ett virtuellt dockhus och dockhus... ja det är väl en del av de stereotype könsrollerna att tjejer gillar dockhus kanske, men könroller lärs ju ut vare sig man vill eller ej...

Fokus för konflikten är social, som du säger... är ju möjligt att det är det som tilltalar kvinnliga spelare

 

[Organ]

Re: Killar svarar här [ANT]

Det är en intressant och viktig fråga. Däremot känner jag att mina åsikter om det hela, pga mitt kön, som bäst skulle kunna kallas för välmenande gissningar som dessutom heller inte skulle komma med någonting som andra inte redan sagt. För ett nytt perspektiv på frågan beslöt jag mig för att vända mig till experter i ämnet (dvs de kvinnliga rollspelare jag känner). Deras erfarenheter verkade stämma med de som rapporterats än så länge och bjöd inte direkt på några överaskningar. Det rörde sig mest om att hobbyn anses vara "grabbig" och inte något som tjejer tradiotionellt sysslar med. Märkbart dock är att det nästan uteslutande rörde sig om en attityd från tjejerna själva och inte från de rollspelande killarna som, tvärtom, nästan uninsont välkomnade de tjejer som eventuellt ville spela med dem. Av de alla förslagen från tjejerna så var det däremot en som direkt förvånade mig. Själva skulle jag aldrig kommit på den och om den stämmer eller ej har jag för vek kvinno-fu för att svara på. En av tjejerna angav följande som en möjlig anledning till grabbdomineringen av hobbyn:

"De flesta som spelar rollspel börjar göra det under tonåren. För killar i den åldern kommer det sig naturligt att umgås i grupp. Tjejer däremot, även om de har många kompisar, väljer att oftast att umgås med dem en och en, ofta har de även en "bästis" som de tillbringar mest tid med. Då rollspel är en hobbyform som vanligen sker i grupper om 3-6 personer så faller den sig naturligare för killar än för tjejer."

Ju mer jag funderat på det desto vettigare låter det. Även om den på långa vägar inte kan anses vara en ensam förklaring så skulle den i alla fall kunna vara anledningen till att de tjejer som spelar rollspel gör det tillsammans med sina killkompisar, istället för att de skulle bilda egna spelgrupper med de tjejer de känner.

/Anders