Nekromanti Episka strider och slag i Eon

[Conan]

Vad är några av dem mest episka striderna ni haft i Mundana? Låt oss försöka göra detta utan att spoila eventuella äventyr striderna har ägt rum i

Minna:

* gäng äventyrare mot 14 jordbestar på Ashaslätten. Alla ärrade och skadade men bara en i äventyrsrgänget låg död efter att alla jorfbestar dräpts.

* slaget mot de där vandöda zombieliknande sakerna som figurerar i ett ävemtyrsuppslah till drunok. Drunoker, raunlädskt kavalleri, legoknektar och ett episkt gäng äventyrare fällde utslaget till de levandes fördel.

* slagets mot vrimzikels här vid Jarlas portar.

 

[Nirbulas]

En stor strid utanför ett bergatrollsfäste i Utmark. Utmarkare, drunokiska legosoldater, rauner, tiraker, olika sorters troll och vandöda figurerade i slaget ifråga. Jag upptäckte dock att jag hade gjort alltför många enskilda enheter, vilket innebar att slaget skulle ha tagit väääldigt lång tid om jag hade följt reglerna i Krigsherren till punkt och pricka. Löste sig dock helt ok med en smula godtyckliga tärningsslag.

En sjöstrid där spelaren var en trukk som blivit ett troll (det är invecklat), och försökte införliva det avsevärt större Sinadera i sin lilla önation i Stora Arkipelagen. Tack vare en del strapatser, styrkeprov och intrigerande lyckades han få med sig en del av Sinaderas tiraker på sin sida. I det avgörande sjöslaget mosade han en massa motståndare och genom en ordentlig qadosh-investering lyckades han fördriva en schamans ande som försökte besätta hans kropp.

Den mest episka striden någon av mina egna karaktärer har varit med om var när jag spelade en soldyrkande krigare som besegrade en tungt bepansrad alv-lisch 1v1. Perfektionism och Två vapen var en rätt bra combo i Eon 3.

 

[Mundo]

En adopterad Kragg-pojke växte upp till en ung man från Drunok och slutade sina dagar som ett hyrsvärd.
Hans namn var Akalla Fridshammare, och vi fick många praktiska exempel på hur bra tvåhandshammare är i Eon III, när den sitter i händerna på ett muskelmonster mot folk som har tung rustning.

Sju riddare stannade på ett lagom avstånd från honom, han var efterlyst, och han tänkte ge resten av gruppen tid att fly genom att uppehålla dem så länge som möjligt. Så han ropar ut en utmaning till dem, och en av riddarna köper den och stormar fram, en yngling som ville bevisa sig. Han lyckas undvika lansspetsen och krossar riddarens sköld och bröstkorg. Han hade en förmåga att ha en lugnande inverkan på djur, så hästen lyckas han dra till sig, men sitter inte upp. En andra riddare kommer stormande fram, och då använder han hästen som sköld och lyckas nedgöra denne också.

Då stormar de övriga fem fram tillsammans, och med hjälp av hästkroppar till sköld lyckas han knocka en ur sadeln (som överlever med ett par brutna revben), och slår sönder en hästskalle så att en annan ryttare får sin häst över sig och krossas av vikten.

Tillsist lyckas de sista tre riddarna nedgöra kraggbarbaren med lansar och svärd, men då hade redan hans kamrater hunnit ta sig en bra bit därifrån (de pajade några roddbåtar och tog den sista till sig själva). De totalt fyra överlevande riddarna övervägde huruvida de skulle säga att de ridit in i ett bakhåll, men bestämde sig tillsist för att säga sanningen (någorlunda). De hade inte slagits mot en vanlig dödlig, utan mot en demon som fäst sig i kroppen på en jätte från Kraggbergen.

 

[Celledor]

* Rollpersonerna är vampyrer som strider mot en anstormning av vandöda i en underjordisk kammare medan de försöker döda den onda "super" vampyren som vill använda armén till att erövra världen.

* Alla fältslag i vår mastodontkampanj till Eon där varje rollperson (som högst tror jag vi var 5-6 stycken) styrde ett eget land. Alla hade varsin magisk pärla som gav den en mycket kraftfull och personlig kraft och slutmålet var att erövra alla pärlorna. Hälften strategispel och hälften rollspelande men mycket beräkningar för mig som SL. Ascoolt men gör nog inte om det igen.

 

[Daniel]

Minns ett sjöslag utanför ön Katharsis, efter att Rp som en del av en megalång kampanj jagat ett ökänt korsarskepp som visade sig vara det största skeppsbygget i Mundanas historia och dessutom under befäl av en lamia som visade sig ha en hel hord zombier som skeppsbesättning.
Rp lyckades efter episk bordning sätta jätteskeppet i sank genom att spränga kanondäck, men efter bläddrande i rollformulären inser man att samtliga utom en saknade simförmåga och därmed möjlighet att undkomma.
Spelarna accepterar förnöjt att dö martyrdöden och följer med skeppet till botten efter att vampyrkaptenen förintats. Det var episkt.

 

[APM]

Kan ni inte också skriva hur lång tid de tog att spela ut? Jag tycker det låter helt vansinnigt mycket med typ 20 deltagare i en strid när man kör med Eons regler. Har iofs ingen erfarenhet av Eon men jag antar att slå spelar varje fiende individuellt? Eller?

 

[Swedish Chef]

Kan ni inte också skriva hur lång tid de tog att spela ut? Jag tycker det låter helt vansinnigt mycket med typ 20 deltagare i en strid när man kör med Eons regler. Har iofs ingen erfarenhet av Eon men jag antar att slå spelar varje fiende individuellt? Eller?

4:an går striderna iofs rätt fort. Sen har man ju utmaningar man kan använda för mer abstrakt strid, om verkligen vill snabba upp det. Eon är när man är van inte så långsamt, på grund av relativ hög dödlighet.

 

[BiG]

• Den mest minnesvärda strid/krigskampanj jag varit med om är från Eon 3. Jag var spelledare och min grupp bestod av tre Sanarimagiker. De lyckades manipulera Kiaz tiraker att gå ut i krig mot Khazim renk Ghor. Gruppen blev några av ledarna för krigskampanjen som senare kom att kallas Den Dvärgiska Förintelsen. Khazim renk Ghor låg i ruiner och det blev startpunkten för nationen Nya Darnath. Efter ett lyckat lönnmord på Thamas Vitfjäder och intrigerande i Targus hov så vändes Damariens trupper mot Kiaz och då inledde jag mörkret. Därefter kom mer krig men de blev aldrig så riktigt samma känsla som Khazims Söndrande.
  
  
  
  

 

[Pirog]

Vi hade en långt gående kampanj (läs 10 år av våra riktiga liv), med en ondsint herre som roffade åt sig tronen i Jargien.
Kampanjen avslutades med RP inkl soldater som förklädde sig till kejserliga soldater och tågade in på torget i Daval på hans födelsedag, stormade palatset och dräpte honom inklusive hans drake.
En väldigt stereotypisk avslutning, men episkt för att de så många gånger under så många år varit allt från sida vid sida med denna ondsinte herre, till att ha blivit jagade av hans drake, kämpat mot lojalisterna och under många år sett sitt land falla under kejsarens tyranniska styre.

Spelgruppen återupptogs i somras för nästa kampanj, 20 år senare, med en än värre annalkande fiende. Mörkret.