Nekromanti Epic? Epic?

[Pom]

Vad har folk för erfarenheter av episkt (lvl 20+) D&D-ande i 3.0/3.5? Något särskilt som brukar skita sig eller någonting särskilt som brukar gå oväntat bra? Något särskilt som är korkat eller finfint i Epic Level Handbook?

 

[Pom]

Jaså minsann!

Folk i Skandinavien kör inte episkt (förutom de i mina spelgrupper som läser Forumet och vilka jag pratar fortlöpande med om episkt spelande, samt alla ni som gör det men inte har något särskilt att säga ).
Det kan jag leva med. Alltid kul att känna sig originell. Lite, lite, lite förvånad är jag väl, med tanke på vilka andra egendomligheter som verkar försigå rollspelskt i trakterna.
Men i och för sig, det krävs ju dels att man kör D&D 3.0/3.5, dels att man kör i mycket långa kampanjer eller är mycket generös med XP (fast man kan ju för all del starta spelet med episka PC), och dels att man gillar episkt spelande.

 

[Krille]

Re: Jaså minsann!

"Folk i Skandinavien kör inte episkt"

Typ. Jag brukar alltid ge upp vid level 8-13, eftersom spelet IMHE blir ospelbart då. Dessutom, ska jag spela apmäktiga rollpersoner så kan jag alltid spela Vampire eller Marvel Superheroes.

 

[anth]

Jag är en hård DM, rollpersonerna dör lång innan de kommer upp till level 20.

Skämt å sido, jag tycker man går upp för fort i DnD så jag delar bara ut hälften av de xp som DMG säger att rollpersonerna ska ha.
Mao så har ingen av mina spelare hunnit få en level 20 karaktär ännu.
(att vi inte hinner spela så ofta hjälper ju inte heller till)

Vi har talat om att försöka konvertera ett par gamla ADnD-karaktärer osm är över level 20, men hittils så har vi inte kommit överens om hur konverteringen ska gå till.
Förutom att det regelmässigt blir svårare och svårare att konvertera karaktärer ju högre level de har så blir det också mer och mer känslor involverade - en spelare med en level 20 karaktär låter inte sin DM behandla den hur som helst.

 

[Pom]

Vi har talat om att försöka konvertera ett par gamla ADnD-karaktärer osm är över level 20, men hittils så har vi inte kommit överens om hur konverteringen ska gå till.

Jo det har vi också gjort. De av mina kampanjer som har episka rollpersoner har alla sina rötter i 1st ed AD&D, även om en del av rollpersonerna är "födda" i 3.5.
Vi konverterade enligt följande principer:
Vi tittade en del på WotCs riktlinjer, men kompletterade med detta:
-Multiklassade fick den class level som de skulle ha haft om de varit single class. Man fick fritt fördela sina levels i de klasser man hade.
-Ability scores fick vara som de stod +1 valfritt/4.
-Feats och skills: om det fanns någonting motsvarande i nya D&D var man tvungen att ha åtminstone 1 rank (för skills) eller motsvarande feat.
-hp: eftersom vi sedan urminnes tider kört med medel+0.5 per nivå och fortsatte med detta i nya D&D var det bara fråga om att lägga till lite hp för level 10+ och Con-bonusen.
-med tanke på de nya koncept som infördes (feats, skillsystemet, möjlighet att vara sorcerer, balanserade barder och rangers, förändrade spells, alla raser kunde ha alla classes (i teorin) etc) accepterades vissa förändringar i ability scores och annat.

 

[Pom]

Re: Jaså minsann!

Dessutom, ska jag spela apmäktiga rollpersoner så kan jag alltid spela Vampire eller Marvel Superheroes.

När Vampire spelleds i min närhet är det av en SL som pga bittra erfarenheter noga tillser att apmäktigheten stannar på silkesapnivå. Jag är alldeles för fantasyinsnöad för att gilla MSH, men speltekniskt passar det ju bra.

 

[Shaggy]

Re: Jaså minsann!

Jag har nog inte riktigt fattat poängen med det. Det verkar mycket roligare att börja på en ny kula, och flertalet kampanjer brukar ju dessutom sluta vid 18 ungefär (med lite marginal för att vissa har nått något längre).

 

[anth]

Vi tittade en del på WotCs riktlinjer

Jo, jag har också Conversion Manual av Skip i bokhyllan.
Problemet är att spelarnas karaktärer har skaffat sig ett par specialförmågor som de ogärna vill skiljas ifrån.
- Hög CON gav förut regeneration.
- Det är inte så lätt att ge rollpersonerna en psion-level som ersättning för psionic wild talent, när denna wild talent var disintegration.
osv.

Resultatet är att kampanjen är "nedlagd" tills vi kommer överens, vilket vi inte gör.

 

[Pom]

Re: Jaså minsann!

Jag har nog inte riktigt fattat poängen med det. Det verkar mycket roligare att börja på en ny kula, och flertalet kampanjer brukar ju dessutom sluta vid 18 ungefär (med lite marginal för att vissa har nått något längre).

Är det att rollpersonerna börjar bli för mäktiga eller att man börjar tröttna på en och samma kampanj som stör mest?

 

[Shaggy]

Re: Jaså minsann!

Det förstnämnda, samt att allt material (kampanjer, regler och annat) är konstruerade för 1-20, vilket väl i sin tur också beror på det förstnämnda.

 

[Pom]

Re: Jaså minsann!

Det förstnämnda [för mäktiga PC], samt att allt material (kampanjer, regler och annat) är konstruerade för 1-20, vilket väl i sin tur också beror på det förstnämnda.

Det kan jag tänka mig. Fast jag har upplevt att när kampanjerna har pågått så pass länge att de börjat hysa episka PC så har de fått en sådan särart att köpeäventyr blir oanvändbara utan tung moddning, även om det var en köpekampanj till att börja med. Feats, skills och monster tycker jag ELH erbjuder bra, magiska föremål sisådär och spells uruselt, men även här är min erfarenhet att kampanjen själv vid det laget har en sådan inertia (tröghet ger fel associationer) att konstruktion av sådant blir relativt lätt.

Men en sak som vid enstaka tillfällen blivit problem är när spelarens bild av rollpersonen fortfarande är den modeste lvl-5-killen, fast han numera är kapabel att röja vilken medelstor stad som helst på egen hand. Episka rollpersoner är mer än vanliga dödliga, på gott och ont. Om de fortsätter med sådant som långnivåare klarar lika bra blir det förstås dödligt trist ganska snart. Självklart skall rollpersonerna få göra annat än rädda världar varje torsdag, men det finns ingen anledning att behöva rollspela saker med CR som inte ger några XP alls.

De flesta av mina spelare är dock inne på detta att så pass extrema personer blir psykotiska i någon mening. Sjuklig besatthet med sina intresseområden, brysk otålighet med allt som inte rör riktigt viktiga ting, vem-är-jag-egentligen?-kriser, och liknande.

 

[Troberg]

Vad har folk för erfarenheter av episkt (lvl 20+) D&D-ande i 3.0/3.5? Något särskilt som brukar skita sig eller någonting särskilt som brukar gå oväntat bra? Något särskilt som är korkat eller finfint i Epic Level Handbook?

Min enda erfarenhet kommer från Baldurs Gate 2, så den kanske inte är 100% relevant, men i kort går den ut på att det blir väldigt slumpmässigt. Det är så mycket stora fyrverkerier som flyger att det är i princip en fråga om första träffen och ibland om man har tur och lyckas med sitt save.

Med andra ord, inte så lyckat.

 

[Pom]

Min enda erfarenhet kommer från Baldurs Gate 2, så den kanske inte är 100% relevant, men i kort går den ut på att det blir väldigt slumpmässigt. Det är så mycket stora fyrverkerier som flyger att det är i princip en fråga om första träffen och ibland om man har tur och lyckas med sitt save.

Med andra ord, inte så lyckat.

Baldur's Gate 2 är AD&D, inte D&D 3.0/3.5. Där håller jag med om att man fick modda en del för att få till episkt spelande på ett smidigt sätt.

 

[Troberg]

Baldur's Gate 2 är AD&D, inte D&D 3.0/3.5. Där håller jag med om att man fick modda en del för att få till episkt spelande på ett smidigt sätt.

Njä, det var väl något mitt emellan, något slags 3.0 beta eller liknande?

I vilket fall kvarstår problemet. Ju större fyrverkerier desto mer slumpmässighet i vad som händer.

 

[Pom]

Njä, det var väl något mitt emellan, något slags 3.0 beta eller liknande?

Jag tröttnade efter BG 1, så nu gick jag bara efter infon på den officiella hemsidan. AD&D 2nd ed stod det där. De bordsrollspelsbaserade datorspel jag kört har alla ändrat grundreglerna i någon mån, så jag kan gott tänka mig att de plockade in lite ditt och datt som verkade häftigt av det som planerades inför 3.0.

I vilket fall kvarstår problemet. Ju större fyrverkerier desto mer slumpmässighet i vad som händer.

Inte om kapaciteten att klara fyrverkerier ökar i motsvarande grad.

 

[Troberg]

Inte om kapaciteten att klara fyrverkerier ökar i motsvarande grad.

Grejen är att man ökar i hitpoints, men man står inte längre och nöter ner varandra. Man har tillräckligt med kräm för att däcka motståndaren på några träffar, och magin har ofta bieffekter som stun och liknande. I princip går det till så att båda sidor fyrar av en bredsida spells. De som klarar saves står kanske upp när röken lagt sig.

Saves är ett ganska trubbigt instrument, i och med att man så att säga satsar allt på ett tärningsslag, till skillnad från lite lägre levels långsamma nednötande av hitpoints där sannolikheternas variationer jämnar ut sig efter ett tag.

 

[Pom]

Grejen är att man ökar i hitpoints, men man står inte längre och nöter ner varandra. Man har tillräckligt med kräm för att däcka motståndaren på några träffar, och magin har ofta bieffekter som stun och liknande. I princip går det till så att båda sidor fyrar av en bredsida spells. De som klarar saves står kanske upp när röken lagt sig.

Saves är ett ganska trubbigt instrument, i och med att man så att säga satsar allt på ett tärningsslag, till skillnad från lite lägre levels långsamma nednötande av hitpoints där sannolikheternas variationer jämnar ut sig efter ett tag.

Datorspelet ifråga har jag som sagt inte spelat, men din beskrivning liknar de som andra BG 2-spelare gett mig.
Men jag talar bordsrollet D&D 3.0/3.5 och där fungerar det inte så. Min livaktigaste episka kampanj hade länge 3 trollkunniga som PC och strider mot jämbördiga motståndare var normalt spännande affärer som absolut inte hängde på enstaka save.

 

[Troberg]

Datorspelet ifråga har jag som sagt inte spelat, men din beskrivning liknar de som andra BG 2-spelare gett mig.
Men jag talar bordsrollet D&D 3.0/3.5 och där fungerar det inte så. Min livaktigaste episka kampanj hade länge 3 trollkunniga som PC och strider mot jämbördiga motståndare var normalt spännande affärer som absolut inte hängde på enstaka save.

Och då hävdar jag att man inte utnyttjade sina spells fullt ut (oavsett om man pratar datorspel eller inte). Det finns alldeles för många spells som gör motståndaren hjälplös vid ett misslyckat save (och i många fall halvhjälplös vid ett lyckat) för att det där ska funka.

Folk är ofta för blodtörstiga. Om man inriktar sig mindre på att direkt ta kål på folk och istället gör dem hjälplösa först och sedan tar kål på dem är det ofta mycket lättare.

 

[Pom]

Och då hävdar jag att man inte utnyttjade sina spells fullt ut (oavsett om man pratar datorspel eller inte). Det finns alldeles för många spells som gör motståndaren hjälplös vid ett misslyckat save (och i många fall halvhjälplös vid ett lyckat) för att det där ska funka.

Det var lite synd att ingen hade erfarenhet av episkt D&D-spelande eftersom det var just det här jag ville undvika: diskussioner utifrån datorspel och andra spel, eller teoretiserande utifrån enskilda aspekter av reglerna.
En av mina erfarenheter är just detta att episka rollpersoner i högre grad än lågnivåare kan tillåta sig att inte vara optimerade speltekniskt.
Men om vi tar detta med episka trollkunniga så har de fortfarande samma svagheter som på lägre nivåer: de vet inte automatiskt allt om sina motståndares svagheter; de har ett ändligt antal biffiga spells som de inte vet i vilken utsträckning de bör hushålla med; de har hederskodexar, preferenser och rätt ofta något slags rykte att relatera till.
Folk och monster på episka nivåer kan också ha alla möjliga resistanser och skydd från feats, class abilities, föremål, gudagivna händelser, etc. Ett inte ovanligt fenomen bland episka varelser är skyhöga SR som gör det löjligt att satsa på offensiv magi mot dem.

 

[Troberg]

Men om vi tar detta med episka trollkunniga så har de fortfarande samma svagheter som på lägre nivåer: de vet inte automatiskt allt om sina motståndares svagheter; de har ett ändligt antal biffiga spells som de inte vet i vilken utsträckning de bör hushålla med; de har hederskodexar, preferenser och rätt ofta något slags rykte att relatera till.
Folk och monster på episka nivåer kan också ha alla möjliga resistanser och skydd från feats, class abilities, föremål, gudagivna händelser, etc. Ett inte ovanligt fenomen bland episka varelser är skyhöga SR som gör det löjligt att satsa på offensiv magi mot dem.

Och på vilket sätt ändrar detta vad jag har sagt. Det bara tippar vågen, det ändrar inte det faktum att man i stort sett fortfarande får en enskottsduell.

Det var lite synd att ingen hade erfarenhet av episkt D&D-spelande eftersom det var just det här jag ville undvika: diskussioner utifrån datorspel och andra spel, eller teoretiserande utifrån enskilda aspekter av reglerna.

Tro inte att jag inte plågat mig genom delar av reglerna bara för att jag råkar förakta dem. I vilket fall tycker jag det här är ett problem som rör högnivåspel i allmänhet, oavsett system.