Helheten!
Först kan man fråga sig om det är karaktärerna eller skådespelarprestationerna som är det viktiga. Givetvis påverkar båda två, men om det står i manuset att en viss karaktär skall vara tråkig, då spelar det ingen roll hur bra skådespelaren gestaltar det, det blir tråkigt (antingen "sad" om skådisen misslycaks eller "dull" om karaktären spelas bra).
Givetvis har alla huvudpersoner intressanta mål, värderingar och metoder. Och jag tror att det ofta är så att man gillar antingen de personligheter som man enkelt identifierar sig med eller så de som man skulle vilja identifiera sig med.
Jag tror att det är mycket större chans att man gillar Aragorn än Merry eller Pippin, eftersom de har olika betydelse för filmen. Aragorn får mycket mera utrymme, vilket gör att chanserna att man fattar tycke för honom är större.
Jag har inte någon speciell favorit, jag tycker att vissa handligar är ganska tuffa, men de är inte begränsade till någon speciell person. Det jag istället vill lyfta fram är berättelsen, hur de olika karaktärerna medför att historien blir intressant. Tar man bort valfri större roll så förlorar berättelsen också något. Det är ju teamworket som gör berättelsen till vad den är, inte de speciella personerna.
Meningen med Sagan om Ringen är väl att förmedla en berättelse, och att man tar ett personlighetsgalleri som hjälp och inte tvärtom. Det kan lite jämföras med friform - regelspelande (eller rollgestaltning - problemlösning), och i detta fall är jag på regelspelarnas sida.
Nog flummat!