Det har ju sagts at Eon är mer Game of Thrones än Tolkien, vilket är en av anledningarna att jag ständigt återvänder till Mundana för att bygga dramatiska stories. Jag läste följande citat från George R.R. Martin som jag tyckte fångade skillnaden väldigt väl:
Lord of the Rings had a very medieval philosophy: that if the king was a good man, the land would prosper. We look at real history and it's not that simple. Tolkien can say that Aragorn became king and reigned for a hundred years, and he was wise and good. But Tolkien doesn't ask the question: What was Aragorn's tax policy? Did he maintain a standing army? What did he do in times of flood and famine? And what about all these orcs? By the end of the war, Sauron is gone but all of the orcs aren't gone – they're in the mountains. Did Aragorn pursue a policy of systematic genocide and kill them? Even the little baby orcs, in their little orc cradles?
Vänta lite nu. Eon är ju väldigt mycket inte Game of thrones. Systemet stödjer inte spelande som i Game of thrones. Världen känns verkligen inte Westros och stämningen överlag i Eon är sunkig svensk diskbänksrealism fanatsy och inte smutsig blod och eld fantasy som i Game of thrones.
Vill man spela ett rollspel i stil med Game of thrones är det bättre att spela Houses of the blooded, Reign, det nya officiella GoT spelet, The sword the crown and the unspeakable power eller till och med Birthright. Inte Eon.
Xhakhal said:
Fast det var inte frågan. Frågan var när Eon varit mest GoT. Huruvida du håller med om att det är det alls eller inte är OT.
Vi körde en GoT-kampanj. Visserligen med ett eget system, men det var systemmässigt en ättling till Eon - enklare men helt klart samma stämning. Det passade perfekt.
Och vad är poängen med att kommentera trådar som du uppenbarligen inte har något intresse av? Sist jag frågade svarade du direkt otrevligt, men jag fattar inte vad det är som får dig att posta den typen av inlägg?
De dyker upp i nya trådar listan på sidan och då svarar jag ärligt. Vad var otrevligt med mitt svar? Eon är inte passande för GoT (jag borde kanske skiva "I min mening" här men fuck det, jag har rätt). Inget i mitt inlägg är otrevligt, jag säger vad jag tycker och ger konstruktiva alternativ.
När du hobby modererar mig däremot blir jag småpurken, anse dig själv anmäld.
I en tråd som ställer en mycket specifik fråga är det rätt otrevligt att försöka deraila tråden till att handla om något annat. Du har valet att avstå från att skriva svar i trådar där du inte har någonting att tillföra - eller starta en egen tråd på ämnet "Är Eon och GoT lika? SVAR NEJ" el. dyl.
Måns: om jag får gissa tror jag att God45 känner sig kränkt ("fuck that, jag har rätt") över att hans smak inte respekteras när ett spel han ogillar är framgångsrikt. Han har helt enkelt svårt att acceptera att världen existerar utanför och oberoende av honom.
Jag tycker Eon lämpar sig rätt bra för GOT liknande stämning. De kampanjen vi kör nu i Soldarn har potential att få den stämningen. Min spelgrupp brukar dock rent allmänt, oavsett spel sikta på en stämning som påminner om GOT eller Rome.
Skitig och rå där människor inte är onda eller goda utan helt enkelt... människor.
En stämning där det råa och mänskliga inte göms undan utan lyfts fram att beskåda. Mer grått och mindre svart och vitt.
En värld där människor kan drivas av våra mest fundamentala känslor och låta dessa lustar och drivkrafter driva vänner, fiender och hela länder i fördärvet.
Skulle vara intressant för tråden att känslan och stämningen som trådskaparen menar beskrivs och defineras aningen mer. Trots att jag sett fram till senaste avsnittet av GoT så förstår jag inte riktigt vad trådskaparen menar med sin fråga.
Så vad är det som gör något Game of Thrones:igt o så vidare då, Eon:igt?
Jag skulle säga att stämningen är skitig realism med fantastiska inslag. Ett gritty skadesystem är en viktig ingridiens såväl som stridsregler som gör skillnad på en bonde och en erfaren riddare.
Måns said:
I GoT får man ärr och permanenta men när man blir skadad. Det finns inget hjälteskimmer över det och alla kan dö av att falla av hästen. Precis som i Eon.
Jag tycker att när man spelar Eon med detaljerade stridsregler så tycker jag att GoT-känslan höjs. Som någon ovan skrev om att man får detaljerade och permanenta skador.
Jag tycker också att många delar av Mundana har en GoTig känsla då gråskalor tar över istället för svart vitt. Xinu-plotten (vill inte spoila så mycket...) tycker jag minskar GoT-känslan.
Vill minnas att i Krigsherren så finns konflikten om kronan i Soldarn beskriven där några adelsmän stödjer kungen och några andra stödjer en hertig med faliska kontakter (och namn?). Eller inbördeskriget i Jargien.
Ja, några exempel. Eon har god GoT-potential men som uppenbarligen har ett större fantasyfokus än GoT såsom tämligen omfattande magi fantastiska folkslag.
För övrigt tycker jag att det är bra att Helmgast verkar dra mer åt GoT-hållet då intriger, gråskalor och inbördeskrig utgör en mycket god rollspelssetting!
Senaste kampanjen jag spellede var faktiskt en eon-kampanj med GoT som uttalad inspirationskälla. Kolonialism, politiska intriger och krig i Stora Arkipelagen. Vi hade till och med en bröllopsmassaker när en av rollpersonerna skulle gifta bort sin enda dotter till sonen till arkipelagens härskare. Good times all around
Har inte läst eller tittat på mer än första avsnittet av Game of Thrones, så jag vet inte om detta är jämförbart.
Nuvarande kampanj jag spelleder cirkulerar kring en profetia, men knappast en global profetia utan en relativt lokal profetia i, för detta äventyr, tre grevskap öster om Firina, i Consaber. Grevskapet Falconius (bestående av tre baronier) styrdes för knappa 200 år sedan av Greve Staeben Falk. Denne var otrogen mot sin hustru med en kvinna vid namn Aegha. När otroheten uppdagades anklagade Staeben Aegha för häxeri, och hon testades (positivt)) på jargiskt vis (med stenar runt händer och fötter för att se om hon sjunker i vatten, vilket som hydromantiker hon inte gjorde). Därefter brändes hon på bål. Rätten fastställde dock att Staeben inte hade varit förhäxad, och han blev tvungen att betala en bot till sin hustrus familj på 8000 silver (nedsatt från 20 000 för övrigt). När han skulle till att betala så var nyckeln till källarvalvet där silvret hölls borta (men han slapp inte böterna för det, han lyckades mest förhala betalningen). Man försökte bryta upp valvet men det resulterade bara en rad olyckor där de som rört vid porten dött. Man lät valvet vara helt. När Aegha brändes på bål (ett underligt grepp av ett rättsväsende som förklarat henne oskyldig till häxeri) uttalade hon, medan hon brann, en profetia på vers.
Liljornas herre vaskar sitt guld
Liljornas herre gömmer sin skuld
Månen marscherar i blänkande stål
Guldet förvandlas till svärtande kol
I hasorna på en brinnande katt
Med hatet förvandlades dagen till natt
Ölet skummar och spriten fördummar
Med knivar och slagjärn visar vi fram
Att botten på tunnan samlas det damm
Vålnad och nyckel biter sig fast
Nyckel och krona skyndar i hast
I lögnernas borg får tvivlet sin makt
En efter en går fåren till slakt
Falken den faller tumlande ner
Mördaren slagen av vargen ser
Stormen som nalkas med åska stor
Driven av piska och svekets bror
Nu, 200 år senare, anlitas två äventyrare av en riddare till Greve Falk (i nedstigande led från Staeben) att utreda profetian. Ryktet gör nämnligen gällande att Greve Lilja, Greve Falks granne i norr, hittat guld på sina marker. Greve Falk är nu nervös att profetian, som inte gjort sig hörd på 200 år, kommer besannas. Äventyrarna anlitas för att utreda och stoppa händelseförloppet, något som kommer visa sig svårare än man först tror.
Falks riddare, Thendin av Jus Vurpae och tillika riddare med skumt förflutet i Firina, anlitar på order av Falk två personer för att hjälpa honom att reda ut profetian. Thendin, som själv påstår att han inte kan slåss speciellt väl anlitar en Thismfäktare från Sunari vars skäl att vara i Consaber är okänt. Han anlitar också en primalmagiker från legio Colonan, kunnig i spådomar, för att assistera i tolkningar av profetian och allt magiskt. De tre reser nästan omedelbart till Lilja.
Kan såklart inte beskriva hela kampanjen här och nu eftersom mina spelare av misstag kan läsa den här posten. Men hittills har de rest till Liljas mark, och bekräftat att Lilja i sanning hittat guld. Lilja hade dock problem eftersom banditer kapar guldtransporter hela tiden. Rollpersonerna utreder stölderna och lyckas avslöja att banditerna anlitats av Magus Lasus, en rödhårig psykomantiker från Legio Colonan som agerar rådgivare åt Lilja som ett led i en gisslansfred för en mansålder sedan.
Den nordliga släkten, Manx, är ett starkare grevskap än Lilja och har tidigare haft blodiga konflikter med släkten Lilja. Det var en generation sedan, och på den tiden så medlade Greve Falks far mellan de båda släkterna, och en överenskommelse om gisslansfred träffades. Manx skickar en av sina söner till Lilja som gisslan, på det viset vågar inte Manx angripa Lilja och Lilja som är underlägsen Manx militärt kommer inte provocera Manx.
En bräcklig fred hölls i 20-talet år. RPna avslöjar dock ganska snabbt att Lasus är bror till nuvarande Greven av Manx. Därtill har Liljas hustru, Velisa (från Danbréann, ärmare bestämt Nesema) haft en kontinuerlig otrohet med Lasus och ett av Liljas barn är egentligen Lasus dotter. Lasus har dolt flickans röda hår med alkemiska färger. När allt detta uppdagas så blir Lilja slagen av vrede, och under en fullmåne släpar han ut Lasus och Velisa på borggården och avrättar dem. Han ämnar också avrätta flickan, men kan inte med att ta livet av ett barn, och beordrar sin kapten att skicka flickan till Velisas familj i Danbréann.
RPna misstänker nu att Lasus var den som omnämndes som liljornas herre i profetian, och inte Lilja själv, mycket för att Lasus är psykomantiker och hade något att dölja (sitt förhållande med Velisa). När Lilja avrättade Lasus och Velisa skedde det under en fullmåne, och till detaljerna som såg RPna Lilja och dennes soldater klädda i stål men utan vapenrockar, gå hastigt över muren för att hämta Lasus och Velisa. RPna är övertygade om att de tre första stroferna i profetian blivit uppfyllda. De tror att Lasus skickat guldet till sin bror, Greve Manx, och att detta kommer ställa Manx i ytterst dålig dager och därmed svärta ner dennes namn, då uppfyllande den fjärde meningen.
De misstänker också att Manx kommer hämnas Lasus genom militär aktion eftersom korrespondens hittad i Lasus kammare antyder att Lasus och Greve Manx stod varann nära. Det skulle i så fall kunna uppfylla femte meningen, eftersom Manx är en kattras, och Manx sigill är en katt.
Inblandat är alla personliga relationer RPna knyter med de olika NPCerna och varandra. Dynamiken är komplex och RPnas dialog mellan varandra är vid tillfälle väldigt spänt. T.ex misstänkte man när man insåg att Lasus sirat ett av Velisas barn att avslöja Lasus skuld och därmed påverka profetian, men man kunde helt enkelt inte med att låta Lilja leva i ovisshet. Sedan att Lilja skulle reagera med sådant desperat våld förutsåg man inte alls.
?Vi har alla extremt roligt med den här kampanjen. Intrigerna blossar.
Reddokk Fheg said:
Låter som en riktigt bra kampanj. något jag skulle uppskatta men har en liten fråga. som är lite off topic kanske
me som jag fattade det med häxan som testades genom att kastas i vatten på jargiskt sätt. Hon sjönk inte eftersom hon var hydromantiker?
men brändes på bål fast hon visats oskyldig?
Jag är ingen expert på jargisk rättvisa men mycket i jargisk religion är väldigt likt kristendomen. och i alla fall där var väl det vanliga att om den som var beskylld för häxeri sjönk så var hon oskylldig. Så om hon drunknade var hon död men ansågs oskylldig. Medan om hon flöt så ansågs hon vara häxa.
Det var liksom en situation man inte kunda klara sig ur. antingen drunkade man och var oskylldig. överklevde man var man skylldig till häxeri och dåå blev man oftast bränd eller på annat sätt avrättad.
Var testet annorlunda i Jargien eller har jag bara missuppfattat det du skrev? det är inte allt för ovanligt att jag missupfattar saker
Testet är precis som du beskriver det, man binds vid händer och fötter med sten, sjunker man var man oskyldig, flyter man är man en häxa. Det är inte illegalt med magi i Consaber, men det ses illa om man inte är med i Legio Colonan och ändå är verksam som magiker. Häxeri i det här fallet är när man antingen använder magi för att skada någon, eller använder magi för att påverka någon annans sinne. Häxan befanns av Legio Colonan och av Daakkyrkan till att ha gjort varken eller, men straffades ändå.
Mina spelare är lika förvirrade som du är. Om hon är oskyldig, varför dömdes hon då?
Teset var alltså Jargiskt - hon kastades i vatten.
Men landet äventyret utspelas i är Consaber, och där är inte all magi olaglig.
Aegha, som häxan heter, fanns alltså oskyldig till att ha förhäxat Greven, eller att ha skadat någon med sin magi - i Legio Colonan och Daakkyrkans ögon är hon därmed oskyldig.
Ändå straffades hon med döden.
Resultat? Förvirrade spelare.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
