Re: Samurajutrustning
I Blade of the Immortal vol. 1, "Genius" säger Master Sōri "With thirty ryo you can go two or three years without having to sleep on the street" och med tanke på hur exalterad Rin blir av det erbjudandet så får man utgå från att det stämmer.
I vol. 2, "Fanatic" vill svärdsputsaren ha två ryo för att fixa alla Manjis vapen och det är rätt mycket eftersom han inte förväntar sig att Rin har det på sig.
I vol. 8, "Mongrel" säger Hyakurin till Manji något i stil med att deras uppdrag att jaga "small fry" för ett och ett halvt ryo per skalle är patetiskt.
...och så långt orkade jag gå tillbaka och lusläsa. Även om det är en jävligt bra manga så utspelar den sig dock på 1780-talet, flera monetära reformer efter sengokuperioden där det var upp till den lokala daimyon ifall han ville ha ordning och reda på sin ekonomi eller inte (som Takeda i ditt citat).
Annars hittade jag det här på wikipedias artikel om
koban:
"The Japanese economy before the mid-19th century was based largely on rice. The standard unit of measure was the koku, the amount of rice needed to feed one person for one year. Farmers made their tax payments of rice which eventually made its way into the coffers of the central government; and similarly, vassals were annually paid a specified koku of rice. The Portuguese who came to Japan in the 1550s, however, preferred gold to rice; and the koban, which was equal to three koku of rice, became the coin of choice in foreign trade.
Some feudal lords began minting their own koban, but the value was debased with alloys of varying gold content. Edo authorities issued one currency reform after another and just about all of them debased the koban further. Additionally, counterfeit koban circulated after each reform, their value slightly less than that of the then current koban. By the time of Commodore Matthew C. Perry's visit in 1853, counterfeit koban from previous eras were preferred by merchants to the newer variants. The fraudulent older pieces were more valuable than newly-minted koban."
En koban vägde alltså en ryo, under sengokuperioden var de synonymer om jag har fattat det rätt.
Koku var som sagt mängden ris som skulle kunna mätta en människa på ett helt år. En koku var tio metriska shaku eller 278,3 liter och vägde cirka 150 kilo.