Eon har alltid haft denna tendensen till att ett enda tärningsslag kan totalt förrändra en strids utkomst, både till ens för- och nackdel. Så det tycker jag inte är något nytt alls med Eon oavsätt version utav spelet. Eon IV är inte mer benägen till att "one-shot'a" en karaktär än vad äldre Eon versioner var.
Skillnaden är att det krävs en hel del i Eon IV innan en karaktär börjar närma sig någon nivå utav obrukbarhet i strid... medan i Eon I, II och III så krävdes det inte allt för mycket skada, etc, innan en karaktär var mer eller mindre obrukbar i strid.
Tog du en stor träff i början utav strid i Eon I-III, och höll dig vid liv och/eller vaken, så hade den karaktären inte allt för mycket att säga till om i resten utav striden, pga svårighetsökningen utav att ha extra tärningar från de olika skadetyperna. Samtidigt som det var oerhört riskabelt att försöka göra något i strid med alla de extra tärningarn, pga den ökade risken för fummel. Att t,ex försvara sig då kunde göra att motståndarens anfall blev ännu skadligare än vad det hade varit om man inte gjorde någonting alls för att försvara sig.
Medan i Eon IV, om din karaktär tar en stor träff, och överlever och/eller håller sig vaken, så kommer den karaktären generelt kunna fortsätta striden med sin fulla stridskapasitet, eventuelt något sänkt om man tog en skada som gav Smärta eller annan special effekt. Och även om man har negativa tärningar på sitt slag pga skador, mm, så finns ju inte "fummel" igentligen när det gäller strid. Att försvara sig, eller anfalla, i Eon IV med bara 1 tärning t.ex, är fortfarande långt mycket bättre än vad det var i tidigare versioner när man kanske behövde slå ett 5-6-7+ ObT6 tärningslag för att göra anfalla/parera pga skador.
För om man inte försvarar sig i Eon I-III så är motståndarens chans att misslyckas träffa lika stor som om man försöker fösvara sig. Medan i Eon IV så räknas ens motståndsslag i striden som 0 om man inte försvarar sig, medan om man slog den där enda ynka T6'an som man har kvar till försvar så räknas den ju åtminstone som 1+ i försvar, vilket kan vara den där lilla marginalen som gjorde skillnad.
Samtidigt så är Eon IV inte lika dödligt som tidigare Eon versioner. Man kan förlora en strid lika lätt i Eon IV som i Eon I-III, men chansen att ens karaktär faktiskt dör är inte lika stor i Eon IV. Man kan om man har otur dö på första slaget i Eon IV så klart, den chansen finns ju alltid... men så var det i Eon I-III också... det har hänt mig ett flertal gånger under de ca 20 åren som jag har spelar Eon.
Jag har alltid gillar Eon's dödlighet när det gäller strid, och där är många grejer med Eon I-III som jag föredrar när det gäller strid och skador mm jämfört med Eon IV. Vad jag dock tycker Eon IV gör bättre är att så länge en spelares karaktär inte har blivit knockad, eller dödats, så kan den spelaren ta del utav striden på ett mycket mer användbart sätt än vad en sådan spelare/karaktär kunde göra i tidigare Eon... och man tvingas inte heller till att köra med lika många stora tidshopp i storyn pga att en karaktär blev så pass skadad att denne är tvungen till att vara sängliggande i flera dagar eller veckor, eller något, innan denne kan ta del i storyn igen, vilket är något som är rätt vanligt i Eon I-III tycker jag.
Visst, sådant kan ju hända i Eon IV också, med special skador och så... ett brutet ben är ett brutet ben trots allt, och det kräver sin tid för att läka... men hela den där biten med att en karaktär kunde vara ur bruk i flera dagar, veckor, kanske månader i vissa fall, för att ta sig ner till hanterbara nivåer utav trauma och blodsförlust, det är något som jag definitivt inte saknar med de äldre Eon's. I Eon IV så är något som ett brutet ben antagligen den enda sådan special skada som definitivt kan försätta en karaktär helt ur bruk för en längre tid, medan det går till viss del att fortsätta spela med de flesta andra special skadorna (med diverse minus så klart). Och det tycker jag är bra.
Jag tror att det kanske är det som har visat någon typ av... synvilla... för dig här, Toast, med Eon IV. Att pga att ens karaktär i Eon IV tenderar ha en mycket länge "hang-time" i strid, att de kan fortsätta slåss mer eller mindre obehindrat och utan allt för mycket negativt på sina färdigheter, oavsätt hur mycket utmattnings skada de har tagit... långt mycket mer än vad en karaktär i Eon I-III någonsin kunde när de har tagit en del trauma, blödning, smärta, och utmattning, plus eventuella specialskador... så kanske det känns mer som att ens karaktär blev utslagen från ingenstans i Eon IV, just pga att de var vid fult striddugligt skick genom det hela... medan i Eon I-III så börjar man se faktiska effekter på sin karaktärs förmåga att slåss långt tidigare när man börjar tvingas lägga till extra tärningar pga Traume, Smärta, etc.
Där Eon I-III skadesytem har en någerlunda konstant nedåtbacke från toppen av backen utav maximal stridsduglighet för karaktären, ner till botten utav backen med obrukbar/utslagen/död... så har Eon IV flat mark, eventuelt en lätt nedåtlurning pga specialskador, utav maximal stridsduglighet, hela vägen fram tills man når ett stup där karaktären faller ner till marken nedan när man blir utslagen/dödad.
Och här, i denna konstiga liknelsen som jag precis använde med backar och stup etc ( XD ), räknar jag inte de där random, ovanliga slagen, "ObT6 effekten", som ibland händer med Eon... där någon helt plötsligt slog fyra 6 eller något och avslutade striden med ett enda anfall... för dessa slagen kan hända minst lika mycket i Eon I-III som i Eon IV. I min liknelse ovan så skulle dessa slagen mer vara övertäckta hål fällor som man råkade ramla ner på vägen nerför backen/till stupet. XD