Spelare som gestaltar undermedvetna impulser, minnen, påträngande tankar, osv, påminner om den inre dialogen i Disco Elysium, vilket ju är en av de häftiga sakerna i det spelet.
Jag kommer att tänka på två noveller.
Dels en som ingår i Mikael Niemis Svålhålet där en ensam astronaut på långresa knyter an väldigt mycket till en spindel som kommit med i kapseln, men det är verkligen bara en spindel så den har inga repliker och relationen ses bara ur astronautens perspektiv.
Sen har Jack London en kort historia, To build a fire, om en ensam man som kämpar med att göra eld för att inte frysa ihjäl. Tydligen finns det två versioner av berättelsen, en där protagonisten misslyckas och dör och en där han får köldskador men överlever.