Eon och Dungeons & dragons har förvisso fundamentalt olika filosofier i grund, vilket egentligen borde räcka för att hålla isär dem i alla lägen - de är som natt och dag.
Men det är förstås inte så lätt. Eon är ett ganska fokuslöst och flexibelt rollspel som kan spelas lite hursomhelst och på vilken nivå som helst, och D&D är, om än tungt anpassat för prestationsrollspel och grottkräl i grund, också fullt möjligt att spela på en uppsjö olika sätt. Det är alla utom de allra mest nischade av rollspel. Jag märker liksom att jag spelar på lite samma sätt i D&D som jag gör i Eon; hårt gestaltningsfokuserat, dramaturgi-fixerat, nyanserat, etc. På rak arm skulle jag visst säga att Eon är bättre på tex intriger och D&D på grottröj, men när det kommer till kritan så
kan man utmärkt spela intriger i D&D och grottröj i Eon med stor behållning.
Men, om man tar regelsystemen som de är, så finns det några skillnader som lyser igenom mer än andra, oavsett spelstil. Nu har jag bara precis börjat spela D&D, så lita inte för mycket på mig, men det här är intrycken jag fått:
- Eon är mycket mera gritty. Strider, framförallt, får en mycket mer blodig, brutal och jordnära känsla. Skador blir lätt allvarliga, magisk helning är begränsad, och rollpersonerna kan mycket väl få spö av en vanlig legosoldat med en yxa. I D&D, som jämförelse, kan man ofta vada genom högar av fiender och bli helt återställd av helning direkt efteråt. Vill man ha en kampanj där helt vanliga människor i någon form ska kunna vara ett hot nästan oavsett hur bra rollpersonerna är, skulle jag helt klart ha valt Eon. (Och det är den huvudsakliga anledningen, egentligen, till att jag tycker Eon är det bättre rollspelet). Eon är 'Musa', D&D är 'Hero'. I 'Musa' för huvudpersonerna i slutet en desperat kamp mot en överlägsen styrka mongoler. I 'Hero' slaktar två pers ett helt livgarde själva, bara för att sedan ha en stor uppgörelse med Kejsaren.
- D&D är mycket mera sunkfantasy. Allt är möjligt i D&D. Magi är myyyycket mäktigare än i Eon, gudarna ingriper mycket oftare, man är som SL mycket friare att slänga in drösvis med märkliga monster utan att ens ha en tanke på deras ursprung, habitat etc. Eon är en setting med mycket fler begränsningar och mycket högre dockskåpsfaktor, och detta avspeglas helt klart i regelsystemet. Vill man ha feta magidueller och massor av exotiska varelser, bör man välja D&D. Man behöver inte vara så petig som i Eon med vad som borde vara 'rimligt' och inte, och kan helt frossa i vad man än tycker är koolt. Framförallt, dock, uppmuntrar D&D till en inflation på magiska föremål. Det är inget man inte kan undvika om man så önskar, men vill man omge en viss artefakt med stor mystik och så, är Eon bättre lämpat.
- Ont och gott är subjektivt i Eon. Det är det inte i D&D. Detta är emellertid en mindre punkt; för alignmenten i D&D är det visst många som struntar i.
- D&D hanterar mäktiga varelser bättre regelmässigt. Eons sytem har problem att hantera varelser som drakarna, eftersom det är såpass anpassat för människor i grunden. Till exempel måste drakarna ges massa fattiga specialregler om att de tar mindre negativa moddar för smärta än andra, och får bonusar på sina Syn- och Hörsel-slag, etc. Det är inte heller nån viktigt punkt, men vill man roa sig med att statta en massa mäktiga monster och individer är D&D förmodligen ett bättre val.
- Eon har många fler färdigheter och jordnära egenskaper. Eons system är myyyycket bättre än D20 på att beskriva relativt ordinära personers kunskaper och förmågor. Vill man tex beskriva folk i en by, en stad eller ett legoknektskompani, skulle jag säga att Eon är det bättre valet. Vill man å andra sidan statta en posse drakväktare med spektakulära krafter, vore kanske D&D egentligen bättre på't.
- Eon har mer uråldrigt bös, om jag förstått saken rätt. En gammal drake i D&D, tex, är kanske 2000 år...en gammal drake i Eon kan vara eoner gammal. Överhuvudtaget har Eon ju en extremt lång historia, så vill man ha superlativa årtal och lishcar och alver som verkligen är megagamla, är Eon egentligen att föredra. Å andra sidan kan man ju argumentera för att D&D har ett vettigare perspektiv; en livslängd på tusen år är ju otroligt mycket; en livslängd på tiotusen är väl egentligen mest rätt lökigt.
- Nyskapade rollpersoner suuuuuger i D&D. I Eon kan man faktiskt göra en kompetent, ärrad legosoldat från början. I D&D blir samme karaktär ofelbart en värdelös barnrumpa som precis trillat ur boet och är strykpojke åt de andra legosoldaterna. Å andra sidan kommer han snabbt levla satan och tids nog kunna spöa dem allihop. I Eon kommer han ha fått en binderakkhammare i skallen och dött långsamt och smärtsamt långt innan det inträffar.
- D&D har stöd för krutvapen. Just sayin'.
- Eon har OB.
Alla kan dö av en dolk. Smaug kan dö av Bards svarta pil. Det hade han aaaaldrig gjort i Dungeons & dragons.
- Stora, feta vapen hjälper bättre mot rustningar i Eon. I D&D handlar det i regel mest om att vara bra på att träffa. Det är en helt okej abstraktion egentligen, man kan ju träffa glipor och sånt, men det blir en lite annan känsla. Eon har också regler för olika träffområden och grejer.
- Kamorferna finns i Eon. Tänk på det.
Å andra sidan är de kanske typexemplet på varelser som gjort sig bättre i D&D
Visst kan det vara svårt ibland, att avgöra om en viss karaktär passar bättre i Eon eller D&D. Jag menar, typ var och varannan snubbe jag babblat om här på forumet hade platsat minst lika bra i Forgotten Realms som Mundana. Men om man noggrant avväger vad de respektive spelen är bra på, och i vilken sorts kampanj man vill använda karaktären i, borde det förr eller senare gå att fatta ett beslut.
- Ymir, jämför
. Sedan efter något år så testade min spelgrupp Dungeons and Dragons som var minst lika kul. Det ledde till att vi slutade spela Eon under ca 5 år och ängnade allt rollspel till Dungeons and Dragons. Nu är det så att jag började att spela Eon igen med nästan samma spelgrupp som innan. Så nu spelar jag både Eon och Dungeons and Dragons. Det är här det uppstår en konflikt. 
