Nekromanti Er fetaste kampanjavslutning // Konsten att avsluta en kampanj

[krank]

Under mina snart 20 år som rollspelare kan jag räkna de kampanjer som faktiskt avslutats ordentligt och på ett tillfredsställande sätt på ena handens fingrar. Jag behöver inte ens alla fingrar, jag tror det mer är... En. Eller kanske två.

Kampanjer tenderar istället att flyta ut i sanden. Jag inser att detta är en stor risk med långa kampanjer; folk flyttar och byter jobb och skaffar familj och grejer. Sånt händer. Men jag vill ändå inte överge den långa kampanjen som form, för jag tycker att det ger såpass mycket att ha just det låååånga perspektivet och se hur rollpersoner förändras över tid, och även se världen omkring dem förändras.

Just nu sitter jag i läget att jag ska försöka knyta ihop en kampanj som pågått, tja, sedan jag flyttade ner till Nynäshamn i princip. Kan det vara sedan 2008? Och jag har ju en massa Saker som ska Avslöjas och skurkar som behöver kväsas och så, men... Jag har inte riktigt klart före mig hur jag ska knyta ihop det. Hur sista äventyret, sista spelmötet, ska se ut.

Det känns som att det klassiska sättet att lösa det här är genom att helt enkelt bygga upp mot en fet bossfajt. Och det skulle väl kunna funka, men det känns lite fantasilöst. Är vi verkligen så knutna till datorspel och den allra mest fantasilösa sago/fantasystrukturen att slutfight mot slutboss är det bästa vi kan komma på?

Jag tänker inte (åtminstone just nu) be er om hjälp att knyta ihop min specifika säck. Kanske senare. Just nu är jag nyfiken på vilka feta kampanjavslut ni upplevt. Vad är det fetaste? Vad var det som gjorde det så fett? Har ni avslutat kampanjer utan en slutstrid; vad gjorde ni isåfall då? Bry er inte om huruvida ert kampanjslut kanske inte går att appliucera på just min situation, jag är bara nyfiken på att se hur det funkat hos andra.

 

[lasergreger]

Den enda kampanjen jag har lyckats spela från början till slut var en CoC-kampanj. Det tog väl c.a ett år och det hela slutade med att RP klättrade runt i enorma ställningar för att ställa in paraboler medan en ensam stackare arbetade i ett kontrollrum, allt detta för att "skjuta ifrån" en komet som var på väg mot jorden. Medan allt detta hände var de såklart jagade av läskiga varelser från en annan dimension som var de som använde utrustningen till att dra kometen mot jorden för att skapa en reva i kollisionen och ta sig hem till sin egen dimension.

Rollpersonerna lyckades! Det hela avslutades med en "cutscene" där alla överlevande RP var inlagda på mentalsjukgus och sen bjöd jag på en tårta med ett grönt elder sign på.

Spoiler: kommentarer

Nocturnum "< 3"

 

[God45]

Min fetaste var i Svavelvinter. Kampanjen var centrerad runt en bar och de skumma figurer som hängde där som stammisar och hjälpte varandra med olika äventyr och problem. Kampanjen utspelade sig under en sommar och i staden var ett gängkrig igång, hemliga polisen snokade runt... Och en nekromantiker var lös i staden. Grejen var att den där Necromantikern var min karaktär vilket ingen in character visste (min täckmantel var att jag gjorde droger och langade dem till ett av gängen. Ingen förutom min assistent visste att drogerna var gjorda av folks hjärnor...). Så efter ett par mord (de kom på mig!), springande över hustak (de var snabbare än mig på marken!), en smärre zombie apocalypse (Svalvinters magisystem är ganska oförlåtande mot svartmagiker) och att jag för att inte bli igenkänd brände av mitt ansikte med syra åkte jag fast. Jäkla inquisation... Så min rättegång börjar, resten av karaktärerna har under tiden tagit hand om sina personliga plotlines och det här är vad som är kvar att lösa, och min assistent ska vittna mot mig. Jag som spelare erbjuder mig att spela assistenten mot en ödespoäng (som man kan göra i Svavelvinter) och sedan spelar jag ut att assistenten berättar om ALLT min karaktär har gjort för att rädda sitt eget värdelösa skin. Detta inkluderar vad som var i de där bandagen, medicinerna och helande dryckerna jag gett gruppen hela kampanjen (hint: It was people! People! Human flesh!!!). När gruppens krigarmunkar hör detta blir han rasande, plockar upp sin järnstav och rusar för att mörda mig mitt under rättegången. Min karaktär får panik och föröker kasta en magi för att komma loss från sina bojor vilket får vakterna att fylla mig (skjut inte mig! skjut munken!) med armborst pilar precis innan munken krossar min skalle. Ingen tycker munken gjort fel och gruppen släpps iväg med en varning och en utlovad tjänst till hemliga polisen i framtiden. Det var det perfekta slutet på kampanjen

 

[anth]

Vad är ett fett kampanjavslut?

Titta på X-files. Om jag minns rätt slutade det med Moulder skulle vittna mot konspiratörerna, men det slutade med att han förklarades sinnessjuk.

Titta på Lost, slutet var mest bara "meh" och alla undrar fortfarande över förklaringen.

På rak arm kommer jag på en kampanj som fått ett någorlunda avslut. En CoC-kampanj, som efter flera års spelande slutade med att vi lyckades avbryta ritualen som skulle frambringa det fasansfulla. Vi behövde inte döda alla kultister, det räckte med att vi saboterade ritualen. Vi behövde inte slåss mot en cthulhuid boss eftersom den aldrig frammanades.
Att de flesta av oss var inne på sin andra eller tredje gubbe och, ett par av oss dog under sista mötet och resten blev skvatt galna har inte med saken att göra - vi lyckades!!!

För att ett kampanjavslut ska kännas fett ska det vara ett riktigt klimax.
Skurkarna ska ha en ondskefull plan och rollpersonerna ska omintetgöra planen i sista sekunden - det behöver inte betyda en bossfight (även om det ofta är det).

 

[Faehrengaust]

De flesta av mina kampanjer får ett riktigt slut. De flesta (ca 70%) slutar med att RP "vinner" på ett eller annat sätt medan de andra slutar genom att RP misslyckas på vägen eller på slutet (väldigt ovanligt dock att de skulle misslyckas i själva slutscenen om de lyckats ta sig dit).

I de flesta kampanjer jag startar så har jag redan från början en tanke om vad som kommer att avgöra när kampanjen är slut. Hur slutet kommer utspela sig har jag ingen aning om, men jag vet vilka kriterierna är för att slutet ska komma. I senaste långa kampanjen så var det tre ärkefiender som skulle bekämpas (allt i den kampanjen gick i tre). Kampanjen tog 4 år (hade velat att den skulle avslutats på 3 år såklart, men speltillfällen med småbarnsföräldrar är inte alltid lätt att få till) och spelarna lyckades mycket riktigt besegra alla tre även om det var mycket nära att de skulle ha strukit med ett antal gånger undre resans gång.

Jag ha haft många feta kampanjavslut så jag har svårt att plocka ut någon specifik. Mina spelare (både gamla och nyare) pratar ofta nostalgiskt om flera av kampanjavsluten när de fått i sig ett par öl. Det tycker jag är ett utmärkt betyg.

Förut (dvs 20+ år sen) så hade jag svårare att släppa kampanjer. Även då hade jag avslut på samma sätt som nu, men jag (och mina spelare) ville ju gärna alltid fortsätta med samma rollpersoner så vi spelade oftast vidare. Det blev oftast inte alls bra och sen dess har jag lärt mig att ett slut är ett slut (även om spelare tjatar ibland).

 

[krank]

De flesta av mina kampanjer får ett riktigt slut. De flesta (ca 70%) slutar med att RP "vinner" på ett eller annat sätt medan de andra slutar genom att RP misslyckas på vägen eller på slutet (väldigt ovanligt dock att de skulle misslyckas i själva slutscenen om de lyckats ta sig dit).

I de flesta kampanjer jag startar så har jag redan från början en tanke om vad som kommer att avgöra när kampanjen är slut. Hur slutet kommer utspela sig har jag ingen aning om, men jag vet vilka kriterierna är för att slutet ska komma. I senaste långa kampanjen så var det tre ärkefiender som skulle bekämpas (allt i den kampanjen gick i tre). Kampanjen tog 4 år (hade velat att den skulle avslutats på 3 år såklart, men speltillfällen med småbarnsföräldrar är inte alltid lätt att få till) och spelarna lyckades mycket riktigt besegra alla tre även om det var mycket nära att de skulle ha strukit med ett antal gånger undre resans gång.

Var det typ en slutstrid mot den siste av de tre som var "slutet" av det hela, eller skötte de det på avstånd på något sätt?

Har du haft kampanjavslut som inte handlar om "besegra X", och hur har de då sett ut? Vilka balla slut har du haft som inte varit "slutstrider"?

(Slutstrider är såklart också intressanta, men jag är definitivt superintresserad av just andra sätt att avsluta på...)

 

[Kraetyz]

Det fetaste någonsin var väl min skräckkampanj. Det var inte så mycket slutstriden som var det spännande, utan allting som ledde upp till den och det som skulle hända om spelarna nu faktiskt förlorade striden.
Basically vad som hände, var att spelarna visste att det enorma utomvärldsliga väsendet var på väg att upplösa världens existens (för intresserade: Aeon, Eons skapargud, var nära att vakna. Det här väsendet var på samma levnadsplan (men inte maktnivå) som Aeon och hade lyckats infiltrera hens gudomliga sömn i hopp om att väcka den jäveln och förstöra universum because reasons who cares really). Spelarna hade lyckats söka reda på en präst som hade en vag idé om hur man kanske skulle kunna låsa ut väsendet från deras verklighet (utan att förstå mycket av vad som egentligen var på väg att hända). De lyckades hitta en portal, platsen där väsendet smusslat sig in i verkligheten (i mitten av Soldarn, who'da guessed?), och begav sig in i väsendets egna domäner genom denna.
Väl inne i vindlande glaskorridorer där allt utanför väggarna var mörker kommer spelarna fram till en kammare där ett svart ljus brinner. Det är en symbol, givetvis, men den bär en stark koppling till väsendet själv. En ceremoni påbörjas, men någonting går snett. Under slutetappen lyckas prästen och äventyrarna tvinga bort väsendet.. nästan. Den gömmer sig i prästens kropp och går bärsärk, slår tempelridderskan medvetslös med ett slag och gör sig redo för att återta all kraft den förlorade under ceremoni-attacken på dess varande.
Det enda som står mellan den muterade varelsen och Aeons uppvaknande är en gammal man med en yxa. Han har inget kvar att förlora i världen, familjen död och sitt hem sedan barndomen nedeldat av galna kultister. Trots det står han stark, och efter en utmattande strid som slutade med att han slogs med endast sin fackla som vapen bekämpas den fysiska kropp som innehåller det onda väsendet. Striden är vunnen.
När väsendet kommer till ett slut faller även dess domäner. Glaset runt dem spricker, och svarta tårar fyller kamrarna och korridorerna. Med sin sista ork lyckas den gamle mannen väcka sin kompanjon och de två springer för allt vad de kan genom glaskorridorerna som faller i bitar bakom dem. Ett ljussken i slutet av en tunnel, ett sista desperat hopp, och sedan blir allt svart.

Warg och Platina vaknar till fågelkvitter och en solstråle som skiner över deras ansikten. Och där avslutas kampanjen.

 

[Faehrengaust]

Var det typ en slutstrid mot den siste av de tre som var "slutet" av det hela, eller skötte de det på avstånd på något sätt?

Ja, det var en slutstrid som skedde på flera plan mot sista av de tre. Delvis så stred rollpersonerna själva mot en serie av bossar. Samtidigt så utspelades en större batalj vars resultat var beroende på tidigare handlingar som hur snabbt rollpersonerna besegrade bossarna. Det fanns flera möjliga slut och flera olika möjliga sätt att vinna på. Spelarna valde till slut ett sätt där de förlorade mindre av sitt eget folk, men som gav vissa eftergifter åt en fiende (vilket gjorde att segern inte var total, men förlusterna för egna folket begränsades) som därmed bytte sida.

Sedan spelade vi iof även en epilog som var ett slags metaspel för hur rollpersonernas resterande liv såg ut och hur de så småningom dog och blev legender för sitt folk.

Har du haft kampanjavslut som inte handlar om "besegra X", och hur har de då sett ut? Vilka balla slut har du haft som inte varit "slutstrider"?

Oftast är det en slutstrid. Jag gillar strider

Men det finns ofta många vändningar och alternativa slut. Jag försöker också knyta ihop säcken genom att tidigare handlingar ska påverka slutet.

Det har dock funnits andra slut också, t.ex att någon lyckats nå en viss position. Vi har även haft kampanjer som vi avslutat då rollpersonerna uppnått en position de satt som mål från början (t.ex. en tjuvkampanj som började med små slynglar som snodde smågrejer och avslutades när de kontrollerade ett internationellt handelshus). Men i ärlighetens namn så har nog 9 av 10 kampanjer haft en slutstrid.

Nuvarande kampanj har en insikt som mål. Spelarna måste lista ut en metaplot för att få ett avslut på kampanjen vilket kommer öppna nästa kampanj med nya rollpersoner. Har inte testat just den twisten tidigare så vi får se om det faller väl ut. Den första kampanjen är en efter-katastrofen kampanj medan den andra kommer vara i renässansens Italien. Båda är i en alternate history setting.

(Slutstrider är såklart också intressanta, men jag är definitivt superintresserad av just andra sätt att avsluta på...)

De kampanjer som avslutats utan slutstrid har faktiskt känts lite rumphuggna. Slutstrid är ett bra sätt att sätta punkt på en kampanj. Men visst funkar det med andra sätt också.

 

[Mannen i skogen]

Känns som om jag berättat detta ett antal gånger på forumet, men eftersom du frågade så kör vi igen...

Västmark. Rollfigurerna är riddare på ett slott nära Toulanska gränsen.
Förläningen de bor på utsätts för angrepp från grannbaronen och toulanierna, samt en förbannelse som gör att det inte blir vår. Rollfigurerna lyckas luska ut att det är två särskilt mäktiga och onda älvor som ligger bakom alltihop, och börjar sätta käppar i hjulen för älvornas planer.
Älvorna tar detta personligt och inriktar sig på att döda rollfigurerna innan de fortsätter med allmänt jäkelskap. Rollfigurerna är redan personligt inriktade på att ge sig på älvorna, men vet inte riktigt hur de ska komma åt dem.
Sista spelmötet imponerar spelarna genom att göra något oväntat: läsa igenom alla sina anteckningar från tidigare äventyr. I klottret från kampanjens allra första äventyr (tre år sedan i realtid) hittar de namn och adress till en häxa som 1) tidigare jobbat med de onda älvorna 2) är skyldig rollfigurerna en gentjänst. Hon kan ju veta något om hur man besegrar dem.
Sidohistoria: En av rollfigurerna har "råkat" göra en av flickorna i byn med barn, men hon har skinn på näsan, konfronterar honom med detta och vill att han ska ta ansvar för vad han gjort. (SL var också nyfiken på hur spelaren skulle handskas med detta.) Rollfiguren går ner på knä och friar på stående fot... knä... whatev. (SL tappar hakan – trodde rollfiguren var mer player än så). Det hela resulterar i alla fall att det blir bröllop!
Bröllopsfesten avbryts av att älvorna anfaller slottet med byborna som befinner sig under någon sorts zombieförtrollning. Rollfigurerna svidar snabbt om till rustning och går till motattack (jag hoppar över scenen där de hoppade över borggårdens brinnande palissad och hopen av sömngångarbybor med sina stridshästar), varpå älvorna trollar bort sig, som de brukar göra. Skillnaden nu är att rollfigurerna fått veta av häxan var de kommer dyka upp, och sätter av dit i full galopp.
Slutstrid följer. Spelledaren sätter på utvalda hårdrockslåtar på hög volym. Alla spelare slår tärning och skriker siffror högt. Älvorna frammanar en snöstorm för att förblinda rollfigurerna, som är fler till antalet. Striden blir jämn. SL har räknat på sannolikheten på olika utfall, och räknar med 1-2 rollfigurer döda. SL tillåter ett generöst användande av specialiseringar på färdigheter.* Efter tre hårdrockslåtar faller den första älvan, vilket bryter förbannelsen över länet, skickar tillbaka den andra älvan till älvariket, och våren kommer till sist.
Efter att ha käbblat lite om vem som skulle få älvornas vapen gick rollfigurerna tillbaka till bröllopsfesten, drog fram den förskrämda spelmannen under bordet, och åt och drack och dansade med alla SLP:erna och var glada i dagarna tre!

Det som gjorde att slutstriden blev så bra var nog 1) musiken 2) tur med tärningarna 3) spelarna visste att detta var den sista striden, att allt hängde på den och att SL nog inte skulle skona några rollfigurer 4) spelarna såg hur deras hjältedådspoäng (typ ödespoäng) sakta men säkert försvann 5) men de vann precis! 6) SL hade noga beräknat skurkarnas stats för att göra striden så jämn som möjligt.

Men avslutet av kampanjen blev nog lyckat till stor del tack vare bröllopet.

Det var nog det. Mitt tips: kombinera en episk slutstrid med en stor fest.

* Längst gick det nog när specen "Kung Arthur" på färdigheten "Sagor och legender" kunde användas för att bita ihop mot en skada – "Jag känner igen en slutstrid när jag ser en – de goda riddarna faller inte så lätt!"